Manly P Hall - Harmonin mellan könen.

http://www.youtube.com/watch?v=6IjqYev5hm0

En föreläsning av Manly P Hall om harmonin mellan könen och hur viktigt det är för vårt välmående, har bara kommit 14min in i videon, men den verkar lovande. Denna video kan nog tillföra mer än ett evigt tjafs mellan oliktänkande, det känns som att debatterna är av absolut meningslöshet då ingen tillåter sig sig själv att ändra på sina små övertygelser de har. Denna vise man kan nog få flera att komma till insikt skulle jag tro, jag har faktiskt lyssnat på Manly P Hall ett bra tag nu och han har verkligen fått mig att se på saker och ting lite annorlunda så nu vill jag förmedla denna man till er.

Diskutera föreläsningen, kom med synpunkter osv, jag återkommer möjligtvis efter att jag lyssnat färdigt på den. Jag hoppas folk vill förstå och inte fanatiskt håller fast vid sina små övertygelser och vägrar att lyssna på utomstående, kanske finns det en absolut sanning i hans ord, han är ju ett mysterium så att säga.


Sedan har jag även en fråga till alla er som varje dag likt små barn postar sina övertygelser utan att det leder till något resultat, vad är poängen med alla dessa trådar, alla dessa tusen inlägg som postas här, det känns som att ni söker orsaker och inte lösningar, hur kan en lösning komma fram i ett sånt här klimat där båda sidor visar noll respekt och förståelse till varandra? Sanningen kan inte vara det eller det, utan den måste vara absolut och ett.

Indianernas styrelseskick:

Representanterna för sin tribe röstades fram av kvinnor, männen hade ingen rätt att rösta. Männen som representerade sin tribe fick inte rösta för sin egna tribe, fördel de kunde inte rösta på ett ämne som var relaterad till sin egna tribe då deras röst inte skulle vara av högsta objektivitet. Om männen gjorde dåliga beslut så röstade kvinnorna fram en annan representant. De fick inte säga något illa om någon annan i triben, de fick endast säga det som var nödvändigt men aldrig på beskostnad av någon annan. De röstade fram en chairman som hade som uppgift att öppna upp debatten där alla ämnen av relevans fick diskuteras, men bara i en anda som var god. Det fick inte förekomma uppror, bråk eller missförstånd som kanske skulle leda till hack i harmonin. En åsikt framförd av en representant kunde inte verkställas förens alla representanter hade gått med på det. När ett resultat var verkställt av alla representanter så sa "chairman" att dörren var stängd, att ämnet nu var avslutat för gott, eller tills nödvändigheten av ett nytt skulle uppstå.

Vad är era synpunkter på ett sådant ledarskap, skulle inte ett sådant styrelseskick vara till godo för allas bästa, är inte detta styrelseskick bättre än det vi har idag?

Videon är inte av nödvändighet, utan jag vill diskutera hur vi kommer till stånd med ett harmoniskt samhälle där både män och kvinnor kan finna sig tillfreds med, alla diskussioner relaterat till det är av godo så skriv på ni.

Jag tror att ett bra första steg kan vara om folk förstår varför hen agerar och säger som hen gör, att man gör en lite mer djupgående analys och inte direkt intar en extrem försvarsposition, för är det något vi i detta landet är riktigt jävla usla på både män och kvinnor så är det att ta kritik, istället för att lyssna och kanske ändra på oss, så tänker vi "jag tar fan ingen skit" och så blir det bara rundgång.

Att jag kallar mig antifeminist idag som man i Sverige är för mig en no brainer, handlar om ren och skär självbevarelsedrift, hatar du mig hatar jag dig, motsägelsefullt med vad jag sa innan? Nja kanske men som att jag vill vara först i landet med självinsikt

Manshatare och kvinnohatare kan vi låta vara, där kommer aldrig kunna skapas någon harmoni men lite mer förståelse överlag skulle kunna hjälpa mycket, en del feminister bara hatar män men många feminister jag har talat med face2face när det blir mer personligt är bara sårade sötnosar, dom har helt enkelt haft ett helvete med män i sina liv, då kommer någon feminister fram när det är som alla jobbigast och tröstar och säger ja så är det, vi har tom. förklaringar till allt, klart att det är lätta att falla in i och bli en del av den gruppen då, det måste man ha en viss förståelse för och jag ser det som min manliga plikt att omvända dessa sårade sötnosar om jag kan visa att det är nog inte riktigt så svartvitt som man kan tro.

Blev lite rörigt det här men jag är värdelös innan lunch

Där kom det fram en human sida av dig, en sida även den mest hårdkokta feministen har. Det bör inte finnas en konflikt mellan könen, som du säger så är orsaken oftast rotad djupt i individen, dess utlopp tar sig då i manifestation i hat och bitterhet. Den socialistiska andan har skadat det svenska kollektivet, dess orsak glöms ofta bort men dess inverkan är fortfarande intakt och samhället blir då även lika dis-funktionellt som individens psykologiska inre. Det är ett bekymmer vi måste komma tillstånd med om vi någonsin ska bryta denna bittra andan som råder över det svenska folket. Det första steget är att komma till insikt, när man har insikten kan man även försöka resonera och skapa en förståelse över problemet. Som herr Manly P Hall hävdar så är samhället en förlängning av familjen, när familjen är intakt så blir även samhället därefter, en familj tar ofta fram de bästa egenskaperna från individen, hen blir självuppoffrande för en större nytta och egoismen som även den är grundläggande hos individen blir då minimerad och samhället blir då mer harmoniskt.

Ursäktar om du inte fick svar på alla dina synpunkter så att säga.

Låt oss nu föreställa oss ett samhälle där alla arbetar, där alla ska ha som mål att göra karriär, vare sig det är i något lågstatus yrke eller i en akademisk natur, alla individer ska bli produktiva arbetare, tjäna sina egna pengar och gå sin egna väg och där normen är att förverkliga sig själv. Vi utgår ifrån att samhället består av en övervägande del av arbetsförda människor, vad sen? Vad är det vi kan förverkliga, vad är slutmålet i denna oändliga strävan. Det finns ingenting att uppnå, allt är en illusion och som de grekiska filosoferna brukade säga "Välbefinnande är det bästa tillstånd en människa kan uppnå", och när vi försökt förverkliga oss själva genom att ständigt arbeta och göra karriär så försvinner en essentiell del av det underbara med livet, vi försöker nå ett välbefinnande genom att arbeta för den när det i själva verket bara krävs en acceptans. Låt säga att vi har åstadkommit allt detta, vi har nu efter lite drygt 30år av hårt slit förverkligat våran "dröm" och blivit framgångsrik inom yrket vi så länge har slitit med. Ja, då är vi gamla och förfallna och frågan är då denna, var det verkligen värt det?


Det är totalt meningslöst vill säga, det jag menar är att feminismen inte erbjuder något av värde till mänskligheten, den sätter bara en oerhörd press på befolkningen, den tar inte hänsyn till mänskliga behov eller lycka utan dess utfall är bara en psykologisk nedbrytning hos befolkningen, en falsk förhoppning om att det finns något att hämta i att leva ett helt fritt liv utan några krav och plikter. Den är destruktiv och leder befolkningen in i olika värderingar som är ytliga och totalt meningslösa för vårt välbefinnande. Grunden för att uppnå ett välbefinnande är en stabil familj som man kan falla sig tillbaka till, det är individens ryggrad och om den inte är trygg så är vi ryggradslösa om jag får använda en metaforisk ordvits. Vi måste börja från grunden innan vi kan börja tala om frihet, om inte familjen är välmående i samhället så är heller inte friheten särskilt tilltalande i sin faktiska form, den blir nästan mer som en förslavning.

'
Jag tror att det är ganska nära där vi är nu. Om man lyfter blicken och ser förbi näthatet och rotlösa debatter i dagstidningarna så är folk ganska nöjda så som det är. På en kvinna som håller med Maria Svedland finns det 100 som inte gör det och de flesta män som läser inlägg av dessa arga pojkar som känner sig så hotade skakar förhoppningsvis bara på huvudet.

På sidor som Flashback blir allting bara väldigt koncentrerat. Livet (åtminstone mitt) är ganska olikt flashback. Tack och lov.

Ett samhälle är aldrig statiskt, den förändras hela tiden och mitt bekymmer är snarare åt vilken riktning den är på väg till. Den konstanta pressen i konsumtionssamhället, medlen vi använder för att uppnå vår nuvarande standard är skyhög och det finns inget stop. Men det är väl en annan femma, men det är svårt att bortse från den när man talar om familjen och människornas välbefinnande, det finns inget slut, det känns som att vi bli förslavade av våra begär och mål. Det finns inget slutmål, det finns antingen en upptrappning eller en totalt förändring av samhället och jag tror inte på någon ljus framtid om vi ska fortsätta med den här typen av tillvaro. Miljöförstörelse, mänskliga lidanden, tja allt detta är ett resultat av industrisamhället och den eran har nått en brytningspunkt och det är det jag försöker framhäva för den har lett till en kollaps även när det gäller mänskliga relationer så som den konstanta konflikten mellan könen. Det är ingenting som är bra med det här och du säger alltså att vi lever i ett näst intill perfekt samhälle?

Det känns som en en monolog, finns det ingen som kan komma med lite olika infallsvinklar på mina synpunkter, finns det ingen alls som vill diskutera eller?

Detta var ju tänkt som en tråd där vi pratar lite mer filosofiskt om ämnet och inte fastnar vid små sakfrågor som egentligen inte är problemet utan endast symptomen. För att diskutera emot något, t.ex feminismen så måste man ju ser fenomenet från ett större perspektiv annars hamnar man ju oundvikligt i feministernas klor, man diskutera från en infallsvinkel som utgår från deras regler och då är man i ett oundvikligt underläge.

Har inte fördjupat mig men som du skriver så är flashback inte ett bra forum. Det förvånar mig att internet och IT inte producerat så mycket mer än den arabiska våren. IT, internet och välplanerade websidor skulle kunna föra demokratin in i vardagsrummet och vardagen. Men det har inte hänt ännu.

Med bank id och fingerprint loggin skulle seriösa debatter med studier forskning och statistik kunna resultera i faktiska förändringar på välplanerade websidor. Men folk tycks lite för rädda. Det är tryggare att klaga om det inte leder någonstans

Håller med dig om mycket ts så varför inte filosofera lite en fredag.

Mindre familjer mindre trygghet, familjen har alltid och kommer alltid att vara det ultimata skyddsnätet, uppluckrandet av kärnfamiljen kan inte skapa annat än otrygghet.
Vad jag skulle önskat är att andra vågens feminister skulle stannat upp och funderat lite på varför den monetära eliten var så otroligt intresserade av att sponsra dom.
I och med "avskaffandet" av hemmafrun och skapandet av karriärskvinnan gick vi från måttlig konsumtion till en obehindrad superkapitalism, allting är numera minst dubbelt så dyrt, vilket innebär mindre och mindre valmöjligheter och att gå tillbaka nu går inte, då måste vi avskaffa vårt nuvarande monetära system och det kommer inte att hända och kanske vill vi inte det heller jag tycker också att utvecklingen går åt helt fel håll, istället för att fokusera på relationer och barn är det nu bara pengar som gäller, överallt fylls vi med tron om att bara vi är duktiga slavar och skaffar oss mycket pengar så kommer lyckan att komma automatiskt, sanningen är snarare tvärtom.

Vi kommer varken vi vill eller inte se ett gigantisk paradigmskifte i hur vi lever inom en tämligen snar framtid, kanske såpass snar att även vi som lever nu får uppleva den, nämligen när oljan tar "slut" då kommer inte vår livsstil som vi har just nu att kunna upprätthållas.

Jag ställer alltså vårt hopp till naturen, harmonin mellan könen kommer att komma tillbaka i storslagen skala när vi återigen blir totalt beronde av varandra istället för som nu stora samhällen och en total globalisering som gör kalla och cyniska så kommer vi att tvingas tillbaka till små samhällen och ett samarbete som är nödvändigt för överlevnad.

Peak oil foliehatts filosofi när den är som allra bäst, en dyster framtidstro måhända men jag ser väldigt få rimliga lösningar.

Varifrån kommer den här romantiserade synen att människor inom familjer alltid har varit snälla mot varandra?

Det är bättre nu när människor inte utsätts för godtycklig behandling av sina familjer. Barnaga är förbjudet, våldtäkt inom äktenskapet är inte tillåtet osv.

Dessutom så har man den stora friheten att bo själv och tvingas inte ihop med otäcka människor.