Hur förhålla sig till Gamla Testamentets Gud? [/Mod.]

Jag är nyfiken på hur kristna förhåller sig till den bild man får av Gud i Gamla Testamentet.
Gud ska ju vara den oändligt gode guden, men det är ju inte riktigt den bild man får i det gamla testamentet.
Här är ett exempel:

Arons söner Nadav och Avihu tog var sitt fyrfat, lade i glöd och strödde rökelse ovanpå och bar fram otillåten eld inför Herren, annan eld än han befallt. 2Då gick det ut eld från Herren och förtärde dem, så att de dog inför Herren. 3Mose sade till Aron: "Det var om detta Herren sade:

Jag visar min helighet bland dem som är mig nära,
inför allt folket uppenbarar jag min härlighet."

Stackars Arons söner gjorde fel när de skulle offra och Gud straffade dem genast genom att bränna ihjäl dem. En rätt konstig historia och hur går detta ihop med bilden av den oändligt gode Guden?

Jag är starkt troende men inte kristen då den grundar sig för mycket på Bibeln.
Har svårt att tro att den stämmer till 100%, det har ju ändå gått en viss tid....

För mig är Gud äkta, ren kärlek.Han vill inte sina barn något illa. Vad är det för Far ?

Varför inte tro på en sådan Gud istället?

I gamla testamentet är gud, eller jahweh, israeliternas krigsgud, en bland flera gudar.

På den tiden dyrkades även Baal och Ashtoreth i regionen och när Jahwiterna tog makten så utplånade dom alla spår av de andra gudarna i skriften som blev bibeln, en skrift som var polyteistisk i sin grund.
Detta var skriften som de kristnas tro är baserad på och det förklarar varför gamla testamentets gud var så arg hela tiden, eftersom det var hans gudaroll som en av Elohim precis som Tor var åskguden i nordisk mytologi.

Men varför tar man överhuvud taget med de här berättelserna i Bibeln om de inte speglar de kristnas syn på Gud?

exakt. bibeln är ju "den heliga skriften". ju äldre texten, desto närmare ursprunget borde man ju tycka.

varför inte plocka bort gamla testamentet och bara koncentrera sig på det nya? men då faller ju allt med skapelseberättelsen etc.

Ja det är inget fel med det egentligen. Men varför blanda in Bibeln i det hela då den Guden uppenbarligen inte har dessa egenskaper och inte dennes anhängare heller.

Jesus påstås ju vara den utlovade messias från gamla testamentet.
Om det inte var för det och Paulus hyperboli så hade Jesus bara varit en vanlig snubbe.

Därför att utan sin historiska plattform exponeras det som det önsketänkande och drömmande det verkligen är?

Människan är mycket duktig på att lura sig själv och konstruera en "logisk" fantasiverklighet efter eget tycke, det är väl därför gud har gått från att vara en vis man som bor i himlen bland molnen, till att vara ett oändligt rymdmedvetande som bor utanför tiden och inte kan mätas eller bevisas.
Efterkonstruktioner för att anpassa en gammal myt till moderna utbildade människor.

Förbundet i Gamla testamentet gäller inte längre i och med förbundet i Nya testamentet, men Gamla testamentet är ändå en viktig prolog till Nya testamentet för att man överhuvudtaget skall förstå det.

Menar du att exemplet ovan verkligen ägt rum och att det var så Gud behandlade människorna på den tiden?

Vare sig det verkligen ägt rum eller inte så anser jag att det ger en korrekt bild av hur Gud är, eller kanske rättare sagt hur Gud var.

Det är en berättigad fråga. Det är också em mycket gammal fråga, och den kristne teologen Markion brukar ofta lyftas fram som exempel på en av de första som uppmärksammade svårigheterna med att harmoniera evangeliets Gud med det gamla förbundets många olika gudsbilder. Det här sker redan på 100-talet eKr.

Kristna teologer har sedan dess finslipat argumentationen, men jag är tyvärr inte rätt person att här och nu utveckla resonemanget. Men jag skulle vilja säga detta:

Det gamla testamentet är berättelsen om Fadern. Det är i den kontexten som Gud förhåller sig till sin skapelse, och till sitt folk. Visserligen sluter Gud redan i Bibelns första kapitel ett förbund med hela mänskligheten genom Adam, och senare med Noa, men det är framför allt en berättelse om det ganska bökiga förhållandet till Abrahams och Jakobs ättlingar. Man måste, tycker jag jag, var väldigt försiktig med de gudsbilder som läggs fram för oss av GT´s många författare. Det är en påtagligt mänsklig bild som framträder, trots att Israel saknade föreställningen om en inkarnerad gudom. Den transcendente Guden beskrivs både med fysiskt mänskliga attribut( fingrar, rygg och andedräkt m.m) och känslomässiga( vrede, svartsjuka, sorg och glädje). Ja, vi ser en Gud som låter sig bjudas på nybakta kakor och mjölk i Abrahams tält.

Här noterar den uppmärksamme att medan GT är berättelsen om Fadern, är NT i första hand berättelsen om Sonen, och kanske har jag med detta lilla inlägg gett en viss nyans till debatten.