Varför denna ilska mot anarkokapitalister, agorister och andra "högeranarkister"?

Måste de ha det i hela världen eller? Kan man inte bo jämsides varandra i sina respektive samhällsformer? För om de måste ha ett klasslöst samhälle för alla så innebär ju det antingen att deras utopi är ouppnåbar så länge det finns människor som jag som kan tänka mig att sälja arbete till en kapitalist, eller att de måste använda kontinuerligt våld mot oskyldiga människor och hindra dem från att göra just detta.

Strävar verkligen alla socialanarkister mot ett klasslöst samhälle i den bemärkelsen att det inte ska finnas några kapitalister eller lönearbetare?

Man kan bo jämsides varandra, javisst men man delar inte samma samhällssyn där klasskampen sätts i fokus. Socialanarkisters mål är som sagt att avskaffa de sociala hierrarkierna kapitalistiska sådana inkluderade. Våld är inte nödvändigt bara för att man utesluter samarbete. Märklig slutsats du drar.

Kapitalismen skall avskaffas enligt alla socialanarkister, även lönslaveriet. Lönearbete kan däremot absolut förekomma.

Alltså, jag menade att våld är nödvändigt om man inte kan leva jämsides varandra, i sina respektiva samhällen. Om man kan det så behövs inget våld, och då strävar man ju också efter samma mål egentligen? Samma ramverk att leva under, d.v.s. inget alls.

Jag är medveten om att jag borde ha bättre koll på detta, men kan du kort förklara skillnaden?

Nej, man strävar inte efter samma mål annars hade man inte behövt leva parallellt med varandra. Jag hyser inget agg mot er men jag skulle aldrig få för mig att organisera mig på samma plattform som er om inte klasskamp stod först på agendan, vilket jag tror skulle vara högst osannolikt när det gäller anarkokapitalism.

Lönslaveri är det om jag tvingas arbeta för en kapitalägare genom statens tvång, det är trots allt genom den som kapitalismen överlever och om folk går med på att arbeta för kapitalägare i en anarki är det tveksamt om det skulle kallas för lönslaveri. Slaveri är det eftersom andra möjligheter utesluts. Lönearbete är det om jag frivilligt går med på att t.ex. putsa en kamrats fönster för ekonomisk ersättning som går direkt ner i egen ficka, kort sagt. Det senare exemplet kommer förmodligen att prägla individualanarkistiska strukturer.

Får jag fråga vilken klass det är ni kämpar emot? Vad är målet? Om målet är att avskaffa kapitalisters särställning på marknaden, som kan välja och vraka mellan arbetare och behandla dem hur de vill bara för att det finns en miljon till som står på kö, då har vi fortfarande samma mål. Den svaga ställning arbetare ofta har i förhållande till sina arbetsgivare är ju skapad just av staten. Och utan staten skulle produktionen definitivt inte vara organiserad så som den är i dag. Marknadsförhållandena skulle vara helt annorlunda om de växte fram utan något som helst våld.

Okej, men vad bra. Då finns det ju ingen konflikt mellan anarkokapitalism och vänsteranarkism där heller. Anarkokapitalisterna och individualanarkisterna skulle kanske rent av kunna handla med varandra. Anarkokapitalister ogillar ju också löneslaveri i den bemärkelsen.

Ok. Du resonerar precis som oss med andra ord, vad bra men jag tror inte direkt aktioner ämnade att sabotera den kapitalistiska produktionen faller dig i smaken. Marknadsförhållandena skulle absolut vara annorlunda, marknaden skulle vara fri på riktigt.

Exakt, men jag ser det som en ickefråga eftersom ingen arbetare vill bli bestulen på mervärdet av sin arbetsinsats.

EDIT: Jag orkar faktiskt inte bry mig speciellt mycket om er eftersom ni är en enormt marginaliserad skara. Ni får gärna organisera er tillsammans med socialanarkister när det passar men jag tvivlar som sagt på att antikapitalismen kommer tilltala er.

Vill klargöra ytterliggare en faktor till min misstänksamhet mot anarakokapitalism. Anarkokapitalister gillar privata arméer som skall skydda deras egendomar. De förespråkar även ett kreditsystem som kräver att man har en våldsapparat som kan hävda dess rätt. Det ligger inte alltför långt bort att säga att återupprättandet av en ny stat kommer ligga nära till hands om anarkokapitalismen ges en chans.

Vad har vänsteranarkister för motargument mot att privat finansierade vaktbolag/motsvarande skulle vara ett undantag för när marknaden bäst kan tillgodose kunders behov?

Ptja, snarare har vi motargument mot att man har en samhällsstruktur där ett behov av en sådan våldsapparat infinner sig överhuvudtaget.

Jag vet själv inte om jag skulle känna mig helt bekväm i att samarbeta med vänsteranarkister, det beror helt på vilket samarbete det handlar om. Det enda jag egentligen skulle vilja se är en fredligare inställning gentemot varandra. Det finns ingen egentlig grund i den rena avskyn och föraktet som ibland förekommer. Även om man inte vill samarbeta så finns det väl ingen anledning att betrakta varandra som fiender?

Hur ska ni skydda er från invaderande kapitaliststater som vill ta era naturresurser då?

Det här förstår jag inte riktigt. Många vänsteranarkister förespråkar väl lån av olika slag? Mutualisterna gör ju det iallafall.

Exakt, och jag har aldrig påstått något annat. Det kan vara bra att ta debatten med varandra. Många positiva erfarenheter kan vinnas av att bara diskutera skillnader/likheter.

Precis som Kropotkin menar är inbördes hjälp inom gruppen positivt. Tillsammans kan vi skydda oss mot inkräktare. Om vi organiserar oss underifrån med ändamålet att skydda våra kollektiva intressen är det en annan sak än om en liten priviligierad grupp p.g.a. sin ekonomiska makt lyckas etablera en våldsapparat som enbart tjänar den härskande klassens intressen. Historien har visat att sådan utsugning inte kan ske utan ett våldsmonopol så det är inte helt otänkbart att en ny statsmakt kommer att upprättas. Frågan är också vad dessa privata arméer kommer att göra om folket helt plötsligt ändrar sig från att först ha acceptera kapitalismen till att t.ex. vilja anamma mutualistiska idéströmningar. Kommer kapitalisterna vika sig för det allmänna intresset eller kommer de krama ihjäl sitt kapital tills de krossas av en ilsken pöbel? Oron är inte obefogad alls.

Mutualismen skiljer sig på väsentliga punkter. Kreditunionerna är menade att styras som kooperativ där även räntefria lån ges ut. I ett kapitalistiskt system å andra sidan kommer räntan att tillfalla ägarna av banken. Lånen blir därför fördelaktiga för en liten klick människor och intresset att expropriera den kapitalistiska egendomen kommer naturligt att infinna sig. I ett kooperativ som drivs av principen "en man - en röst" finns inget behov av vare sig privata arméer eller krig då ingen har mer inflytande än en själv och tvärtom. Då är det en socialistisk lösning som inte skapar konflikter i produktionen.

Känner mig tvungen att tillägga att det är väldigt intressant att diskutera med dig. Du är en hederlig debattör och det sker enligt mig en ömsesidig inlärningsprocess värd att ta vara på. Helt klart en solstråle bland resten av neandertalarhögern som dominerar resten av denna forumdel.

Jag håller med dig Jrgen. Intressant tråd för den delen.

Jag är inte en Anarkokapitalist men jag förstår inte direkt vissa anarkisters aggressivitet mot Anarkokapitalismen.

Jag anser frihet är viktigast och ekonomi sekundärt. Folk ska få välja fritt vilket ekonomisystem de vill använda, de som vill ha kommunism bör starta ett samhälle med andra som vill ha kommunism osv. och låta de som vill ha ett annat system att ha det.