Sviken, utbytt

Inser nu att jag kanske är lite i obalans som inte har reflekterat särskilt mycket hur svinig jag är som flörtar med kollegan.

Inte fan kan jag riskera att krossa en familj över ett eventuellt ligg...

Nu är det visserligen inte du som skulle vara den som är otrogen, men eftersom du har vetskap om att kvinnan i fråga har familj så kanske du ska hålla dig undan.

I övrigt så vill jag bara säga, kudos till dig som kan stå upp efter att ha gått igenom det du har.

Hennes vidriga beteende har hjälpt mig mycket att "komma över" händelsen. Det går liksom inte att ta det personligt, det är för utflippat. Dessutom gör hon det ganska klart att hon inte är en person att gråta över. Det känns liksom som att jag älskade en person som inte fanns.

Det är som sagt kniven i ryggen som gör ont. Och att hon fullständigt har pissat ner sju år. Samt att jag varit tillsammans med henne sedan gymnasiet - jag vet inget annat och det är ju lite scary att börja hitta sig själv nu.

Ännu en sak som är vidrig är oxå grejen med att hon inte var ett stöd för mig när brorsan dog. Jag var svag och inte alls den där personen som jag alltid varit, den som hon har kunnat luta sig mot. Har börjat inse att det var då hon tappade intresset. Jävla snorunge.

Nyfiken fråga... hur länge har din kollega varit tillsammans med sin "partner"? Också ca. 7 år?


http://www.dailymail.co.uk/home/you/...marriages.html

Säkert 10 år.

Sjukt intressant artikel... Men de förhållanden de nämner verkar ha vittrat sönder, mitt och exets slutade explosionsartat. Jag kan som nämnt ha missat mycket men jag är fortfarande av uppfattningen att vi inte hade större issues än vanligt nu när det här hände. Vi hade det bra.

Jag blev så fruktansvärt arg på henne medan jag läste texten. Hon är ett pucko och du borde sparkat ut henne från lägenheten av ren princip.

Vore det jag hade jag skrikit åt henne att dra åt helvete tills hon hade gråtit. Usch vilket jävla ex...

Positivt, din själsfrände finns fortfarande där ute och hon kommer sakna att ha tappat en sådan bra kille som dig. Lycka till kompis!

först av allt, jag tror bara tjejen har den killen som något att "komma över" dig med och för att du ska må skit, för det andra borde du inte hämnas med samma mynt och dra ned en annan kille som tror sig leva lyckligt och fridfullt med en tjej och 2 barn tänk själv hur du skulle känt dig om du hade haft barn med tjejen som nu var otrogen,
hur skulle du reagerat om du hade varit i samma ställning som den killen med 2 barn?
bara för att du har blivit dumpad av något trögt fanskap så måste du ju inte förstöra en annan persons förhållande som ToM är på ett djupare stadie än vad ditt var? :O

Lycka Till, hoppas du tänker efter vad du vill istället för att göra någon annan tjej otrogen,
jag hoppas även att du kommer få mer tur i dinna framtida förhållanden.

Jag tänker så det knakar. På riktigt. Men jag har ett sånt sjukt bekräftelsebehov att jag knappt kan slita mig från att fortsätta med kollegan. Antar att självkänslan fick sig en törn.

Jo, det hävdar jag att han har. Visste han att den han strulade med hade en pojkvän så har han faktiskt ett ansvar. Jag vet att de flesta inte håller med mig, det förstår man bara genom att läsa kommentarerna i den här tråden. Men jag lever efter devisen, "jag behandlar folk som jag vill att de ska behandla mig". Jag vill kunna gå och lägga mig på kvällen och veta att jag under dagen inte varit ett själviskt svin som bara sett till mitt eget bästa och fullständigt struntat i andra. För jag bryr mig - vilket sorglig nog är sällsynt i dag.
Så bara för att nån behandlar dig som ett svin så är det ok att bete sig som ett eller behandla andra likadant?

Men jag vet att jag talar för döva öron så det här blir det sista inlägget för min del.

om du har utseendet så att en tjej med 2 barn kan tänka sig vara otrogen så tror jag inte att du har något problem , gå ut på krogen och kör på ett ONS så kommer du få bekräftelse så det räcker och blir över ^^

Vi ska komma ihåg att jag kräktes av ångest första veckan. På riktigt alltså, jag kräktes på tisdagen när bildspelet satte igång i huvudet. Jag grät senast igår när jag tänkte på hur jävla synd det var om mig som råkat ut för det här och som känner sådan smärta i hjärtat.

Samtidigt är hon död för mig nu. Sten-jävla-död.

Jo, men jag tror att det är ganska normalt. Och det är inte omanligt att gråta så du vet.