Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

I och för sig använder du termen som skall förklaras i förklaringen själv, dvs. vad är det då att vara medveten? Således skulle man med utgångspunkt från din förklaring kunna ställa frågan: Vad specifikt är det som en interagerings-kompetent varelse/skapelse inte nödvändigt behöver ha men som vi har och som vi kallar medvetande ?


Är de ytterst få djur som du refererar till och som besitter självmedvetande sådana som förstår sin egen spegelbild, eller hur avgör man att de har självmedvetande?

Nu vet jag inte riktigt vart du vill komma. Frågan borde vara tvärtom, vad är det för interagerings-komponent vi och andra djur har som gör att vi kan säga att vi och de är medvetna. Förmågan att kunna göra olika val utifrån sinnesintrycken skulle jag vilja säga. Inte bara reagera instinktivt. När blir en varelse omedveten eller icke medveten?

Ja, det är svårt. Ingen tvekan om det. Att vi själva är självmedvetna kan vi förstås avgöra själva och utgå från det. Men något säkert svar kan vi inte komma fram till mer än att studera beteendet och jämföra med oss själva. Jag läste någon undersökning, där man menade att även vi människor har olika grad av självmedvetande. Hur de kom fram till det vet jag inte. Finns säkert mycket att läsa om det. Men om man inte kan visa att ett djur är självmedvetet, kan man inte utgå från att det är det. Så vi kan ändra det till att det är ytterst få djur som man anser är självmedvetna.

Det är mer en för alla. Alla för en.
Det finns bara en av mig och det är jag. Vem då?

Men du kan ha olika roller. Du kan delas. Det är fortfarande en av dig.

Träd och växter interagerar med omgivningen. Anser du att träd har medvetande?

Fortsätt du att inbilla dig det om det får dig att må bättre.

Kanske ett olämpligt ordval. Jag förklarade lite tydligare vad jag menade med Swordomer. Att man kan göra olika val utifrån informationen från sinnena. Det är alltså inte ett passivt interagerande utan ett aktivt och avsiktligt.

Att vara medveten är förstås att vara medveten om världen runt omkring en. Men hur avgör man om något är det. Du kanske har en bättre förklaring på det. Frågan är egentligen bara en bifråga som jag inte är speciellt intresserad av.

Jag vill bara förklara att det är skillnad på att vara medveten och självmedveten, som jag anser inte är filosofisk utan biologisk och inte nödvändigtvis enbart kopplad till sociala eller grupplevande djur, utan även andra.

Det är svårt att veta var man ska dra gränsen.
Det finns fantastiska informationsnätverk av svampar som reglerar skogens status.
Vad betyder ens "passivt interagerande" och när exakt blir något "avsiktligt"?

Det har inte med mitt mående att göra. Faktum är att vi inte vet hur materia kan ge upphov till upplevelser/medvetande. Om du vet det får du gärna förklara. Jag förbereder Nobelkommiten.

Ja det är väl frågan med det mesta i vårt inre. Hur avgör man vad som är instinkt och avsiktligt hos ett djur. Har vi ingen fri vilja, är väl egentligen allt vi gör på samma nivå som instinkt. Hur vet man om en svamps görande är medvetet eller bara ett automatiskt beteende skapat utifrån evolutionen. Man får fundera hur troligt det är kanske.

Jag väntar med spänning.
Det här ska bli intressant.

Faktum är att vi visst vet det, vilket jag också har förklarat för dig tidigare. Den enda anledningen till att du förnekar detta är just att du är den typ av person som inte vill kännas vid fakta som du tycker är obekväm.

Vårt medvetande utgörs endast av analyserandet av information från omvärlden. Detta har vi konstruerat datorer som också kan göra, helt och hållet materiella. Skillnaden är bara att vår hjärna har större kapacitet att sortera ut och behandla relevant information än någon dator vi hittills har konstruerat, men principen är densamma. När detta väl görs tillfälligt effektivt så uppstår den nivå av tolkning av tillvaron som vi kallar medvetenhet och subjektiva upplevelser. Detta vet vi, detta råder det vetenskaplig konsensus om. Acceptera detta eller fortsätt att leva i förnekelse.

Nej, det gör du inte. Du vill inte veta hur någonting fungerar. Du vill själv hitta på hur allting fungerar. Oavsett om det handlar om medvetandet, Gud, fri vilja, moral eller något liknande så är det dina hemsnickrade idéer, helt och hållet grundade i dina personliga preferenser, som gäller.