4-HO-MET (metocin) – En helvetisk resa

Nyfiken som jag är och faktumet att jag aldrig tidigare testat någon hallucinogen, införskaffade jag 100 mg av detta pulver. Började med att mycket noggrant dela det fina pulvret i fem lika stora högar i frånvaron av en god vågs precision. 12:00 intog jag cirka 20 mg och 12:30-12:45 började saker att hända. Främst syn- och hörselförvrängningar och olika tankemönster. Fick bland annat tanken, omkring peaken 14:30, hur underligt det är att vara människa fast i en människokropp när allt var så "flytande"; ljuden och synintrycken man registrerade. Det blev svårare att tänka och resonera klart, både om sig själv och företeelser i verkligheten. Ett abstrakt begrepp som kärlek kunde jag ta för ett konkret begrepp som en stol eller ett bord; ångest var rinnande vatten osv. Knäppt? Jag vet. Fanns en hel del annat som jag inte riktigt minns. Efter peaken började jag sakta att landa, vid 17:00, och allt blev återigen som vanligt. Jag kunde knappt bärja mig att trippa igen (något som sedan skulle visa sig vara en helvetisk resa), då jag upplevde den första trippen som mycket positiv.

Några månader senare intog jag allt på en gång, dvs. 80 mg, för att verkligen uppleva medlets sanna kraft. Klockan var 15:00 vid intaget och det tog ett längre tag innan de typiska uppenbarelserna gav sig i uttryck (tankemönster och syn- och hörselförvrängningar). Vid peaken (cirka 17:45) var alla uppenbarelser mer intensiva gentemot föregående tripp. När jag trodde jag höll på att landa (komma tillbaka till verkligheten), vid 18:00blev allt helt plötsligt ett levande helvete. Synintrycken blev extremt intensiva och allt blev nästintill vitt. Kunde urskilja mina kroppsdelar och olika saker i rummet, fast dessa var antingen fyra gånger förstorade för att därefter prompt bli fem eller fler gånger förminskade. Jag minns att jag höll i min datormus som var så pass liten att den slank ur min hand. Mina händer blev även de väldigt små och under en kort tid kändes det som om allt var borta – kroppsdelar, rummet och saker som bord, stolar, datorer m.m. Jag var liksom fångad i en något som enbart var vitt. Min förmåga att tänka var helt borta; visste inte vad jag hette, visste inget om famlijen osv. Därefter började ljud från omgivningen att extremförstärkas och bli mycket starka. Blev livrädd och fattade tag i en bok och försökte utifrån den komma tillbaka till verkligen. Jag hade nämligen fått för mig att ju fler saker jag är i kontakt med som påminner om verkligenheten, desto bättre. I panik plockade jag fram massviss med böcker som jag omgavs av. Plockade fram mobilen och var påväg att ringa hem för att berätta att jag älskar dem och att detta är slutet. Försökte även ringa polisen. Men alla försök att använda mobilen blev fruktlösa då jag inte hade tillräcklig mental kapacitet för att göra detta. Jag satte på TV:n och nyheterna kom igång samt att en polare kom och knackade på. 30 minuter, 22:45, senare var jag tillbaka i verkligeten med en enorm lättnad.

Någon som upplevt något liknande på en hallucinogen? Vad hände egentligen med mig och min hjärna? Vad hade hänt om jag struntat i att plocka fram böcker, min mobiltelefon, slå på TV:n, min polare inte kommit och knackat på – dvs. sådana saker som har anknytning till verkligeten? Hade ljuden (kändes som om hela byggnaden skulle explodera) och synintrycken (som blev vitare och vitare) blivit så starka att allt tillslut mörknat och jag dött?

Vill varna för detta medel vid höga doser. Kommer själv aldrig mer testa någon hallucinogen någonsin; varken LSD, svamp, ketamin, DMT osv.

EDIT: Trippen varade i nästan 8 timmar!

Det är väl klart du vill när du tog en dos kanske sex gånger högre än vad man ska ta.. Respektera drogerna vafan och försök få ut något bra av det än att bara rusha

Ja, jag är medveten om att dosen var hög. Det jag undrar är om jag kunde dött om jag inte fått panik och börjat greppa tag i saker (böcker, mobiltelefoner osv.) som påminner om verkligheten? Vad skulle hända om jag låg kvar och lät allt bli vitare och vitare?

Ingen som har en förklaring på vad som hände?

Orsakade drogen någon slags psykos som hindrar dig ifrån att dela in stycken?

Det skulle jag inte tro. Hade inte tiden att finslipa inlägget för magistern. Du svarar inte på frågan.

rule no 1: Kämpa aldrig emot, utan bara flyt med. luta sig bakåt o låta det blixtra lite i skallen, och sen komma tillbaka igen.

hallucinogener är INTE att leka med! ta det försiktigt!

Självklart hade du inte dött. Du hade möjligtvis upplevt en stark fantastisk/skräckfylld paradoxal känsla av icke-existens sedan sakta men säkert återvänt till verkligheten. Om du inte hade oroat dig hade det förmodligen inte eskalerat på samma vis. Paranoia kan boosta en tripp som inget annat.

Jag har upplevt liknande fruktansvärda derealiseringar och så.
Jag gjorde dock ingen större ansträngning till att förankra mig i verkligheten, utan bara flöt med i det kaotiska Logos, multiversum, kalla det vad du vill, och enligt mina erfarenheter rinner oftast paniken och paranoian av så fort man släpper besattheten vid kontroll och behovet av stabilitet.

Sakta men säkert släppte tryptaminen greppet om mig och jag kunde andas igen. Jag har för vana att i princip alltid krydda trippandet med röka också, så det bidrar väl säkert till att man ibland pressar sig mer än man kanske väntat. Mycket märklig upplevelse.

Nej du skulle inte ha dött om du skulle ha slappnat av istället för att få panik. Tror du det själv?

Hur kan man i nyktert sinnestillstånd, ens för en sekund, tillåta sig att att tro att fysisk död skulle bli effekten av en tripp, enbart på grund av att trippen rent visuellt åstadkom att allt blev vitt?

Om vi för en sekund underhåller oss med tanken att du faktiskt tagit en så fenomenalt stor dos att du faktiskt riskerade att dö, tror du då själv att allt skulle hänga på om du hade sinnesnärvaro nog att leka med böcker eller ej?

Det är tillåtet att tänka efter i några minuter själv, innan man postar dumma frågor.

Sorry om jag var spydig, men jag tror nog en hel del flashbackare håller med mig om att texten var jobbig att läsa. Det är inte så att jag är en besserwisser som störde mig på din svenska.