Saker ni stör er på i köket

Tjenis!

Ja det är väl en hel del som är störigt.

När ungarna har pudrat kylen och skafferiet, gett morötterna till hästarna, korvarna till hundarna, själva ätit upp blockchoklad och allt annat som är sött.
Då på kvällen när jag tänkt laga mat så finns inte ens hälften kvar.

När frun varit på mässor och marknader och kommer hem med alla möjliga och omöjliga maskiner som inte ens är hela så länge dom ligger i kartongen, genom åren har det blivit råsaftpress, äggkokare, varma mackor grill, bakmaskin, läsk blandare, glassmaskin, ismaskin, olika mixer stavar och hur mycket som helst. Gemensamt har allt detta skit att det inte fungerar, att dom bara kan stå och demonstrera sådant som lockar folk att köpa värdelösa pryar.

Lika så alla "djävla" halvfabrikat som utlovas smaka som originalet men duger inte en att mata getterna med, rent för mycket sådana produkter i dagsläget. I stället för att det blir en god rätt så förstör man allt vad man har lagat.

Alla alternativa saker för grädde, smör, socker, kryddor m.m., det är bara smakämnen och annat skit som varken är nyttigare eller klarar av att lyfta en maträtt till den nivån man hade tänkt sig.

Botemedel för detta är: sätta lås på kylen, gömma fruns konto kort, köa endast dom maskiner som är nödvändiga och av högsta kvalité, bara köpa riktiga råvaror av högsta kvalité.
Ja då blir det både kul och billigt att laga mat.
Men tyvärr är jag för snäll och oftast inte säger något.

Rullkragen

När man inser att morsan tagit med sista av salladen till jobbet och man inte orkar slänga iordning en ny.
När saker inte är där dom ska vara och man letar ihjäl sig efter denna.

Nja, jag vete fan (iofs så stör jag mig på stockholmare med) men har hört det från rätt vitt sprida delar av landet. Verkar vara samma människor som avslutar sms med "puss & kram" eller än värre "p&k"..

Ett irritationsmoment är när man bjuder hem familjer med barn i tonåren.
Det är ett jävla hattande hit & dit för dom söndercurlade skitungarna kan aldrig bestämma sig för om dom skall följa med eller inte, för dom är vana att kunna ändra sig in i det sista och föräldrarna accepterar detta som normalt.

Vilket ju gör det svårt redan när man skall handla råvaror, skall jag köpa till 4 eller 6 personer, hur skall det dukas osv.

Att man sen får en lista på 20 grejor som lille Pelle 17 år "inte äter" gör inte det hela smidigare direkt, speciellt som man inte är säker på om han överhuvudtaget behagar dyka upp.

Bearnaisesås är ju otrolig gott! Då menar jag inte färdigköpt på burk eller pulver utan en hemmavispad, smörig sås med hög syra.
Folk som kallar bearnaisesås för bea känns som det är sådant folk som köper pulversås eller burksås.

Jag är iofs inte särdeles förtjust i den hemlagade heller men respekterar hantverket bakom den. Och enligt min erfarenhet är "bea-folket" de köper pulver...

Kom på en sak till. Folk som anser en flintastek på en engångsgrill är att grilla...

Jösses, att folk beter sig såhär gör mig uppriktigt ledsen. Jag måse haft tur som undgått sådana personer.

Dock är jag tillsammans med en "jag äter inte det,det,det,det,det,det,det och det". Det gör det sjukt tråkigt att laga mat i vissa stunder.

Jag är absolut ingen Moberg i köket, men jag har ruskigt svårt för redskap och verktyg i plast / silikon. När jag arbetar i köket vill jag känna antingen trä eller järn i handen, inget jävla artificiellt skit som klibbar och böjer sig på onormala sätt. Jag har till och med en slickepott med trähandtag bara för att hålla mig så långt borta från skiten som möjligt.
Har även planerat att byta ut näst intill samtliga mina stekpannor och kastruller till gjutjärn, bara för kännslans skull.
Jag antar att jag vill ha en känsla av soliditet(?) och verklighet i köket.

Stör mig mest på slöa knivar och dom som alltid följer recept till 100% och aldrig prövar något eget man legat och tänkt på när man varit hungrig.

Slöa knivar är för jävligt, tvingas såga en tomat i 5 minuter..

Men vassa knivar could be a bitch också, typ när man råkar stöta till någonting så det faller ner från arbetsbänken, och av ren reflex försöker man fånga det, sen inser man att det var kniven, aj.

För små ytor, framförallt när någon tagit fram en för liten skärbräda och man inte får plats utan det trillar ned på diskbänken.

Jag stör mig på när folk som inte kan skilja på bukfylla matupplevelse. Eller som tror att mycket = bra. Eller som saltar FÖRE det ens smakat.

Haden en kompis som både var manisk saltare och gärna sufflerade vid matlagningen och gav "energiska" råd som i stort sett gick ut på att maxa ner allt man hade till hands ner i det vi för tilllfället svängde ihop. Han vile ha ner hel burk creme fraiche ner i pastasaucen etc..Jävla dårar det finns.

I övrigt så störs jag av taskigt planerade arbetsytor och hemmakök...

Håller med dig om de där oxå, folk som saltar/pepprar före dom ens smakat.