Det androgyna/kvinnliga karriärsamhället

I dagens samhälle finns det tre och endast tre saker som betyder någonting: Makt, status och pengar. Detta står över allt annat. Hur lyckad en människa är mäts i hur mycket makt denne har och hur duktig denne har varit i sin karriär. Detta kan enklast påvisas genom att titta på vad alienerade tonårskommunister med annorlundakomplex vänder sig mot, eftersom dessa brukar vända sig mot just det som ses som positivt av samhället. Karriären är allt! Kvinnor ska göra karriär, men inte på bekostnad av männen. Karriär värderas nämligen fortfarande högst även i den manliga världen. Kvinnor och män ska istället göra karriär på lika villkor, så länge de gör karriär. Detta är så pass viktigt att det till och med talas om att lagstadga karriärmöjligheter i form utav kvotering. Karriär leder till makt, pengar och status, de tre huvudmålen med våra liv. Jag kan hålla med om att är det svårt att få pengar utan att göra karriär. Eftersom status definieras efter hur långt någon nått i sin karriär är även detta svårt att uppnå utan att göra karriär. Med makt finns det dock en del saker som verkar ha undgått de flesta.

Man kan dela upp samhället i två olika maktsfärer, den offentliga maktsfären samt hemmets maktsfär. Om vi tittar bakåt i tiden har uppdelningen mellan dessa varit självklar. Männen har haft makten över den offentliga sfären medan kvinnor har haft makten över hemmets sfär. Det vi ser idag är att kvinnor även vill ha makten över den offentliga sfären, dock utan att vilja lämna ifrån sig makten över hemmets sfär. En bra kvinna ska göra karriär samtidigt som hon har kontroll över hemmet och mannen. Det är inte svårt att se vad detta leder till. Kvinnor idag sitter på två stolar vilket naturligtvis leder till att det ena blir halvdant gjort. Eftersom karriär och offentlig makt är den nya tidens onaniobjekt så blir det naturligtvis hemmets sfär som blir lidande. Att släppa en man till maktposition i denna är ju naturligtvis otänkbart. Vad leder detta till? Svaret syns tydligt! Alla som inte sitter helt avskärmade från omvärlden borde ha märkt hur samhället brutaliseras allt mer och mer. Vi har många trasiga familjer och kommer att få se fler av dessa i framtiden. Personer som ägnar sin tid och energi åt hemmets vrår spottas på och föraktas. Om det är en kvinna eller en man som gör detta är för mig irrelevant, men girighet och övertro på sig själv slår tillbaka. Ett företag där alla sysslar med PR och försäljning medan ingen sysslar med ekonomi- och personalfrågor överlever inte länge, varför skulle en familj vara annorlunda?

Könsroller ska arbetas bort. Alla ska kunna välja fritt utan att vara begränsade av förväntningar. Men samtidigt finns förväntningarna där. En person som väljer utefter de klassiska mönstren ses ner på. Karriärkvinnor är bra förebilder för unga tjejer, hemmafruar är dåliga. Men de ska varken ha klassiska manliga eller kvinnliga egenskaper, de ska ha egenskaper som ligger mellan manliga och kvinnliga. Eller rättare sagt ska de ha lika många klassiskt manliga och kvinnliga. Ännu värre är det om en man råkar ha en övervikt på klassiskt manliga egenskaper. Kön är ett fult fenomen, ett fenomen som till varje pris måste suddas ut. Det korrekta är det androgyna. Det korrekta är män och kvinnor som totala jämlikar, inte endast med avseende på praktiska och sociala frågor, utan även personlighetsmässigt. Gränsen kvinnligt och manligt ska raderas och enbart existera när man talar om reproduktionsorganen. Men detta är inte hela sanningen.

Å ena sidan har vi människor som hävdar att de är nationalister och inte rasister/nazister. Å andra sidan har vi människor som hävdar att de är feminister och inte manshatare. Är det någon mer än jag som ser ett mönster? Den kvinnliga könspatriotismen ska stärkas. Detta sägs var dag i förtäckta ordalag. Vi har resor för kvinnor, kurser för kvinnor, självförsvar för kvinnor, tidningsbilagor för kvinnor och så vidare. Om man tar ett godtyckligt fenomen i samhället så kan man vara säker på att det finns en variant för kvinnor. Jag kommer osökt att tänka på mitt senaste festivalbesök, där tjejjouren hade ett ställe man kunde gå och prata ut i om man tyckte att någonting var jobbigt eller om man blev ledsen. Jag hade ingenstans att ta vägen om jag blev ledsen. En vi-känsla ska skapas. Men man glömmer ofta att det inte går att skapa en vi-känsla utan att samtidigt skapa en dom-känsla. Med nationalism följer avoghet gentemot utomstående. Med vi följer dom. För att travestera ett gammalt talesätt: Inget gott som inte har något ont med sig. Det androgyna samhället blir alltså endast androgynt åt det ena hållet. Begreppen kvinnor och män håller sakta på att suddas ut till fördel för begreppen kvinnor och könlösa. Det är nämligen detta som är dagens mansideal. Män som Roger Persson är av ett utdöende släkte. Idag ska män inte visa upp några klassiskt manliga egenskaper, en man ska vara androgyn. En kvinna ska visserligen också vara androgyn, men hon ska vara medveten om sin kvinnlighet och vara stolt över den. Män som är stolta över att vara män är däremot bland det mest tabubelagda som finns. Manlighet är någonting dåligt och kvinnlighet är någonting bra. Androgynt för båda, men på ett kvinnligt sätt för kvinnor.

Är det inte dags att stanna upp och tänka efter? Är det verkligen den här typen av samhälle vi vill ha? Jag är medveten om att denna text inte till fullo stämmer överens med vår samtid, men det dystopiska i den ligger nog tyvärr inte långt där framme.

Välskrivet inlägg som får mig att tänka på en teori om "Sverige - ett socialt experiment", som kortfattat går ut på att det experimenteras med könsroller, integration, uppfostran, skola med nya teorier som ofta tas från författare, psykologer, oponionsgrupper eller politiska partier.
Det finns ju en väldigt kort och begränsad erfarenhet och forskning kring effekterna av detta och vem vet slutresultatet....

Tackar. Du har helt rätt och det känns lite läskigt faktiskt. Man har hittat en väg som man tycker ät rätt och som man med rättvise- och känsloargument predikar för befolkningen. Dessa faller så klart för detta och man rusar huvudstupa in i någonting utan att ifrågasätta. Allt som sägs och görs i dessa idéers namn blir per automatik bra i samhällets ögon. Som sagt, lite läskigt. Och en stor anledning till att jag så snart som möjligt tänker överge detta landet...

Jag ser det snarare som en utopi än en dystopi, och det starkaste argumentet är väl detta:
Jag är helt seriös. Inte som ett personangrepp men det "klassiskt manliga" som ikonen RP står för är bland det värsta jag vet. Det ger världen inget mer än trångsynthet, självgodhet, oförmåga till självkritik, konservatism, reaktionära lösningar och annat jag inte tror det behövs mer av i världen. Eller?

Dessutom ser jag det som ganska positivit att könsrollerna suddas ut för att folk ska kunna välja själva vilken sorts människa de vill bli. En kvinna som vill stå i köket ska få det, men det ska en man också. När det inte längre finns några "borde" som sliter i oss från vaggan till graven baserat på vad vi har mellan benen tror jag vi kommer få en helt ny individuell frihet. Könsroller fängslar människor på precis samma sätt som rasism och grundar sig på precis samma bekväma antagande att människan är en färdig produkt från födseln och inte kan förändras nämnvärt efter det. Jag är benägen att hävda att det är en felaktig uppfattning.

Dessutom är den gamla porrfilmsproducentklyschan att kvinnor har kontroll över hemmet rätt ogrundad. Kontroll att göra allt hemarbete gratis medan gubben ligger på sofflocket eller? Kontroll att ta hand om barnen medan gubben är ute med polarna och roar sig? Vari ligger kontrollen?

Jag tycker RP är rätt mysig, men jag förstår vad du menar. Jag har försökt att lägga fram saker värdeneutralt, utan att visa mina egna åsikter allt för mycket... Men jag misstänker att de kanske lyser igenom.

Det beror på hur man ser det. Det finns ju utan undantag två sidor av samma mynt. Med eller utan roller så kommer två olika grupper av svaga människor att drabbas. Med roller kommer de som inte vågar bryta mot dem att få leva ett liv de kanske inte vill leva, medan vi utan roller kommer att få fler identitetslösa människor. Jämför gärna med arbetslivet: Tidigare var förväntningarna att unga skulle gå i sina föräldrars fotspår. Alla visste vad de skulle bli, även om de som inte vågade gå emot föräldrarna kanske hamnade i ett jobb de vantrivdes med. Nu finns inte dessa förväntningar och det finns väldigt många som inte vet vad de vill göra och hela tiden oroar sig för om de valt rätt.

Varför skulle det vara ogrundat? Kvinnor har skött om hemmet och därigenom även haft makten över detta. Herrn i huset har troligtvis inte haft mycket att säga till om när det kommer till middag och hur barnen ska uppforstas. Att "ta hand om barnen medan gubben är ute med polarna och roar sig" är inte att förakta när man ser det ur ett maktperspektiv. Vem har störst makt? Den som dricker öl på krogen eller den som förmedlar kommade generations värderingar? Sen om arbetet är gratis eller inte knyter väl an till det jag skrev i början av inlägget, att dagens människor värderar offentlig makt och pengar högt i världen. Om det inte tjänas pengar på det är det per automatik dåligt. Med några få undantag. Men är det verkligen det?

Jag förstår vad du menar, men jag måste nog säga att jag föredrar friheten i det här fallet. Det ligger lite i frihetens natur att vara lika delar ångest och lika delar möjligheter. Hellre det än att bara harva på i samma ljumna traditionstrygghet.

Nå, nu är jag den sista att börja prata om pengar som något viktigt mer än för att uppnå en dräglig levnadsstandard, men det faktum att män idag sitter på otroligt mycket mer slantar än kvinnor gör det trots allt till en jämställdhetsfråga. Pengar är - även om det kanske inte borde vara - makt. Jag tror mest det handlar om individuell frihet att slippa de privilegier/tvång som rollerna innebär. Det är den negativa friheten - att slippa något negativt. Jämställdhet är positiv frihet - att skapa valmöjligheter för alla.

*Fanfar*

Vintersömn!
Jag förstår din frustration - Sverige håller på at bli en androgyn gegga.

Men var helt säker på detta: det är bara i media det är vintersömn, i det verkliga livet är det sommarvakenhet!

IRL så är det tursamt nog så att vi tänder på kvinnliga kvinnor och dom på manliga män - det lär inte ändras i första taget. Jag vet att detta inte var punkten i ditt inlägg - men det är ändå symptomatiskt. Om gränserna inte suddas ut sexuellt så kommer dom heller inte göra det det socialt...

Förstår hur du menar men du är inne på samma linje som Ung vänster/feminismen.....Allt ska vara rättvist! Alla ska födas jämlika! Krossa patrialkatet!...Krossa Makten (utom i partiet)!
Frihet idag är för många att ha pengar och status.....tyvärr så drabbas barnen när bägge föräldrarna ska göra karriär (att bägge ska arbeta har också med samhällsutvecklingen och göra).
Måste f.ö. allt styras politiskt?

Håller med varje ord makehaste säger. Tycker inte att man borde varken kräva eller förvänta sig (politiskt eller samhällsmoraliskt) något av individer. Vill manliga individer vara klassiskt manliga och kvinnliga individer klassiskt kvinnliga får de vara det, men rollerna passar inte alla och ingen borde motarbetas för att de väljer det ena eller det andra. Att sen de flesta faktiskt fortfarande väljer att gå in för sina klassiska könsroller (vilket i tjejens fall leder till mindre makt i arbetetslivet, mer obetalt arbete och lägre pension) är upp till dem. Åt var och en efter förmåga. Åt var och en efter behov.

Personligen tror jag f.ö. att barnen mår bäst av att få spendera tid med båda sina föräldrar och inte bara mamman.

Du prickar in den ena fempoängaren efter den andra!

I vanlig socialdemokratisk ordning, som när kvinnorna under första delen av 1900-talet uppmanades att förverkliga sig själva genom att lämna hemmet, ser vi de senaste årtiondenas utveckling. Visserligen myntade den socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson på 1930-40-talet "folkhemmet" som begrepp men alla åtgärder som tillkommit sedan dess har medverkat till att i en rad avseenden försvaga hemmet som utgångspunkt för uppbyggnad av harmonisk familjebildning. Utan att närmare gå in på detaljer i hemmet kan några resultat av den socialdemokratiska familjepolitiken i varje fall listas:

- den första viktiga perioden av barnens liv överlåts på dagispersonal som utbildats och indoktrinerats enligt socialistiskt mönster. På vissa dagis rapporterades t.o.m. att man ordnade extra festligt för barnen med anledning av Lenins födelsedag.

- när dessa barn uppnått skolåldern fortsätter indoktrineringen genom läromedel ochg pedagogik enligt samma mönster som tillämpdes bakom östblockets murar och i nazityskland, varifrån idén till dagis kom.

- på utbildningsanstalter upp till högskolenivå för lärare, socionomer, sociologer, psykiloger inympas tanken på allas rättigheter (naturligtvis riktig i och för sig) till samma utbildning. Man missar dock det faktum att alla inte föds med samma studiebegåvning och inriktning.

- genom demokratiflummet tvingar man begåvade elever att sakta ner för att lärare och kursledare skall hinna med att pressa i de mindre begåvade information som de inte har glädje av. I många fall, på lägre studienivåer, förses de mer studiemotiverade eleverna med hörselskydd för att i klassrumslarmet underlätta koncentrationen för dessa.

- den pedagogiska miljön försämrar för läraren och elevernas studieresultat försämras generellt, dock mest för pojkarna. Varför? Flickornas bättre simultankapacitet gör att de uppenbart klarar den stojiga studiemiljön bättre än pojkar. Bara i sådana lägen där klassrummet är tyst (vid skrivningar) speciellt i ämnen som matematik och dess tillämningar, kan pojkarna fortfarande glänsa något.

Vad blir resultatet generellt sett för samhället. Flickornas studieresultat blir allt bättre i förhållande till pojkarnas. Kvinnornas meriter kommer i framtiden allstå att överträffa männens. Sannolikt kommer kvinnornas främsta plattformar, när det gäller välbetalda poster, att ligga inom den offentliga sektorn - byråkratiska tjänster alltså. Inom sjukvården är andelen kvinnor redan större än männens. Någon förhoppning att, till befrämjande av ökad verkningsgrad, få in fler teknokrater inom den offentliga sektorn lär vi alltså inte kunna räkna med.

Den ökade andelen kvinnliga byråkrater kommer tyvärr att automatiskt medföra nackdelar för utvecklingen utanför den offentliga sektorn. De drivfjädrar och mekanismer som genererar resurser för driften av all offentlig verksamhet ligger som bekant inom den privata sektorn. Eftersom kvinnors intresse (nu får jag naturligtvis hela feministskaran mot mig) inte i första hand riktas mot tekniska verksamheter, finns risk att den styvmoderliga behandling av samhällets innovativa personligheter, huvudsakligen bland männen i form av uppfinnare och entreprenörer, fortsätter och sannolikt förvärras. Sveriges möjligheter att skapa livskraftiga industrier inom de nischer som vi är eller kan bli bäst på blir, genom den framtida kvinnodominansen inom den offentliga sektorn, sannolikt inte den som vi skulle behöva.

I framtiden riskerar vi alltså att se nuvarande offentliga sektor konserverad eller ytterligare utvidgad och den viktiga mjölkkon alltmer reducerad.

Hur blir det med männen. Alltfler män kommer att riskera arbetslöshet. Alkoholbruket kommer att utvidgas, andra droger blir mer högfrekventa (oberoende av lagstiftningen). Som en följd kommer kriminaliteten inkl våldtäktsfrekvensen att öka drastiskt, rasistiska stridigheter att tillta och landet att alltmer börja likna ett stridsskådeplats som ingen socialdemokrat av den gamla stammen kunnat föreställa sig. Är det detta samhälle vi önskar oss?

Du tror inte att det här inlägget hade passat bättre i konspirationsforumet
Trist för pojkarna, då, att de är sämre begåvade. Det kanske är de som borde avstå från att utbilda sig och istället bli hemmamän?
Varför skulle kvinnor inte vara lämpade för jobb utanför den offentliga sektorn?
De får väl bli hemmamän, som sagt, om de inte har något annat att komma med.

Hmmmm undrar om det blir snö i morgon? Spelar ingen roll iofs , det är ju ändå sossarnas fel allting......ytterligare ett kapitel i den eviga och numera löjeväckande följetongen om huru NickeP förklarar för oss mindre vetande att allt som är på något sätt skevt och negativt naturligtvis beror på att sossarna har regerat så länge...