Peyote – öknens själ

Tack för dom orden! Har börjat skriva på fortsättningen men inte hunnit skriva då pass mycket att det är värt att posta ännu. Postar så snart huicholens ande ger mig kraft till ett litet stycke åtminstone lika långt som en ökengroda hoppar:-)

Tills dess kan jag reka denna musikvideo som är inspelad i wirikuta: den kan ge en liten känning om hur den fysiska trippmiljön i wirikuta faktiskt ser ut. http://www.youtube.com/watch?v=YQcyx...e_gdata_player


Mvh, Bonyada

Men kom igen nu!
Trappa upp lite, jag vill veta om det är värt att testa!
Och dina fin-lagda meningar kan nog se till att jag bestämmer mig om du då låter fingrarna dansa lös lite mer och oftare på tagentbordet

Jag bara tittar in för att peppa dig att skriva fortsättningen :-)

tack vänner för att ni pushat på Huicholerna. Här kommer ytterligare ett litet stycke. Ni får själva avgöra om det klår en ökengrodas hopp:

Ökenbattingar och en krälande medusa
... Jag går runt under träden och försöker andas så djupt och lugnt jag kan för att stilla kaoset som sprider sig i mitt huvud när jag plötsligt lägger märke till något som fångar min uppmärksamhet och får mina tankar att glida in på något helt annat. Jag hör stoj och stim en bit bort och följer nyfiket ljudet in under träden. En skara lokala pojkbytingar har ockuperat den svaga geijsern i det lilla vattenhålet och stänker vatten hej vilt och lever rövare. Irena och Francois kommer smygandes efter och tittar med vämjelse på den ockuperade källan där vi hade tänkt svalka oss efter den minst sagt svettiga cykeltyren. Rövargänget som ockuperar vattenhålet talar förvisso spanska men så späckad med invektiv och på så grov dialekt att Francois och Irena häpnar och ser minst sagt skräckslagna ut. Pojkskaran ter sig för mig som en skara battingar uppstigna från underjorden, deras kraftutryck kombinerat med deras långa slemmiga brungröna lemmar till bläckfiskstentakler ormar sig i vattnet likt en medusa. Hela scenen ter sig oerhört komisk i mina ögon, jag har svårt att hålla mig för gapskratt. Irenas och Francois sneglande blickar och osäkerhet för att ge sig ned i vattenhålet där medusan sprattlar och svär.

Wirikutas ande
”Ska ni inte hoppa i, ni hade ju verkligen sett fram emot att svalka er i vattenkällan?” undrar jag. Francois och Irena tittar med lätt avsmak mot vattenhålet ”Ja, äääh, mm” får de fram och börjar dra sig iväg. Det är en ganska surrealistisk känsla som infinner sig. Vid det här stadiet har mitt illamående i princip försvunnit och med små men säkra steg börjat gå över i en euforisk känsla. Borta är min mullrande mage likväl min oro för att upplösas i atmosfären, tappa kontrollen. Jag blir mer och mer självsäker och får en känsla av beskyddare av mina två franska medresenärer. De ter sig som främmande väsen i en fientlig miljö, vågar inte lite på någon , vill inte hoppa i vattnet med byborna, hela tiden misstänksamma mot de lömska och i deras ögon osofistikerade mexikanerna.

Det är egentligen flera episoder och incidenter jag upplevt under vår gemensamma resa genom Mexiko som lett mig att bilda uppfattningen av mina franska vänners utanförskap i den Mexikanska kulturen, men det är först nu under inverkan av Peyotekaktusens mångfald av alkaloider som jag tycker mig se de klara och tydliga samband som lett till mina kära vänners sardoniska situation. Jag känner mig stark, ett med öknen, uppvuxen ur dammet och gruset, vän med växterna som stillsamt hyschar Wirikutas urgamla visdom, blomsterklädda kaktusar transformeras till själens vägledare, ökenbuskagen som genom sin blotta närvaro lotsar mig och ställer sig bakom mig i vått och torrt.

Mot Wadley! Stegrande hojtåga, vätskegenomforsad kropp, otrolig styrka
Cykelturen tillbaka mot Wadley tar sin början och väl uppe på våra mountain bikes, cyklandes genom öknen lever hela Wirikuta omkring oss. Kollonkaktusarnas långa armar svajar i vinden och ger mig kraft, dammet yr omkring oss och jag har känslan av en pulserande energi som obönhörligt pumpar genom kroppen. Oerhört välvätskad, Peyotens spänstiga fruktkroppar har löst upp sig och ombildats till ren energi i de mängder av vatten jag bäljat i mig under vår ökenfärd. Vattnig i munnen, spottar stora gröna loskor med en otrolig kraft ut öknen. Det känns oerhört renande. Hela kroppen rentvådd inifrån med hjälp av vatten och spirituell näring. En stegrande känsla av kraft. Jag pumpar på för fulla muggar och lämnar resten av vårt sällskap på efterkälken när plötsligt Irenas överdrivet franska, karikerande skri ”aaaahhh, åååhå” skär ett snitt genom tavlans duk och plötsligt kastar mig ur Wirikutas frekvensband. Irena har kört ned i ett dike och jag får hjälpa henne upp. Ett par kärleksfulla ord utbytes och Wirikutas lugn sprider sig åter i min kropp.

Det var allt för tillfället, nästa stycke kommer att vara Oändlighetens järnvägståg...

Fortsättning följer...

Meskalin är värd att testa om man verkligen vill uppleva den djupa hallucinogena världen där naturen kan talas med en.

TS bra tripp rapport, gett dig rakt av top betyg.

mvh M

Jo, men det verkar liksom för "heavy"
Sen lär det inte vara enkelt att att skaffa

Heavy är det inte, man får fasta etc för minimera illamående samt det tar tid innan det kickar igång. Jag gillar skarpt meskalin jämfört med andra hallucinogena droger om man vill meditera och vara för sig själv.
Däremot illamående är hård, så rekommendera att extrahera (jag har aldrig gjort det själv utan fixad färdig extraherad) eller enklaste, att koka skiten, filtrera och göra likt en soppa som man dricker.

Nej det är inte svårt att fixa meskalin kaktusar, har för mig ca ½-1år (checka för säkerhetskull på hallis forumet) sedan såg jag vanliga svenska lagliga shoppar som säljer meskalin kaktusar som peyote, san pedro etc.
Jag har ingen minne heller att det är förbjuden att importera kaktusar så länge det är inte förbered, torkad etc för konsumtion.

Men du får räkna med att fixa peyote kaktusar är dyrt, då det tar rejält många många år innan den är potens nog att äta, vill du vara ekonomisk och få tag på meskalin, så är pervuion touch (stavfel) eller san pedro lättaste att få tag på.
Vill observera att ju äldre plantan är desto mer potentare blir det, sen finns det smådetaljer som jag tycker inte är oerhört viktigt om man är kräsen "finsmakare", att det finns sorters olika aktiva substanser i varje ras/sort, utan det är meskalin man vill få ut av det

mvh M

edit...när jag tänker efter så var meskalin+lsd det bästa kombo jag någonsin tagit när jag vill maximera hallucinogena effekten.

Den känslan fick jag också.

Jisses, det enda jag ville var att testa peyote en gång..
Dock så skulle jag nog inte föredra att skaffa en planta och sen vänta kanske 6 år för att testa...

Har aldrig nämnt du behöver köpa planta och vänta över 6år...de säljer kaktusar även hur gamla dem är eller efter storlek/längden om det handlar om san pedro/pervioun tourch (stavfel).

Azarius är en av shopparna du kan checka men som sagt jag har inte handlat hos dem på många många år men den tiden var riktig seriösa och gjorde även kompensation med extra prints när det blev förseningar etc...men som sagt finns många shoppar som säljer kaktusar...

mvh M

Inte att jag skulle behöva det. Men du sa att du var osäker på om man får köpa så länge de inte är "förbereda"
Därav så sa jag att jag inte känner för att skaffa en vanlig planta och ge vänta ett x antal år för att käka skiten
Mycket cash för liten garanti att man får det.
Det får tankarna att vilja övertyga en att hellre vilja gå ut i höst för leta toppisar istället, lol.

Rubriken påminner mig om Sopranos
Mycket bra!!