Sossarna: Full Sysselsättning genom

Här tänkte vi till innan vi skrev, va?
Att åka på semester är lyx, bara för att man inte kan det så betyder det inte att man är fattig. Att åka på semester är då fan inte billigt och jag tycker inte att det varken är fel eller konstigt att vissa inte har råd med det. I vilket fall som helst så är det inte statens uppgift att se till så att folk kan åka på semester.
Jag kan inte heller påstå att jag ser speciellt många barn som går omkring i trasor. Bara för att kläderna har några år på nacken så behöver de inte vara sämre för det.
Om barnen blir mobbade så är det skolans och föräldrarnas uppgift att se till att det blir ett slut på det.
Vad folk gör med sina egna pengar och om de nu vill köpa en dyr mobil så har du inte med det att göra och jag har väldigt svårt att se hur någons konsumption påverkar en annans levnadsstandard?

Ja, det har alltid funnits orättvisor även under socialdemokratins och Keynes' tid men skillnaden var väl den att man försökte utjämna och på lång sikt utrota dessa skillnader och att oändligt många människor fick det bättre än sina föräldrar som växte upp under fattig-Sverige. Det började gå utför ordentligt under 80-talet, då man skrotade den reglerade, blandekonomiska modellen och istället ville ha en kapitalistisk fri marknadsmodell.
Här är en bild på hur klyftorna i USA har sett ut - märk väl hur det från 40-talet fram till slutet på 70-talet utjämnades ganska ordentligt och tänk på att de rikaste amerikanarna betalade runt 90-94% i högsta marginalskatt från 40-70-talet men ändå levde som kungar och numera betalar man runt 15%(35% på pappret, men ett kryphål låter en undkomma bolagsskatt) eller i vissa fall inget alls.
http://www.businessinsider.com/plutocracy-reborn
Största klyftorna någonsin sedan Depressionen.

Om Fair Trade varor är dyrare så måste det problemet tacklas politiskt och på gräsrotsnivå - genom konsumentföreningar och politiskt tryck samt subventioner och annat smått och gott. Grundtanken är som jag skrev, alla skall konkurrera på rättvisa och lika villkor och inte genom att sälja sig själva för 5 kr i timmen.

Då borde man kriminalisera gross och krämarprofit i detaljhandelsled på Fairtrade-varor - som nu alltid är dyrare - vilket även skulle kunna bero på att man i gross och detaljistled tar ut högre krämarprofit för "Den Goda Sakens Skull" men detta är ju så jävla oseriöst det kan bli.

Köpte själv en massa råsocker då jag var på dominikanska - har för mig jag betalade 4.50 kg

Det blir lätt ganska löjligt att tala om att fattiga är bortskämda därför att de också vill kunna åka på en fin svensk sommarsemester någon gång samtidigt som man själv bor i villa, har två bilar, plasma-tv och allt vad det kan vara och ändå vill ha mer i skattesänkning på bekostnad av just den fattige.

Det finns människor i vårt land som har det ganska bra; de har höga löner, bra med pengar på banken, statusfyllda jobb med en och annan löneförmån. De bor i stora och välutrustade hus med grönområden och trädgårdar och är genom segregationen garanterade grannar av samma slag. De kan ägna sig åt semestrar i sommarstugor, båtturer, utlandsresor till Thailand och deras barn går just nu runt och längtar till en sommar fylld med segling, ridning, resor och allt vad det kan vara.

Å andra sidan har vi alla dem människor i vårt land som lever på knappa ekonomiska marginaler; de har år efter år fått se sin köpkraft minska och bor i hyreshus och oroar sig över nästa stora hyreshöjning. De har inga sommarstugor, nattvillor, båtar och kan inte heller unna sig en semester. Deras barn får kanske på sommaren dra runt på gårdarna mellan hyreshusen och ägna sig åt kontroversiella aktiviter med vännerna som har samma levnadssituation. Jag har nu visat hur det kan se ut för två olika grupper i vårt land och det jag vill att du uppmärksammar är inte att klyftorna blivit större - utan att det med borgerligt styre sakta men säkert skapats ett helt nytt samhällsklimat och en helt annan färdriktning angående fördelningsfrågor.

För tänk dig själv att du imorgon kommer att bli född på nytt - du har ingen aning om du kommer att bli till ett matematiskt geni eller få en allvarlig sjukdom, om du kommer att födas in i en rik familj i Djursholm eller i en arbetarfamilj i Norrland. Du får chansen att fördela samhällets resurser(pengar, mat, sjukvård etc.); väljer du att använda resurserna på ett ojämlikt sätt och hålla tummarna för att du föds bland de lyckligt lottade, med bättre livsutsikter och mer resurser. Eller garderar du dig och väljer en jämlik fördelning utav resurserna? En utjämning av levnadsstandarden, livsvillkoren och människors möjligheter att utvecklas och bli t.ex läkare?

Frihet förutsätter jämlikhet, solidaritet och rättvisa.

Vilket skämt. Man duttar med lite drygt 400 miljoner kronor fördelat på 7 olika punkter och tror att det ska ge full sysselsättning?

Är arbetarfamiljer från Norrland din referens för fattiga familjer?

Jag råkar ha precis en sån bakgrund, och jag kan tala om för dig att det knappt finns någon sådan familj här uppe som fått det sämre under Alliansens regering. Och då talar vi alltså arbetare givetvis, inte före detta arbetare. Man märker till och med i fikarummen att dessa genomröda människor har insett och accepterat att de själva har fått det bättre ställt under den här tiden, trots att de knappt vill medge det. Undantaget är punktskatter på saker som t.ex drivmedel, då det är dessa absurda skapelser som bidrar mest till att hålla nere den materiella levnadsstandarden här.
Visst har familjerna i Djursholm fått behålla mer pengar, men det märks betydligt mer när ett genomsnittligt arbetarpar får många tusen kronor mer än tidigare per år, pengar som de tidigare kunde leva utan, men på bekostnad av antingen viktigt sparande eller guldkant på tillvaron.

Men jag misstänker att du blandar ihop arbetarfamiljer med den där klassiska bidragsberoende konstellationen som det finns så många av i Norrland...

Personliga anekdoter är inte så intressanta.

Mindre intressanta än fakta och källhänvisningar förvisso, intressantare än galopperande generaliseringar?

Jag märkte att du fastnade på ett litet stycke i min text, och ignorerade budskapet i inlägget. Ville du inte svara eller kunde du inte?

Jag kände bara behovet av att rätta stycket i din text som jag själv vet var en generalisering, eftersom generaliseringen hamnade mer fel än rätt, om du förstår vad jag menar.

Själv håller jag väl med om ungefär halva texten; ja, människor har olika levnadsvillkor. Sen så förstår vi nog båda att de ideologiska skillnaderna gör att jag skulle formulera resten annorlunda. Vi tolkar helt enkelt rättvisebegreppet på olika sätt, och det finns många andra trådar att diskutera det i.

Det jag har svårt för är när någon sätter sig på en hög häst och försöker föra talan hos en hel grupp, som av talaren utmålas som "svag", som kanske nödvändigtvis inte enhälligt skriver under på det som sägs. Ungefär som när Filip och Fredrik i Nittileaks häromdagen for till Rinkeby för att återskapa Birgit Friggebos klassiska "We Shall Overcome"-ögonblick. Då kom en muslimsk dam fram till killarna och förklarade att Rinkebyborna inte ville utmålas som offer, eftersom de inte kände sig som det. Filip och Fredrik fick skämmas.

Så, sammanfattningsvis: Din text bestod av en verklighetsskildring som stämde ganska väl (olika levnadsvillkor), ett vänsterideologiskt patos som jag inte tänker bestrida då jag anser dig ha rätt till din åsikt, samt en mycket skev och knasig jämförelse som fick mig att reagera ungefär som den ovan nämnda muslimska kvinnan. Därför bestred jag enbart det som jag ansåg mig kunna bestrida.

Är det inte ganska rimligt?

Du har rätt till din åsikt, håller du inte med så gör du inte jag kan inte tvinga dig.

Sedan att jag skrev arbetarfamilj i Norrland behöver inte betyda något, kunde lika gärna ha bytt ut den delen mot "Direktör i Östermalm, Metallarbetare i Smedjebacken" eller "Frisk medelklass i Stockholm, Sjuk underklass i Lappland".

Men men, jag har fått mitt sagt och det var det som var viktigt och du känner väl på samma sätt.

På det sättet som barnfattigdom beskrivs i media och av politiker i dag så stämmer min egna barndom in på det mer eller mindre helt och hållet. Vi hade inte råd med några semestrar, märkeskläder blev det inte och ville jag ha något dyrt fick jag spara eller arbeta ihop pengarna.
Jag hade inte en dålig barndom på något sätt, inte sämre än de vänner jag hade med rikare föräldrar i alla fall och jag kan inte påstå att jag känner att avsaknaden av utlandssemestrar och häftig elektronik påverkade mig negativt.
Det är klart att det är lättare att vara rik än fattig på många sätt, att ha dåligt med pengar kan vara jävligt jobbigt i längden, men pengar är förutom det viktigaste i livet även det onödigaste. Pengar skapar inte lycka, herr kommunist.
Jag anser att alla har rätt till en okej levnadsstandard, den bör vi garantera våra invånare, men utlandssemestrar och dylikt är lyx och det ska man jobba sig till.
I Sverige så har vi den turen att våra föräldrars inkomst inte behöver påverka vår egna framtid så det finns ingenting som hindrar någon från en fattig familj att bli läkare.