Varför hatar just du liberalism?

Du problematiserar redan kring liberalismen, men vill lägga till några tankar. ;-)


Angående frihet har synen på frihet skiftat över tid, från antikens Grekland, via medeltidens feodala och religiösa samhällsordning, till dagens liberala demokratier. Det finns knappast ett enda oföränderligt frihetsbegrepp som varit konstant. I antikens Grekland var exempelvis frihet starkt kopplat till ens status som medborgare i stadsstaten (polis). Fri var den som deltog i det politiska livet och kollektivt fattade beslut. Liberalismen ser istället frihet som en individuell rättighet oavhängig politiskt deltagande.

Angående individualism finns rötter i kristendomen inte minst, men att enbart se liberalismen som en naturlig utveckling är en förenkling som kraftigt bortser från vilka politiska omständigheter, vilket inkluderar rena geopolitiska omständigheter, som existerat historiskt. Liberalismen är väldigt mycket en konsekvens av växande borgerlig makt under industrialismen. Men om vi väger in att den industriella revolutionen istället kontrafaktiskt hade börjat i t.ex. Preußen eller Japan istället för England, så är det fullt möjligt att borgerlig makt hade tvingats kompromissa och underordna sig jordägande, religiösa och militära eliter samt monarkin i högre utsträckning än som faktiskt skedde historiskt. Vi kunde haft en mer korporativ eller auktoritär politisk utveckling.

Den industriella revolutionen å ena sidan och den liberala ideologin och borgerskapets växande makt å andra sidan hör samman, men förhållandet dem emellan är inte ett till ett.


Även om libertarianer hävdar absoluta principer, kommer de i praktiken ofta till en punkt där de tvingas göra etiska avvägningar mellan olika värden. Även om du avsvurit dig strikt libertarianism verkar du uppleva denna kognitiva dissonans fortfarande. Du hävdar ett absolut moralfilosofiskt ställningstagande mot skatt, samtidigt som du visar på omfattande pragmatism. Din pragmatism innebär att du inte har ett behov av denna moralfilosofi längre, varmed jag tror nästa steg i din utveckling kommer vara att släppa moralargumentet helt; en konsekvent hållning kräver att man antingen omvärderar principen eller accepterar dess fulla implikationer.


Jag rekommenderar Heideggers filosofi om du vill gå in djupare filosofiskt i detta. Hans begrepp Dasein, beskriver den existens som är unik för människan, och innefattar såväl vår existentiella ensamhet som den relationella och kontextuella aspekten av tillvaron.

Vi är djupt inbäddade i en komplex värld av relationer och sammanhang som vi är kastade ('geworfen') in i och inte valt själva, men måste förhålla oss till. Samtidigt står vi helt ensamma i att fatta beslut och söka efter kunskap och förståelse, där vi ständigt måste reflektera över vad som är verkligt och vad som är illusion, en process som aldrig blir fullbordad. Människor tenderar falla in i massans normer och förväntningar utan att reflektera över sina egna värderingar och val, men för att leva autentiskt måste vi, trots vår geworfenheit, leva i enlighet med våra egna värderingar såväl som konfrontera vår egen dödlighet. Vi måste hela tiden navigera de strukturer vi är en del av, och balansera mellan anpassning och motstånd.

Individuum reflekterar istället ett abstrakt genomsnitt där människans sammanhang abstraherats bort. Det är egentligen ett slags massmänniskoideal. En odelbar enhet som är lik alla andra odelbara enheter.


Här hoppar du från politisk liberalism/libertarianism till att påpeka att libertarianens livsstil kan innehålla djupa relationer. Det är en glidning bort från politik. Frågan är väl snarare vad liberalismen eller libertarianismen politiskt orsakar för samhälle. Skapar liberalismen en kultur av meningsfulla band mellan människor? Svaret på den frågan är onekligen nej, då atomism, rotlöshet och bedrövlig materialism blir att dominera i ett samhälle präglat av massindividualism och borgerlig frihet tätt knuten till ekonomiska särintressen.


Ja, rationalismen eller förnuftsövertron är ett väldigt stort problem för liberalismen eftersom människor och därför källorna till mänsklig kultur ofta är motsägelsefulla och inte kan pressas in i en snäv rationell ram.

Självklart har vad individuell frihet är som politiskt begrepp varierar genom västerländsk historia och mellan olika delar av västvärlden. Men exempelvis har västvärlden inte haft lika starka klan-kultur som Mellanöstern och inte lika despotiska härskare som andra delar av världen. Mindre klan-kultur ökar individuell frihet, individens handlingsutrymme. Härskare som inte har absolut makt utan begränsas av sådant som Englands kanske "proto-liberala'" Magna Charta eller en organiserad kristendom som till viss del står utanför den världsliga makten öppnar mer för liberalt tänkande. Givetvis är detta inte enda anledningen att liberalism uppstod och uppstod just i västvärlden - min åsikt är endast att västerländska kulturella och politiska drag bidrog till den liberalism som uppstod.


Visst, men beror inte det delvis på just det jag syftar på - att engelska kulturella dag bidrog till utvecklingen? Att liberalismen uppstod utifrån industrialiseringen i ett särskilt samhälle?

Och visst finns det en aspekt av klass-kamp eller, mer korrekt, konflikt mellan olika eliter. Att liberalismen blev borgar-klassens ideologi i en kamp emot den gamla aristokratin. Men även det påverkas av den nationella kulturen - att England är ett sådant borgerligt samhälle. Självklart dock blandat med andra faktorer!

Jag kan förstå att du ser en motsägelse - jag konstaterar en viktig moralisk princip men öppnar för att det kan vara vettigt att inte följa den i alla lägen. Men för mig är det inte en ohämmad pragmatism - snarare ser jag ett förbud emot stöld som centralt och viktigt att det krävs mycket goda skäl att bryta emot den (och när det kommer till beskattning anser jag att sådana skäl föreligger). Moraliska principen behövs men den kan balanseras mot annat viktigt. Man bör värdera den moraliska principen högt - värdera den högt att det krävs mycket starka skäl att bryta emot den, värdera den högt som ett skydd emot en ohejdad pragmatism.

Jag tror inte jag kommer släppa moral-begreppet. Även om jag välkomnar en nihilistisk eller annan kritik, för att det är tankeutvecklande. Men som jag ser det är moral delvis inbäddad i den mänskliga naturen - en anledning att moral som begrepp bör tas på allvar; jag pratar om en instinktiv känsla för rätt och fel - även om den konkurrerar med annat i det mänskliga psyket. Därtill ser jag personligen, i min bedömning av världen, vikten av moraliska omdömen - men jag är visserligen en känslosam idealist.

Heidegger är nog för avancerad för mig , men det du beskriver är givetvis en aspekt av människans existentiella öde.

Det kanske är en glidning bort från politik. Min poäng är att man kan ha en libertariansk uppfattning om politik och statens roll, men ändå odla djupa gemenskaper och bevara och försvara en livsstil bortom politiken, en livsstil som kan innehålla exempelvis välgörenhet (som ersättning för en stat som inte stöttar fattiga ekonomiskt) eller följa och förespråka en religion (som ersättning för en stat som inte upprätthåller vissa moraliska världen. Du kanske ser det som ett resonemang som endast "i teorin" kan kombineras med en libertariansk stat, men jag tror det till viss del går i praktiken. USA har förfallit som land på flera sätt - det är en imperialistisk stat där politikerna har en makt som skulle ha förfärat de klassiskt liberala statsmän som skapade landet, det är ett samhälle som degenerat på flera områden - men länge fanns där denna mix av en stat grundas på libertarianska principer och ett civilsamhälle som kunde sköta annat, värdera viktiga saker på egen hand. Rent psykologiskt är det dessutom i alla fall möjligt att en libertarian faktiskt kan leva ett liv rikt på djupa relationer - även om jag skulle instämma i att vissa personlighetstyper är klart överrepresenterade bland ideologiskt övertygade libertarianer och att det nog inte handlar om människor med talang för relationer.

Jag har inga problem med den kritik du har emot dagens kapitalistiska liberala demokratier och vilket samhälle de skapat. Får väl läggas till kritiken av libertarianism - problemen som sådant tänkande kan leda till, om än i samspel med andra faktorer. Man kan dock försöka se det ädla eller intellektuellt intressanta i idéer och värderingar och ändå se hur de de kan korrumperas eller leda till olika problem för samhället.

Liberalism är motsatsen till anarkism, eller åtminstonde en stor motpart till den. Liberalism säger att frihet inte är något som bara är, utan det ska du bli tilldelad. "Om du röstar på mig så ska jag se till att du får mer frihet (dvs en större bur än den du hade tidigare)".

Att andas är frihet men ändå är inte det än något som tilldelas människor. "Frihet" att få välja tvspel eller spela en stund är inte samma sak som frihet att få spela hur mycket man vill.

Liberalt är också något jag förknippar mycket med ordet "liberalisering".