Citat:
Ursprungligen postat av Kruxillimux
Det är som han säger, men vi kan ju överleva i princip överallt. En skorpion klarar sig inte på Mount Everest, en örn inte under vatten, en fisk inte i öknen. Vi har ju anpassat oss och helt klart lärt, rört oss och utvecklats mest - om man ser det ur det perspektivet.
Vår kognitiva kapacitet gör det definitivt möjligt för oss att vara extremt anpassningsbara vilket man också kan se resultatet av på jorden idag.
Sen är det ju också så att vi är extremt anpassade att överleva i de flesta nischer som finns på jorden idag. Men lägg till lite naturkatastrofer och annat smått och gott för att kasta om förutsättningarna lite så skall du nog se att människan inte har en så blir det uppenbart att termen "utvecklats mest" är helt godtycklig.
Det är dock väldigt vanskligt att använda termer som "utvecklats mest" då det fortfarande antyder ett mål. Det liknar jämförelsen med den evolutionära "stegen" som varit populär tidigare där människan är högst upp på stegen och andra djur kommer efter oss med olika avstånd. Den analogin är felaktigt när man talar om "generell evolution". Det går dock i viss mån att placera arter på en skala när man talar om evolutionen av specifika egenskaper (ex. hjärnkapacitet, styrka, uthållighet...) men även här kan det vara riskfullt om man inte är tydlig med hur man definierar begreppen.
På frågan varför vi är relativt unika i vår kognitiva förmåga har jag nog inget definitivt svar. Det kan vara ett antal faktorer som samverkade. Det kan till exempel vara ett extremt riskfullt och kostsamt vilket gör det otroligt ovanligt att omständigheterna för utvecklingen av våra typer av egenskaper faller in. Vi sår ju också fördelarna av våra förfäders evolutionära kamp för överlevnad så det vi ser som en uppenbar positiv effekt kanske inte var en lika tydlig fördel för Homo erectus för 1,5 miljoner år sedan.
Vidare är det väldigt svårt att sia om vi "förhindrar vi andra arters evolution" i relation till deras kognitiva processer då den evolutionära processen sträcker sig över hundratusentals och miljontals år. Vi är ju dock definitivt en faktor som, i någon mån, påverkar en övervägande majoritet av selektionstrycket på jorden så vi är definitivt en generell faktor i den evolutionära processen hos många arter.
Vår påverkan kan ju ses väldigt tydligt hos arter som utvecklat en specialisering mot mänsklig kultur exempelvis vissa råttor och duvor. Men påverkan kan ju också ses i vår förmåga att bidra till utrotningen av arter och nischer.