Första och sista cannabis-ruset.

Att droger som cannabis och hallucinogener är så harmlösa för kroppen kompenserar de med att kräva ett starkt/modigt psyke. Alkohol är ju rena plockgodiset jämförelse.

Kände mig också otroligt dum dom första gångerna, har tom. gått vilse i gullmarsplan, och alla som vart där vet att det är fan omöjligt att gå vilse där. Men det tar ett tag innan man tämjer ruset och kan "go with the flow..." Det har jag lyckats med nu iaf och njuter istället för fulla muggar när jag tar en spliff. Kan fortfarande känna mig dum ibland men det är bara lustigt i mina ögon.

Man kan inte döma ut cb efter att ha testat en gång. Jag menar, vill man inte göra det igen så Fine, det är ju upp till var och en. Men ruset första gången är inte alls samma sak som det blir när man blivit van vid känslan, man måste liksom röka in sig för att cannabis ska visa sitt rätta ansikte.

Att någon gång känna sig sådär helt jävla genomkorkad har hänt mig och typ varenda person jag känner och någonsin träffat som röker cannabis, men när man blir mer van tycker jag ruset blir tvärtom på alla sätt och vis. Man får insikter, idéer, kan äta hur mycket mat som helst och njuta va hur fördjävla goda de där chipsen är för att sen få ångest över att man inte passade på och köpte 2 påsar när man ändå var i affären. Såna där saker tycker jag är det roliga, fina och härliga med cannabis.

Att glömma bort vad man pratade om är ifs återkommande ibland, men det bådar ju bara för lite skratt när man är några stycken, man får väl bjuda lite på sig själv

Edit: för att inte glömma bort att man totalt glömmer bort varenda jävla bekymmer man kan tänkas ha och är bara här och nu, high, happy, hungry! HHH

Det låter definitivt inte som om du ska pröva något tyngre iaf, absolut inte något hallucinogent. Och ja, du tänker för mycket m8

Provade cannabis för typ femte gången igår och upplevde den kraftigaste panikångesten hittills i mitt liv. En gång tidigare när jag provade cannabis fick jag också panikångest, men inte lika kraftig. Som någon tidigare beskrev så började det med att jag inte kände någon effekt alls. Sedan började jag tänka lite segare och skratta för minsta lilla sak. Skrattet var dock bara en fysisk reaktion, på insidan började ångesten bygga upp. Under cirka två minuter blev ångesten starkare och starkare och jag började tänka att den borde sluta. Efter två minuter peakade ångesten i en hjärtrusning som varade i ungefär ytterliggare två minuter. När hjärtat dunkade som snabbast trodde jag på allvar att jag skulle dö och liknande obehag har jag aldrig känt tidigare i mitt liv. Sedan slutade helt plötsligt hjärtrusningen och det mesta var normalt. I ungefär två timmar efteråt upplevde jag hanterbart obehag och sedan gick ruset över helt. Detta var med andra ord den absolut sista gången jag rökte cannabis.

Hur jävla svårt ska det vara att inte överdosera? Du är 35, då borde du väl ändå kunna ha hjärnkapacitet nog att läsa på lite och få råd och tips angående vad man bör göra när man röker för första gången. Allvarligt talat, överdos på cannabis är sånt som 15-åringar pysslar med, inte vuxna människor. Och vidare är det otroligt tragiskt att du har bestämt dig för att aldrig röka mer, det är som att du dricker två flaskor vodka och när du sen ligger där och spyr säger du, "buhuhu jag ska aldrig dricka mer, för effekterna är jättejobbiga".

Du är sämst.


Edit: Det var en välskriven rapport, bra jobbat.

Vad kämpar du egentligen emot? Att kämpa emot på cannabis och psykedeliska droger är lönlöst. Man kan inte överdosera så man skadas så att kämpa emot ruset är bara att dras med av sin rädsla för vad som skulle kunna hända i din fantasi.
Sluta kämpa emot så får du se att det finns inget att vara rädd för annat än rädslan själv.

Skriv en bok istället för att överanalysera den effekt som lite CB gav dig första gången.

Det kan också vara så att man helt enkelt inte tål cannabis, precis som vissa blir aggressiva av alkohol. Visst skulle man kunna argumentera att dom som blir aggressiva på alkohol har överdoserat, men alla blir ju inte aggressiva av en överdos alkohol vilket tyder på något mer än bara dosen. Frågan är vad dessa personer borde dra för slutsats. Beroende på hur dom ser det kan dom antingen tänka att dom inte borde dricka lika mycket eller att dom inte borde dricka alls.

För mig och cannabis drar jag slutsatsen att jag inte borde röka alls.

Jag tror inte att dom som blir aggressiva av alkohol lider av någon slags intolerans, det är snarare en beteendefråga och dessa kan säkerligen få bukt med sitt problem med hjälp av terapi. Jag skulle inte säga att det är överdos heller, det är väl snarare när en person upplever ett rus som obehagligt på grund av för stor mängd. Jag vet inte, men personer som blir aggressiva av alkohol upplever väl inte ruset som obehagligt?

Och jag tror verkligen inte det finns någonting i stil med cannabisintolerans, om det finns borde det till och med vara mer ovanligt än den beryktade haschpsykosen.

Angående din överdos, hur mycket rökte du egentligen? Min vän fick samma effekt när han med stor okunskap rökte ~0.4g (4x normal dos) Jamaican Gold och upplevde att hans hjärtfrekvens skiftade (antagligen beroende på kraftigt nedsatt tidsuppfattning) så mycket att det var på väg att stanna.

Rök försiktigt pojkar och flickor!

Jag känner igen mig, dock gäller det en rökmix. Det sticker och håller på i olika delar av kroppen, min syn börjar alltid "skaka" om jag tex kollar på sanna ställe som en TV men när jag kollar runt upphör det.
Ingen rolig drog tyvärr.

Du rökte på tok för mycket, 3 fjärdedelar av en spliff din erfarna vän sa var "starkt" röka.

Som nån sa innan, det är som att halsa en flaska vodka första gången och klaga på att ruset inte var skönt.