Sverige dömer utvecklingsstörda till fängelse

Jodå, de har faktiskt en intresseorganisation, FUB (Riksförbundet För Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna), http://www.fub.se/. Men det ligger i sakens natur att det inte är de störda själva som organiserar sig , utan deras föräldrar. Rimligen påverkas förbundets profil ganska mycket av vilka problem föräldrarna har med barnen medan de bor hemma och under fasen de ska flytta hemifrån: rätt till personliga assistenter och annat som avlastning för föräldrarna, rätt till plats på särskilda boenden där de kan stoppa ungarna när föräldrarna inte vill ha dem snubblandes i huset längre etc, ojjanden över att folk har fördomar om utvecklingsstörda osv osv. Jag tror inte att behandlingen av utvecklingsstörda i rättsväsendet kommer särskild högt upp på den listan. Då är föräldrarna gamla och trötta och har sedan länge slutat att springa på FUB-möten.

från http://www.fub.se/fakta/levamedus/

1. Om du läser mina inlägg ovan kommer du att se att jag inte sagt så. Anpassat arbete eller studier är mycket bra för de förståndshandikappade.

2. Problemet är att många utvecklingsstörda inte ens förstår varför de sitter i fängelse eller på anstalt. Ett straff är en konsekvens av något man gjort och att säga till en person som inte har någon tidsuppfattning att denne ska sitta tre år i fängelse verkar tämligen idiotiskt. Jag efterlyser andra metoder istället.

Dessutom finns det stor risk att den utvecklingsstörde går bakåt i utvecklingen av att sitta i fängelse, dvs. denne kan ramla ned på en ännu lägre nivå.

3. Jag ber dig notera att du enligt lagen inte får slå någon mer än i nödvärnsrätt vare sig personen är "normal" eller utvecklingsstörd. Samma regler gäller.

De flesta som åtminstone har grundläggande kunskaper om utvecklingsstörda förordar att de helt ska behandlas som vuxna. Däremot ska de behandlas efter de individer de är. Lagen är ganska stark från den utvecklingsstördes utgångspunkt vad gäller de insatser denne har rätt till. Några citat ur lagen LSS:

5 § Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

6 § Verksamheten enligt denna lag skall bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter. Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.

Jag ifrågasatte det hela enbart för att du ansåg att den som var 7 mentalt ska bedömmas som ett barn och därmed borde det inte vara tillåtet för denna att inneha ett jobb....det är just tvetydigheten jag vill komma åt...."men det är ju bara ett barn" då de gör något fel "det är en människa som alla andra" då de ska få jobb o.s.v....


Men du anser inte att denne inte kunnat se felet han/hon gjorde då man slog en hammare i huvudet på offret....?
Åter en gång,antingen eller,antingen är det en vuxen människa eller ett barn....(fängelse är ju inget jag förespråkade....eller snarare sa jag avskild avdelning,med vilket jag avsåg en mer vårdande,friare variant....ett "dagis" s.a.s.)


Möjligt,men då jag gick i skolan så fick vi lära oss både från lärare och diverse folk som hade med utvecklingsstörda att göra att vi inte ens i självförsvar fick slå tillbaka,för "de förstår inte vad de gör".....


Åter en gång en dubbelmoral anser jag...man ska se dessa som fullt vuxna...._men_ de ska behandlas efter de som de är....alltså är de kanske då inte att se som fullt vuxna ur lagens ögon....likhet inför lagen verkar inte direkt råda...

Problemet är att många anser att ett status alltid ska vara A eller B, i det här fallet antingen barn eller vuxen. Många förståndshandikappade är varken det ena eller det andra. I vissa fall kan det vara lämpligt att behandla en förståndshandikappad som vuxen och i andra fall som ett barn. Det viktiga är att bemötandet är anpassat till individen.

Här är en kortfattad och bra sida som beskriver olika grader av förståndshandikapp. Läs gärna så förstår du min inställning även om jag inte är konsekvent:
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_8510134.asp

Tyvärr inte alltid. Exempelvis autister kan vara våldsamma och då måste denne givetvis förhindras att utöva våld. Många autister bor idag på särskilda hem och en del är t.o.m inlåsta så humant det nu går.

Många förståndshandikappade förstår givetvis att de begått ett fel men kanske inte konsekvensen av det. Jag hänvisar till artikeln jag länkade till ovan.


Det gläder mig. Om en förståndshandikappad begår upprepade brott är det ett tecken på att boende och omsorg inte är anpassad till dennes behov. Även förståndshandikappade måste förhindras att begå brott och då kanske ett boende med större restriktioner kan vara lämpligt. Precis som du säger är det vård de ska ha och vård utsluter inte straff. Fängelse är dock en olämlig miljö. Där saknas dessutom kunskaper om utvecklingsstörda.

Håller inte direkt med om det som stod där...men det beror väl på vilken skala de använt,den Amerikanska ger högre poäng än den vi använder i Europa....IQ 30 är vad jag hört "förmågan att undersöka sin egen avföring...
Att dessutom en 7-12 åring inte kan förstå sig på möbler låter ju rätt underligt....och de kan skilja på rätt och fel...(om de inte kan det så är det föräldrarna som inte lärt barnen och inte deras egna uppfattningsfömåga som brister....)
Annars skulle ju varenda sjuåring slåss...och när man spänner upp det mellan 7-12 så pratar man knappast om samma saker.....då det ena påbörjat vandringen till ett eget liv och det andra är ett barn....


Om de ligger på en sjuårings nivå,så kan man tala om för de på ett sätt så de förstår...och mest troligt kommer de ångra sig fatalt....om de ligger på en tolvårings intelligensnivå så ska de ha klar uppfattning om konsekvensen också....