2011-07-21, 00:38
#1
En av de mer omsusade figurerna som figurerat i svensk kriminalhistoria ska nu synas lite bättre i sömmarna. Det här brottet utspelade sig den 11 augusti 1976 utanför en resturang på Kungsgatan i Stockholm. När den så kallade "greven" och hans mor kom in på restaurangen satt där en kille som kallade henne för någonting, i negativ bemärkelse. Killen ska tydligen uppträtt hotfullt och det gick även över till handgripligheter. Bråkmakaren blev bortförd från bordet. När sällskapet senare lämnade restaurangen så var den uppkäftiga killen där och fortsatte att hota honom och eventuellt också sällskapet. Maximilian Kartaschev blev då rädd och plockade fram ett vapnet för att kunna försvara sig. Olyckligtvis förhöll det sig så att han råkade komma åt avtryckaren med fingret så att ett skott avlossades (uppgav han i alla fall) på grund av försummelse. "Greven" flydde senare men angav sig till polisen dagen därpå och förklara hur det hela gick till, alltså att det hela var ett stort misstag.
Maximilian Kartaschev åtalades vid Stockholms tingsrätt för 2 brott: olaga vapeninnehav och vållande till annans död. Vapeninnehavet gällde en pistol av kaliber 22 som användes vid dådet och ytterligare en till pistol. Strategin som försvaret lade upp inriktade sig på att det var en tragisk olycka. I andra hand nödvärn. I tredje och sista hand nödvärn av typen excess då han svårligen kunnat besinna sig. Innehavet av vapen erkände han. Vapnet inköptes i mitten av 70-talet för 500 kronor. Han beskrev sig själv som intresserad av skjutvapen. En av anledningarna till att han hade vapen var även att han ville kunna försvara sig, om han skulle råka illa ut. Vapnet förvarades i en axelremsväska då han egentligen tänkt besöka skjutbanan istället på kvällen. 21 februari 1977 anlände domen.
Tingsrätten dömde honom för grovt vållande till annans död och olaga vapeninnehav. Fängelsestraffet blev 1 år.
Fallet överklagades till hovrätten. Här gjorde ledamöterna en lite annan bedömning och kom fram till att offret agerat "synnerligen hotfullt" och helt oprovocerat slagit till Maximilian Kartaschev. Till på köpet så hade han fortsatt att hota sällskapet efter att han blivit avvisad av vakten. Det hade då varit befogat att med vapnet avvärja den situation som uppstått, ansåg man. 17 juni 1977 anlände domen.
Hovrätten ändrade domen och dömde honom för olaga vapeninnehav. Fängelsestraffet blev 3 månader.
Fallet överklagades till Högsta domstolen. Här gjordes en lite annan bedömning jämfört med tidigare instans. Här kom justitieråden fram till att Maximilian Kartaschev genom att ta med sig vapnet och vara förinställd på att den skulle komma att användas i just den här typen av situationer haft möjlighet att överväga andra alternativ. Killen var inte utrustad med något vapen eller annat tillhygge som kunnat utgöra direkt fara för honom eller sällskapet. Inte heller hade han någon med sig som kunde utgöra ytterligare ett hot. Han var väl förtrogen med vapen och borde ha förstått vad som kunnat ske. Han hade kunnat försöka avvärja situationen genom att bara förklara att han var beväpnad. 8 november 1977 anlände domen.
Högsta domstolen ändrade hovrättens dom och dömde honom för olaga vapeninnehav och vållande till annans död (normalgraden). Fängelsestraffet blev 6 månader.
Där slutade den historien, vad jag vet. Därmed inte sagt att den brottsliga karriär som "Greven" ägnade sig åt slutade, för det gjorde den verkligen inte på långa vägar. Men om vi ser till detta fall, är det någon skribent som kommer ihåg fallet? Det enda som egentligen är intressant är om dådet var oavsiktligt eller om hans historia var en så kallad efterhandskonstruktion, likt den som man kan anta att han drog 20 år senare i samband med att hans fru miste livet. Materialet till denna text har jag förresten hämtat från någon tidningsartikel men främst referat från rättshandlingar.
Info från Sveriges Dödsbok
Maximilian Kartaschev åtalades vid Stockholms tingsrätt för 2 brott: olaga vapeninnehav och vållande till annans död. Vapeninnehavet gällde en pistol av kaliber 22 som användes vid dådet och ytterligare en till pistol. Strategin som försvaret lade upp inriktade sig på att det var en tragisk olycka. I andra hand nödvärn. I tredje och sista hand nödvärn av typen excess då han svårligen kunnat besinna sig. Innehavet av vapen erkände han. Vapnet inköptes i mitten av 70-talet för 500 kronor. Han beskrev sig själv som intresserad av skjutvapen. En av anledningarna till att han hade vapen var även att han ville kunna försvara sig, om han skulle råka illa ut. Vapnet förvarades i en axelremsväska då han egentligen tänkt besöka skjutbanan istället på kvällen. 21 februari 1977 anlände domen.
Tingsrätten dömde honom för grovt vållande till annans död och olaga vapeninnehav. Fängelsestraffet blev 1 år.
Fallet överklagades till hovrätten. Här gjorde ledamöterna en lite annan bedömning och kom fram till att offret agerat "synnerligen hotfullt" och helt oprovocerat slagit till Maximilian Kartaschev. Till på köpet så hade han fortsatt att hota sällskapet efter att han blivit avvisad av vakten. Det hade då varit befogat att med vapnet avvärja den situation som uppstått, ansåg man. 17 juni 1977 anlände domen.
Hovrätten ändrade domen och dömde honom för olaga vapeninnehav. Fängelsestraffet blev 3 månader.
Fallet överklagades till Högsta domstolen. Här gjordes en lite annan bedömning jämfört med tidigare instans. Här kom justitieråden fram till att Maximilian Kartaschev genom att ta med sig vapnet och vara förinställd på att den skulle komma att användas i just den här typen av situationer haft möjlighet att överväga andra alternativ. Killen var inte utrustad med något vapen eller annat tillhygge som kunnat utgöra direkt fara för honom eller sällskapet. Inte heller hade han någon med sig som kunde utgöra ytterligare ett hot. Han var väl förtrogen med vapen och borde ha förstått vad som kunnat ske. Han hade kunnat försöka avvärja situationen genom att bara förklara att han var beväpnad. 8 november 1977 anlände domen.
Högsta domstolen ändrade hovrättens dom och dömde honom för olaga vapeninnehav och vållande till annans död (normalgraden). Fängelsestraffet blev 6 månader.
Där slutade den historien, vad jag vet. Därmed inte sagt att den brottsliga karriär som "Greven" ägnade sig åt slutade, för det gjorde den verkligen inte på långa vägar. Men om vi ser till detta fall, är det någon skribent som kommer ihåg fallet? Det enda som egentligen är intressant är om dådet var oavsiktligt eller om hans historia var en så kallad efterhandskonstruktion, likt den som man kan anta att han drog 20 år senare i samband med att hans fru miste livet. Materialet till denna text har jag förresten hämtat från någon tidningsartikel men främst referat från rättshandlingar.
Info från Sveriges Dödsbok
19591010-0030
Larsson, Nils Erik
Karlav 15 A 4 tr
114 31 Stockholm
(Boendeadress 1 nov 1970)
Död 11/8 1976.
Kyrkobokförd (1976) i Vantör, Stockholms stad (Stockholms län, Södermanland). Mantalsskriven (1976) på samma ort.
Född 10/10 1959 i Matteus (Stockholms stad, Uppland).
Pojke under 18 år.
--------------
Födelseförsamling i källan:
MATTEUS (Stockholms län)
Källor:
MTL 71 / RTB 76
Larsson, Nils Erik
Karlav 15 A 4 tr
114 31 Stockholm
(Boendeadress 1 nov 1970)
Död 11/8 1976.
Kyrkobokförd (1976) i Vantör, Stockholms stad (Stockholms län, Södermanland). Mantalsskriven (1976) på samma ort.
Född 10/10 1959 i Matteus (Stockholms stad, Uppland).
Pojke under 18 år.
--------------
Födelseförsamling i källan:
MATTEUS (Stockholms län)
Källor:
MTL 71 / RTB 76
__________________
Senast redigerad av Quoter 2011-07-21 kl. 01:35.
Senast redigerad av Quoter 2011-07-21 kl. 01:35.