Är konservativa pragmatiska?

Tycker du att det är Sveriges ansvar att ge bistånd till tredje världen eller borde de reda ut det de håller på med själva?

Vad är mest pragmatiskt... att hjälpa tredje världen eller att inte hjälpa dem? Jag röstar för det sista egentligen.

Ärligt talat så har bistånd till tredje världen av vad jag förstår visat sig vara en dålig lösning för just tredje världen. Det är inte helt självklart vad som gynnar Sverige mest i frågan om bistånd. Att investera i en instabil ekonomi kan helt klart ge oss vinster i form av att våra svenska företag kan expandera, men det kan också vara så att pengarna används för att berika de styrande och inte kommer folket till gagn.

Att genom bistånd köpa sig allierade och förstärka handel kan möjligen vara betingat, men jag tror inte att länder som befinner sig på avgrunden är de ideala målen.

Bidrag av rent humanitära skäl är jag mycket tveksam till att Sverige ska håll på med. För det första har det visat sig fungera dåligt, för det andra hindrar det biståndsmottagaren att utvecklas naturligt och för det tredje så får vi inget ömsesidigt utbyte.

De allra flesta som kallar sig konservativa drivs av en vilja att vara annorlunda, de var oftast liberaler innan liberalismen fick överhanden över socialismen. De hittade något nytt att ta efter när de såg de "konservativa" i USA och tog raskt över allt från abortfrågor till invandringfrågor och religion.

Nu har jag varken varit liberal eller socialist, men, kan du utveckla det lite mer?

Den sanne pragmatikern har ingen egen ideologisk grund, utan gör vad som synes bäst för tillfället, lite elakt skulle man nog kunna kalla honom för en opportunist istället. Att vara sådan är knappast bättre än att dogmatiskt följa en ideologi och ignorera eller teoretisera bort alla de praktiska detaljer som avslöjar luckorna i det ideologiska konceptet.

De bästa konservatisterna genom historien har varit fantasifulla, istället för att bara vara begränsade till pragmatismens litet torra tillvägagångssätt. Och det är också dessa som blivit ihågkomna, som har blivit hyllade och som kunnat nå lösningar utan defilera sitt eget idé-innehåll genom ändlösa kompromisser.

Det är bara min högst personliga erfarenhet att de flesta som kallar sig konservativa knappast är genuint intresserade av "ideologin" i sig utan snarare agerar utifrån sociologiska skäl, man vill inte tillhöra den populära gruppen (mainstream) utan vara lite av en utmanare.

Ett tecken på detta är alla som uttrycker starkt abortmotstånd trots att de inte är kristna som sina amerikanska "bröder". Man kan såklart vara sekulärt abortkritisk, men detta är snarare undantag än regel.


Angående topic så är väl konservatismen definitionsmässigt pragmatisk just eftersom den är så utopifientlig? Man kan uppenbarligen vara mer eller mindre intelligent pragmatisk.

Jag tycker att konservatismen kan sammanfattas med Donald Knuths klassiska citat: "Beware of bugs in the above code; I have only proved it correct, not tried it. "

Med tanke på hur Sverige ser ut just nu kan man nog inte vara konservativ utan att vara pragmatisk. Samtliga partier vill bryta ner nationalstaten, vurma för HBT utan anledning och dessutom förespråka mångkultur, trots att det inte har fungerat särskilt bra hittills.

Konservativa värnar vanligtvis om familj och traditioner, och söker ena samhället genom den gemensamma historia, kultur och det språk vi talar. Man vill ta vara på det som gör att ett samhälle håller samman. Det är helt och hållet pragmatiskt. Man ser inte ofta kurdiska föreningar som engagerar sig för att införa HBTQ-toaletter eller pushar för att införa ett tredje kön. Det är nyliberala påhitt som man inte bör ägna någon tid åt, men som 7-klövern tyvärr verkar ägna all sin lediga tid åt.

Att se till de klassiska värdena, och till det som har visat sig fungera är väl så pragmatiskt det kan bli? Förutsatt att man inte kör fast i teologiska spår likt mellanöstern, som ju faktiskt inte kan skryta med speciellt stora framsteg under de senaste århundradena.

Är man pragmatisk får man hela tiden räkna med att saker förändras, men det betyder inte att allt måste förändras bara för förändringens skull. 7-klövern påstår 100% av sin tid att allt måste förändras, men aldrig riktigt varför. De är inte pragmatiska.

Jag tycker generellt sett att de konservativa värderingarna är bra, jag gillar inte nykonservatismen och det du tar upp i det här stycket är precis det jag motsätter mig. Det är det jag anser måste försvinna för att man ska fortsätta vara pragmatiska.