2012-02-12, 01:01
#1
Kön: Man
Ålder: 31
Vikt: 85Kg (Julen har ju satt sina spår
)
Tidigare erfarenhet: Cb, 4-HO-MET, MXE, MDAI, pFPP
Dos: 110mg (55mg+55mg)
Längd på tripp ca 5h
Noggrannhet: 0,001g
Satt och var trevlig bisittare när sambons polare var hemma hos oss. Sänkte två öl och kollade filmen som tjejerna valt. Filmen som hade några år på nacken (1980) hade ett tema som spelade på psykadeliska droger vilket retade min psykonaut-nerv under hela filmens gång. Tyvärr så var jag gravt förskyld (mådde som ett ebola-offer) så vuxen-genen höll tillbaka eventuella psykadeliska utsvävningar.
Kvällen gick och jag snorade och snöt min näsa i takt med musiken i film nr 2 som nu tryckts igång. Jag inser nu att det är bara jag som tittar på filmen för tjejerna sitter bara och snackar. Då filmen inte direkt tilltalade mig kände jag att jag lika gärna kunde gå till sängs och kurera mig.
Klockan var runt 23-tiden när jag lämnade in och kröp ner i sängen, trött och snorig. När jag lägger mig i sängen reflekterade jag över att jag verkligen avskyr att må såhär dåligt och att jag faktiskt kan lindra mitt lidande.
Sagt och gjort.
På med något som gömmer familje-juvelerna för grannarnas nyfikna blickar, ut i köket och på med te-vatten. När jag passerade sambon passade jag på att hosta extra ljudligt så att jag fick några ”tycker synd om dig”-blickar efter mig (Ja, va fan! Jag är ju dödligt sjuk här!)
När te-vattnet börjar sjuda lite lätt känner jag verkligen en längtan efter att få sörpla i mig mitt te, drycken som förhoppningsvis kommer lösa upp den boll med rocha-gil(hur det nu stavas) som bosatt sig i min hals. Då, helt plötsligt, får jag en idé!
Varför ska jag sömnlös ligga i sängen, tycka synd om mig själv och badda min sargade kropp med te när jag faktiskt istället kan utforska galaxens 4:e kvadrant med en takeaway-te som sällskap?
Efter noggrant övervägande i ca 0,1sec skuttar jag ut till sambon och informerar henne kvickt om mina resplaner.
Snabbt smiter jag in till min hemliga låda och mäter upp 55mg x 2 som metodiskt paketeras. En för omgående förtäring och en till senare. När jag åter är i köket står teet redo att inmundigas. Perfekt!
Förkylningen som näst intill skulle ta död på mig är ett minne blott och siktet är inställt på avfärd. In bomben i munnen och därefter 2 rejäla klunkar med hett te.
Släcker ner alla lampor i sovrummet, deporterar husdjuren till annat rum (skaffa era egna sängar!) och klär av mig. Jag tar ett vigt steg (nåja) upp i sängen, kryper ner under mitt täcke och gör mig redo för avfärden. Under tiden jag väntar på effekt så slösurfar jag lite, bla här, passar på att koppla upp mina hörlurar och preparerar spelaren med meditativ musik.
Jag dricker mitt te och preparerar käften med en snus och plötsligt händer det . . . LIFT-OFF! Jag sluter mina ögon. . .
Musiken känns djupare och mer färgrik. Mitt i allt det svarta som är mitt sinne börjar små lysande prickar att göra sig synliga. Prickarna ändrar färg i förhållande till intensitet i musiken och de susar omkring framför mina ”ögon” (CEV)
Som ni märker så anger jag inga tider. Jag gjorde tappra försök i början att klocka mina trippar men det sket sig 99 fall av hundra. Jag hoppas ni klarar av att läsa rapporten ändå
Efter en stund med mina musik-inspirerade prickar så trillar jag plötsligt in i en djungel. Världen där ute har jag lämnat bakom mig och nu är jag här, fri från min kropp och alla mina bekymmer.
Musiken talar om för mig att denna djungeln är mystisk och inbjudande så jag flyger sakta in mellan lianer och klätterväxter. Ett stycke in i djungeln kommer jag fram till en kulle med en ebenholts-svart obelisk uppe på. Jag fokuserar mitt sinne på obelisken och studerar den noggrant. Närmare och närmare tar jag mig och tillslut så börjar de enskilda atomerna bli synliga.
Jag konstaterar ganska snabbt att denna obelisken inte utgör någon fara för mig så jag flyger iväg utmed ena sidan av obelisken. Precis då jag kommer till änden så tar yttre rymden vid.
Jag ser planeter och stjärnor, några friflygande ljus-strimmor samt en nebulosa (första gången jag sett en under en tripp) Jag får kraft av musiken som skjuter mig fram i warp 9, galaxer passerar förbi och jag kommer helt plötsligt till insikt om att jag är uppbyggd av stjärnstoff.
Någonstans här toppar jag med 55mg till.
Nu tar trippen en ny vändning. Mindre visuella upplevelser och mer tankar. Vad är jag? Hur fungerar jag? Människa är inget som beskriver mig längre och jag försöker mig på att nydefiniera vad ”jag” är för något. Efter ett tag kommer jag fram till att jag omvandlats till ren energi och är ett med tiden. Jag inser att jag bildades i ”the big bang” och har sedan dess huserat i olika materiella kroppar fram tills nu då jag återigen är fri.
Någonstans här tappar jag förmågan att prata och ens sätta ord på saker.
Jag fortsätter ut i den svarta rymden men helt plötsligt är jag återigen i djungel. Nu slår jag upp mina ögon och ser att alla möbler och väggar i rummet är täckta av gröna växter. Jag känner mig nollställt på ett positivt sätt och väldigt trygg och säker. Nu passar jag på att byta musik till något än mer lugnare. Detta tar mig några minuter då motoriken är rätt så nedsatt.
Jag ligger kvar i sängen och funderar över olika problem som jag stött på under den gångna veckan och löser ett flertal av dom. Nu börjar tröttheten komma och sakta slumrar jag in i ett tillstånd mellan vakenhet och dröm, nöjd, trygg och mentalt återställd efter alla veckans prövningar.
Som vanligt blir det en helt underbar tripp med många insikter och upplevelser, tyvärr så verkar jag ha byggt upp en viss resistens så nu får det bli några veckor off tills nästa tripp.
Hoppas ni gillar rapporten
Ålder: 31
Vikt: 85Kg (Julen har ju satt sina spår
)Tidigare erfarenhet: Cb, 4-HO-MET, MXE, MDAI, pFPP
Dos: 110mg (55mg+55mg)
Längd på tripp ca 5h
Noggrannhet: 0,001g
Satt och var trevlig bisittare när sambons polare var hemma hos oss. Sänkte två öl och kollade filmen som tjejerna valt. Filmen som hade några år på nacken (1980) hade ett tema som spelade på psykadeliska droger vilket retade min psykonaut-nerv under hela filmens gång. Tyvärr så var jag gravt förskyld (mådde som ett ebola-offer) så vuxen-genen höll tillbaka eventuella psykadeliska utsvävningar.
Kvällen gick och jag snorade och snöt min näsa i takt med musiken i film nr 2 som nu tryckts igång. Jag inser nu att det är bara jag som tittar på filmen för tjejerna sitter bara och snackar. Då filmen inte direkt tilltalade mig kände jag att jag lika gärna kunde gå till sängs och kurera mig.
Klockan var runt 23-tiden när jag lämnade in och kröp ner i sängen, trött och snorig. När jag lägger mig i sängen reflekterade jag över att jag verkligen avskyr att må såhär dåligt och att jag faktiskt kan lindra mitt lidande.
Sagt och gjort.
På med något som gömmer familje-juvelerna för grannarnas nyfikna blickar, ut i köket och på med te-vatten. När jag passerade sambon passade jag på att hosta extra ljudligt så att jag fick några ”tycker synd om dig”-blickar efter mig (Ja, va fan! Jag är ju dödligt sjuk här!)
När te-vattnet börjar sjuda lite lätt känner jag verkligen en längtan efter att få sörpla i mig mitt te, drycken som förhoppningsvis kommer lösa upp den boll med rocha-gil(hur det nu stavas) som bosatt sig i min hals. Då, helt plötsligt, får jag en idé!
Varför ska jag sömnlös ligga i sängen, tycka synd om mig själv och badda min sargade kropp med te när jag faktiskt istället kan utforska galaxens 4:e kvadrant med en takeaway-te som sällskap?
Efter noggrant övervägande i ca 0,1sec skuttar jag ut till sambon och informerar henne kvickt om mina resplaner.
Snabbt smiter jag in till min hemliga låda och mäter upp 55mg x 2 som metodiskt paketeras. En för omgående förtäring och en till senare. När jag åter är i köket står teet redo att inmundigas. Perfekt!
Förkylningen som näst intill skulle ta död på mig är ett minne blott och siktet är inställt på avfärd. In bomben i munnen och därefter 2 rejäla klunkar med hett te.
Släcker ner alla lampor i sovrummet, deporterar husdjuren till annat rum (skaffa era egna sängar!) och klär av mig. Jag tar ett vigt steg (nåja) upp i sängen, kryper ner under mitt täcke och gör mig redo för avfärden. Under tiden jag väntar på effekt så slösurfar jag lite, bla här, passar på att koppla upp mina hörlurar och preparerar spelaren med meditativ musik.
Jag dricker mitt te och preparerar käften med en snus och plötsligt händer det . . . LIFT-OFF! Jag sluter mina ögon. . .
Musiken känns djupare och mer färgrik. Mitt i allt det svarta som är mitt sinne börjar små lysande prickar att göra sig synliga. Prickarna ändrar färg i förhållande till intensitet i musiken och de susar omkring framför mina ”ögon” (CEV)
Som ni märker så anger jag inga tider. Jag gjorde tappra försök i början att klocka mina trippar men det sket sig 99 fall av hundra. Jag hoppas ni klarar av att läsa rapporten ändå
Efter en stund med mina musik-inspirerade prickar så trillar jag plötsligt in i en djungel. Världen där ute har jag lämnat bakom mig och nu är jag här, fri från min kropp och alla mina bekymmer.
Musiken talar om för mig att denna djungeln är mystisk och inbjudande så jag flyger sakta in mellan lianer och klätterväxter. Ett stycke in i djungeln kommer jag fram till en kulle med en ebenholts-svart obelisk uppe på. Jag fokuserar mitt sinne på obelisken och studerar den noggrant. Närmare och närmare tar jag mig och tillslut så börjar de enskilda atomerna bli synliga.
Jag konstaterar ganska snabbt att denna obelisken inte utgör någon fara för mig så jag flyger iväg utmed ena sidan av obelisken. Precis då jag kommer till änden så tar yttre rymden vid.
Jag ser planeter och stjärnor, några friflygande ljus-strimmor samt en nebulosa (första gången jag sett en under en tripp) Jag får kraft av musiken som skjuter mig fram i warp 9, galaxer passerar förbi och jag kommer helt plötsligt till insikt om att jag är uppbyggd av stjärnstoff.
Någonstans här toppar jag med 55mg till.
Nu tar trippen en ny vändning. Mindre visuella upplevelser och mer tankar. Vad är jag? Hur fungerar jag? Människa är inget som beskriver mig längre och jag försöker mig på att nydefiniera vad ”jag” är för något. Efter ett tag kommer jag fram till att jag omvandlats till ren energi och är ett med tiden. Jag inser att jag bildades i ”the big bang” och har sedan dess huserat i olika materiella kroppar fram tills nu då jag återigen är fri.
Någonstans här tappar jag förmågan att prata och ens sätta ord på saker.
Jag fortsätter ut i den svarta rymden men helt plötsligt är jag återigen i djungel. Nu slår jag upp mina ögon och ser att alla möbler och väggar i rummet är täckta av gröna växter. Jag känner mig nollställt på ett positivt sätt och väldigt trygg och säker. Nu passar jag på att byta musik till något än mer lugnare. Detta tar mig några minuter då motoriken är rätt så nedsatt.
Jag ligger kvar i sängen och funderar över olika problem som jag stött på under den gångna veckan och löser ett flertal av dom. Nu börjar tröttheten komma och sakta slumrar jag in i ett tillstånd mellan vakenhet och dröm, nöjd, trygg och mentalt återställd efter alla veckans prövningar.
Som vanligt blir det en helt underbar tripp med många insikter och upplevelser, tyvärr så verkar jag ha byggt upp en viss resistens så nu får det bli några veckor off tills nästa tripp.
Hoppas ni gillar rapporten
. Om du tycker att frågan är för privat så kanske du kan svara på vad ni har för husdjur som "fick hitta en egen säng" (eller vad det stod). 
