Morgon- kvällsmänniska

Jag har alltid varit en kvällsmänniska, pigg kl 01 oavsett hur mycket eller lite jag sovit senaste nätterna. Jag är också alltid extremt trött på mornarna, även om jag sovit 8-9 timmar. Vet inte om det är vetenskapligt belagt, men tror att detta härstammar från grottmänniskotiden; vissa skulle vakta (grottan, elden osv.) på morgonen och vissa på kvällen och var naturligt pigga olika tider. Har hört att detta är ca hälften hälften över befolkningen och är genetiskt betingat. (skriver från telefonen så jobbigt att kolla mot källor)

Nu är det så att jag träffat en tjej som är helt underbar och jag skulle vilja ha en framtid med henne, hon är extremt morgontrött vilket jag tyckte passade mig perfekt så man inte skulle ha dåligt samvete för att dra sig på morgonarna. Ja men som ni ser är jag vaken runt 7, pigg som en mört och kollar fb. Vaknade 6 av mig själv för tredje dagen i rad. Detta har aldrig tidigare hänt mig, och jag försöker skapa en förklaring till detta:

1, den mesiga) Jag har blivit kär och är nervös, kan helt enkelt inte sova av den anledningen.

2, den häftiga) Min kropp har känt av att även hon är en kvällsmänniska och har därför, för hennes beskydds skull, förändrat mig till en morgonmänniska.

Alternativ två står ju lite i motsats till att morgon/kvällsmänniska skulle vara genetiskt betingat, nån som vet hur detta ligger till? Vidare, kan man gå från kvällsmänniska till morgonmänniska över en dag?

Jag är rätt trött just nu men i stort sett allting du skrev verkade totalt efterblivet. Förlåt.

Jag tror på den första, kommer ihåg när man var ett liten bös på julaftons morgon hur lätt man tog sig upp mot vad gjorde när det var vanlig vardag och skoldags. Kanske finns något sammanband.

Mmm, jag har känt mig lite efterbliven de senaste dagarna så det är förmodligen så det ligger till. Nån som vet varför vissa är pigga på morgonen respektive kvällen och går det att ändras?

Du nickar ju DrDowns så

Karaktärsdrag och vanesak till stor del. Har du en vana att göra på ett visst sätt är det normalt för dig. Ändrar du på din vana så blir det normalt för dig. Etc.

Jag är dock intresserad av den genetiska biten, jag har alltid varit morgontrött och tror inte att det enbart är ett karaktärsdrag, svt.se antyder att det är genetiskt men visar ingen fakta. Finns ju nåt som heter kronobiologi vilket är vår biologiska klocka som hanterar dygnsrytm osv.

Hehe, ja, rar tanke, men kroppen är absolut inte så sofistikerad att den på något slags telepatiskt plan läser av att du blivit kär i en till kvällsmänniska och därför ställer om så att den ska skydda er mot överraskningar.

Det är, om du ursäktar, fullständigt nonsens. Naturligtvis är det för att du är nykär och då fungerar ingenting som det ska. Just roll with it och tänk inte sådana här tramstankar.

Tack,

ska sluta böga sönder flashback i fortsättningen.

//DrDowns

Ett typiskt stressympton och inte ens ovanligt. Och att vara kär är ett slags stressläge för kroppen...

Dopamin, ett hormon som styr sömn/vakenhet som har olika nivåer eller upptagningsförmåga hos folk.

Och dopaminet skyhögt om du är förälskad, så det är nog därför du sover knepigt eftersom det påverkar din dygnsrytm och sömnbehov.

Lycka till med tjejen.

Jag som är över 50 kan beskriva hur det varit för mig.
Jag har sen litet barn aldrig sovit på nätterna. Redan i lågstadiet låg jag vaken och läste halva nätterna och var urtrött på mornarna, blev dock alltid uppdragen ur sängen så jag vande mig tidigt att sova lite.
Under hela mitt vuxna liv har jag gjort minst hundra olika saker för att kunna sova på nätterna men inte lyckats vända den här vanan.
Om jag efter ett par veckors försök ändå lyckats vända så tar det alltid bara ett dygn innan jag är tillbaka till nattvak. Morgonpigga brukar inte ha samma problem om de är uppe sent en kväll/natt. De sover nån timme längre nästa dag och så är de tillbaka i sina vanor. Jag har aldrig fattat varför det är så svårt att vända när man är nattmänniska. Fast jag löste det hela med att börja jobba natt och det fungerade utmärkt för mig.

De gånger jag träffat en partner som varit morgonpigg har jag under en kort tid kunnat gå upp tidigt på mornarna men förr eller senare så har min "normala" rutin infunnit sig.
Man är ju förväntansfull, precis som någon skrev om julaftonsmorgonen, och därför går det bra en tid.
Dessvärre så har jag haft en förmåga att träffa just morgonpigga personer och fått problem i relationen just på grund av detta. Knepigt.

Så, det har nog med att du fått en partner att göra, inte att du ändrat din dygnsrytm i kroppen.

Tror att du, likt många andra FBare, lider av http://en.wikipedia.org/wiki/Delayed...phase_syndrome. Artikeln nämner även en relevant kandidatgen, hPer3.