Socialdemokratin bekräftar åter sin totala okunnighet om arbetsmarknadens villkor!

Som många av er observerat i en del av mina inlägg, har jag konsekvent hävdat att politiker med socialistisk grundåskådning i allmänhet har liten förståelse för drivfjädrarna bakom arbetsmarknaden och dess villkor. I varje fall gäller tankeluckorna det som ligger bakom villkoren för effektiva och för samhället lönsamma verksamheter.

NU HAR DET SKETT IGEN! Statsministern har nu, två år före nästa val, rosenkindad gått ut med budskapet att tillväxtens storlek i Sverige nu kan liknas vid 1960-talets, då socialdemokratins härjningar ännu inte hade slagit ut stora delar av industrin och börjat tära på vår valutas värde. Observera att den positiva utvecklingen ENBART står att finna i den för samhällssektorns ekonomi viktigaste delen, exportindustrin, dock utan att nämnvärt påverka arbetslöshetssiffrorna.

Vilka konsekvenser drar socialdemokratin av detta, jo att förse kommunerna med statliga bidrag med huvudavsikten att dessa skall kunna "SKAPA" fler jobb! Landets socialister lever alltså fortfarande i den villfarelsen att den offentliga sektorn kan skapa fler jobb, som i sin tur skulle generera resurser till samhället. Inget kan vara mer felaktigt. De skyddade arbeten inom den offentliga sektorn, som det då skulle bli tal om, ger inte minsta resurstillskott till att betala sig själva. Det blir huvusakligen fråga om en direkt kostnad för skattebetalarna.

Som vanligt kommer frasen "skola, vård och omsorg" in i statsministerns utfästelser men inget om vad detta betyder i verkligheten.

Det som saknas? Ja ni vet min käpphäst. Åtgärder för att stimulera innovativa begåvningar via skola och därefter. Låta uppfinnare/entreprenörer känna att det lönar sig att satsa på Sverige, få den småländska företagarglöden sprida sig i landet. DÖDSTYST OM DETTA! Vad kan man mer begära av socialdemokraternas budgetuppgörelse i samarbete med vänsterflanken.

Bra inlägg. Eftersom jag kommer från en mindre ort i norra Sverige har jag sett denna sjukdom på nära håll. Jag blir illamående när jag tänker på hur mycket resurser som slösats bort på dessa åtgärder som det heller aldrig blir något av. Dessutom har de få dumma idioterna som fortfarande driver företag blivit konsekvent motarbetade av kommunen som inte drar sig för att gå i direkt konkurrens med ortens företagare. Mao används skattemedel för att motarbeta de som faktiskt betalar hela välfärden! Helt sjukt :mad: .

Man får ta alla uttalande med en nypa salt.

Jag läste nyligen att Rättväsendet som är katastrof idag, fick 400 miljoner i ökning. Dessutom så bestämde de sig för att "storsatsa" på Rättsväsendet och bevilja 450 miljoner till.

Detta kan låta mkt för den normala dumme Svensson.

Men ställer du det i relation till att Rättsväsendet har en budget på 26 miljarder så var det en blygsam ökning

0.85/26 = 3.3% ökning.

Räknar man bort inflationen som är på 2% så blir den reala ökning 1.3%

wow, starkt jobbat sossarna

"Man måste tänka på pocenten Helge".

Om procentsiffrorna presenteras, förstår nog folk, men dessa siffror kommer sällan fram. Det låter som bättre satsningar, när siffrorna visar ett imponerande belopp. Det finns många sätt att dölja sanningen och relationstalen. Frågan är om vi någonsin får se en socialistisk regering i Sverige på halvtid före nästkommande val deklarera: "tyvärr svensk folk, det blir inga nya bidragssatsningar det under det kommande året!" eller, vilket naturligtvis är en utopisk dröm, "nästa år blir vi tvungna att sänka alla bidragsformer enligt osthyvelsprincipen med 2%"

Det är en viktig poäng. Politikerna genomför endast mikroskopiska förändringar. Det är tydligen status quo som gäller, men våra hårt politiskt kontrollerade nyhetsmedia låtsas som att det handlar om "satsningar" som skulle kunna lösa något problem.

Häpnadsväckande att ingenting förändras, år ut och år in, decennium efter decennium. Ingenting. Trots den långa ekonomiska kris vi befunnit oss i sen oljekrisen. Förklaringen måste vara att vi styrs av en apparat som blivit fullständigt handlingsförlamad av sin egen korrumperade byråkrati. Det var ju detta som hände i Sovjet. Handlingsförlamning på alla områden. Sitta å vänta på order uppifrån. Gör man ingenting, så slipper man ta ansvar. När folk började strömma ut genom Berlinmuren, satt alla polischefer och generaler och ministrar blixt stilla och gjorde sig otillgängliga, för att inte få skulden för nånting. Allt lämnades vind för våg att bli som det ville.

Etablissemanget i Sverige är mycket mycket svagt. Så fort båten gungas litegrann, så kommer de omedelbart att rasa.

Alltför utvecklad byråkrati ger en skadligt hämmande inverkan på alla organisationers effektivitet; allt enligt professor Parkinson. Är den dessutom av socialistisk art blir effekten fullständig. Det socialistiska tåget i Sverige är nu så överlastat att det fortsätter mot avgrunden av bara farten. som du påpekar: Det typiska för socialdemokratin i Sverige är att den nu suttit så länge i sadeln att den inte vet hur den skall agera i opposition. Dess främsta uppgift blir därför att värna om makten inte att riskera den genom omfattande politiska förändringar för att säkra landets ekonomi i framtiden. De senaste budgetförhandlingarna visar tydligt vart vi är på väg. Typiskt för landets i ekonomi och företagsamhet okunniga socialister (annan än den i byråkratiska sammanhang inom den offentliga sektorn) är att visa förvåning över att exportindustrins bra resultat inte minskar arbetslösheten. Industrins storlek nu obetydlig, jämfört med den på 1960-70-talet, tror man skall kunna utföra mirakler dvs. suga upp arbetslösa och lösa statens problem i alla lägen. Problemet är att industrisektorn är på tok för liten, det gör man inget åt. Bidragssvängen och ökningar av bidragsnivåerna inom den är tydligen viktigare för att bibehålla valmanskårens intresse.