Allt om Borderline

Hej kära Flashbackare!

Det har skapats en massa trådar om borderline därför tycker jag det är på tiden att skapa en samlingstråd.

Kortbeskrivning om borderline/Emotionellt instabil personlighetsstörning:
Idag är borderline en välkänd diagnos inom psykiatrin och innebär ångestproblem som tar sig uttryck iform av känslomässig instabilitet, ökad sårbarhet, impulsivitet, svart-vitt-tänkande (”allt eller inget”), identitetsproblem, separationsångest och problem att balansera närhet och avstånd i relationer. Man räknar med att det idag i Sverige finns ca 7000 - 140000 personer som uppfyller diagnoskriterierna
för borderline personlighetsstörning (Källa:SBUAlert-rapport nr 2005-07

Suicidfrekvensen är ofta högre i denna patientgrupp än hos andra grupper inom psykiatrin,
och mellan 70 och 75% av patienterna har någon gång skadat sig själva så allvarligt att deras
liv varit i fara. Cirka 10% av dem som uppfyller kriterier för BPS kommer någon gång att ta
sitt liv (Linehan, Cochran & Kehrer, 2001).

Av de 10% så har mer än 50 % av alla människor som tar sitt liv en historia av självskadebeteende!

För att bli diagnostiserad med borderline bör du uppfylla minst 5 av dessa alternativ:

Borderline är väldigt individuellt och det behöver inte betyda att man alltid kommer att ha det.
Ibland kan personer som lider av ångest och depression få diagnosen Borderline, enbart för att få ta del av olika behandlingsmetoder så som DBT, därefter finns det möjlighet att "Friskförklaras"

De flesta trådar jag har läst här på flashback har följande budskap" Spring fort som fan, byt nummer och lämna henne genast. Jag tycker det tragiskt att man sprider det budskapet. borderline är väldigt individuellt och så olik från person till person så tycker jag att vi i denna tråd kan skriva om egna erfarenheter både positiva och negativa!

Du som har borderline, hur är du? Vad har du för tips och råd?
Du som lever med en som har borderline, vad har du för erfarenheter och tips och råd

Personer som enbart tänker skriva Spring fort som fan, och inte har något budskap eller argument till det behöver inte engagera sig att skriva i denna tråd och förstöra den.

SOM TS så börjar jag :

Jag själv har borderline, blev diagnostiserad för drygt ett halvår sedan, går på DBT behandling 3 h/vecka, samt individualterapi 1,5h /vecka. Jag uppfyllde dock nästan 5 av kriterierna, vilket innebär att jag fick diagnosen för att jag skulle kunna ta del av DBT-behandlingen så jag kommer inte alltid ha den diagnosen.

Av mitt förflutna så har jag lärt mig att hantera olika känslor genom att stänga av dem helt. Därav att jag känner tomhetskänsla konstant. Jag har inte många närstående vänner, det rör sig om 2-3 stycken. Lever i ett stabilt förhållande och bor tillsammans.

Jag sökte mig till psykiatrin för drygt ett år sedan, av att jag kände mig väldigt deprimerad, såg saker i svart och vitt, förstod inte riktigt hur och varför jag kände som jag gjorde och kunde inte riktigt förstå hur det kom sig att jag helt plötsligt blev så sårbar. Efter att ha stängt av känslor i över 20 år och aldrig gråtit inför någon så hade jag plötsligt väldigt lätt för att gråta.

Mina känslor svänger väldigt fort och jag har en tendens av att reagera väldigt starkt. Men, aldrig så att jag skulle skada någon eller mig själv. Jag skulle vilja påstå att jag som person utåt sett är som vilken frisk människa som helst. Enbart jag och min sambo samt mina närstående vänner känner till min diagnos. Eftersom jag utåt sett är normal så behöver ingen annan veta det. Jag tar inga mediciner, har provat men känner att jag bara blir trött av dem,

Visst känner jag en viss sårbar för att förlora relationer, men jag är inte rädd mer än en vanlig människa. Som person är jag väldigt omtänksam och bryr mig om andra mer än vad jag bryr mig om migsjälv, därav dålig självkänsla. Och ja de händer att man har självmordstankar, Men vem har inte det någon gång, en tanke är en tanke inget mer än så. Så självisk är jag inte och skulle aldrig utsätta min familj och närstående med den sorg som innebär att veta att någon tar självmord.

Nu har jag visserligen inte borderline men jag har en fråga:

Dom borderlinare jag har träffat på verkar lida av monofobi = ensamhetsskräck.

Stämmer det?

Det konstiga i det hela är att dom samtidigt verkar ha social fobi.

Hur går det ihop? Jag fattar inte!

jag har borderline och det stämmer till viss del. det är inte nödvändigtvis ensamhetsskräck för let's face it, det har väl alla litegrann. utan det är den extrema rädslan att bli övergiven som kännetecknar personer med borderline. sen har inte jag social fobi, så del två av din fråga kan jag inte svara på.

Fakta i all ära, och jag gillar själv att läsa forskningsrapporter, men borderline handlar om känslor och människor som ofta mår väldigt dåligt. Därför tycker jag att den här videon är lika viktig för förståelsen som diagnoskriterierna ovan:

http://www.youtube.com/watch?v=JYMlg...eature=related

Ja, alla människor som vill leva fritt i samhället måste ta ansvar för sin egna handlingar, men BPD-personer är inte elaka, trots att de ibland gör elaka saker, och hur illa behandlad du än känner dig så mår du antagligen bättre än BPD-personen.

Om du tänker ha ett förhållande med en BPD-person så måste du förstå att det inte är vem som helst du är tillsammans med. Långt därifrån. Av en BPD-person kan du få fantastisk kärlek och glödande hat, ibland med några minuters mellanrum. Läs på, annars kommer ni båda göra er illa.

Mycket känslosamt och många igenkännanden

hur tycker ni att DBT-behandling fungerar mot borderline?

Jag har inte BPD men jag tycker videon är fantastisk. Om jag hade sett den när jag träffade mitt ex så hade vi kunnat undvika så mycket lidande. Jag märker ju att mycket av videon stämmer med det jag såg på ytan. Att inse att någon man levt med mådde så dåligt utan att jag förstod det, det är ganska chockerande.

Mest känsloväckande film jag har sett tror jag.

jag började seriöst nästan böla av den videon. jag försöker få mina nära, speciellt min familj (då jag inte har ett förhållande, aldrig riktigt haft heller) att förstå, men det blir bara fel hela tiden. bor hemma fortfarande och jag vet att jag är ett helvete att leva med, men jag försöker bättra mig. snar flyttar jag hemifrån dock och hoppas på en bättre relation med min pappa.

en kanske konstig fråga.... vad gör du med borderline när du mår bra... när du känner dig trygg?

(aldrig haft borderlineflickvän men morsan har nog borderline... är därför intresserad...)

(en sak till... verkar som om man har rätt att tycka vad som helst om personer som har detta problem... undrar om det beror på att de flesta som har problem är tjejer?! många killar skryter ju om att vara psykopater...)

(verkar vara så att man får problem med folk med borderline när man försöker förstå och hjälpa personen.)

Roligt att du tar upp det, då det finns starka argument för att Borderline är kvinnliga fenotypen som motsvarar just psykopati.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3323706/

Anledningen till att mer skit kastas på borderlines än psykopater är väl för att det är få som tvivlar på att psykopater är "onda" medan borderline är mycket mer okänt. Om du frågar en kille på gatan om vem som han skulle tycka mest om, en psykopat eller någon med borderline, så kommer nog de flesta säga någon med borderline.
Precis, det är väldigt lätt att sympatisera med borderline personer, det är därför folk använder så elaka ord när de talar om vad man gör med folk som har borderline. Relationer med folk som har borderline är inte dömda innan de startar, men risken att det blir jobbigt är otroligt mycket större än för andra förhållanden så det kan tänkas vara en bra idé att helt enkelt sticka från alla med borderline om du inte är beredd på det som kommer komma.

Hur många procent har tvättäkta borderline? Jag får det till 1 till 1.5 %... alltså rätt ovanligt.