Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Kryphål = LSD och annan psykedelia. I Matrix är det ett namnlöst piller i röd eller blå färg.

Men jag brukar tänka ibland att det är lite väl dåligt med buggar.. men å andra sidan, om tid aldrig varit ett förhinder..

Kan ju även vara så att man bara missförstått känslan lite, av en slump råkade jag titta på ett Carl Sagan klipp precis. Han säger inledningsvis "The Cosmos is all that is or was or ever will be". Kanske finns det något i vårat DNA som påminner oss om vårat ursprung, stjärnstoft. Vi har alltid funnits, kommer alltid vara, i någon form.

Det kan jag förstå. Jag lider själv av svår dödsångest, och skulle gärna bli av med den i utbyte mot en tro på ett evigt medvetande. Har bara svårt att övertyga mig själv.

För övrigt gillar jag din signatur.

Om jag nu är skaparen till allt som finns i universum hur kan slumpen förklaras? För jag antar att slumpen spelar roll när en stjärna föds och eftersom du är skaparen så borde även du bestämma slumpen. Och varför kan du se stjärnor som antagligen har redan dött sedan länge? Borde inte himmeln vara kolsvart utan några stjärnor eftersom de skapades innan du föddes? Om en objekt existerar bara när jag observerar den hur kan universum finnas?

Jag har svårt att övertygas av solipsism. Får inget aha-upplevelse.

...du tror på slump? Tror du på tur också? Är du religös? Blir nog svårt att hitta någon vetenskapsman som håller med dig

Weilyn: dödsångest är jobbigt! Vi hittar nog alla våra sätt att försöka kringå det..

Även fast 100% av ens världsbild endast existerar innanför pannbenet betyder väl inte att 100% av själva världen befinner sig där?
Samtidigt som bilden i min hjärna är en spegling av omvärlden, så skiner mitt sinne tillbaks ut över äng, fjord & dal.

Å andra sidan är det ju inget som säger att en persons världsbild faktiskt är grundad på enbart dennes upplevelser,
Har universum i sin helhet någon form av medvetande reflektion må det vara solipsistiskt i sin ensamhet.

Jag tror inte att min världsbild är enbart innanför mitt huvud, Alla ni medlemmar på flashback och jag är ju faktiskt helt och hållet fysiskt sammankopplade i alla lägen, ur universums synpunkt är ju hela dess medvetande och allt som händer i det, skapat av det själv på ett vis.
Sen kanske det inte bara är i människors och djurs hjärnor som allt tänkande utspelar sig utan även emellan och överallt (i olika sofistikerad grad).

Jag och alla ni är 1st kosmos och därmed solipsistiskt. Snacka om att kunna roa sig utan sällskap.

Är för sent för att jag ska orka börja skriva något långt nu men kolla upp the space roar. Solipsism javisst kanske, det vore inte konstigare än faktumet att allt har gått från "ingenting" till att folk sitter på flashback. Jag "tror" däremot att vi befinner oss i en simulation/dator. Hur många finns på riktigt och hur många är subrutiner isf? relativt meningslös frågeställning dock och något jag har tröttnat en del på att dryfta med mig själv, mest för att det inte går att nå några svar, bara en mur. Tiden bör läggas på mer meningsfulla aktiviteter, må bra t.ex.

EDIT: Kom på lite gamla tankegångar som förklarar lite mer hur jag tänker, vid "för mycket" förståelse över sig själv och sin omgivning blir livet i mångt och mycket meningslöst, tänk er att "vi" har skapat en simulation åt "oss" själva där "vi" startar om som människor och lever ett tag, helt enkelt för att allt annat är så trist. Vore inte det en trolig utveckling även för vår värld, när vi upptäckt evigt liv osv.

Hur man förklarar varför "vi" inte är perfekta och har 100% fantastiska liv är däremot svårare..... kanske är det för komplicerat eller rubbar grundsyftet för mycket, eller så har jag fel.

Men frågan är hur du ska kunna bevisa att du inte bara hittar på universum och alla svar som du ser i tråden bara blir skapat random i din hjärna, varje halvtimma-timma för att ge dig en illusion att fler människor än dig själv verkligen finns här?

När du ringer någon går det fram toner, bara för att din hjärna ska hinna ta fram rösten som personen har som du ringer och hela samtalet som kommer att hända. Säger du hej kommer du få ett svar hej.

Har du aldrig vart med om något du inte kan förklara?
När du tittar över större landskap blir det suddigt längre bort
bara för att ge dig en illusion att det är längre bort.

Hela världen händer inte i hjärnan hela tiden, utan den skapas när du väl ser det.
Sitter du inne hela dagen, finns det inga bilar eller människor utanför, utan bara ljud som ger dig en illusion som säger till dig "bilar åker förbi och människor går runt utanför".

Slump existerar inte från ett objektivt perspektiv, slump existerar bara ur ögonen från en betraktare som inte har hela bilden, tänk dig att du står bakom en av två dörrar och en person har blivit tillsagd att skjuta genom en av dessa dörrar, för dig och personen i fråga kan det tyckas vara en slump huruvida du lever eller dör men vilken dörr han skulle skjuta igenom är förutbestämt. Om vi har alla faktorer och tillräckligt med "datorkraft" kan vi räkna ut allt. Tänk "big bang", all materia på samma punkt färdas ut i olika riktningar i en given hastighet, var allt kommer hamna är alltså redan bestämt.

Ett annat exempel jag gillar är att se mänskligheten/livet som en kemisk reaktion, kaotiskt om man är i själva reaktionen, dock kan allt beräknas av en betraktare med alla data.

Bra skrivet jag förstår mkt väl vad du menar men vad är skillnaden förutom att "spara på zettabytes" på att skippa onödig grafikrendering?

Om jag kollar på en tunnel när dom börjar gräva igenom ett stort fjäll, och sedan återvänder när den är färdig, har varje stenkross beräknats under tiden jag vart borta?
Om inte, har jag då bara fantiserat ihop slutresultatet och hoppat över naturlagarna som innefattas av sten-borrning? Om inte naturlagarna spelar nån roll så finns det ju inget att förhålla sig till... varje dag man tittar ut genom fönstet kan man mötas av helt olika verkligheter, ändå övertygad om att allt stämmer.

Det är smått intressant fastän det lutar mot meningslösheten, fortfarande en riktig haj på att underhålla sig själv i vilket fall, ganska tråkigt svar men hur tråkigt är det inte om en dinosaurie kliver in genom golvtaket och jag automatiskt fyller på med en helt naturlig förklaring och går vidare med dagen?

Dinosaurier kliver ju alltid in genom golvtaket fantiserar jag, fast dom alldeles innan vart utdöda i 65 miljoner år, något jag fantiserade bort i samma stund.


Om det här med solipsism går att motbevisa eller ej vet jag inte ännu,
däremot har jag hört några ord om att determinism inte beskriver världen på kvantnivå, som att det inte går att avgöra, beräkna, betrakta alla dataparametrar utan att också samtidigt påverka systemet. om det nu motbevisar nåt..
Nu är jag ingen filosof eller kvantfysiker så ja borde ta och gå igenom lite såna trådar igen kansk.

Nej är det simpla svaret på stenkrossandet
Skulle du sitta och titta under hela tunnel förloppet, så skulle du däremot se mänskor arbeta från a till o, varje sten och andetag.

Skulle du däremot gå iväg och kommer tillbaka senare, så är ju frågan vad du bestämmer dig för, är det klart eller inte när du kommer tillbaka?
Kommer du tillbaka på 5 min vet du ju med informationen du fått innan(hur långt dom hade grävt innan - tiden du var borta) att dom inte kan vara klara, därför är dom inte klara.

dvs det händer absolut ingenting på fjället om du inte iakttar processen, utan du bestämmer och avgör slutresultatet och allt avgörs när du ser fjället igen.


Man lägger fram sina egna "grundlagar/naturlagar"
Därav tror du att dinosaurier är utdöda och även funnits för 65 miljoner år

Hade du haft andra grundlagar/naturlagar som inte är av dom du lever av idag, så hade kanske det vart mer vanligt att dinosaurier kliver in genom golvtaket och det är några av vardagsproblemen människor har.

"Fan mamma kan inte komma idag heller, en jävla edmontonia klev upp igenom golvet igen"

Nej, du får inte ångest över det. Du är en påhittad figur utan ansikte som konstruerats av mitt undermedvetna.
Det är bara jag som kan få ångest av det. Det du skriver är bara tomma ord påhittade av mig själv.
Ungefär som en en streckgubbe jag ritat och gett ångest.

Forum som flashback är det största beviset på att jag är fullständigt störd och har miljontals olika personligheter. Inte konstigt att min värld är galen.

Jag vet varför du är rädd. Du tror att du bara är din kropp. Men titta på det runtomkring. Titta djupt och se vem du hittar.