Min rädsla för rabies förstör mitt liv

För ett antal månader sen så var jag på en resa i Sydostasien. Jag som aldrig besökt länder i denna region var lite förvånad över alla dessa djur som sprang runt fritt. Dessvärre var jag inte påläst om diverse sjukdomar som fanns här (dum i huvudet? Ja) och därför klappade jag fritt hundarna som sprang runt. Sista veckan av min semester blev jag smått rispad av en hunds tand och därav så läste jag på internet om hundbett utomlands och fick se rabies. Jag fick förstås panik, ren och skär panik och rusade iväg till sjukhuset, där rabiesvaccination togs.

Senare återvände jag till Sverige men med en enorm, verkligen enorm, dödsångest. Jag var övertygad om att jag skulle dö i rabies och tänkte "jag har cirka 3 veckor kvar att leva" vilket inte är roligt för en ung man att tänka. Jag var inte beredd att dö, helt enkelt. Jag fick åka in till ett stort svenskt sjukhus för att ta de sista vaccinationssprutorna och de garanterade mig att jag inte skulle dö i rabies. Jag var inte övertygad, men tiden gick och jag överlevde.

Nu till det egentliga problemet. Mitt psyke har inte hängt med i utvecklingen så att säga och jag kan inte riktigt komma över rabiesrädslan. Jag befinner mig i ett nytt land som är rabiesfritt, som Sverige, men jag kan inte sluta noja över djur konstant. Är det inte katter så är det hundar. Jag går till och med runt och kollar i gathörn efter fladdermöss och tror mig ha blivit biten så fort jag kliver på en sten eller känner en vindpust mot mina ben. Jag är vaccinerad mot sjukdomen, men ändå känner jag en enorm rädsla för den.

Denna tråd kanske skulle passa bättre in i psykiska problem, men jag vet inte.

Någon som har råd och tips att ge mig?

Medicin och hälsa -> Psykiska problem

MVH //mod

Men om du tar motmedel före du får några symptom (vilket dröjer ett tag) så är du säker.

Därför är det onödigt att vaccinera sig om du inte skall ut i den asiatiska/afrikanska vildmarken.

Om den hunden som drog blod ens hade rabies vill säga.

lite kul är det, du är för ung för o dö? -> vilken klysha o säga




Uhm! Förlåt, ok, världen är fylld av faror men rabies är ett mindre problem för dig. Nu när du ändå har fått dessa tankar så är det svårt att få bort dem om man inte tränar bort dem.

Lite fakta om hur hjärnan funkar: (kort version längst ner)
När Challenger krashade för massa år sedan så mätte man livsvärderna på astronauterna, de hade en puls på ca 120-130 under krashen. Dem visste med 100% säkerhet att dem skulle dö, det har varit ett rätt så intressant studie om hur hjärnan fungerar. Dessa astronauter hade flera år av träning och mentalförberedelse på vad som skulle kunna hända och var helt föreberada på något sådant. Destu mer du repeterar destu lugnare blir du.

Tyvär så funkar det här tvärtom också, soldater som kommer hem med PTSD återupplever saker dem känner igen i vardagen. Nu menar jag även svenska soldater som aldrig har varit med i en eldstrid, men dem har gått omkring i 6 månader o tänkt att det kunde hända. Hade för ett tag sen en bekant som nyss hemkommen ifrån Afghanistan som nästan slängde sig ner på marken när en byggarbetare slängde en planka ner på marken som lät högt.



KORT VERSION: Destu mer du återupprepar ett mönster , även ett tankemönster så kommer det binda sig fast mer o mer i vardagen och svårare att bli av med. Hjärnan gillar repetition.

Om du behöver hjälp eller om du kan lösa det själv kan jag inte svara på.


EDIT: Om du själv känner att du har oförmåga att klara det själv kanske hjälp blir nödvändigt? Vad känner o tycker du själv om saken till att få hjälp?

Ja.. Jag är inte rädd för att hunden ska ha smittat mig. Vad jag förstått så ska hunden till och med haft vaccination, men det är förstås inte säkert. Jag är nu mera rädd för att bli biten och inte märka av det. Tex att gå ute och bli biten och inte märka det, jag vet att det låter larvigt, extremt larvigt, men jag har ett relativt svagt psyke sen min dödsångest. Problemet är att jag inte vet hur jag ska hantera hela denna dödsångest/rabies situationen. Jag kan göra upp situationer i mitt huvud tex: "Oj, tänk om jag blev biten därborta, shit!, nu kanske jag har rabies" När jag vet att jag inte alls har ens sett något djur eller inte alls blivit biten. Jag har blivit ett vrak, mentalt sett.

gör ett nytt medelande för att vara säker på att du såg de.


Om du själv känner att du har oförmåga att klara det själv kanske hjälp blir nödvändigt? Vad känner o tycker du själv om saken till att få hjälp?

Fast då låter det mest som gammal hederlig dödsångest i största allmänhet... Världen är farlig och förr eller senare kommer du att dö. Du kan inget göra åt detta faktum, men du kan alltid välja hur du kommer hantera det.

Ja, jag tror hjälp är ett måste. Jag vet att jag kommer att dö någon gång. Det är inte problemet. Jag har dock hakat upp mig på något sätt om detta. Jag vill inte dö bara i denna sjukdom, en av de värsta sättet att dö på (vad jag förstått). Därav min rädsla för allt.

För att du skall få sinnesro bör du då testa dig för rabies, även om det är något tidskrävande.

Tro mig du märker att du blir biten, jag blev biten av en rabies smittad hund i Turkiet för ett par år sedan, redan efter ett par timmar fick jag feberliknande syndrom osv. Tur dock att vi åkte till sjukhuset direkt efter hundbettet bara för att vara säkra.

Det är fan inget att oroa sig över, sluta tänk på sånt skit och börja leva istället.

Ja, jag måste nog göra det. Vad jag förstått kan man bara göra det efter 6 månader. Jag vet inte riktigt hur det går till då man testar antikroppar i blodet, men har man inte det om man har fått vaccinationen? Hmm.. Jag får nog helt enkelt flytta tillbaka till Sverige också. Att vara utomlands funkar tydligen inte.


Ja, jag önskar jag kunde göra det. Ibland är det inte så lätt att bara "sluta tänka på det". Jag vet att det låter larvigt, men det här har växt till sig som en tumör i mina tankar.

Det låter som att du lider av hypokondriskt ältande. Jag skrev en tråd om hur man blir av med just sådant för någon dag sen ("Liftarens Guide till en Ångestfri Värld"). I korthet är detta Le Plan:

1. Acceptera att du lever och att följden av det är att du också kan drabbas av rabies och dö. Det är en risk vi alla lever med.

2. Följ upp det genom att aldrig mer älta och grubbla över om du har rabies eller inte. Däremot måste du stå ut med tanken på att du kan få rabies.

Om du från och med följer dessa 2 punkter kommer du att kunna åstadkomma en beteendeförändring, och då har du blivit kvitt detta groteska ältande