2011-12-22, 23:27
#1
Detta är en redogörelse över det kulturella förfallet och dess konsekvenser som behöver diskuteras.
Jag förundras ständigt över 80-talister, denna flumgeneration som i de flesta fall helt saknar självdisciplin, konsekvent tänkande, ideal och moral.
Visst finns det ljusbärare, snillen, patrioter och idealister, men de är i minoritet.
De främsta dragen hos 80-talister är att de lever för stunden, då de i djupet av sitt hjärta inser att deras liv saknar mening och högre värden värda att sträva efter.
Att leva för stunden är den svagas utväg, dess flykt och förhoppningsvis dess undergång.
Genom hela sitt liv har 80-talisten blivit hjärntvättad med budskap om "tolerans", vilket underförstått betyder att allting är acceptabelt. Välj det minsta motståndets väg.
Lev ett liv på kredit, försök att spendera pengar du inte har för att imponera på människor du inte gillar. Försök att glömma dina rötter, försök att förneka din kultur. Vilket de lyckas utmärkt med.
Varför ska man försöka att lära sig något, när man istället kan röka hasch, vara promiskiös på Rhodes eller se på doku-såpor? Välj det minsta motståndets väg, lev för stunden, strunta i din familj och strunta i att ditt fosterland faller sönder inifrån. Allting är relativt. Ingenting är sant eller vackert. Ingenting är värt att bevara.
De långsiktiga konsekvenserna av detta kulturella och moraliska förfall är totalt kaos.
Ekonomiskt, ekologiskt, och socialt kaos. Vilka bär skulder för detta?
68-vänstern, nyliberalerna, och värderelativisterna.
Hur ska detta förfall stoppas, är det ens värt att försöka stoppa?
Genom metapolitik, militanta aktioner eller genom att själv alltid välja den sunda vägen?
Jag förundras ständigt över 80-talister, denna flumgeneration som i de flesta fall helt saknar självdisciplin, konsekvent tänkande, ideal och moral.
Visst finns det ljusbärare, snillen, patrioter och idealister, men de är i minoritet.
De främsta dragen hos 80-talister är att de lever för stunden, då de i djupet av sitt hjärta inser att deras liv saknar mening och högre värden värda att sträva efter.
Att leva för stunden är den svagas utväg, dess flykt och förhoppningsvis dess undergång.
Genom hela sitt liv har 80-talisten blivit hjärntvättad med budskap om "tolerans", vilket underförstått betyder att allting är acceptabelt. Välj det minsta motståndets väg.
Lev ett liv på kredit, försök att spendera pengar du inte har för att imponera på människor du inte gillar. Försök att glömma dina rötter, försök att förneka din kultur. Vilket de lyckas utmärkt med.
Varför ska man försöka att lära sig något, när man istället kan röka hasch, vara promiskiös på Rhodes eller se på doku-såpor? Välj det minsta motståndets väg, lev för stunden, strunta i din familj och strunta i att ditt fosterland faller sönder inifrån. Allting är relativt. Ingenting är sant eller vackert. Ingenting är värt att bevara.
De långsiktiga konsekvenserna av detta kulturella och moraliska förfall är totalt kaos.
Ekonomiskt, ekologiskt, och socialt kaos. Vilka bär skulder för detta?
68-vänstern, nyliberalerna, och värderelativisterna.
Hur ska detta förfall stoppas, är det ens värt att försöka stoppa?
Genom metapolitik, militanta aktioner eller genom att själv alltid välja den sunda vägen?