Att jobba utan att prata med medarbetarna?

heloj

jag praktiserade för ett tag sen på ett ställe där alla var rätt så sociala och alla var liksom ett "gäng" tillsammans om ni förstår. Vill inte gå in på vilket företag de var eller så men jag som person är rätt tillbakadragen eftersom att jag inte har några kompisar och är otroligt osocial. Hursomhelst så var de ett rätt okej företag med en blandning av 20 åringar upp till 60 åringar med runtom 40-50 st arbetare vid 10 olika stationer. Jag var vid olika stationer för att prova på, problemet är att jag kan inte prata med någon.

Jag kommer dit på morgonen säger "gomorron" som verkar vara rätt standard att säga på dagens företag. Ja kanske jobbar med 4-5 st och jag gör de jag ska göra, jag missköter inte mig. De enda problemet jag har är att jag kan inte prata med folk. De jag jobbar med försöker prata med mig, och jag känner verkligen att de försöker men av nån anledning kan jag inte komma på något att säga.

När det är lunch sitter kanske 20 st åt gången i matsalen och äter, även där pratar jag inte. Kanske frågar om en tidning eller nåt. Det är inte de att medarbetarna mobbar mig eller nåt, jag känner att det är fel på mig för att jag inte kan prata med någon.

Hursomhelst praktiken tog slut och jag fick en utvärdering av chefen på företag som sa att jag är för tyst, vilket jag håller med honom om. Han hade lovat en arbetsplats(deltid) innan jag började jobba där som nu verkar ha gått upp i rök. De jag märkte på honom var att han ville verkligen inte att jag skulle få jobba där eftersom att han tyckte att jag var för tyst, vilket jag kan förstå.

Har en tid kvar på utbildningen jag går som ska leda till jobb direkt.

Nu till frågan, finns det verkligen någon framtid för en sån person som jag att kunna få jobb överhuvudtaget? Vad kan jag göra åt de här problemet?

Att sköta jobbet utan att småprata på raster anser inte jag vara något problem. Jag var själv väldigt tillbakadragen förr och blyg. Det var inget problem för varken mig eller min arbetsgivare, men när jag väl började att prata med de andra skaffade jag grymma kompisar och jobbet blev tio gånger bättre.

Klart det finns en framtid för dig, men pröva att småprata lite så kommer det även göra att du tycker att ditt jobb blir roligare.

Det ända du kan göra är helt enkelt att prata mer. Som du själv förstår det är bara att göra det! Säg vad fan som helst.. "skit väder idag, hörde att det skulle bli bättre nästa vecka" "gjorde du något kul på semestern?, Själv gjorde jag detta och blablabla ljug lite om du inte gjort något kul" .. Bara du pratar och visar att du finns!

Börja prata.

Här skänker jag en liten tips & trix till alla socialt missanpassade och osäkra individer där ute som undrar hur man lyckas med mänsklig kontakt på arbetsplatsen.

När du inleder samtal för första gången med någon är alltid ett litet simpelt skämt om närvaron, något som inträffar eller likannde, en bra början. Exempel: Roger råkar av misstag sätta sig i en liten klick lim, varpå du utbrister "Hah, nu sitter du allt i klistret!". Liknande finurligheter passar mest bara under första dagen och bör inte missbrukas till någon Kalle Anka-nivå. Du vill inte bli den jobbiga jäveln.

För att påbörja en lite närmare kontakt fortsätter du helt enkelt genom att bara visa något som helst intresse för kännedom, vilket du gör genom att exempelvis fråga väldigt basala frågor, så som "Så, Johan, hur länge har du jobbat här då?", "Har du med dig mat idag eller skall du köpa? De där baguetterna ni käkar ser grymt smaskiga ut." och liknande småprat. Intressera dig lite för kollegornas bakgrund, fråga kanske vart de flesta på arbetsplatsen kommer ifrån osv osv. Om de har någon traditionell liten get-together vid fredagarnas slut, så visa ett glatt intresse för detta. Poängen är alltså att du vill penetrera det här slutna lilla arbetsgänget, och du vill göra det snabbt innan du blir ännu en "outsider".

När du väl har slutfört ett par sådana här samtal med de flesta i gruppen så gäller det att komma ihåg namnet på alla. Skriv gärna ner, och tilltala aldrig någon med "Du" eller "Eh..", utan använd alltid namnet högt och tydligt så att man märker att alla dina tre hjärnceller går på högvarv, så att säga.

Nu gäller det i princip bara till att hålla den här glöden igång, men inte sådär skitnödigt ansträngt. Du byter egentligen bara ut samtalen till en lite med alldaglig ton, och se till att fundera fram lite goa skämt som kan sitta fint lite då och då. Skratta gärna ofta och passande men balansera den här personligheten med ett starkt visat ansvar för arbetet, du är trots allt seriös med vad ni håller på med även om arbetet (som du inte vill avslöja) handlar om att flippa hamburgare, så ÄR du the burger king. Du skall ha den där jävla vita skjortan, hur mycket svett och tårar det än skall komma att kräva. Ja, du fattar grejen.

Kom ihåg att även bjuda på dig själv. Ljug gärna ihop någon sjuk historia som hände dig när folk frågar hur helgen var. Det behöver inte handla om att du testat det finaste rökheroinet någonsin tillsammans med Prince på Kanye Wests backstage under Way out west, men typ att du dygnade mellan fredag och lördag och somnade på vagnen in till stan och vaknade upp helt vilsen i någon betongdjungel med en sovande alkis mot din axel. Alla garvar och du blir kidsens kung för en måndagsförmiddag.

Lycka till nu!

I dagens samhälle är blyghet ett värre brott än pedofili. Varför vill du jobba på ett ställe med en sådan idiotchef?

Även jag går omkring & tänker i de här banorna: För ett tag sen fick jag sluta på en större elektronikkedja där jag praoade

I början gick det segt & jag var väl lite nervös kring hur jag skulle klara av uppgifterna. Chefen nämnde även att jag verkar vara väldigt blyg men att det är ju bara "prata på så släpper blygheten". Så smått försökte jag så gott jag kunde lägga till lite kommentarer när kollegerna pratade om helgen inne i personalrummet & när det var något kunden frågade om ute i butiken tog jag tag i nån av kollegorna ifall jag inte visste hur man skulle gå tillväga.

Förra fredagen fick jag dock veta (när dagens pass var över) att "jag går bakåt" & att det bästa nog är att jag slutar? Tydligen är butiken "för stor" för mig (trots att jag tidigare fått beröm för att jag varit oerhört trevlig emot alla kunder som kommit fram för att fråga om hjälp)

Det blev min sista dag (jo jag tackar för att man får inleda helgen med något sånt surt! )

ja de verkar som att de bryr sig mer om hur social man är än om hur man utför jobbet på vissa ställen

låter bra, tack för engagemanget

Har du svårt att prata i allmänhet eller har du liksom jag bristande intresse och förståelse för denna allestädes närvarande hängivelse till meningslöst kallprat?

Gör då som jag. Försök vända samtalen till något som intresserar dig. Både på praktikplatser och mitt förhandenvarande jobb frågade jag detaljerade frågor om företagets historia samt plågar folk med snack om t.ex. psykologi, fysik och metafysik och med klagosånger om hur dålig all musik och barnprogram är nuförtiden.

Kan prata i timmar om mina barndoms favoriter samt konceptuella och strukturella changemang från varje dekadskifte inom barnprogrammens historia.


Vissa tycker det blir irriterande i längden, andra tycker bara det är underhållande och skrattar åt mig. Finns också en del gamla gubbar som man kan prata och minnas svenska klassiker inom TV och film.

Känner verkligen igen mig. En av mina största rädslor det här året är faktiskt just det, att jag antagligen behöver ett nytt jobb där jag kommer tvingas snacka skit med folk på rasterna. I de situationerna blir det verkligen tydligt vilken outsider man är. Jag har egentligen inget intresse av kallprat heller och föraktar ofta personen jag tvingas prata med, och det lyser igenom. Sen börjar jag förakta mig själv för att jag försöker att spela deras spel. Med lite tur träffar man någon/några som man står ut med iaf.

Håller verkligen med, jag känner alltid ett måste att prata med medarbetarna annars känns de konstigt på nåt sätt. Samtidigt så vill jag bara göra mitt jobb utan att bry mig/prata med nån annan. Förstår inte varför det är så många som tycker att man är konstig bara för att man är en liten outsider. Den enda anledningen till att jag vill jobba är för att tjäna pengar, så länge jag sköter mig och gör de jag ska, så är det ju skitsamma vem jag umgås med på jobbet.

Ett tips, tala om att du har problem att tala inför folk redan första dagen, för arbetsgivaren.Tala om att du kommer att göra ditt bästa och att engagera dig i arbetet samt prata när det är absolut nödvändigt (t.ex. när kunder ska beställa eller om du behöver hjälp med något). Om de är medvetna om orsaken till att du knappt pratar blir det genast lättare för dig, du kommer inte att känna dig lika pressad på att få ur dig tal. Acceptans.

Om problemet inte är acceptabelt så är det bäst att du nekas jobbet redan från början.
Det tar lång tid att börja prata normalt runtom nya människor om man i hela sitt liv haft problem med det, att pressa på för hårt i början kommer att göra dig utmattad, lätt att bara ge upp sen och skita i att gå dit p.g.a ångest för social prestation över din nuvarande förmåga.