Kan man vara 100% säker på något?

Det enda du kan vara 100 på är att något upplevs eller pågår, därefter blir det hal is. Vad gäller medvetandet för övrigt så anser jag fortfarande att det mesta pekar på att det är hjärnans produkt på något vis och vänster. Inte för att materialismen är en modell som fungerar i och med hard problem bland annat, men mer utefter var samlad evidens pekar. Framförallt misslyckandet med att verifiera i kontrollerade experiment utomkroppslighet. Dock läste jag nyligen en intressant artikel som ifrågasätter hur säkra vi verkligen kan vara på att det existerar ett totalt medvetslöst tillstånd, som antas vid sövning och djupsömn osv. Man går in på att det är svårare än vi trott att utesluta andra alternativ som oförmåga att minnas exempelvis. En annan intressant sak är att det visat sig att man även drömmer i djupsömn. Lite ammunition för idealisterna och dualisterna hursom.

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC9581328/

Den frågan är fullkomligt trivial enligt mig. Allt vi kan säga är sant måste antingen ha oändligt med bevis, cirkulärt bevis, eller följa från axiomatisk (magisk) sanning.

Det data man samlat på sig är mest troligt pålitligt, men alla sina egna tolkningar av vad datat säger är opålitliga.

Falsifiering betyder just och precis att det måste finnas en förutsägelse, som vi kan testa med ett experiment. Finns det det, så går det att falsifiera. Punkt slut.

Verifiering får du som sagt syssla med om du vill det, men jag kommer inte vara intresserad förrän du säger hur du förhåller dig till Agrippa.

Ja, som sagt, kör hårt! Det stämmer att man kan häva ur sig precis vad man vill. Om man däremot inte har något gott skäl till att häva ur sig nåt så är åtminstone inte jag intresserad.

¯\_(ツ )_/¯ ok

Jaha. Du menar att om man läser av en viss hastighet, är det inte sant. Då går det inte att mäta något.

Tolkningen av datat är opålitligt. Det har jag redan sagt. Men att man har det data man har, måste väl vara sant och det bevisar väl vad mätningarna visat. Hur fort det gick. Eller har du en annan åsikt här?

Precis. Hållbarheten i det man säger kan bara bestridas. För det går inte att bevisa att något inte är sant.

Men det kan fortfarande bara finnas en eller ingen sanning om samma sak, även om man inte vet vad den är.

Minns du att vi diskuterat Agrippa eller Münchhausen som du benämnde det tidigare?
Kan inte ett cirkulärt bevis i vissa sammanhang, ses som en absolut sanning?

Då har man fått data, som har osäkerhet inbyggt i sig, och vars tolkning i sig är osäker.

Vad jag menar med "sant" bör vara uppenbart nu; i vilket fall saknas osäkerhet i det begreppet, vilket gör det till ett annat begrepp, fundamentalt, än en mätning eller vad man nu gör i verkligheten. Även det vi kallar verkligheten är ett begrepp med ofrånkomlig osäkerhet.

Om man däremot utgår från att man mätt upp en viss hastighet (något som vilar på otaliga mängder andra antaganden), ja då är det sant att man gjort det, men det beror helt på att man utgår från det. Axiomatisk, magisk sanning. Truth by word alone. ^^

Jag kallar det för nåt annat. Evidens. Stöd. Att din mätning är det du tror att den är saknar bevis, så mätningen i sig kan inte bevisa nåt.

Angående verkligheten så har alla utsagor en osäkerhet, inklusive utsagor om sånt vi kallar mätningar.

Det går bra att bevisa allt möjligt, så länge det man betraktar förhåller sig till Agrippa; typ en matematisk modell. Men det stämmer att man varken kan bevisa sanning eller falskhet angående verkligheten. Det finns som sagt en inbyggd osäkerhet där.

Från mitt perspektiv så är det inte antingen eller. Det finns noll sanningar, i den kontexten.

(Man kan lämna öppet för att det finns en sanning, som du säger, men det gör ingen skillnad. Den sanningen går inte att veta, så den förblir en fantasi, vare sig den finns eller inte.)

Givetvis. Alla hornen på trilemmat är okej att välja. Problemet som folk inte verkar se är att sanningen bara gäller inuti systemet.

Om det till exempel gäller att bibeln är sann för att gud skrev den och gud finns för att bibeln säger det, gott och väl. Då är det så, men bara inuti det slutna systemet. Det har ingenting alls med verkligheten att göra, annat än om vi tolkar det som det, vilket inför osäkerheten igen.

(Detsamma gäller formella system också, typ matematik och logik. Dom är sanna, men bara inuti sin egen kontext, som axiomen skapar. Det har ingen koppling till nåt annat, förutom genom vår fantasi.)

Truth by value kanske. Vi lägger till ett nytt begrepp som man kanske inte insåg kunde användas tidigare? På den tiden fanns det inte kalibreringar eller standardnormaler för olika måttenheter, loggning och mycket annat.

Fast mätresultat går förstås att spara och visa upp. Siffror, inte åsikter.

Man kan bevisa verkligheten genom att mäta den, enligt tidigare diskussioner oss emellan. Så kan man mäta något, är det verkligt.

Men du framför det som en sanning. Vilken av de tre punkterna menar du stöder det. Kan du bevisa dem, eller är det bara ett cirkulärt argument. Trillemmat säger att man inte kan bevisa något, alltså kan man inte bevisa något, är ditt argument. Det faller då på sig själv, enligt din egen åsikt om det. Hur tar du dig ur det här?

Kan du visa att det kan finnas två sanningar om samma sak? Eller ska vi se påståendet som en sanning?

Men då är det alltså sant inom systemet. T.ex. en mätning. Inom vilket system är det inte sant?

Fast det exemplet bygger på antaganden. En mätning är inte ett antagande. Om alla mäter samma sak på samma sätt och kommer till samma resultat, måste det väl vara sant. Det finns egentligen ingen subjektivitet med en mätning. Det handlar bara om inom vissa toleranser. Inget med en skala går att mäta exakt, för man kan alltid dela upp skalan i mindre delar. Men inom vissa toleranser går det att säga.

Det här anser jag faktiskt är fel när det gäller matematiken. För den går att koppla till verkligheten. Om man har en kula och lägger till en annan kula, har man två kulor, helt otvivelaktigt. Man kan bevisa att 1+1=2 i verkligheten och därigenom bevisa matematikens grund. Det går egentligen inte att ifrågasätta på ett vettigt sätt. Alltså är det bevisat. Man behöver inte ta det som ett axiom, utan man kan faktiskt bevisa att det är så. Det är sant.

Om vi ska ta frågeställningen i tråden, så bygger den väl på två saker. Ens egen övertygelse om vad som är sant, oavsett sanningshalten i det, eller om man kan skapa osäkerhet hos andra om sanningshalten.

Så visst kan man vara 100% säker på att något är sant, om man är 100% övertygad om att det är det.
Visst kan man tro att inget går att säga är sant, om man inför en osäkerhet om sanningshalten i allt.

Men inget av det säger om det är sant eller inte, utan båda bygger på en subjektiv åsikt om sanningen. Våran egen övertygelse, eller tvekan om den.

Jag är 100% övertygad om att ingen kan leva vidare efter döden, genom att kopiera sitt medvetande någon annanstans.

Människor tror att de vet mer än de egentligen gör.

att jag upplever allt det jag upplever just nu. det är det enda jag är 100% säker på... och anser att det är det enda som går att vara 100% säker på.

Jag tror att man kan det, men jag är inte helt säker