Alla med någon som helst erfarenhet till någon med borderline

Jag har några frågor gällande relationer tillsammans med "borderlinare".

Är det generellt sett svårare att ha ett bra förhållande ihop med någon som lider av borderline? Hur har detta i sådana fall yttrat sig i er relation?

Att det går upp och ner i en relation är väl snarare en självklarhet än något onormalt. Finns det något i er relation som du tycker är just utpekande för borderline?


Det har gått upp för mig att många skriver väldigt nedsättande om folk med just borderline problematik. Varför anses folk med borderline i så många fall vara onda? De har ju inte någon brist på humana känslor- Snarare tvärt om.

Jättetacksam för svar!

Varje dag kan vara ett enda stort jävla jättekaos av händelser och drama. Är det något för dig så kör på. De flesta tycker det är för mycket.

Det enklaste är att springa för livet! Om du envisas med att försöka ha ett förhållande så se till att du har ett riktigt STABILT psyke!
Förbered dig på det allra värsta plus lite till och lite till ändå

Det som på morgonen är en härlig dröm bland molnen kan bara efter ett par timmar eller i värsta fall minuter förändras till den absolut värsta mardrömmen du kan tänka dig! Det kan vara så att personen kanske har gått hos frisören och fått en aningens fel nyans i toningen eller att någon kollega sagt att h..n beter sig lite märkligt eller är lite för rakt på sak.

Då j...lar tar det hus i h...t! och det är du som får all skit för det och lite till! Du kommer aldrig att riktigt kunna släppa h..n riktigt nära dig inpå eftersom att du då är helt rökt och blir lätt ut manövrerad. Du kan aldrig riktigt kunna koppla av eftersom kaoset skall fram till vilket pris som helst!

Sedan om du väljer att kliva av så att säga så byt telefonnummer och också gärna ort.

Jag har förstått att de är väldigt ombytliga i sitt humör men även det torde väl vara rätt individuellt?

Jag kan bara uttala mig om en kompis som var ihop med en kvinna som hade borderline. Hon hade försökt ta livet av sig när hennes ex gjorde slut tidigare (men det visste inte min kompis när de blev ihop - inte heller att hon hade borderline). Hon var superhyperkänslig. Övertolkade allt. Och de hade ett mycket stormigt förhållande.

Hon trodde hela tiden att han var på väg att göra slut med henne. Fick sammanbrott och grät och sa saker som att han var det bästa som hänt henne, att hon inte kunde leva utan honom. Vid andra tillfällen fick hon otroliga vredesutbrott där min kompis verkligen fick veta hur otroligt värdelös han var och att han sårade henne ständigt och jämt. Det hela kulminerade i att hon försökte ta livet av både honom och henne (men han lyckades hindra henne i sista ögonblicket). Efter det gjorde han slut. Men han hade inte tagit av henne nyckeln (hade inte tänkt på det för var han var lite chockad), så samma natt när han äntligen somnat vaknade han av att hon stod vid hans säng med sönderskurna handleder. Hon hade väckt honom för att han skulle få se henne död (han ringde ambulansen så klart och hon överlevde).

Hon gav sig inte efter detta utan förföljde honom. Ringde hela tiden på dörren och mobilen, så han fixade jobb i Norge och drog dit för att slippa henne. Och då träffade hon en ny kille så min kompis äntligen slapp hennes terror.

Det där lät som en helvetes jävla soppa!
Fyfan, måste ha varit ett riktigt extremfall...

Jag vet inte. Det är väl en del av sjukdomen att de är mycket ombytliga i humör, kan visa rejäl vrede, vara självmordsbenägna och inte klarar av separationer. Men det finns säkert andra på FB som kan säga ifall det var ett extremt beteende.

Glöm inte att byta lås om du envisas med att bo kvar Du kommer aldrig kunna sova lugnt efteråt...jag lovar....

Mmm som tur var har jag aldrig varit ihop med någon som har borderline. Jag gillar inte stormiga förhållanden.

Jag måste tyvärr hålla med dom andra i tråden... det är ett enda stort drama som aldrig tar slut.
När man tror att allt är bra igen så tar det bara ett litet tag sen är man tillbaka i dramat igen. Som ett jävla ekorrhjul av tokigheter.
Plus att dom (som jag har erfarenhet av) är så manipulativa så man ibland tror att det är en själv det är fel på, vilket det aldrig är
Mycket tårar...
Jag skulle aldrig orka det där igen.

Vad menar du med humana känslor? Just när det gäller de med borderline har jag fått intrycket att de är självcentrerade. Att allt kretsar kring hur dem mår. Men jag kan ha fel.

Jag menar att de har empati och förståelse för andra. De med borderline-personlighet jag träffat uppvisar iallafall en sådan yta. Sen om det är någon form av manipulativ sida går inte att veta