Jag vet verkligen inte..

Hej flashback.

Min fråga är. Hur kommer det sig att man inte kan VETA vad man vill?

Jag har varit tillsammans med en tjej i 7 månader. Och sen för kanske 1 månad sen började jag tvivla. Vi har haft ganska tråkigt tillsammans, jag har känt att om vi ska hitta på något så är det alltid under mitt initiativ. Varje gång vi har gått iväg tillsammans på fest eller liknande har det varit genom mig, och mina vänner. det tog närmare 5-6 månader innan jag fick träffa hennes kompisar för första gången.

Vi har nu tagit en paus. Där vi inte pratar med varandra eller träffas alls, bara för att jag ska få grepp om vad jag känner.
Vi har innan att detta med paus bestämdes, pratat väldigt mycket. Vi har diskuterat vad som varit konstigt och dåligt och vad som skulle kunna ändras. Men jag är fortfarande inte övertygad..

När jag tänker på henne så saknar jag henne. men när jag träffar henne så känner jag till en början att det är jätte bra.. men sen kan det komma en dipp och jag tänker: vad fan gör jag här?

Mitt problem är alltså att jag inte VET vad jag vill.. för när jag tänker på det så kan jag verkligen inte få fram ett svar på hur jag vill ha det. Om jag vill ha henne eller inte.. Men jag kan samtidigt inte se mig själv med någon annan än henne.. och absolut inte se att hon är med någon annan än mig..

har någon några tips på hur jag ska få koll på vad jag verkligen vill? För jag är vääldigt förvirrad just nu

borde du inte ta upp detta med henne ?

Det har jag också. Sjävlklart har jag det. Och det skrev jag också.

Vi har pratat om att det kan bli förändring på allt vi gjort, om så behövs.. Men jag vet inte var mina känslor står någonstans. Om jag saknar att ha någon där eller om det är just henne... Jag är väldigt förvirrad... :S

aja.. ne men tror bara du har "ångest" över ert förhållande för du är rädd. Du vågar inte fortsätta? Du vet själv inte hur du vill ha det... Eller?

Jag tror att du inte är trygg i dig själv. Det brukar nämligen ta sig uttryck i sån
här osäkerhet. Du är med henne och allt är bra. Men jag sätter en ganska ansenlig
mängd pengar på att nån annan het donna skulle börja limma på dig skulle du inte
tveka många sekunder om att kliva på denna heta donna.

Jag får intrycket av att du skulle vara otrogen riktigt lätt alltså. Det beror på att
du inte vet alla gånger att du är bra som du är och behöver "kvitton" från brudar
på att du "kan om du vill" och fortfarande kan fixa en annan brud.

Hitta tryggheten i dig själv. Med den tryggheten kommer vetskapen att du kan
vara där du vill vara och inte får impulsen att du nog måste "fly".

Ja. Nåt sånt...

Jag har alltid sett mig som en ganska säker snubbe faktiskt. Har alltid kunnat ragga till mig tjejer osv. Men med henne kanske det är så. Jag tänker för mkt tror jag och inte låter livet bara vara.

Och otrogen skulle jag aldrig vara. har haft "chansen" under vårat förhållande och har aldrig någonsin velat.

Jag är inte övertygad om att jag vill vara med henne, eller övertygad om att jag inte vill vara med henne.. så för och nackdelar med båda delarna snurrar runt i huvudet på mig hela tiden...

Precis så.

Ok. Test. När du kommer hem idag berättar den här bruden att hon är gravid,
hur reagerar du då tro?

kanske för att 7 månader är ganska mycket och du är rädd att du går miste om saker och ting när det gäller singellivet?

Att jag verkligen inte är redo att ha barn

Och försöka intala henne om abort.

Du kanske är en allmänt velig person som har svårt att besluta dig för saker?

Ja du tar orden från min mun! :O

Jag har tänkt på det där. Och alla säger hela tiden att man ska leva livet när man är ung å blabla.. men jag känner samtidigt att ett förhållande med henne kanske inte är så dumt ändå. Men jag går från ena sidan till den andra hela tiden.

Ena sekunden vill jag vara med henne, anda vill jag vara singel.

Min skalle e helt fucked up ;<