Det androgyna/kvinnliga karriärsamhället

[quote=Nickep]
- den första viktiga perioden av barnens liv överlåts på dagispersonal som utbildats och indoktrinerats enligt socialistiskt mönster. På vissa dagis rapporterades t.o.m. att man ordnade extra festligt för barnen med anledning av Lenins födelsedag.
/QUOTE]

Var och när har dett skett?

[quote=utter] Finns säkert många av forumets medlemmar som sett alla skriverier i pressen om detta! Jag vill minnas att det var aktuellt för ca. 15 år sedan.

Det kunde naturligtvis vara intressant, vilket jag flera gånger påpekat, om någon av forumets vänstersympatisörer någon enda gång kunde konstruktivt gå i debatt om de påstådda felen i kritiken av socialdemokratin. Jag och flera med mig har som utgångspunkt för kritiken tagit det faktum att socialdemokratin under många decennier med egen majoritet styrt landet. Det gäller skola, sjukvård, och övrig offentlig verksamhet. Under senare år har socialdemokratin, med hjälp av vänsterflygeln, fortsatt i samma, för landets framtid. olyckliga riktning.

Så vitt jag vet brukar kritik i politiska sammanhang riktas mot den eller de ansvariga för besluten som lett fram till påvisade nackdelar. Har du invändningar mot framlagd kritik, eller anser att kritiken borde riktas åt annat håll, var så god! Än har jag inte sett något konstruktivt i den vägen!

Du har tyvärr missuppfattat grundtankarna i mitt inlägg. De var definitivt inte mansschauvinistiskt färgade. Inte heller hade de med ifrågasättande av kompetensen över könet när det gäller tillsättandet av tjänster. Inte heller har jag påstått kvinnorna vara mer begåvade än männen.

Om du anser mitt inlägg innehålla fel, som du av politiska eller pragmatiska skäl stöter dig på, vore jag tacksam för förtydligande!

Alla som sett eller upplevt att Lenins födelsedag firats får gärna berätta om sina upplevelser här. Jag kan tänka mig att sådant hänt 15+ år sedan men en del vatten har runnit under broarna sedan dess.

Det är ju en smakfråga. Personligen föredrar jag också friheten och jag tror att många gör det. Man ska däremot inte vara för säker på att förväntningar enbart är negativt och komma ihåg att människor alltid kommer att komma i kläm.

Visst är det så, men märk väl att jag INTE säger att kvinnor ska vara hemma med barnen. Jag säger att den ena parten borde vara ansvarig för hemmet, men det är för mig helt irrelevant vem denne är. Personligen skulle jag inte ha någonting emot att jobba halvtid och spendera den andra tiden att skötra om hem och familj. Självklart om vi bortser från det faktum att jag avskyr barn. Är det verkligen eftersträvansvärt att skicka ut båda på arbetsmarknaden och strunta i familjen? Vore det inte bättre, ur jämställdhetssynpunkt, att istället uppvärdera hemarbete till samma status som offentligt arbete istället för att hypa det offentliga arbetet ännu mer? Allt kretsar ju kring karriär och makt.

Vem har sagt någonting om att barnen inte skulle spendera tid med föräldrarna? Bara för att en person har huvudansvaret för hemmet netyder ju inte det att den andre inte är välkommen där? Och bara för att en person har huvudansvaret för inkomsten betyder väl inte det att den andre är bannlyst från arbete?

Mycket bra. Angående dagis är det den yttersta institutionen för indoktrinering och likriktning. Det finns inte en chans att mina eventuella barn skulle få gå på svenskt dagis!

Precis! Varför inte? Om hindret endast och enbart handlar om orättvis pengafördelning mellan könen, sarför inte göra hemmaman/fru-rollen mer attraktiv? Förhoppningsvis kanske det leder till fler personer bland båda könen som tycker att hem och familj faktiskt är värt någonting!

Det finns redan en tråd om detta.
http://forum.flashback.info/scandina...d.php?t=152061

Det stämmer men det är Nickep som skriver det där också.

Det har du ju rätt i ser jag nu när jag tittar efter. Nåväl.

Så länge ett samhälle består av merparten heterosexuella, så kommer alltid kvinnor att vara kvinnor, och män att vara män. Det kommer nämligen alltid att ligga en spänning mellan de båda könen, vilket gör att rollerna garanteras fortlevnad. De biologiska skillnaderna slår igenom, det är min fasta övertygelse. Att man måste spela ett sorts spel ifall man vill klättra på karriärstegen, är en annan sak. För att komma ngn vart i livet måste man vara hårdhudad och inte gegga ner sig för mycket i för mycket känslosörja. Därav upplevs kvinnliga chefer som mera androgyna, dom intar en roll som dom måste ha för att kunna slå sig fram.

Det har dock vuxit fram ett annat sorts ledarskap de senaste 10 åren, där fler sk "kvinnliga" drag framhålls som attraktiva chefs-attribut. En blandning av de båda är ju det absolut främsta. Vi vill ha en ledare som är bestämd och som inte velar, eller är konflikträdd. Men å andra sidan, en som lyssnar, förstår, kan conecta med sin personal på ett mera känslomässigt plan osv osv. Denna supermänniska finns ju dock inte, men jag ser inte en utsuddning av könen som ngt hotfullt eller fel. Både mannen och kvinnan innehåller suveräna egenskaper, som sammansmält blir en perfekt människa. Varför inte bejaka de manliga respektive kvinnliga dragen i sig? Det går ändå aldrig att radera folks gener och biologiska natur, utan de enda sk expriment som pågår är den psykosociala miljön. Och en sak är säker. Jag vill inte ha ett samhälle a´la 50-tal i USA!

Den som har mest makt i hemmet är den som drar in pengarna. Den som inte drar in pengar hamnar alltid i beroendeställning. (Hur kan "bestämma vad det blir till middag" och "uppfostra barnen" bli till "makt" i dina ögon?). Det verkar som om du med "den som förmedlar kommande generations värderingar" menar mamman? Barn lär av det de ser, inte det man säger till dem. I ditt exempel blir deras värderingar att mammor skall vara hemma och slita utan lön och pappor dricker öl på krogen...

Du har tyvärr missuppfattat grundtankarna i mitt inlägg och som vanligt fattar jag inte var du egentligen vill komma