För mycket MOT-argumentation, för lite FÖR-argumentation?

Jag tycker, mellan tummen och pekfingret, det verkar som att minst 90% av alla politiska debattartiklar går ut på att misskreditera, analysera, eller håna någon annan person eller politik, i stället för att berätta vad man själv vill och varför det är bra. Förutom att det är ganska jobbigt att läsa ger det ett högfärdigt och förminskande intryck. Precis som att läsaren aldrig är kapabel att själv fatta korrekta beslut eller slutsatser.

Jag tycker att de som riktar sig till myndiga självständiga personer ska ge fan i och tala om vad man ska tycka eller varför någon annans idéer är fel. Tala bara om vad du vill och varför, och lämna slutsatserna till läsaren.

Någon annan som har känt samma, eller är det bara jag som retar upp mig för inget?

Något som jag stör mig grovt på, är att politiker aldrig kan erkänna sina misstag.

Tänk dig hur mycket bättre Sverige och världen skulle vara, om man erkände sina misstag och inte stod fast vid sina ideologier, utan att alla hade som gemensamt mål att värka för allas bästa och lyssnade på varandra istället för att bara avfärda och ordbajsa, för att sedan först erkänna att man kanske, kanske begått ett misstag, när majoriteten vänt sig emot en.

Det är ju inte möjligt till 100%, men i viss mån mer än idag, speciellt bland Socialdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna då i praktiken alla slagit in på samma, socialliberala ton.

Det som sedan oftast skiljer de olika partierna ner på individ nivå (för en medelklass person i varje fall) är ett par hundralappar hit och dit eller 10 minuters längre väntetid på akuten.

Du menar som åkessons 43 minuter långa pajkastande mot varje parti som inte tyckte lika som åkesson?

Välkommen till politikens värld. Enjoy your stay.

Vet inte exakt vad du syftar på. Men om det stämmer då är det ett exempel.

Det är mycket lättare att vara emot något, än att vara för. Därför bör man alltid fråga den som är emot, vad han är för. Det har hänt att jag gjort just det och det har blivit lätt pinsamt. En gång blev jag "antastad" på staden av två figurer som var emot något och samlade namnunderskrifter. Jag frågade då vad de var för istället, varvid de hade helt olika uppfattningar och närmast blev ovänner med varandra. Då gick jag nöjt vidare, utan att ha skrivit på något.

Så, min uppfattning är att mot-argument vanligen har ett lågt realt värde, och bara fungerar demagogiskt.

Fast att vara emot något på stan är väl inte riktigt samma sak som politik. Det går kanske att vara emot en viss ny staty osv. Det ser jag inget fel i.

Men ts har helt rätt. Det är bara så att den politik som först via media är till 99% retorik. Där avhandlas inget av värde alls. Jag har slutat med att titta på dessa "debatter".