LSD valde mig till att bli snut. 3 lappar shiva.

Boom shiva!

Välkomna in boys and girls. Trådskaparen i hög person här och denne har precis intagit tre lappar av shiva, LSD. Detta är tredje gången och därmed tredje gången gillt. Jag kommer att uppdatera tråden titt som tätt, i största mån möjligt, för att se till att Ni både vet att jag lever (duh) och att jag har det bra!

Kvällens psykonaut är mellan 18 och 28 år, äger ca 83kg och är runt 184 cm lång.

Tidigare prövade substanser: Alkohol, Nikotin, Cannabis, Kokain och LSD.

Kl 23:05
Tre stycken lappar tuggas på, sugs på och sedan sväljs.

Let the fun begin!

Tiden innan
I natt fick jag den resa som jag efterlängtat och faktiskt var i stort behov i väldigt lång tid. Lite bakgrundsfakta kan mycket väl vara på sin plats innan jag faktiskt fortsätter på hur detta påverkat mig som medmänniska och resenär i livet med dess tillhörande upp- och nedgångar.

Jag slungar oss tillbaka till min uppväxt och den tid då tonårens strapatser formar och skapar den ansvarsfulla och vuxna person som det är tanken att man ska bli. I en tid då grabbarna i klass 6b fördrev tiden genom att spela ishockey, fragsteala på de_dust2 och aim_ak-colt, plinka gitarr samt reta den grabb i klassen som inte riktigt passade in. Som en av grabbarna i gänget drogs man med och gjorde saker man visste att man egentligen inte borde gjort. Handlingar som från att använda nedsättande ord som bondejävel, till att inte någonsin sätta ner foten och säga "Det här är FAN INTE OKEJ!". Om man själv mår dåligt över utsätta en stackars pojkspoling på tolv år för ren och skär psykisk mobbing tar man hellre det egoistiska alternativet att hålla i gång trakasserierna mot denna arma grabb istället för att själv utsättas för dylika djävulskap. Den blåögda lilla pojkspoling i mig lär sig leva efter de andra naivt pådrivande machopojkarna i gruppen, och rätta sig i ledet enligt den hårda och skrämmande ledaren.

Det är här allting börjar forma den man som inatt insåg att faktiskt rycka tag i sitt liv och göra något med det, istället för löst driva omkring och mer tänka på sitt utseende än vad okända människor får för intryck av mig som personen efter en första konversation.

Tiden fortgår och den lille blåögde författaren blir äldre. Hans sinne, fortfarande hårt präglad av att rätta in sig i gruppen och inte själv bli trakasserad, börjar tar form. Klass 7b, Klass 8b, Klass 9b. Samma invanda mönster om att låta mobbningen pågå för att själv inte hamna i utsatt läge. Tål att nämnas; författaren själv var jämfört med övriga i gruppen (som säkerligen bestod av 13 killar) den som minst vågade säga saker till den utsatte. Som den betraktare man var skar vareviga ord som sades i pejorativt syfte till ungen i hjärtat, den unge som inte passade in i gruppen. Författaren lärde sig att det fungerar så här, att gruppen har med styrka och kraft rätt för ingenting ändrades, utan läts fortgå i samma destruktiva riktning som innan. Åren gick. Gymnaiset kom och togs studenten ifrån, men i detta sammanhang är gymnasietiden irrelevant. För den naiva pojken hade lärt sig att inte säga emot.

Att istället för att ta tag i det hela, inte göra något åt saken.

Det var den här lilla pojken som fick sig en rejäl omgång natten till idag, och som det faktiskt ser ut nu i skrivande stund lärde han sig en mycket viktig läxa.

Lapparna sugs, tuggas och sväljs
Kl 23:05 var det dags. Tre lappar shiva LSD skulle ge mig en härlig tripp. Själva drogen införskaffades månaden innan i ett tiopack, över nätet, av en icke namngiven medlem på ett icke namngivet köp/sälj-forum för narkotika. De två tidigare gången jag tagit LSD hade effekterna kommit, men i mycket mindre omfång och rang; de tidigare var mestadels flum och inte något konstruktivt, men visst, dessa var mycket roliga. Denna gång skulle trippen utveckla mig som person, lösa grubblerier ge mig terapi och vägleda mig inför fortsatt liv - något LSD rent vetenskapligt är bevisat att kunna hjälpa till med.

23:23
Set & setting är nu klart. Sov gott natten innan och kände mig utvilad. Hade under dagen ätit bra och inte upplevt mig som stressad. Dagen efter, idag, var helt ledig och kunde fritt disponeras. Min förinspelade LSD-playlist på spotify var nedladdad och klar att användas av telefonen trots denne var satt i flygplansläge. Ur högtalarna kom Shpongle och Mushroom head, alla låtar förvalda av mig själv. Set & setting känns som lyckas och förväntningarna inför kvällen stiger. Efter avslutat genomförande av set & setting skriver jag ett inlägg i live-rapporteringen.
23:30
Det har nu gått 25 minuter sedan jag tog LSD. Ett avsnitt av Family Guy drogs i gång där Brian tar svamp och snedtrippar rejält. Hans snedtripp kändes endast komisk och bidrog till ett härligt humör, kanske tack vare alla skämt i avsnittet. De första verkningarna började nu komma, däribland tefatsögonen. Fjärilar i magen gick på högvarv och det kändes som att något mycket härligt var på väg att hända. Ett obeskrivligt välmående kröp sig allt närmare och det var svårt att inte uttrycka detta välmående i form av korta men kraftiga spasmer i främre delen av bröstmuskulaturen. Att få spänna axlar och armar kändes så naturligt, som att man aldrig skulle trötta på det. Inte lika intensiv lycka som den stund man får orgasm, men något likande i den stilen. Pirret spred sig till tårna som fick sockerdricksliknande känslor av den bästa sorten. Från ryggraden kändes det som att en varm, fuktig handduk drog upp och bara mös mot nacken.


23:35
Nu började det hända grejer. Väggarna började ta små andetag, som att de till en början kippat efter andan. Det som hände nu var att jag verkligen börja titta noggrant på allting. Färgerna i family guy intensifierades och blev helt klara och underbara. Alla skämt som drogs i avsnittet var så välgjorde, så genomtänkta och skapade endast för min njutning. Musiken började påverka mitt humör och hur jag mådde. Det började bli svårt att uttrycka sig skrift, vilket man kan se på sista meningen i nedanstående spoilers sista mening.

23:38
Nu började jag inse att LSDt började verka, också samtidigt som jag började inse att Brian snedtrippade av de svampar han åt. Jag tänkte att jag aldrig någonsin skulle kunna snetrippa så som gör i avsnittet, då jag till största del satt och riktigt gapskrattade av alla hans hallucinationer. Som tidigare var det som att detta avsnitt var skrivet av någon vars enda uppgift var att underhålla mig under trippen. Några mystiska och djupa tankar hade ännu inte börjat komma, men väggarna andades rejält och det kändes som att rummet jag satt i blev större än vad det var. Dessutom verkade det som att fönstren krympte. Började nu inse hur svårt det skulle vara att fortsätta uppdatera tråden eftersom jag hela tiden flöt med i Family guy och skulle vara tvungen att pausa för att skriva i tråden. Därav nedanstående inlägg i tråden där jag förklarar att jag ska försöka uppdatera.

23:40
Väggarna började nu andas mer intensivt och färgerna blev ännu klarare. Änderna på gardinerna i rummet utvecklade fraktaler som såg komiska ut. Den fåtölj jag satt i kändes som mitt hem och datorn som jag hade på bordet kändes som min bästa vän, och min bästa vän visade vad den gjort för mig, family guy. Fortfarande var Family Guy skrivet endast för min njutning och uppskattning och därför var alla skämt i avsnittet av högsta klass!


forts....

...forts

B]23:47[/b]
Poängterar igen att jag ska försöka vara med! Jag hade tidigare försökt skriva någonting annat men allt jag skrev kom ut på ett sätt jag inte gillade. Tror jag skrev något i stil med:
Just nu känns allting som en blandning av
Detta skickades dock aldrig iväg för jag tyckte att det verkade så nördigt och töntigt, vilket det också var.

23:50
Nu började det bli svårt att kolla på datorn. I var och var annan sekund bytte Peter i Family Guy skepnad, då han i ena sekunden var han själv för att i andra vara smal och vältränad till att ha extremt kvinnliga former. Alla linjer i avsnittet flöt ut i kanterna och drogs sig fram och tillbaka, likt vågor vid ett vattenbryn. Detta förmodligen för att musiken i bakgrunden hade ljud av vågor. Shpongle spelade musik som i detta läge förknippades med värme och därför kändes det som att musiken värmde bättre än den filt jag för tillfället hade runt mig. Fortsätter att verkligen uppskatta just detta avsnitt av Family Guy, även om jag började få svårt att förstå vad som faktiskt hände i det. Jag började tänka i andra tankebanor, fortfarande inga stora förändringar men likväl tänkte jag om sådant som jag inte brukar. Bl.a. kolla jag i spegeln och tyckte att min hud verkligen såg len och slät ut samt att min frisyr passade så riktigt jävla bra.
00:00
Allt blev nu mer och mer intensivt. Väggarna flåsade och musiken pulserade i min kropp. Det inlägg jag skrev här skrev jag en lång stund. Fortsatte att skriva helt mystiska saker som jag innan jag skickade inlägget valde att radera, för att texten jag skrivit var så banalt och naivt. Försöker förmedla den känslan men misslyckas enormt med den uppgiften. Min text börjar nu likna mitt tal,

om jag hade haft något där att prata med så att säga.


00:15
Börjar flumma rejält nu och svårigheterna att skriva ökar enormt. Lyssnar på Becoming insane av Infected Mushroom och enorma välbehag uppstår då jag rytmiskt rör mitt bröst i takt med musiken. Väggarna pulserar i takt med musiken. Det började kännas som att blommorna kikade på mig, men nyfikna och snälla intentioner


00:20
Här någonstans slutade Family Guy, och det kändes som att jag förlorat en mycket god vän när avsnittet var över. Hade önskat att avsnittet bara fortsatte och att jag kunde medverka i det. Börjar i och med att Family Guy slutat komma in i obehagliga loopar.

Mest om att jag inte var riktigt nöjd över hur jag såg ut och vilka brister jag hade som person. Önskar att jag inte hade skapat tråden på flashback då jag tycker att jag sviker forumet om jag inte orkar uppdatera mer. Vill nu bara hänga med i tankarna och dansa i takt med musiken för att undvika obehagliga tankar.

Looparna pågick kanske i fem minuter och blev bara värre och värre när jag försökte gå ifrån dom och tänka på andra. Det var här någonstans jag tänkte: nu jävlar, nu jävlar jag ska jag se djävulen i vitögat och lära mig ett och annat om mig själv. Levde ut varje jävla obehagliga tanke. Allt från obehag då jag tänkte på killen i högstadiet, till besvikelse då jag tänkte på mig själv och min framtid och varför jag alltid var så oproduktiv efter arbetet på dagarna. Looparna började räta ut sig och istället för att tycka synd om mig själv bestämde jag mig för att göra något åt det.

Allting var nu mycket udda och mina fingrar på händerna började se roliga ut då de svajade fram och tillbaka på mina händer och toppen på dem gungade intensivt fram och tillbaka som gummi. Svepte det vatten jag hade i vattenflaskan. Upptäckte hur riktigt otroligt tillfredsställande det var att klämma på plasten och innan jag visste ordet av det hade jag glömt att jag satt och klämde på den. I sekunderna efter kollade jag på den och insåg först inte varför den var så ihoptryckt.

Nya obehagliga loopar om hur jag egentligen klär mig. Satt t.ex. och grubblade på varför jag inte tidigare börjat använda bälte än vad jag faktiskt gjorde (använd bälte i ca 2 år). Här kommer ungefärliga looparna:
-Varför klär alla andra sig på passande jämt?
-Varför tycker alla att jag har konstiga kläder (ingen har någonsin påpekat det)?
-Varför passar aldrig mina jeans?
-Helvete vad dåligt den här tröjan passar.
-Äckliga jävla kalsonger jag har på mig (helt rena och fräscha).

Började dissa mig själv om varför jag inte anpassade mina kläder efter min arbetsplats, att jag inte någonsin klädde mig som man egentligen borde och att kläderna som mina kollegor använde var mycket snygga och bättre passform. Började med andra ord att snedtrippa här. Skrev ett inlägg om att jag funderade på vilka kläder som passade in på arbetet. Fick tröstande svar från någon fb-medlem som gjorde att jag lyckades ta mig ur dessa rent ut sagt jävligt onödiga loopar.

00:30
Skriver mitt sista inlägg i tråden. Allting började verkligen spåra ur och det kändes som att jag skulle åka på min livs mest obehagliga resa där jag skulle vara rädd och sorgsen hela resan. Valde att dra igång en film jag tycker mycket om, Populärmusik från Vittula. I början av filmen kände jag mig som de två små grabbarna och att jag verkligen ville vara dom. Vara barn igen, befriad från ansvar och plikter; att jämt kunna leka och ha sig. När pojkarna satt i klassrummet kändes läraren riktigt sexuell och övermäktig samtidigt som det kändes som att bänkarna och världen var alltför stor för pojkarna. Alla pennor i filmen var enligt mig överproportionerade och stolarna för stora. Soundtracket till filmen uppskattades enormt och gjort mig lycklig och glad igen.

Jag började inse att en människa alltid är kåt och att nästan allting kretsar kring det sexuella, förutom när man är barn och att det är därför barn är så älskvärda. De är inte besudla av snuskiga och förbjudna tankar om att knulla, runka och se nakna tjejer. Sexualitet kändes som något ont. Halvt som halvt gled jag ut i mitt sinne i stället för att se på filmen och rent ärligt kan jag inte direkt minnas vad jag tänkte där

00:30-01:30
Ser klart filmer och skrattar åt varje skämt som dras. Antar att peaken började närma sig här och att jag verkligen peakade när filmen var slut. OEVna som jag hade kändes helt ointressanta då musiken och mina tankar var det viktiga. Här någonstans valde jag att igen möta mina loopar och obehagliga tankar och ut ur detta fick jag fram att jag verkligen måste ta tag i mitt liv och göra något värdefullt för andra. Mötte också min tydligen player-karaktär, där jag tänkte på hur dåligt jag betett mig för att få ligga.

~02:00-04:00
Går fram till min spegel och kollar in i mina djupa stora ögon. Inser hur faktiskt jävla snygg jag är och hur välproportionerad jag egentligen är. Väljer att ta av mig tröjan och möts av en mycket mer vältränad kropp än vad jag har. Tänker att fan nu spelar LSDet mig ett spratt, men ju mer jag stirrar ju mer övertygad blir jag om att jag är vältränad (kan tilläggas att jag faktiskt har styrketränat 5-6 ggr/vecka i snart ett år och har hyfsat form). Står och spänner mig och kolla på mig i spegel säkert i två timmar.

Funderar på hur jag ska maximera min form, vilka vinklar jag vill stå i när andra ser mig, vilka muskler som jag ska arbeta hårdare på och hur mycket jag behöver deffa till sommaren.


forts...

~04:00-05:00
Väljer att ta på mig tröjan igen och tänker att jag måste äta för att inte förlora mina muskler.
På vägen till kylskåpet slutar jag tänka intensivt och istället väljer jag att en stund stå och betrakta det jag ser. Trappan upp står och andas och fraktaler syns överallt. Rummet går från mörkt lila till klarrött, till blått till grönt. Den gröna färgskiftningen uppskattades enorm och ur lampan i taket kom mycket värmande ljus.

Jag tar fram ett stor tallrik med mycket god lasange och slänger in den i mikron. Jag var inte ett dugg sugen på mat men vill ändå äta. Tar ut lasange och sätter mig med kniv och gaffel för att äta. Tar en tugga och sväljer. Mätt direkt. Vill absolut inte ha mer mat, och bara att dricka upp det glas med mjölk jag har känns plågosamt. Slänger resten av maten efter att bara ätit en tugga.

~05:00-07:00
Hallucinationerna börjar avta och jag känner att jag börjar bli trött. Sätter mig vid datorn och flashback igen och ser att jag har fått en varning för min trådstart. Moderatorn som varnade mig hade en blogg i sin signatur "best of flashback" eller liknande. Klickar där och surfar runt på den hemsidan och hittar en tråd om en kille som vill ha hjälp att få MSN-konversationer till knulla. Han beter sig som ett as och är riktigt jävla otrevlig, och jag inser att jag själv agerat så mot tjejer för att få ligga. Han har läst The Game, jag har läst The Game. Hittar en skämtsam länk i tråden om en chauvinist. Efter att ha sett den bestämmer jag mig för att aldrig mer bete mig så dåligt som jag gjort mot folk av andra könet. Mycket blaj tänks om hur jag återgälda de berörda fruntimmer. Dessutom valde jag att avsluta två andra konton som jag har här på sidan. Kommer i fortsättningen endast använda detta konto för att svara i denna tråd. Inget annat.

08:00-12:00
Känner mig trött och nedstämd och vill sova. Kan verkligen inte sova så jag bestämmer mig för att se på film igen. Startar Populärmusik från Vittula igen och ser den liggandes med högra armbågen i sängen. När den är slut lägger jag mig för att försöka sova igen. Kraftiga smärtor i hjärtat som varar länge och hårt gör att jag ligger och tror att jag ska dö. Vågar ändå inte ringa ambulans för att jag skulle skämma ut mig och min familj om det kom ut att jag brukat LSD. Söker runt på nätet och blir ännu mer orolig. Läser att det skulle kunna bero på att man har ansträngt bröstmusklerna varvid jag minns att jag legat med armbågen i. Poppar två alvedon och väntar på dess effekt.

12:00-16:00
Ligger och funderar på om det verkligen är klokt att tatuera sig. Hade en tatuering inplanerad dagen efter med ett motiv jag inte var helt 100% på. Väljer att avstyra det helt och med hes röst ringer jag tatueraren och förklarar läget. Åker till salongen och får dessutom tillbaka depositionsavgift till min mycket stora glädje. Detta gjorde hela min dag. Enda vettiga jag gjorde på hela dagen efter trippen faktiskt. Påbörjade att skriva denna rapport efter en kopp kaffe.

Efter
Trippen var som sagt den största jag någonsin tagit. Den gav mig insikter om mig själv och hur jag vill leva. Jag vill vara den som inte latar mig, den som arbetar och håller sig ansvarig för sina handlingar. Trippen kan definitivt kännas som avskiljaren mellan ungdomslivet och vuxenlivet. Jag valde mig för att arbeta med något som gör nytta och försvarar oskyldiga. Valet av yrke står nu mellan polis och jurist. Föga troligt är det att en snubbe som jag, som rökt relativt mycket gräs i långa perioder, snortat koks och tagit LSD väljer en sådan bana skulle kunna tänka sig en bana som snut? Trots allt vet jag hur dum narkotikapolitiken i Sverige är så blir jag polis vet jag att jag kommer att se genom fingrarna ganska mycket så länge som ingen brukar skadar någon än sig själv.
När jag låg med bröstsmärtor önskade jag att aldrig mer använda drogen igen, och att den för evigt skulle försvinna från mitt liv, men nu dagen efter när jag fått sova är jag mer sugen än någonsin att återigen djupdyka i mitt sinne.

Tack för mig.


Ps.
Tack till BigFatCone för möjligheten att se mina inlägg igen i den raderade tråden.

Underhållande tråd. Lycka till med ditt fortsatta liv. Piis.

Bra skrivet! Beskriver mycket känslor osv blir det någon mer "högre" dos?

Sjukt intressant och det verkat som det gett dig mycket också.
Kul att höra, men för mig hör sakerna man sopat under mattan hemma där.

Mycket bra skrivet, kul läsning. Nu gäller det för dej att hålla kvar vid dina löften och inte svika dig själv

Jäkligt bra rapport. Själv är jag också dödsknarkare och skulle inte ha något emot att bli polis, det verkar vara ett spännande yrke och man hjälper många i nöd.
Att börja googla sjukdomar då man trippar är nog verkligen inte en bra idé då det boostar hypokondrin till tusen haha

Ser nu att jag har varit slarvig på en del ställen med meningsbyggnad och ändelser på ord.. Någon mod får gärna rätta till dessa om de har lust och ork.



Definitivt i framtiden. Dock inte än på en bra tag, ska bearbeta denna tripp först.


Det gav mig extremt mycket. Innan denna tripp trodde jag inte att det var så pass mycket som jag hade sopat under mattan så detta var definitivt den ögonöppnare jag behövde. Jag tror att man lär sig enormt mycket av LSD, framförallt snedtrippar (vilket min i o f inte helt renodlar var).


Ska göra mitt allra bästa. Söker polishögskolan 15 mars och hoppas på det bästa. Blir jag inte antagen eller ej anses som lämplig söker jag juridik nästa höst istället.

Bra rapport! Dock måste jag säga att jag hade förväntat mig mer djupgående upplysningar kring tankarna som motiverade topic, speciellt också efter prologen du gav. Man blir även nyfiken på att veta vad du haft för sysselsättning hittills.

Sedan angående polisyrket och en bakgrund som den du nämner så känns det rent spontant som att det nog ändå är vanligare än vad man kan tro. Polisväsendet gör sig alltid påmint i en sådan värld och har man då en drift att göra gott och gottgöra så blir det en rätt naturlig väg att gå. Positivt tycker jag i alla fall det är att "beresta" människor antar rollen. Empati måste väl ändå vara den viktigaste egenskapen för en samhällsvärnare. Lycka till!

Fängslande! Tusen tack för en mycket bra rapport.

Rolig och intressant!

Kommer du fortsätta trippa om du läser på PHS och blir polis?