Hur bra förstår svenskar, danskar och norrmän varandra?

”Ärten” är förvisso svenska. Både en ärt, flera ärter och en ärta, flera ärtor förekommer; även om det sistnämnda nog är vanligare i modern svenska. Det finns nog en regional skillnad också.

Jag var på Jylland i somras och unga människor förstod mig inte när jag pratade svenska. Med äldre gick det bra. De äldre var till och med vänliga nog att gå över till "skandinaviska" siffror när de berättade om priser på varor

Det var så skandinaver gjorde förr helt naturligt när vi pratade med varandra. Man tog det lite långsamt och undvek konstiga ord och anpassade sig genom att undvika det man visste var lite extra konstigt i ens språk. Visst fanns det alltid en andel korkade bonnlurkar som inte kunde anpassa sig men för de flesta fungerade det bra...

Idag går yngre över till engelska direkt istället för att ens försöka och därmed går en del av vårt kulturarv förlorat.

Ingenstans har jag upplevt den skandinaviska gemenskapen som lika stark som när jag som barn åkte på charterresor med familjen på 80-talet. Det var alltid en mix av norsk, dansk och svensk personal på dessa resor. Även om det bara var en eller två veckor i stöten man var iväg så upplevde jag det som att man lärde sig ganska mycket av de andra språken på denna korta tid.
Efter en enda busstur runt södra Israel kändes det fullt naturligt att prata om krigen (i singular) på tredserne och vara forsiktig med kamerat på vissa steder.

Hur ser det ut i chartervärlden idag? Det är 25 år sen jag var på en sån resa.

Här nämns (på engelska) att nordbor i allt större utsträckning kommunicerar med varandra på engelska. Sajten är knuten till ett danskt universitet och man nämner inget om danskans – med dess utveckling mot ökad grötighet – roll när det gäller den försämrade gemensamma språkförståelsen.
https://nordics.info/themes/language...-nordic-region

Under veckan har jag behövt ringa ut till kunder i Norge. Alla klarade av svensk-norsk konversation utom en som behövde tala engelska. Den personen talade klockren norska utan brytning. På min gamla arbetsplats var väldigt skandinavisk. De som var danskar talade engelska med alla. Det var bara en äldre man på kontoret som gick att tala svensk-danska med. Bland norrmännen var det två yngre som envisades med att tala engelska med oss svenskar. Men en av dem började alltmer gå över till norsk-svenska. Den andra började också lite, men den personen talade jag alltid japanska med, då vi var de enda på kontoret som kunde tala det, och vi ville öva.