Är det någon som går/har gått igenom samma sak??

Hej.. jag tänkte berätta om mitt förhållande med min pojkvän som varat i 1 år och 3 månader.

I början var det så att jag var ''player'' eller hur man ska kalla det, jag lekte bara med killars känslor och jag bytte kille väldigt väldigt ofta.. var mest bara ute efter uppmärksamhet och status. min killes kusin var då min bästa vän, det var genom henne som jag fick kontakten med han. I dagsläget är vi inte bästa kompisar längre och vi umgås inte ofta. min killar har alltid setts som kriminell, stark, stor, typ som en ''mini kändis'' alla vet vem det är, ja alla har respekt för han om man ska säga så.Vi har väldigt lika personligheter och vi gillar samma saker vi har samam intressen.
Så jag började snacka med han och då blev jag ju så lycklig när han svarade tbx o var så snäll, efter ca. 5-6 månader blev vi tsm då hade jag redan utvecklat riktiga och starka känslor för honom, det var i december 2009. När min familj fick reda på det blev de inte väldigt glada eftersom han ej har så bra ryckte och hans familj inte var ''den bästa'' om man säger så.Han har haft en jobbig uppväxt ( skilda föräldrar och mycket mer) Men jag tyckte om honom mycket och fortsatte vara tsm med honom. i januari gjorde vi slut i ca 3 veckor. Jag hann bli på g med 3 killar o kysste en kille och han hann bli på g med en tjej. Det var min mamma och mina kusiner som fick mig att göra slut med honom. Under den tiden var jag aldrig lycklig och mådde bokstavligt talat skit. Jag grät nästan varje dag och drog mig ifrån alla, jag var mest med mig själv. jag lyssnade bara på musik och började skolka från skolan. En dag tog jag kontakt med han igen och skrev ett sms där det stod ''jag saknar dig.'' vi började snacka igen och vi blev tsm. sen dess har vi hållit ihop. i början av vårat förhållande var det mest han som var ''bossen'' av oss och jag gjorde alltid som han sa. inte på ett negativt sätt. Jag var lycklig, jag var riktigt lycklig. Våra drömmar är att gifta oss skaffa fint hus, familj osv. under sommaren var vi mycket, varje dag. sen efter sommaren minns jag inte riktigt vad som hänt. men vi började bråka mycket och nu efter 1 år och 3 månader är det skit... allting känns så dåligt så nertrampat så jobbigt. Han har förbättratsig så mycket för min skull, han kämpar varje dag med att få mig på humör och för att få mig som förut.. det känns som om jag tappar känslor men jag vet att jag älskar honom, alla andra killar äcklar mig jag vill ej ha någon annan. kan det vara allt jag fårgå igenom pga min familj? jag måste öjuga för att få vara med honom, jag måste dölja allt. Allt. Jag har börjat stärka min relation till min familj och min bror börjar gilla min kille och han börjar inse vilken människa min kille är, och inte bara gå efter ryckte. Men mina mamma ser han fortfarande som dålig kille med dålig familj. Har försökt snacka med henne o bevisa att han ej är så men hon håller bara fast vid sina jävla tankar. Vad ska jag göra?!?!?!
Det känns som om mina känslor blivit djupfrysta, jag känne ringet. jag vet att jag älskar honom men jag känne ringet. förut när jag kollade på honom kändes det som om jag flög av lycka.. jag var riktigt kär. vad harhänt??? vad?!? mina drömmar känns så långt borta och jag känner mig så liten, ensam. Ibland känns det som om jag är ett spöke.. bara går runt o känner ingenting. Känner ibland inte ens min kropp. inga känslor.. ingenting. Min kille är underbar men jag tänker såhär. är det bättre att vi gör slut? eller kommer jag ångra mig stort när jag inte kan få han tillbaka? om det är så, vad ska jag göra? för att fixa allt???

Tacksam för svar.

Kan ha glömt lite grejer. Förlåt om jag har hoppat eller varit otydlig, mina tankar är ihoptrasslade.

Börja med styckeindelning. Få användare på detta forum kommer orka plöja igenom din text.

Detta är inte menat som något elakt, bara konstruktiv kritik!

Tyvärr instämmer jag med ovanstående. Otroligt jobbigt att läsa. Har skumläst texten och tror jag fattade ungefär vad det handlade om.

Ont:

Tja, vad du ska göra? Det beror väl på hur mycket du tror på din kille? Varför måste du ljuga för din släkt för att träffa honom? Ingen rök utan eld kanske?

Kan bara hålla med övriga talare men tog mig igenom texten till slut.

Det som troligen hänt är att du inte är nykär längre. Skulle nog själv vilja påstå att det är ett av dom svåraste obligatoriska prövningarna man går igenom i ett förhållande.
Men är du säker på att du älskar honom så håll ut ett tag.
Du skriver att ni hängde varje dag under sommaren, hur ofta hänger ni annars? Försök att ta "semester" från varandra 2 veckor eller så så ska du nog få se på känslor när ni ses igen.

jag ställer mig också i kö. Fick ont i trådarna som ögonen sitter fast vid. Tror jag börjar få ont i huvudet också...

han kommer börja toffla dig och du kommer börja playa dina killar som du gjorde innan, det är vad jag tror

Han känns inte bättre än dig. Det är allt. Du är en guldfisk.

Ni gjorde slut i 3 veckor och du vart på g med 3 killar? Du måste verkligen älska honom!