2010-10-31, 21:14
#1
Bakgrund: Just nu sitter jag med en djupt rynkad panna och förbannar min egen existens. Anledningen till detta lidande grundar sig i det faktum att jag har väldiga problem med att hålla mig till sanningen. Jag älskar att ljuga, helt enkelt. Det berikar mitt liv. Min senaste lögn har dock vållat mig en hel del bekymmer.
Problem: Av någon outgrundlig anledning valde jag att "komma ut ur garderoben" på en fest för ett antal veckor sedan. Till saken hör att jag inte är homosexuell. Jag skämtade. Jag ljög om det. Tyckte vid det aktuella tillfället att det var ganska roligt och fyndigt. Mina närmaste manliga kamrater är väl medvetna om min mytomani och ryckte på axlarna åt mitt utspel. Kvinnorna som närvarade vid festligheterna tog det däremot på fullaste allvar. Jag framstod som väldigt trovärdig och anser att det vore väldigt kul att lyckas lura i mina manliga kamrater att hela homo-historien är på fullaste allvar.
Efter mitt "erkännande" tänkte jag inte mer på saken förrän en kvinnlig bekant ringde för att berätta att hon gärna ville att jag skulle träffa en homosexuell vän till henne. En riktig bög, alltså. Nu stod jag inför ett avgörande val. Antingen välja att erkänna min bluff eller löpa linan ut. Jag valde att löpa linan ut. På fredag är det med andra ord dags för "bögträff". Jag antog erbjudandet av två anledningar: dels vill jag lura mina manliga bekanta att jag verkligen är homosexuell, något som vore väldigt roligt, och dels vill jag inte framstå som en lögnaktig idiot.
Så, nu har jag alltså en blinddejt med en man, något jag finner mindre lustigt. Jag är inte särskilt förtjust i homofili och har börjat få kalla fötter. Jag vill verkligen inte dejta en kille. Det finns inte i min värld. Men samtidigt vore det så roligt att lura mina polare. Alla dessa val tär på mig.
Frågor:
Vad tycker ni att jag ska göra? Ställa in? I så fall vill jag veta hur. Eller ska jag löpa linan ut? Kan det vara värt en bögdejt? Händer det att era lögner får er att hamna i "prekära" situationer?
Problem: Av någon outgrundlig anledning valde jag att "komma ut ur garderoben" på en fest för ett antal veckor sedan. Till saken hör att jag inte är homosexuell. Jag skämtade. Jag ljög om det. Tyckte vid det aktuella tillfället att det var ganska roligt och fyndigt. Mina närmaste manliga kamrater är väl medvetna om min mytomani och ryckte på axlarna åt mitt utspel. Kvinnorna som närvarade vid festligheterna tog det däremot på fullaste allvar. Jag framstod som väldigt trovärdig och anser att det vore väldigt kul att lyckas lura i mina manliga kamrater att hela homo-historien är på fullaste allvar.
Efter mitt "erkännande" tänkte jag inte mer på saken förrän en kvinnlig bekant ringde för att berätta att hon gärna ville att jag skulle träffa en homosexuell vän till henne. En riktig bög, alltså. Nu stod jag inför ett avgörande val. Antingen välja att erkänna min bluff eller löpa linan ut. Jag valde att löpa linan ut. På fredag är det med andra ord dags för "bögträff". Jag antog erbjudandet av två anledningar: dels vill jag lura mina manliga bekanta att jag verkligen är homosexuell, något som vore väldigt roligt, och dels vill jag inte framstå som en lögnaktig idiot.
Så, nu har jag alltså en blinddejt med en man, något jag finner mindre lustigt. Jag är inte särskilt förtjust i homofili och har börjat få kalla fötter. Jag vill verkligen inte dejta en kille. Det finns inte i min värld. Men samtidigt vore det så roligt att lura mina polare. Alla dessa val tär på mig.
Frågor:
Vad tycker ni att jag ska göra? Ställa in? I så fall vill jag veta hur. Eller ska jag löpa linan ut? Kan det vara värt en bögdejt? Händer det att era lögner får er att hamna i "prekära" situationer?
