Nyliberal Dystopi - Redogörelse och Alternativ

Logiken bakom den ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga politik som legat till grund för samhällsutvecklingen sedan 1970-talet i merparten av Västvärlden är att arbetslösa, sjuka, invandrare, ungdomar och andra, marginaliserade grupper i samhället skall drivas in i fattigdom och därigenom desperation, genom en uppluckring av arbetsrätten och urholkning av socialförsäkringssystemen, vilket leder till att de bjuder under varandra, försvagar fackföreningarna och sätter press nedåt på lönebildningen, vilket skapar billig arbetskraft och därigenom minskade produktionskostnader samt ökad konkurrenskraft gentemot annan, västerländsk arbetskraft och slavarbete i Tredje Världen, vilket leder till ökad exportering, minskade anställningskostnader och därigenom fallande arbetslöshet.

Om vi bortser ifrån den moraliska och mänskliga aspekten utav denna doktrin, som är helt förkastlig, så är detta även ekonomiskt vansinne. Den privata sektorn investerar baserat på förväntad avkastning, inte beroende på hur billig, desperat och utarmad arbetskraften är. Efterfrågan är det som driver ekonomin, vilket är anledningen till att nyliberal ekonomisk politik och utbudsstimulans i form av generell lönedumpning, sänkta arbetsgivaravgifter och minskat anställningsskydd är ineffektivt, dyrt och kontraproduktivt, då det leder till minskad köpkraft och konsumtionsvilja bland löntagarna, vilket leder till fallande efterfrågan och därigenom minskade intäkter till näringsliv och offentlig sektor, vilket resulterar i sparpaket med uppsägningar och lönesänkningar, som i sin tur leder till ännu lägre efterfrågan, då offentliga investeringar saknas och privatkonsumtion inte kompenserar för förlusten, då varken anställda eller arbetslösa konsumerar, till följd av låga disponibla inkomster, otrygghet, osäkerhet, fattigdom och social orättvisa.

Detta fortsätter i en sorts negativ spiral, tills (världs)ekonomin når ett jämviktsläge, där ett permanent Depressionstillstånd råder med hög arbetslöshet och låg ekonomisk aktivitet.

Sedan 1970-talet har den generella efterfrågan i Västvärlden stagnerat, till följd av stagnerade reallöner, som i sin tur beror på den nyliberala globaliseringen, som fört med sig skatteflykt och utpressning från mäktiga, fritt flödande kapitalintressen, samt destruktiv konkurrens nationer och företag emellan baserad på lägre löner, lägre skatter och sämre villkor, vilket tvingat fram en avindustrialisering utav Västvärlden, då företag tvingas allokera produktion i Tredje Världen;
Dels för att kunna minska produktionskostnaderna, bibehålla vinstmarginalerna och kompensera för det faktum att den generella efterfrågan stagnerat under de senaste decennierna och att en relativt hög levnadsstandard endast kunnat bibehållas, trots stagnerade reallöner, genom att vi arbetar längre och hårdare, genom att båda makar arbetar, genom ett ökat beroende av billiga importvaror och genom överlevande på kredit, lån och skuldsättning;

Dels som en naturlig tendens hos företag att prioritera kortsiktiga vinstintressen före långsiktiga investeringar, vilket ytterligare förvärrats av att den privata sektorn sedan 70-talet genomgått stora förändringar, nämligen att företagsledningar i större utsträckning började få betalt i form av aktier snarare än pengar, att skatteincitamenten skiftats för att gynna aktieutdelningar snarare än återinvesteringar, genom, exempelvis, sänkt kapitalvinstskatt, och att ett nytt fenomen, s.k. fientliga övertaganden, uppstått, varav samtliga tre kräver ett konstant, högt aktievärde för att inte påverka ledningens kompensation negativt eller försätta företaget i ett sårbart läge gentemot multinationella företag;

Dels ett resultat utav att ett västerländskt företag, som vill respektera inhemska löner och villkor, inte har möjligheten att konkurrera mot multinationella företag som har råd att pressa priserna till följd av att billig, lättexploaterad arbetskraft utnyttjas, vilket tvingar dessa företag att antingen dumpa lönerna på hemmaplan eller att förflytta produktionen till utlandet, varav båda alternativen sätter en ännu större press på vinstmarginalerna, då det driver allt fler löntagare in i ett beroende av billiga importvaror och förlitande på kredit, lån och skuldsättning.

Det är rätt så intressant att se på hur klassiska liberaler såsom Adam Smith och David Ricardo såg på det fenomen som vi idag betecknar som nyliberal globalisering, då dessa oftast dogmatiskt hyllas utav marknadsfundamentalister, när dessa faktiskt var starka kritiker till fria marknader, frihandel och fritt kapitalflöde.

Smith, exempelvis, insåg det hot som det poserade gentemot den engelska ekonomin, då brittiska kapitalister skulle använda sina resurser till att avveckla produktion och realkapital och förflytta det till utlandet, för att utnyttja billig arbetskraft och därefter översvämma den engelska ekonomin med billiga, massproducerade varor, vilka skulle dumpa priser, slå ut inhemska industrier och försätta den engelska ekonomin i en Depression. Det enda tillfället som den mytomspunna "Osynliga Handen" används i Smiths bok "Nationernas välstånd" så görs det i detta sammanhang, i en kritik mot nyliberalismen, då han hoppas på att detta scenario inte skall inträffa, att brittiska kapitalister har en preferens för att investera i hemlandet, och att, därmed, skulle England, "som av en osynlig hand", skyddas från globaliseringens härjningar.

Ricardo, i sin tur, medgav att hans teori om komparativa fördelar förutsatte att arbetskraften var rörlig och kapitalet orörligt; teorin skulle icke fungera ifall brittiska kapitalister valde att förlägga sin produktion i Portugal, då interaktion mellan dessa två nationer var vad han baserade sin teori på, och ifall brittiska köpmän valde att importera sitt utbud från utlandet, för att kunna maximera sina vinstmarginaler. Att teorin möjligtvis hade ett visst genomslag i hans samtid beror just på att arbetskraften var rörlig, till följd av att en ny kontinent upptäckts, där ursprungsbefolkningen slaktats och utrymme öppnats för nybyggnation, medan kapitalet var orörligt, till följd av att det främst investerades i land och mark.

Detta insåg det politiska etablissemanget under efterkrigstiden; Bretton Woodssystemet var en ansträngning som syftade till att immobilisera kapitalet, genom reglering av valutor och växelkurser samt starka och strikta kapitalregleringar, för att därefter kunna liberalisera handeln, för att skapa konkurrens baserad på kunskap, kompetens och färdigheter, snarare än ett lopp ner mot botten baserat på lägre löner, lägre skatter och sämre villkor.

Det som krävs för att lösa den akuta, ekonomiska krisen, och den långsiktiga, ekonomiska stagnationen, är en kontrollerad avveckling utav eurozonen, som bygger på merkantilism och marknadsliberalism, där Tyskland förtryckt sina reallöner i syfte att översvämma de Sydeuropeiska marknaderna med billiga, massproducerade produkter som slagit ut det lokala näringslivet och försatt Sydeuropa i ett beroende av turistnäring och byggsektorn*, för att istället ersätta eurozonen med ett helt nytt, internationellt och globalt sträckandes system, med likheter till Bretton Woodssystemet under efterkrigstiden, som syftar till att skapa rättvis handel snarare än merkantilistisk frihandel, genom att reglera valutor, växelkurser och kapitalflöden, införa ekonomiska regleringar och skatter på global basis, harmonisera skattenivåer, olagligförklara skatteparadis och skapa en internationell miniminivå vad gäller löner, villkor, trygghet och inflytande, för att därigenom förhindra den typ av kontraproduktiva politik som är ett resultat av loppet ner mot botten, och istället skapa en hälsosam, global konkurrens med en så rättvis och jämlik spelplan som möjligt, för att dels återföra auktoriteten och kontrollen över politiken till nationalstaten och folkvalda församlingar, och dels skapa en rättvis handel baserad på kunskap, kompetens, färdigheter och innovation, snarare än lägre löner, lägre skatter, sämre villkor och ekonomiska avregleringar.

Ovanstående måste kombineras på ett nationellt plan runtom i hela Västvärlden såväl som i Tredje Världen, i synnerhet i exportberoende ekonomier såsom Tyskland, Kina och Brasilien, med massiva arbetsprogram, offentliga investeringar och samhälleliga satsningar, som syftar till att expandera den inhemska efterfrågan och minska beroendet av exportation, i alltifrån grön klimatomställning, uppbyggnad av infrastruktur och bostäder samt skapandet av trygga, robusta, generösa socialförsäkringssystem till stärkt arbetsrätt, stärkta, oberoende fackföreningar och strikta regleringar, då allt detta kombinerat, såväl direkt som indirekt, genom, exempelvis, stigande reallöner i takt med produktivitetsutvecklingen, ökad anställningstrygghet och ökad disponibel inkomst till följd av minskade fasta utgifter till samhällsnyttiga tjänster likt elförsörjning, leder till ökad köpkraft och konsumtionsvilja bland löntagarna, vilket leder till stigande efterfrågan och därigenom ökade intäkter till näringsliv och offentlig sektor, som i sin tur resulterar i investeringar i nyanställningar och utökad produktion på ett inhemskt plan, till följd av stark efterfrågan, begränsade kapitalflöden och utjämnade, internationella villkor till följd av tidigarenämnda system, vilket resulterar i fallande arbetslöshet och stigande ekonomisk aktivitet, med ökade skatteintäkter och exportinkomster, från överskottsprodukter, vilka kan användas till att främja vidare samhällsekonomisk utveckling alt. till att betala av på eventuella (akuta) lån, skulder och underskott.

*En föreläsning med Heiner Flassbeck, föredetta biträdande finansminister i Tyskland, och nuvarande direktör för makroekonomi och utveckling vid UNCTAD, som redogör för eurozonens merkantilism.
http://www.youtube.com/watch?v=TFKzAAd_1W8
(04:27, 06:45, 13:53, 14:42)
http://www.youtube.com/watch?v=qpUp4BCY46o
(2:54)

Fortsättning...

Detta är den, utan tvekan, mest överlägsna samhällsmodellen. Låt oss ta en titt på den socialdemokratiska, blandekonomiska Guldåldern(1951-1973), som kännetecknades utav det ovanstående, med skarp progressiv beskattning, uppbyggnaden av en välfärdsstat, starka fackföreningar, strikta regleringar osv. Det vi kan se är att den genomsnittliga globala tillväxten låg vid 4.8%, den genomsnittliga globala inflationen vid 3.9% och den genomsnittliga arbetslösheten i Frankrike, Västtyskland och Storbritannien låg vid 1.2%, 3.1% respektive 1.6%. Världen upplevde endast 38 finanskriser, och inte ett enda år med en tillväxtnivå under 3%, och, därigenom, inte heller en enda global recession enligt Internationella valutafondens definition.

Jämför detta med den nyliberala, marknadscentrerade, Washington Consensus-eran(1979-nutid), som präglats av ekonomiska avregleringar, privatiseringar av gemensamma tillgångar, generell lönedumpning, uppluckrad arbetsrätt, urholkade socialförsäkringssystem, avveckling av välfärdsstaten och omprioriterande utav dess roll osv. Det vi kan se är att den genomsnittliga globala tillväxten under dessa år legat vid 3.2%, den genomsnittliga globala inflationen marginellt lägre än Guldålderns vid 3.2% och den genomsnittliga arbetslösheten i Frankrike, Tyskland och Storbritannien har legat vid 9.5%, 7.5% respektive 7.4%. Världen upplevde endast mellan 1973-1997 ca. 139 finanskriser, och fem globala recessioner hittills, varav varje varit värre, långvarigare och mer djupgående än föregående.

Världsekonomin hade i dagsläget dessutom varit 50% större om Guldålderns villkor ännu rådit idag.

Mer specifikt kan vi titta på USA, där vi kan se att produktivitetsutvecklingen i samhället avtagit kraftigt, medan reallöner och -kompensationsnivåer stagnerat generellt sett, och bland samtliga löntagare sackat efter produktivitetsutvecklingen. Mellan 1979-2006 växte produktiviteten med 47.8%, jämfört med att den hade kunnat växa med 169.5% ifall Guldålderns villkor ännu rådit, och att den amerikanska ekonomin varit ca. 80% större.
http://www.cepr.net/documents/public...re_2007_04.pdf
(Sidor: 4, 6, 8, 10 och 11)

All statistik är sammanställd utav professor Robert Skidelsky, med hjälp utav data från IMF, och kan finnas i boken "Keynes: Mästarens Återkomst". Sammanfattning hittas här:
http://en.wikipedia.org/wiki/2008%E2...extend_further

Det är viktigt att förstå statens roll i detta sammanhang, i kapitalismens ekonomiska ramverk, i vårt nuvarande system. "Äkta" kapitalism, såsom förespråkas av flertalet marknadsfundamentalister, är inget annat än en chimär, en myt, en naiv dröm. All modern teknologi och elektronik är resultatet utav decenniers, massiva offentliga investeringar i forskning och utveckling, antingen genomfört privat, genom massiva subventioner och skatteincitament, likt i utvecklingen av det moderna flygplanet hos Boeing och Airbus, eller, oftare, utfört offentligt, hos Pentagon och NASA genom det militärindustriella komplexet. Dator, Internet, GPS, radar, laser, jetmotor, digitalfotografi, nukleär teknologi, som används i alltifrån brandvarnare till vapensikten, mikrovågsugnen, kochlearimplantat, penicillinet, moderna bedövningsmedel, syntetiskt gummi, sladdlösa verktyg, joggingskor, vattenfilter, insulinpump osv. är alla exempel på resultaten av offentliga investeringar, andra är, exempelvis, solceller, vilka räddades undan historiens skrothög genom forskning och utveckling hos NASA, eller det faktum att ingen energisektor, vare sig olja, naturgas, kol eller förnyelsebar energi, utvecklats utan massivt offentligt (investerings)stöd, inte heller har ett enda kärnkraftverk i världen byggts utan offentliga subventioner. År 1963 var den offentliga sektorns andel i spenderande på forskning och utveckling ca. 67%, vilket är kännetecknande för efterkrigstiden, och var en utav orsakerna till den ekonomiska boomen i slutet på 90-talet, baserad på högteknologiska produkter som efter decenniers offentlig utveckling kunde släppas ut på marknaden, vilket drevs på av den massiva spridningen av kredit och skuld, som redogjorts för innan.

Detta beror på att privata företag varken har förmågan eller viljan till att, exempelvis, elektrifiera landsbygden eller förse rent, rinnande vatten, sammanhängande vägnät eller järnvägssystem och kollektivtrafik till alla medborgare, oavsett inkomst och geografisk placering, dels till följd av att riskerna är alldeles för stora, då utvecklingsprocessen kan vara i flera decennier, utan någon som helst garanti för en ekonomisk vinning, dels till följd av den process som ägt rum i den privata sektorn sedan 1970-talet, vilken tidigare nämndes, där kortsiktiga vinstintressen fått överhanden gentemot långsiktiga investeringar till följd av aktiemarknadens växande makt inom näringslivet, och dels till följd av att det inte är fördelaktigt att investera i, exempelvis, uppbyggnaden av ett landsomfattande telekommunikationsnät, då resurserna som krävs för att driva detta överhuvudtaget inte matchas av de möjliga vinsterna samt att dessa sektorer är naturliga monopol, dvs. att de gynnar ett fåtal, stora aktörer, ett privat oligopol, vilket minskar utrymmet för att genomföra dessa investeringar, då det som ofta sker är att Offentlig-Privata Avtal tecknas, där vinsterna privatiseras och förlusterna socialiseras och garanteras av skattebetalarna, medan de lönsamma delarna, ofta inom välbärgade områden i tätorter, handplockas av denna kartell, medan de olönsamma dumpas på den offentliga sektorn att handskas med.

Detta är, med andra ord, anledningen till varför massiva offentliga investeringar i forskning och utveckling är en fundamental komponent i kapitalismens överlevnad, då den är beroende av skapandet utav nya innovationer och uppfinningar, och, därigenom, nya marknader för den privata sektorn att kunna etablera sig i och monopolisera, som en absorbering utav kapitalöverskott, för att förhindra dess devalvering, för att kunna upprätthålla en konstant tillväxtnivå vid minst 3% och för att förhindra skapandet av en permanent reservarmé av de arbetslösa, vilken uppstår vid ökad automatisering och robotisering utav produktionen utan att motsvaras utav framväxten av nya produktionsmedel, varav samtliga dessa faktorer kan resultera i kapitalismens kollaps.

Ett genomgående mönster i nästintill samtliga sektorer är just maktkoncentrationen inom marknaden, som domineras utav 3-5, oerhört mäktiga, multinationella koncerner; se Statoil, Preem, OKQ8 och Shell i bensinmarknaden, se Vattenfall, Eon och Fortum i elförsörjningen, se Attendo, Carema, Aleris och Förenade Care vad gäller privat äldreomsorg, se Handelsbanken, Swedbank, SEB och Nordea i bankväsendet, se Nike, Puma och Adidas vad gäller skor och, delvis, kläder, se nVidia och ATI vad gäller grafikkort, se Microsoft och Apple vad gäller datorteknik, se HP, Packard Bell, Asus, Acer och Dell vad gäller datortillverkning, se Nokia, Sony Ericsson och Samsung vad gäller mobiltelefoner, se Apple, Samsung, Sony och HTC vad gäller Touchscreen-telefoner, se Electronic Arts och ActiVision vad gäller speltillverkning och -publicering, se Canon, Panasonic och Sony vad gäller kameror, se Nintendo, X-Box(Microsoft) och PlayStation(Sony) vad gäller spelkonsoler, se Facebook, YouTube och Twitter vad gäller sociala medier, se Google och Bing vad gäller sökmotorer och så vidare. Det finns vissa företag som överlever genom att specialisera sig på en nischmarknad, såsom Alienware vad gäller datortillverkning för spelare, vilken dock numera ägs utav Dell, men dessa är ofta inga hot mot kartellernas makt, och är oftast små och betydelselösa i det stora sammanhanget.

Statens roll i det kapitalistiska samhället är därför dels att vara aggressivt pådrivande i forskning och utveckling och skapandet utav nya innovationer och uppfinningar, som sedan kan kommersialiseras och släppas ut på marknaden efter en ekonomisering, dels att skapa de nödvändiga förutsättningarna för skapandet av nytt näringsliv och etablerandet av produktionsmedel, genom uppbyggnad av infrastruktur och genom kvalitativa, billiga samhällsnyttiga tjänster, likt ett sammanhållet, effektivt järnvägssystem och låga elkostnader, och därigenom låga produktionskostnader, genom att förse näringslivet med en kompetent, skicklig och utbildad arbetskraft, exempelvis genom skapandet av ett högkvalitativt, kostnadsfritt, offentligt utbildningssystem som sträcker sig genom livet, och genom andra program som syftar till urbanisering och mobilisering utav arbetskraft som i dagsläget inte står till arbetsmarknadens förfogande, exempelvis människor i utarmade stadsförorter och i landsbygden, och, slutligen, är statens roll att skapa den nödvändiga efterfrågan som krävs för att ge upphov till privata investeringar och full sysselsättning, genom uppbyggnaden av en välfärdsstat, ekonomisk omfördelning och dylika program som tidigare nämnts för att öka köpkraften och konsumtionsviljan, och därigenom efterfrågan, bland löntagarna.

Vägvalet står alltså mellan å ena sidan en demokratisk samhällsmodell som visat sig vara överlägsen i alltifrån samhällsekonomisk utveckling, stabilitet och social rörlighet till sysselsättning, produktivitetsutveckling och teknologiska framsteg, och å andra sidan en marknadsliberal samhällsmodell som visat sig vara underlägsen i samtliga kategorier, och som är vetenskapligt bevisat kontraproduktiv och destruktiv.

Jag kan bara hoppas på att massiva folkrörelser, likt Occupy i USA och Indignados i Spanien, kommer att kunna tvinga igenom radikala förändringar underifrån, likt skedde under 1930-talet runtom i Västvärlden, främst i USA, vilket kulminera i New Deal och den påföljande Guldåldern, innan den nuvarande ekonomiska stagnationen och krisen utvecklats till en Depression, med en dystopisk framtid i dess spår.

Har du skrivit det där själv?

Mycket bra. Jag är klart imponerad.

Väl rutet. Vore grymt om du även kunde få in att symboler som Hong Kong och Singapore, som brukar används som referens för icke-statsunderstödd kapitalism, också är resultatet av statlig intervention och protektionism.

Jag håller med om det mesta, men det är svårt att ta Bretton Woods-erans förutsättningar och dra ut utevecklingslinjer in i framtiden utan vidare. Under Bretton Woods-eran var USA:s roll i världsekonomin annorlunda och mycket mer dominerande, energi var i stort sett gratis, och stora framsteg kunde göras genom att breda befolkningslager fick tillgång till mer avancerade produkter vilket var starkt tillväxtdrivande. Idag har inte USA samma stabiliserande roll i världsekonomin (tvärtom faktiskt), energi är inte gratis längre och hushållen är redan i hög grad moderniserade vilket lämnar mindre utrymme för tillväxt.

Man får också komma ihåg att tillväxten avtar naturligt över tid, i takt med att tjänstesektorn blir mer dominerande. Produktivitetsökningen är så gott som alltid lägre i tjänstesektorn än i industrin, vilket i alla fall delvis förklarar varför tillväxttalen är så mycket lägre under den nyliberala globaliseringsepoken än tidigare. Till detta kommer effekten av outsourcing och globalisering av produktionskedjor, vilket ytterligare bidrar till överföring av arbetskraft från den snabbväxande industrisektorn till den långsammare växande tjänstesektorn. Detta hade antagligen skett även om ett Bretton-Woods-liknande system hade förblivit intakt, dock möjligen med en lägre grad av överföring av industrijobb till tillväxtländer.

Vet knappt vart man ska börja. Det är så många väsentliga aspekter som är utelämnade att jag ens undrar om det är värt att starta en diskussion, för den är så pass partisk att den är fullständigt fel.

*Västvärlden går inte mot mer liberala värderingar, utan tvärt om med ständigt fler lagar, högre skatter och mer makt till etablissemanget. Vi går mot socialism.

*De billiga tillgångarna på råvaror börjar att sina. Detta gör att allt blir dyrare, och med alla lagar, skatter etc. så är ekonomin idag så oflexibel att det är svårt att hantera omställningen.

*Politikerna har egna särintressen. Att det går bra för länderna kan vara helt oväsentligt beroende på deras agenda, tex Obama och hans administration bryr sig knappast om USA går åt helvete (i och med inga drastiska återgärder för att balansera ekonomin), utan kör landet åt skogen samtidigt som hans vänner/sponsorer får sina agendor/intressen genomdrivna. (Bailouts, Obamacare etc.)

Sverige är ett lysande exempel på vad socialism gör mot ett land och resultatet av att överge liberala värderingar.
*Vi var ett av Europas fattigaste länder under 1800-talet med svält. Ett liberalt parti får inflytande och genomför liberala reformer (dvs öppnar upp för en marknadsekonomi).
*Delvis kommer många svenskamerikaner tillbaka från USA och börjar starta företag med pengar de tjänat. Delvis så börjar bönder (m.fl) skapa egna organisationer (företag) som utvecklar och förbättrar deras produktion. Dessa börjar även handla till sig maskiner från andra europeiska länder, och den industriella revolutionen tar start i Sverige.
*Vi deltar i inga krig. De andra länderna har flertal förödande krig och måste återbygga/ställa om sina industrier efteråt. Vi har därmed en väldig ekonomisk fördel gentemot alla andra.
*Blev ett av världens rikaste länder. Under 30-år så lyckas Socialdemokraterna (och även tillsammans med de borgliga) ruinera landet tills det nästan går i konkurs. Vad som hände var att politikerna lovade mer och mer, och för att finansiera sina löften höjde de ständigt skatterna. Men Palme-regeringen lyckades bränna nästan allt folket hade byggt upp, och skatterna gick inte att höja mer (102% marginalskatt) vilket gjorde att man började prata om nationaliseringar (lönetagarfonderna). Storföretagen flyttade ägandet utomlands av rädsla, och Sverige gick nästan i konkurs. Volvo var lika stort, om inte större än BMW innan 70-talet. Alla blev även tvingade att ingå i fackförbunden (för att indirekt tvingas finansiera S som intill tagit över ägandet av Sverige).
*Folket matades med falsk propaganda i media för att folk skulle tro att situationen var någon annan än den var, och då var givetvis endast statlig media tillåtet. Mycket av denna propagandan har sina spår än idag ("USA är så dåliga, vi är så bra")
*Det genomfördes en viss lättnadsreform för bankerna i bostadsmarknaden, och sedan krashade bankerna. Delvis genom fattiga svenskar som inte kunde betala, delvis genom misskötta företag, delvis genom valutan som var körd i botten.
*Sverige tvingas igen gå tillbaka till mer marknadsliberala reformer för att kunna rädda ekonomin/landet.
*Och så vidare. Det finns så många fler aspekter att beakta, men jag har inte tid att gå igenom fler, samt att ni orkar nog inte läsa längre.

Men ni kan alltid göra ett eget litet tanke-case. Tror ni det hade gått bättre för Sverige om vi istället börjat igen gå mot 70,80-talets socialism? Införa friår, alla ska tvingas ingå i fackförbunden, lönetagarfönderna, mer betalt som sjukskriven än jobbar, 102% marginalskatt, enkelt att förtidspensionera sig och mycket hög ersättning etc. Nej, det hade om något blivit väldigt, väldigt mycket sämre.

Se dessa två klippen. Oavsett politisk inriktning så är de mycket lärorika.
http://www.youtube.com/watch?v=8WBiT...oJCj4prcL1sjju
http://www.youtube.com/watch?v=u24nH...oJCj4prcL1sjju

Men, socialförsäkringssystemet har aldrig "varit där" för folk utan arbetserfarenhet. Så vad du säger är bara konstigt, det framstår som så enormt opåläst. Det mesta du skriver i hela ditt inlägg är ingenting annat än en berättelse du konstruerat ihop, som totalt missmatchar verkligheten på en rad områden. Det kanske stämmer överens med någon annan verklighet eller på någon annan planet, men på den vi lever?

Kan du ge några praktiska exempel på hur fackföreningar försvagas? För den delen, kan du lägga fram en teori (inte från institutionell ekonomisk teori) om hur fackföreningar på något vis skulle stå för att hålla löner högre? Löner mätt i kompensation har inte gått ner, så vad är det möjligtvis du refererar till.[1]

I tredje världen har lönerna gått upp enormt. Så den globala handeln har höjt lönerna på en global nivå. Varför är det dåligt att lönerna ökar enormt i Kina?

Finns ingenting som pekar på att arbetslösheten ökar av arbetsfördelning. [3]

[1] http://research.stlouisfed.org/fred2...ax_630_378.png
[2] http://www.alacrastore.com/blog//wp-...hina-wages.gif
[3] http://mba.tuck.dartmouth.edu/pages/...urcing_101.pdf


Vilken doktrin? Tror du:

1. Vi har det sämre nu än 42 år sedan.
2. Vi har haft nyliberalism på det totala/inom finansvärlden (där vi haft en kris nu)
3. Där vi haft nyliberalism har det varit ett misslyckande

För att svara på mina frågor:

1. Ingen kan på allvar tro vi har det sämre än 1970. Vi har högre köpkraft, mer grejor, bättre grejor. Internet fanns itne ens då för att du skulle kunna sprida osanningar.
2. Var?! [1] [2]
3. Där vi haft det, där det främsta exemplet är flygindustrin. Har det varit en strålande framgång. Priserna har minskat varje år. [3]

Har redan bemött det felaktiga påståendet att vi har minskat köpkraft. Vidare är vad du beskriver en myt som allmänt kallas "Buying back the product". [5]

Vidare är generell efterfrågan irrelevant tills vi når en ekonomi, således en värld, där vi inte har brist på någonting. Känner inte att jag behöver producera en källa på att det finns brist i världen. Detta är för övrigt allmänt kallat Say's Law och bemöts inte korrekt av Keynes, som kan utläsas av de som studerat lagen. [6][7]

Att vi för den delen haft minskade offentliga "investeringar" (utgifter vore bättre ord är nonsens). [8]

[1] http://www.americanthinker.com/blog/...ing%20Regs.gif
[2] http://www.gold-speculator.com/attac...mmandments.jpg
[3] http://en.wikipedia.org/wiki/Airline_Deregulation_Act
[4] http://1.bp.blogspot.com/-KgGAcUOBr9...airpermile.jpg
[5] http://www.hacer.org/pdf/Hazlitt00.pdf (Läs kapitlet med samma namn)
[6] http://www.youtube.com/watch?v=rIgkbdT5V6w
[7] http://www.amazon.com/Says-Law-Keyne.../dp/1858987482
[8] http://www.americanthinker.com/blog/Govt%20spending.JPG


Inte vettigt att bry sig om reallöner, det som är priset för arbetskraft är real compensation. Den har ökat. Om du får tjugo ferraris i lön och 1:- i timmen istället för att få 3:- i timmen så skulle nog alla påstå att den tidigare har högre lön i relevanta avseenden. Vi har inte fått lägre löner, snälla styrk påståenden med fakta ifrån verkligheten, sluta hitta på saker.

Globaliseringen har tagit massvis ur människor ur fattigdom, hur det är det dåligt? [1]

[1] http://www.youtube.com/watch?v=yAP09ITNWN4

Vi arbetar inte längre och vi arbetar inte hårdare. [2] [3]

Visst har lånen ökat. Vad har det dock att göra med nyliberalism? Räntorna bestäms av en statlig centralbank som drar den för lågt, i hopp om att stimulera ekonomin i Keynesiansk anda. Detta har varit något utav ett misslyckande, men på inget vis är det nyliberalismens misslyckande.

[2] (Skador) http://www.bls.gov/opub/cwc/charts/s...218ar01c1a.gif
[3] (Hur många timmar vi jobbar) http://conservativehideout.com/rapid...or-the-man.jpg

Källa?
Det talar emot existensen av kapitalmarknader överhuvudtaget, så uppenbarligen har du fel.


Hur är det dåligt? Argumenterar du på allvar emot vinstdelning? Detta är vad vinstdelning betyder. Menar du att vi ska ha mindre socialism i kompensation?

Hur har skatteincitament gynnat ägandet av aktier påstår du? Hur är det ens dåligt? Minskade kapitalskatter ger högre intäkter över tid. [0] Sen vad tror du folk gör med vinst de tar ur företag? Det återinvesteras sedan i marknaden, det en hög kapitalskatt gör är att det hindrar pengar från att röra sig från företag A till företag B eller från sektor A till sektor B av ekonomin, med höga kapitalskatter kan man på grund av detta inte ha en IT-boom. Det finns inte något koppling som du säger, mellan kapitalskatter och realinvesteringar. [1] Om något borde högre kapitalskatter minska flytten mellan sektorer och således minska möjliga investeringsmöjligheter, således minska realinvesteringar.

Fientliga övertaganden har det varit en stor rörelse emot, finns lagar emot det. Som för övrigt borde kallas "Protection of incompetent managers act". [2] De firmor som blir "mål" för dessa Hostile Take-overs är de som går dåligt, som har dålig ledning, som man försöker ändra. [3] Under 60-talet skapade man stora företag, under 80-talet delades dessa upp, effektiv kapitalism som leder till mindre och smalare firmor. [4] Nackdelarna består i att överbetalda arbetare och arbetsledning får gå ner i kompensation.

[0] http://www.econlib.org/library/Enc/C...ainsTaxes.html
[1] http://mattbruenig.com/wp-content/up...investment.png
[2] http://en.wikipedia.org/wiki/Williams_Act
[3] http://www.economics.harvard.edu/fac...rs_60s_80s.pdf
[4] http://en.wikipedia.org/wiki/Takeover


Utnyttjas? Kompensation i Honduras är runt 2$ per dag, men en "sweatshop" som öppnar upp där betalar 13$. [1] Säg att en ras av aliens hittar oss på vår planet, deras teknologi är tusentals år före oss. Skulle det vara utnyttjade av oss i västvärlden om de öppnade en fabrik där man fick 625% högre lön än snittet vi har i väst? Jag skulle bli riktigt förbannad om det fanns hippie-aliens likt du själv som protesterade emot detta, jag skulle vilja ha hur många sådana fabriker som helst. [2]

Race to the bottom är en myt. Så det vore bra om du lärde dig det. [3] Vår industriella produktion har inte ens gått ner. [4]

[1] http://mises.org/daily/2384
[2] https://fbcdn-sphotos-a.akamaihd.net...43547431_n.jpg
[3] http://www.cato.org/trade-immigration/faqs
[4] http://www.tnr.com/sites/default/fil...production.png


Haha, nej de var de inte. Du har inte läst någon av dessa personers verk, jag gissar på att du bara utgår från vad David Sirota tramsade om i Huffington Post.


Smith beskriver tydligt i den boken exempelvis idiotin i att odla vindruvor i Skottland. Han förstod mycket väl totala fördelar.

We do not, however, reckon that trade disadvantageous which consists in the exchange of the hard-ware of England for the wines of France;and yet hard-ware is a very durable commodity,and were it not for this continual exportation, might too be accumulated for ages together, to the incredible augmentation of the pots and pans of the country.But it readily occurs that the number of such utensils is in every country necessarily limited by the use which there is for them;that it would be absurd to have more pots and pans than were necessary for cooking the victuals usually consumed there;and that if the quantity of victuals were to increase, the number of pots and pans would readily increase along with it, apart of the increased quantity of victuals being employed in purchasing them, or in maintaining an additional number of workman whose business it was to make them.

David Ricardo expanderade på detta och utformade teorin om komparativa fördelar, han påstod att hur relativt bra du är på någonting även påverkar vad du bör göra. Produktiva länder/personer ska göra det som de är bäst på och låta mindre produktiva personer/länder göra det som de duktigare länderna/personerna är relativt sämre på.

Hur kan man tolka detta att han är emot handel? Det framstår snarare som han får tårar i ögonen av tanken på hur underbart det är:
Under a system of perfectly free commerce, each country naturally devotes its capital and labour to such employments as are most beneficial to each. This pursuit of individual advantage is admirably connected with the with the universal good of the whole. By stimulating industry, by rewarding ingenuity, and by using most efficaciously the peculiar powers bestowed by nature, it distributes labour most effectively and most economically: while, by increasing the general mass of productions, it diffuses general benefit, and binds together, by one common tie of interest and intercourse, the universal society of nations throughout the civilized world.

Detta är grundläggande ekonomi.

Under Bretton Woods hade man en valutastandard i världen: guld. Växlingskurser är meningslösa när man har en världsvaluta. De olika valutorna var bara handlingskontrakt med respektive centralbanker om hur mycket just det pappret var värt i guld.

Det var inte en "regelring" av växlingskurser, växlingskurser var meningslösa.


Hur kan du kritisera merkantilism samtidigt som du kritiserar globalisering och hyllar Keynes? Keynes hyllade merkantilism.

Harmonisera skattenivåer kan du bara göra genom överstatlighet. Det vill du inte ens göra, för harmonisering av skatter sker bara uppåt och högre skatter är inte bra för ekonomin.

Globala minimilöner innebär att tredje världen aldrig kommer ur fattigdom. De kan inte ta samma lön som vi i väst, för vi har högra produktivitet. Du sätter bara en tröskel ovanför vad de kan nå.

Självbestämmande är bra, men har vi det i högre omfattning kommer vi få lägre skatter, mindre regleringar, då decentalisering leder till liberalism och frihet - eftersom folk vill ha det.


Ökade statliga utgifter i arbetarprogram som inte skapar ekonomisk nytta minskar välståndet. Som vi även såg under stora depressionen. Vi kommer få lägre köpkraft av det, inte högre.


Talande att dina källor kommer ifrån en vänsterextremistisk anti-kunskaps-kanal som real news. Förklarar lite den breda mån av felaktigheter du häver ur dig samt din bristande förståelse i ämnet.

Inflationsmålet har ingenting med produktivitet att göra. Men visst är valutaunioner dåliga, det håller jag med om. Inflationsmålet har dock ingenting att göra med lönenivåerna. Men det är talande att han tycker vi ska kontrollera generella lönenivån ifrån valutapolitik istället för via förhandlingar, väldigt korkat är det.
Problemet är inte vilken valutapolitik man väljer, problemet är existensen av valutapolitik.

Andra videon: Real wages är irrelevant mått. Kompensation har gått upp.

Du feldiagnostiserar denna period ganska rejält.

Vad hände 1946? Varför börjar du 1951? Kanske för att går vi tillbaka och kollar på just vad du förespråkar under stora depressionen så förlängde den misären ifrån 1929 hela vägen till 1946. Det var först 1946 som man hade en riktig omstrukturering när man skar ner på offentliga utgifter med 33% och skatter med 50%. Det var detta som gav en rejäl boom. Denna varade en längre tid. [1][2]

Sedan på 60 talet började man policys av krig och välfärdsprogram, denna oansvarighet (och dåligt dessutom, det minskade inte fattigdomen [3] och krigen var katastrofala) ledde till 70-talskrisen.

Man hade inte progressiv beskattning, för ingen betalade de högsta skatterna. Fackföreningarna var dessutom på nedgång, höll på att sina bort. [4] Som starkast var de under stora depressionen. Det var mycket mindre än i många andra länder, som resultat hade de bättre löneökningar. Det var faktiskt att man rev sönder lagstiftningar under stora depressionen som underminerade fackföreningars illegitima genomslag på arbetsmarknaden som hjälpte till att skapa boomen. [5][6]

Det är en effektiv teknik att välja bra perioder och säg att det är ett exempel på de policys man är för. Nu förstår jag dock vad som saknas i det argumentet för att det ska gå hem - vart är dina policys? Staten var betydigt mindre då än vad du vill, det skulle snarare i modernt perspektiv beskrivas som en guldålder av nyliberalism från nedskärningarna fram till great society och kriget (socialistiska påfund), var därefter det tog några år innan vi fick en 70-talskris av oansvarigheten.

[1] http://www.cato.org/pubs/policy_repo.../cp32n3-1.html
[2] http://econstories.tv/wp-content/upl...on-of-1946.pdf
[3] http://www.economicsjunkie.com/wp-co...istorical1.png
[4] http://dailycapitalist.com/wp-conten...perry-blog.jpg
[5] http://en.wikipedia.org/wiki/Nationa..._Relations_Act
[6] http://en.wikipedia.org/wiki/Taft%E2%80%93Hartley_Act


Du skulle kunna kvalificera att denna tid har varit nyliberaliserad med någon form av källa, fakta eller förslagsvis resonemang.

Vart är de ekonomiska avregleringarna? Vilka privatiseringar av federal tillgångar? Vilken lönedumpning - löner har gått upp. Hur har arbetsrätten förändras påstår du, den har ökat i omfång men folk villl ändå itne vara med i fack. Vilken avveckling av välfärdsstaten? Den har expanderat fortare än någonting annat, t.om. krig de senaste 10 år har den expanderat fortare än.

Det som har nyliberaliserats är utvecklande världen, typ Kina. Det går väldigt bra för dem. Samt vissa mindre saker som telefoni, internets uppkomst (som har inte kunnat möts med samma regleringar på det, således avreglerat) samt flygindustrin. Dessa saker har blivit bättre. Lär man sig att faktiskt kolla på verkligheten och se vad som faktiskt skett istället för att hitta på saker som du gör, är det lättare att ta till sig fakta och förstå vad som skett.


Så du är för att vi tar bort mer än 90% av alla regleringar? [1] Sänker skatten något enormt?[2] Sänker statliga utgifter med 40%?

Jag fattar inte hur man med denna kunskap kan kalla det mer nyliberalt nu? Vi har nyliberalism inom några få områden, det är de som står för tillväxten inte konstigt nog, men totalt har vi inte haft det nej. Så diagnostisera utifrån fakta är du snäll, inte nonsens.

[1] http://politicsandprosperity.files.w...pg?w=630&h=431
[2] http://fabiusmaximus.files.wordpress...-taxes-gdp.gif
[3] http://galens.typepad.com/.a/6a01127...30d7970c-800wi


Det är tråkigt att han använder real wages istället för compensation. Kompensationen har som sagt gått upp. Det skulle underlätta för dig Tretjak om du inte var så insnöad, för detta är inte ett krångligt argument som tas upp. När jag såg graf på löner så blev jag dessutom förvånad, det borde du också blivit, men skillnaden var väl att jag förstod att man ska kolla på kompensationen.

Det som inte tas med är dock fasta kostnader, som på grund av ökade regleringar kostar massvis. Det är här pengarna hamnar. Vi ökar produktiviteten på bekostnad av att ändra oss inför lagen. [1] Hur kan jag då veta det, och att inte pengarna hamnar i höga löner för management eller vinst? För det första, för att dessa löner är fortfarande för låga för att vara större än en felmarginal på det stora. För det andra, för att vinstmarginalerna är inte större idag. (Förutom de senaste åren då, för att staten har tagit en större roll i sina korporativistiska/keynesianska utsvängningar) [2]

[1] http://www.speaker.gov/sites/speaker..._MajorRegs.png
[2] http://www.hussmanfunds.com/wmc/wmc120326b.gif


USA har ju testat detta, till skillnad från Sverige och Tyskland som skar ner på offentliga utgifter. Vi har levande exempel idag - vad fungerade bäst?

Det är tydligt att du har absolut ingen insikt i teknologi och dess utveckling överhuvudtaget. Jag är ledsen att säga att dina felaktiga uppfattningar delas av många. Staten är överallt och med i alla projekt, så vissa ger all credit till dem. Vad man får göra då är att undersöka proportioner. Om vi hade mer pengar spenderade på basic research borde vi ha mycket mer tillväxt, eller hur?

Nåväl, det stämmer inte. Den här myten med basic research har alla som varit på campus för ett universitet som lär ut riktig vetenskap vetat i flera decennier. Du har en hel science park av företag som är där och samarbetar i grundforskningen. Bara existensen av medicinska industrin där projekten tar flera decennier att utveckla och ännu längre att få till marknaden, påvisar hur fel det är att påstå att detta skulle vara ett problem, att staten behöver vara involverad eller för den delen att vi vill det.

Vi kan se på forskningen som faktiskt gjorts på området istället för att referera till ditt svammel som jag vid det här laget tycker jag fastställt som väldigt obegrundat.

Det finns studier på detta, vad är det som ger bäst avkastning social och ekonomiskt. Det är inte offentliga pengar på forskning, det är privata.[1]

[1] http://in3.dem.ist.utl.pt/master/stp...s/tema6_1a.pdf


Jodå, de har det. För att vi vill betala för det. USA byggde sitt järnvägsnät med framförallt privata aktörer, det som fungerade bra drevs även privat, de offentliga pengarna som gick in kan man se hamnade mest hos de med politiska kontakter och dessa linjer drevs sämre. Ta för den delen Sverige där vi har privata vägorganisationer, de är inte offentligt ägda. Det fungerar väldigt bra för oss.

Du har påstått det här med privatisering några gånger nu, vågar du faktiskt grunda det i verkligheten också? Sen det där med kortsiktig vinst är trams, lär dig hur kapitalmarknader fungerar. Äger du något vill du ta hand om det. Finns det en marknad för ägande kommer du ta hand om det bättre.

Telekommunikationsnätet för internet är privat, inte offentligt. Det är överstatligt, inte nationaliserat. Det är utan regleringar, det drunknar inte i regler.


Så vi borde vara emot effektivsering för att det skapar arbetslöshet (enligt ditt påstående)? Det gör inte det och vi borde inte vara emot det, för det är definitionen på ekonomisk utveckling. Däremot bör vi vara emot för ilskna fack som håller utanför folk från arbetsmarknaden med höga ingångslöner vilket leder till att man måste återinvestera mer kapital i industrin för att ens ha råd att driva verksamheten vidare istället för att anställa fler. Det leder till en utveckling av en priviligierad klass av fackmedlemmar som får löneökningar och andra som blir arbetslösa och förblir det, som inte får någon löneökning till skillnad från fackmedlemmarna. Vi måste göra det lagligt att anställa folk och lagligt att konkurrera i lön, så att vi får ner arbetslösheten.
Jag länka till economics in one lesson tidigare, läs även kapitlet som heter "The Curse of Machinery".

Det är vad som sker när man ökar regleringar någonting enormt. Lär dig kolla på verkligheten när du bygger teorier. Det är exempelvis omöjligt att starta en bank i Sverige om du inte har flera hundra miljoner SKR. För det kostar så mycket att bara se efter reglerna, denna drivskostnad för verksamhet är en småsumma för stora företag, men det hindrar nya företag att komma in. Det är resultatet av just den politik du vill föra, men du är så upptagen med att skriva berättelser som inte har någonting att göra med verkligheten att du missar att faktiskt se hur verkligheten ser ut. Karteller skapas av folk som dig och eran politik. Försök förstå det.

Vidare bör du använda en definition på kapitalism som återfinns i akademiska texter eller som kapitalister använder sig av, inte hitta på din egen.


Det enda som jag tycker du påvisat är att du skriver massvis med dravel och har ganska lite insikt i ämnet.
Vad vi vet är att marknadsliberalism är det som når framgång. Där vi har det fungerar det, där det finns expanderar ekonomier, när vi haft rörelser emot det har ekonomierna vuxit. Vi behöver mer av det och mindre statlig överinvolvering som förstör välfärdsskapandet.

Vi behöver tydligen även bildning i samhället i brett, då många tyvärr delar dina felaktiga uppfattningar. Jag förstår det dock, det är intuitivt. Problemet är att vår intuition utvecklades i stammar och lokalsamhällen på några hundra, dessa känslor fungerar inte att göra politik på för en global värld. Vi behöver använda vår hjärna istället för hjärta, någonting jag märkt ni vänsterextremistiska anti-intellektuella personer har svårt för.


Tror du på allvar framtiden kommer utformas av oproduktiva hippies som inte jobbat en dag i deras liv och bor i en park där de våldtar varandra och bajsar på bilar så är jag orolig för din mentala hälsa.

Vill du ha en stor depression till, vill du skapa en sådan? För det är vad det låter som när du säger att vi ska genomföra samma förändringar som på 30-talet. Ett nytt New Deal skulle innebära precis det och om du hade träning i ämnet eller intresse av att undersöka hur sanningen ser ut skulle du ha kommit till den insikten. Jag tror dock du är styrd av berättelser som är övertygande samt din intuition, du saknar nog egentligen den riktiga analytiska förmågan att vara vetenskapligt lagt. Det är okej, vissa gör det. Att påstå att New Deal ledde till en guldålder är sorgligt. Det ledde till att depressionen blev längre och hårdare, det var först 1946 när man skar ner på de offentliga utgifterna och skatterna som man hade en återhämtning. Den var robust och höll i sig, tills de sociala programmen och den offentliga spenderingsdriften drog på igen i mitten av 60-talet, vilket igen kulminerade med misär, som vi såg på 70-talet. Reagan kom in och skar ner skatterna och man hade återigen en hämtning, under Clinton så spenderade man inte ens mer och balanserade budgeten vilket ledde till en enorm expansion. Tyvärr ökade regleringarna hela tiden och speciellt under Bush expanderade man offentliga utgifter något enormt, vad vi såg var en ekonomisk kris. Obama byggde på detta med ännu mer statlig involvering och det ser inte ut som om USA kommer ta sig ur detta på närmaste framtid på grund av denna enorma skada som gjorts. Problemet är i grund och botten offentliga utgifter och regleringar, de måste minskas om vi ska se rejäl tillväxt igen. De har fattat detta i Asien, det är synd att detta fallit utanför våra härskares kunskapsområde och även ditt eget.

Det vore en enorm katastrof så jag hoppas att du inte får rätt. Om du får som du vill får vi en ny depression. Jag vet visserligen med en enorm säkerhet att du inte kommer få det, för smutsiga hippies har alltid varit irrelevanta för politik i det breda. Det farliga är väl att näringslivet också har specialintressen och förmåga att påverka, och de kan driva ni arbetslösa hippies frågor emot era intressen, men med offentligt stöd hos er.