Gissa Bokcitatet

Om du postar ett citat till så kanske någon känner igen vilken bok det är...

okej...

"Tender is the night"?

Inte "Tender is the night"?

Okej då: "The Great Gatsby"?

Hmm nog var det saga om ringen sista meningen i sagan om konungens återkomst .

RÄTT!! Din tur

Den här boken är inte helt ny men har blivit aktuell det senaste året i ett annat sammanhang - och den har nämnts här på forumet tidigare, dock inte i den här tråden.

"Efter detta genomgick mitt öde och min livsföring en viss förändring. Det går inte att beskriva vilken omsorg Bendel lade ner på att dölja mitt lyte. Överallt var han före mig och med mig och han förutsåg allt och vidtog hela tiden åtgärder, och när en oförutsedd fara hotade täckte han mig snabbt med sin skugga, ty han var längre och kraftigare än jag. På det sättet vågade jag mig på nytt ut bland människorna och började spela en roll på världens scen. Jag måste visserligen låtsas som om jag var behäftad med många egenheter och lynneskast, men sådant passar ju bra för en rik man, och så länge sanningen förblev förborgad åtnjöt jag all den ära och aktining som min rikedom förskaffade mig. Jag motsåg med större tillförsikt besöket som den gåtfulle främlingen lovat avlägga när ett år och en dag hade förlupit."

Jag kan bara komma på två romaner som innehåller en person med namnet Bendel. Den ena har aldrig nämnts på forumet, den andra är Waldemar Hammenhögs Pettersson och Bendel.

Nej, det är inte "Petterson & Bendel". Personen med det namnet är bara en liten bifigur i den roman jag söker. Här kommer ett citat till:

"Den gode mannen blev ordentligt uppskakad när han fick höra dessa ord från grevens mun. Han föll mig genast om halsen, men blev sedan mycket generad över att han burit sig så obehärskat åt. Plötsligt började han tvivla, överväga och efterforska; han talade om hemgift, om trygghet, om sitt kära barns framtid. Jag tackade honom för påminnelsen. Jag sade till honom att jag önskade slå mig ner där i trakten, för där verkade jag vara omtyckt, och där leva ett bekymmersfritt liv. Jag bad honom att i sin dotters namn köpa in de vackraste godsen i landet och föra upp kostnaderna på mig. Så kunde han på bästa sätt visa sin älskade dotter faderlig omsorg. Detta gav honom emellertid mycket att bestyra, ty överallt hade en främling varit framme före honom; så köpte han också för bara ungefär en miljon.

Att jag gav honom detta uppdrag var i själva verket en oskyldig fint för att få honom på avstånd. Jag hade redan förut behandlat honom på liknande sätt, ty jag måste tillstå att han var något besvärlig. Den goda modern däremot var en smula döv och inte lika angelägen som sin man om att få äran att konversera greven.

Nu kom också modern och gjorde oss sällskap, och de lyckliga föräldrarna försökte truga mig att stanna kvar hos dem lite längre. Man jag vågade inte dröja en minut till, ty jag såg redan den uppgående månens ljus vid horisotnen. Min tid var ute."

Gissa från vilken bok de här citaten är hämtade?

"Det var oktober 1978, tunga droppar studsade mot vindrutan. Sjön Vättern skymtade svagt i det grå disiga förmiddagsljuset. Enstaka gulnande löv hängde sorgset kvar på svarta blöta trädgrenar, hösten hade tagit sitt grepp över landet. "


"Han hade en principiell inställning till tårar som han noga följde: I princip är allt gråtande meningslöst, jag har aldrig blivit hjälpt av att gråta. Det kan visserligen innebära en lättnad rent fysikt, men samtidigt har jag alltid känt mig dum efteråt. Det är ungefär som att gå till tandläkaren och få en spruta, värken försvinner för stunden, men grundproblemet är kvar. Istället för att gråta, har jag tvingat mig ,stålsatt mig att koncentrera mig på problemet. Gråt är inget annat än otänkta tankar som leder till gott humör istället för till nya tankar som i sin tur kan leda till en lösning på problemet."

Atta-boy!

Denna tråd fungerar som en stafett. Du måste först knäcka Silverfisks citat innan du kan posta ett eget.

Vi vill helst undvika kaoset som präglar liknande trådar i Film och Musik.

"Dagen gick. Jag stillade min hunger med vilda frukter och släckte min törst i närmaste bäck. Natten föll på och jag slog läger under ett träd. Den fuktiga morgonen väckte mig ur en tung sömn, under vilken jag hade hört mig själv stöna som i dödskamp. Bendel måtte ha förlorat spåren efter mig, och det kändes som en lättnad. Jag ville inte åtvända till människorna som jag flytt från som ett av skogens skygga djur. På det viset tillbringade jag tre fasansfulla dagar.

På den fjärde dagens morgon befann jag mig på en sandig, solbelyst slätt. Jag satt på några klippblock i solskenet för att njuta av solvärmen, som jag så länge fått försaka. Mitt hjärta var fyllt av förtvivlan. Då skrämdes jag upp av ett svagt ljud, och beredd till flykt såg jag mig omkring men kunde inte upptäcka något; men en människoliknande skugga, inte olik min egen, gled förbi mig på den solbelysta sanden. Den vandrade omkring helt ensam, som om den hade kommit bort från sin ägare.

Då vaknade i mig en häftig åstundan: 'Skugga', tänkte jag, 'söker du din herre? Det kan jag bli.' Och jag rusade iväg för att lägga beslag på den. Jag tänkte nämligen att om jag lyckades sätta mina fötter i skuggans fotspår så skulle den fastna och stanna kvar där och med tiden vänja sig vid mig. När jag började springa tog skuggan till flykten, och jag måste börja en ansträngande jakt efter den lättfotade flyktingen."