2012-04-30, 05:24
#1
Den 29 februari skickade Sverige sitt beredskapsplutonium, 3,3 Kg, till USA. Hundrafemtio poliser kallades ut i hemlighet. Nationella insatsstyrkan hade full beredskap. Varför gjordes detta och varför hade Sverige ett lager av plutonium överhuvudtaget? 
Andra artiklar:
Diskussion: Vad tror ni är det egentliga syftet med att USA så gärna vill komma åt vårt plutonium? Och varför allt hemlighetsmakeri kring operationen? Är det så att Sverige i jämförelse till USA är ett så farligt land att ha det i?
Citat:
Historik
Huvuddelen av plutoniumet kommer från upparbetat bränsle från den sedan länge nedlagda Ågestareaktorn inuti ett bergrum i Huddinge. Ågestareaktorn eller Ågestaverket som det också kallas var Sveriges första kommersiella kärnreaktor, den levererade såväl ström som fjärrvärme till Stockholmsförorten Farsta. Reaktorn var en tryckvattenreaktor med tungt vatten som moderator. Bränslet var naturligt uran i form av urandioxid som går att bryta i svenska urangruvor. När reaktorn byggdes ansåg man det som viktigt att Sverige skulle kunna driva reaktorn utan att vara beroende av andra länder. Reaktorn var i drift 1963-1974. Den här typen av reaktorer har plutonium som restprodukt. Plutonium som efter en reningsprocess (upparbetning) mycket väl kan användas i tillverkningen av en form av atombomb. Ågestaverket var en viktig del i det svenska atombombsprojektet som på 60-talet engagerade 350 tekniker och vetenskapsmän som målmedvetet jobbade med att ta fram skisserna för hur en svensk bomb skulle kunna byggas. Förutom bombplanerna användes plutoniumet till forskning, främst försvarsforskning om hur vi skulle skydda oss vid ett eventuellt globalt krig. Någon svensk bomb blev det aldrig, projektet lades i malpåse, Ågestaverket stängdes ned 1974 efter löften från NATO om att vi skulle få beskydd från dem om Sovjet skulle hota oss. Det var inte alls önskvärt att Sverige hade en egen plutoniumproduktion. Efter detta hamnade det kvarvarande plutoniumet i förvar i Studsvik under 40 år till nu.
Beslutet
Hur förhandlingarna gått till från USA:s sida denna gång kan vi bara spekulera i men klart är att man har varit väldigt angelägna om att komma över vårt plutonium. USA som gärna framställer sig själva som en snäll rättvis frihetssträvande storebror till alla andra stater, har dragit igång ett projekt som heter ”global threat reduction initiative”. Där man har tagit på sig att samla in farliga ämnen från hela världen så att de inte hamnar i ”orätta” händer. Sveriges utrikesminister, Carl Bildt, medverkade nyligen på toppmöte om kärnsäkerhet i Seoul, Sydkorea och passade då på att offentliggöra att Sverige som första land i världen, i största hemlighet, har transporterat sitt plutonium till USA.
Transporten
Plutoniumet lämnade Studsvik och fraktades till Wallhamn på Tjörn, där lastades materialet på ett specialfartyg. Transporten över Atlanten skedde alltså i detta specialfartyg som vi hyrde in från ett brittiskt säkerhetsföretag. I USA har det placerats i en särskild anläggning i delstaten South Carolina. När plutoniumet fraktades inom landet hade vi 150 kravallutrustade poliser som hela tiden var beredda om någon form av protest skulle ske. Hela operationen var så hemlig att polismännen själva inte fick reda på varför de skulle hålla sig beredda. Även nationella insatsstyrkan var engagerad i denna transport. Vilka militära krafter som var aktiverade är inget som offentliggjorts. Jag har i mina efterforskningar till den här artikeln kontaktat såväl strålskyddsinstitutet som SVAFO (företaget som förvarade vårt plutonium) för att få reda på vad hela den här transporten har kostat. Det är inget någon av dem vill avslöja, det är dock inte så svårt att räkna ut att det måste röra sig om en ansenlig summa.
Motiveringen
Carl Bildt oroar sig alltså för att terrorister ska lyckas stjäla vårt plutonium och bygga antingen en komplett atombomb eller en så kallad smutsig bomb. Det förstnämnda kräver ett team av vetenskapsmän och tekniker och kan därför nog bara göras av en annan stat. Det andra går ut på att man spränger det farliga materialet i småbitar och på så vis sprider det och kontaminerar omgivningen. Det är visserligen fullt möjligt men till en sådan bomb kan man använda en massa olika material som fortfarande finns inom landet, inte räknat i kilo utan i ton. Plutonium avger alfastrålning som i strålningssammanhang räknas som ganska ”mild” strålning då den är relativt lätt att skydda sig mot. Huden stoppar till exempel alfastrålarna. Denna typ av partiklar är mycket skadlig vid inandning men som sagt inte alls omöjlig, om än dyr, att sanera. I Oskarshamn har man tillstånd att förvara 8000 ton högriskavfall i väntan på slutförvaring. Tre kilo av detta avfall skulle gå att använda i en betydligt elakare smutsig bomb än motsvarande i plutonium.
NM: Plutoniumaffären - Carl Bildt döljer sanningen
Huvuddelen av plutoniumet kommer från upparbetat bränsle från den sedan länge nedlagda Ågestareaktorn inuti ett bergrum i Huddinge. Ågestareaktorn eller Ågestaverket som det också kallas var Sveriges första kommersiella kärnreaktor, den levererade såväl ström som fjärrvärme till Stockholmsförorten Farsta. Reaktorn var en tryckvattenreaktor med tungt vatten som moderator. Bränslet var naturligt uran i form av urandioxid som går att bryta i svenska urangruvor. När reaktorn byggdes ansåg man det som viktigt att Sverige skulle kunna driva reaktorn utan att vara beroende av andra länder. Reaktorn var i drift 1963-1974. Den här typen av reaktorer har plutonium som restprodukt. Plutonium som efter en reningsprocess (upparbetning) mycket väl kan användas i tillverkningen av en form av atombomb. Ågestaverket var en viktig del i det svenska atombombsprojektet som på 60-talet engagerade 350 tekniker och vetenskapsmän som målmedvetet jobbade med att ta fram skisserna för hur en svensk bomb skulle kunna byggas. Förutom bombplanerna användes plutoniumet till forskning, främst försvarsforskning om hur vi skulle skydda oss vid ett eventuellt globalt krig. Någon svensk bomb blev det aldrig, projektet lades i malpåse, Ågestaverket stängdes ned 1974 efter löften från NATO om att vi skulle få beskydd från dem om Sovjet skulle hota oss. Det var inte alls önskvärt att Sverige hade en egen plutoniumproduktion. Efter detta hamnade det kvarvarande plutoniumet i förvar i Studsvik under 40 år till nu.
Beslutet
Hur förhandlingarna gått till från USA:s sida denna gång kan vi bara spekulera i men klart är att man har varit väldigt angelägna om att komma över vårt plutonium. USA som gärna framställer sig själva som en snäll rättvis frihetssträvande storebror till alla andra stater, har dragit igång ett projekt som heter ”global threat reduction initiative”. Där man har tagit på sig att samla in farliga ämnen från hela världen så att de inte hamnar i ”orätta” händer. Sveriges utrikesminister, Carl Bildt, medverkade nyligen på toppmöte om kärnsäkerhet i Seoul, Sydkorea och passade då på att offentliggöra att Sverige som första land i världen, i största hemlighet, har transporterat sitt plutonium till USA.
Transporten
Plutoniumet lämnade Studsvik och fraktades till Wallhamn på Tjörn, där lastades materialet på ett specialfartyg. Transporten över Atlanten skedde alltså i detta specialfartyg som vi hyrde in från ett brittiskt säkerhetsföretag. I USA har det placerats i en särskild anläggning i delstaten South Carolina. När plutoniumet fraktades inom landet hade vi 150 kravallutrustade poliser som hela tiden var beredda om någon form av protest skulle ske. Hela operationen var så hemlig att polismännen själva inte fick reda på varför de skulle hålla sig beredda. Även nationella insatsstyrkan var engagerad i denna transport. Vilka militära krafter som var aktiverade är inget som offentliggjorts. Jag har i mina efterforskningar till den här artikeln kontaktat såväl strålskyddsinstitutet som SVAFO (företaget som förvarade vårt plutonium) för att få reda på vad hela den här transporten har kostat. Det är inget någon av dem vill avslöja, det är dock inte så svårt att räkna ut att det måste röra sig om en ansenlig summa.
Motiveringen
Carl Bildt oroar sig alltså för att terrorister ska lyckas stjäla vårt plutonium och bygga antingen en komplett atombomb eller en så kallad smutsig bomb. Det förstnämnda kräver ett team av vetenskapsmän och tekniker och kan därför nog bara göras av en annan stat. Det andra går ut på att man spränger det farliga materialet i småbitar och på så vis sprider det och kontaminerar omgivningen. Det är visserligen fullt möjligt men till en sådan bomb kan man använda en massa olika material som fortfarande finns inom landet, inte räknat i kilo utan i ton. Plutonium avger alfastrålning som i strålningssammanhang räknas som ganska ”mild” strålning då den är relativt lätt att skydda sig mot. Huden stoppar till exempel alfastrålarna. Denna typ av partiklar är mycket skadlig vid inandning men som sagt inte alls omöjlig, om än dyr, att sanera. I Oskarshamn har man tillstånd att förvara 8000 ton högriskavfall i väntan på slutförvaring. Tre kilo av detta avfall skulle gå att använda i en betydligt elakare smutsig bomb än motsvarande i plutonium.
NM: Plutoniumaffären - Carl Bildt döljer sanningen
Andra artiklar:
- SR: Oklart hur USA behandlar överlämnat plutonium
- SVT: Svenskt plutonium mot okänt öde
- SVT: Svenskt plutonium till USA i hemlighet
- Strålsäkerhetsmyndigheten: Svenskt plutonium till USA
Diskussion: Vad tror ni är det egentliga syftet med att USA så gärna vill komma åt vårt plutonium? Och varför allt hemlighetsmakeri kring operationen? Är det så att Sverige i jämförelse till USA är ett så farligt land att ha det i?
__________________
Senast redigerad av DaaVinci 2012-04-30 kl. 05:29.
Senast redigerad av DaaVinci 2012-04-30 kl. 05:29.
