2011-02-09, 11:19
#1
Blir så fruktansvärt frustrerad och rent av förbannad
, då jag precis kommer från ett polisförhör där jag delgivits misstanke om "försök till stöld" i en j-a klädaffär...
Jag lever ett hederligt liv, med sambo och fyra barn. Jag var pappaledig från mit jobb som under VVS-montör under ca fyra månader i slutet av 2009. Jag hade precis fått lön, och bestämde mig därför för att åka ut och handla lite kläder till mig och barnen...
Gick in i en MQ-affär och provade ett tiotal tröjor samt några jeans. Det var riktigt snygga tröjor, men som vanligt hade dom inte rätt passform, är inte tjock utan vältränad och lång (vad nu det har med saken att göra)... Hade med mig min yngsta son med mig inne i omklädningsrummet och efter att ha fått hjälp av personalen med att hitta rätt storlek osv, gav jag efter en stund upp hoppet och tänkte bege mig till ett närliggande café, då barnen började bli lite hungriga och kinkiga...
Tackar för mig och går ut ur affären, hinner knappt komma mer än tio-tjugo meter från affären förrens jag möts av en arg (rent ut sagt rasande) herre, som med ett mkt högt och provocerande tonläge frågar vad fan jag håller på med. Barnen blev livrädda av hans aggressiva framtoning, och jag som vid det här laget är lite chockad känner vreden komma. Han fortsätter och skrika att jag har förstört tre dyra tröjor inne i hans affär...
Han rycker mig i armen och skriker att jag ska följa med in i butiken igen. Jag skakar bort hans grep och säger så lugnt och tyst jag kan (med tanke på barnen) att om du rör mig en gång till så slår jag av käken på dig här och nu. Jag erbjuder mig att följa med in i affären för att ta reda på vad fan det är fråga om. - "Titta här" säger killen som nu presenterat sig som butikschef, och håller upp tre tröjor liknande dom jag provat tidigare. Han visar var larmanordningen har suttit, där fanns det nu bara små, istort sett knappt synbara "hål" (om en det). Han frågar mig om jag tänkt betala för mig, -"betala vadå din j-a idiot" svarar jag eftersom jag nu börjar bli riktigt vansinnig. -"Nepp, då får vi väl ringa polisen" säger han då med ett hånleende på läpparna. Jag sade till honom att det får du mkt gärna göra, han såg då mkt tveksam ut (av ngn anledning) så det slutade med att jag ringde polisen och bad dom komma...
Det dröjde väl inte mer än fem minuter innan två trevliga konstaplar var på platsen. Nu helt plötsligt ändrar horungen till butikschef sin historia och säger sig ha hört att jag klippt av, alt. slitit av larmen då jag stod i omklädningsrummet. Saken är den att han inte ens var där då, utan det var en av hans anställda som "tyckte jag uppträdde mystiskt", för butikschefen var personligen inte närvarande inne i nutiken då jag ska "slitit" lr "klippt" bort larmen.
Jag är så tillmötesgående jag kan vara gentemot poliserna och visat upp innehållet i mina fickor och säger till dom att dom gärna får söka igenom mig, dock inte framför mina barn, ngt de inte hade lust med...
Men nu till frågan, polisen som höll i förhöret idag frågade mig om jag ville ha strafföreläggande och betala för skadorna på tre svindyra tröjor, varav två jag inte ens hade provat. I helvete svarar jag irriterat, då det känns som om min historia över händelseförloppet inte låter trovärdig öht i hennes öron...
Jag sa att dom gärna får ta det till tingsrätten, för det finns inte en chans i helvete att jag erkänner ngt jag inte gjort. Så, vad tror ni om mina chanser, och om jag döms vad kan då straffet bli???
![Rant](https://static.flashback.org/img/smilies2/rant.gif)
Jag lever ett hederligt liv, med sambo och fyra barn. Jag var pappaledig från mit jobb som under VVS-montör under ca fyra månader i slutet av 2009. Jag hade precis fått lön, och bestämde mig därför för att åka ut och handla lite kläder till mig och barnen...
Gick in i en MQ-affär och provade ett tiotal tröjor samt några jeans. Det var riktigt snygga tröjor, men som vanligt hade dom inte rätt passform, är inte tjock utan vältränad och lång (vad nu det har med saken att göra)... Hade med mig min yngsta son med mig inne i omklädningsrummet och efter att ha fått hjälp av personalen med att hitta rätt storlek osv, gav jag efter en stund upp hoppet och tänkte bege mig till ett närliggande café, då barnen började bli lite hungriga och kinkiga...
Tackar för mig och går ut ur affären, hinner knappt komma mer än tio-tjugo meter från affären förrens jag möts av en arg (rent ut sagt rasande) herre, som med ett mkt högt och provocerande tonläge frågar vad fan jag håller på med. Barnen blev livrädda av hans aggressiva framtoning, och jag som vid det här laget är lite chockad känner vreden komma. Han fortsätter och skrika att jag har förstört tre dyra tröjor inne i hans affär...
Han rycker mig i armen och skriker att jag ska följa med in i butiken igen. Jag skakar bort hans grep och säger så lugnt och tyst jag kan (med tanke på barnen) att om du rör mig en gång till så slår jag av käken på dig här och nu. Jag erbjuder mig att följa med in i affären för att ta reda på vad fan det är fråga om. - "Titta här" säger killen som nu presenterat sig som butikschef, och håller upp tre tröjor liknande dom jag provat tidigare. Han visar var larmanordningen har suttit, där fanns det nu bara små, istort sett knappt synbara "hål" (om en det). Han frågar mig om jag tänkt betala för mig, -"betala vadå din j-a idiot" svarar jag eftersom jag nu börjar bli riktigt vansinnig. -"Nepp, då får vi väl ringa polisen" säger han då med ett hånleende på läpparna. Jag sade till honom att det får du mkt gärna göra, han såg då mkt tveksam ut (av ngn anledning) så det slutade med att jag ringde polisen och bad dom komma...
Det dröjde väl inte mer än fem minuter innan två trevliga konstaplar var på platsen. Nu helt plötsligt ändrar horungen till butikschef sin historia och säger sig ha hört att jag klippt av, alt. slitit av larmen då jag stod i omklädningsrummet. Saken är den att han inte ens var där då, utan det var en av hans anställda som "tyckte jag uppträdde mystiskt", för butikschefen var personligen inte närvarande inne i nutiken då jag ska "slitit" lr "klippt" bort larmen.
Jag är så tillmötesgående jag kan vara gentemot poliserna och visat upp innehållet i mina fickor och säger till dom att dom gärna får söka igenom mig, dock inte framför mina barn, ngt de inte hade lust med...
Men nu till frågan, polisen som höll i förhöret idag frågade mig om jag ville ha strafföreläggande och betala för skadorna på tre svindyra tröjor, varav två jag inte ens hade provat. I helvete svarar jag irriterat, då det känns som om min historia över händelseförloppet inte låter trovärdig öht i hennes öron...
Jag sa att dom gärna får ta det till tingsrätten, för det finns inte en chans i helvete att jag erkänner ngt jag inte gjort. Så, vad tror ni om mina chanser, och om jag döms vad kan då straffet bli???