Varför har länder så svårt att sänka sina utgifter?

Tänk dig att vi får rösta på att de rikaste 49% tvingas ge de fattigaste 51% 100 miljarder kr var.
Det vore fullständigt rationellt att rösta igenom förslaget om man var en arbetslös loser som inte pallar skaffa ett jobb och göra nåt.

I princip samma sak som händer hela tiden fast i ett långsammare tempo.

Demokrati är ett recept på förfall eftersom det gynnar folk att rösta på förmåner och bidrag som gynnar dem på andras bekostnad, samtidigt som politiker vinner val på att aldrig skära ner utan bara finna nya sätt att finansiera några bidrag och förmåner för ännu en 4-års period.
Alla agerar bara rationellt i ett irrationellt och omoraliskt system där majoriteten röstar på hur våldsapparaten staten ska rikta sina vapen.

Problemet är att staten inte är ett hushåll. Den offentliga ekonomin är närmare hälften av BNP i Sverige och i de flesta andra västländer. Det offentliga kan således inte minska sina utgifter utan att det påverkar hela landets ekonomi.

Stefan de Vylder säger beskriver sambandet ganska bra(länk nedan): "

"Låt oss ta det från början. Ett lands finansiella sparande är definitionsmässigt lika med saldot på landets bytesbalans, alltså skillnaden mellan export och import av varor och tjänster. Det är också lika stort som summan av det privata och offentliga finansiella sparandet.

Av detta följer att den offentliga och den privata sektorns finansiella sparande är som kommunicerande kärl. Om vi antar att saldot på bytesbalansen är noll är landets finansiella sparande lika med noll. Landet förbrukar exakt lika mycket som det producerar. Men om budgetunderskottet i landet ifråga är, säg, fem procent av BNP måste det privata sparande vara plus fem procent av BNP.

Följdsatsen av detta enkla samband är viktig: vid oförändrat saldo på ett lands bytesbalans måste en minskning av budgetunderskottet med nödvändighet innebära att det privata sparande minskar. Eller, annorlunda uttryckt: att företag och hushåll ökar sin konsumtion och/eller sina investeringar och drar ned på sitt sparande."

I lågkonjunktur oavsett vad den beror på kan man anta att privat sektor kommer att minska sin konsumtion/investeringar bland annat beroende på att folk förlorar sitt arbete får lägre inkomster och företag ser inte lika stora vinster i att investera när konsumtionen är låg. Är det dessutom en lågkonjunktur som beror av att en tillgångsbubbla har spruckit(ex fastigheter) så har privat sektor dessutom skulder som hos vissa till och med överstiger tillgångsvärdena vilket tvingar fram större sparande(amorteringar).

När privat sektor minskar sin konsumtion/ökar sitt sparande kommer det offentligas budgetläge alltid att försämras förutsatt att bytesbalansen är oförändrad.

Statens försök att minska sina utgifter i ett sådant läge blir ofta kontraproduktivt av flera anledningar dels minskar konsumtion och investeringar från det offentliga vilket sänker efterfrågan och leder till ökat sparbehov hos privat sektor. Dels finns automatiska stabilisatorer utgifter för A-kassa, socialbidrag, arbetsmarknadsåtgärder osv till arbetslösa som ökar statens utgifter samtidigt som minskande inkomster och konsumtion i privatsektor automatiskt minska inkomster(skatteintäkter) i offentlig sektor.

http://ekonomistas.se/2012/03/07/ste...riminaliseras/

Läs även denna tycker Bill Mitchell har mycket klokt att säga om frågan du ställer.
http://bilbo.economicoutlook.net/blog/?p=18427

Frågan är varför man skulle skära i sina utgifter när EU har otaliga räddningsfonder, tills de tar slut gör man bäst i att utnyttja dem. Systemet är ju ändå dömt att misslyckas.
Så antar jag att många resonerar iallafall.