Är nationalismen den nya konservatismen?

Hej!

Jag brukar läsa en hel här inne och finner mycket som är klokt och vettigt, nu har två stycken SDU:are skrivit en debattartikel som diskuterar konservatism och nationalism med lite bakgrund till konservativ politiks söndrade i Europa.

Länk till SDU:s hemsida där debattartikeln är publicerad.

http://sdu.nu/2012/08/06/debattartik...onservatismen/

Diskussionsunderlag
Vad tycker ni om artikeln? Är de inne på rätt spår eller har de totalt fel? Motivera gärna!

/ Rojalisten

"Trots att en vidare argumentation är nödvändig, är denna observation tillräcklig för att föreslå att mycket av det som är värdefullt inom konservatismen har förvaltats inom ramarna för nationalismen."

Jag anser att artikeln upphöjer nationalismen till ideologi på ett felaktigt sätt. Fråga istället hur konservatismen förhåller sig till nationalstaten. Nationalism kan återfinnas i väldigt olika ideologier. Det är inte mer av ideologi än patriotism.

Ja, precis. De flesta konservativa borde i någon grad se att nationalstaten har betydelse, inte minst jag själv anser det, men samtidigt är inte själva nationen det absolut viktigaste inom konservatismen. Det är istället de kristna/västerländska värderingarna som i första hand bör lyftas fram. Först därefter kan vi se värdet i nationen, eftersom enbart en nation utan betoning vid värderingar egentligen inte tjänar något till (nationalismen blir lätt innehållslös och tom). Nationen får först ett värde när den är en del av kulturens- och värderingarnas förvaltande.

De flesta konservativa inser naturligtvis nationalstatens betydelse som kultur och folkbevarande institution. Men frågan är, vad vill konservativa bevara? Det är ett faktum; nästan allt som är värt att bevara har bespottats, hånats och förlöjligats till den grad att det nästan helt försvunnit. När den radikala vänstern och de flumliberala demagogerna på SVT vill ta ytterligare ett steg i det multikulturella HBTQP-projektet så slutar det alltid med att konservativa försvarar de tidigare galenskaperna dessa kommit på, eller att de är stolta över att ha förhindrat hälften av spektaklet. Konservativa kan INTE vinna mot den radikala vänster eller mot flumliberalerna. Dessa vill ändra samhället i grunden, vilket inte konservativa vill, därför kan inte konservativa vinna. De konservativa som faktiskt vill ändra på något måste vara mycket pragmatiska och inse att nationalismen är de konservativas enda hopp.

För att svara på trådens fråga - ja, nationalismen är den nya konservatismen.

Jag är inte helt säker på att jag förstår ditt argument. På vilket sätt är nationalismen mer framgångsrik som opposition mot vänstern?

Fast nationalismen säger ju inte något om de värden som traditionellt är konservativa, t.ex. familj, monarki, och näringsliv.

Nationalister vill göra om samhället i grunden - det vill inte konservativa. Konservativa är inte revolutionärt lagda och kommer aldrig kunna vinna mot vänstern eller liberalerna. De vill ändra samhället i grunden - det vill inte konservativa; de vill istället bygga vidare på det som finns idag. Rent konkret så innebär det att konservativa kommer att försvara de framsteg kulturmarxisterna tidigare gjort, inte gå tillbaka till det som en gång var. När den radikala vänstern och liberalerna vill ta ytterligare ett steg i det multikulturella HBTQP-projektet så kommer konservativa försvara de tidigare galenskaperna dessa kommit på, eller vara stolta över att ha förhindrat hälften av det nyligen påkomna spektaklet. Ett exempel på detta är KD:s aktiviteter i prideparaden, som de historiskt sätt, aldrig varit med i tidigare, men nu försvarar.

Idag finns det nästan inget att bevara av de värderingar vi tidigare haft, det innebär att vi måste göra om samhället i grunden - inte skydda det lilla som finns kvar i hopp om att få behålla lite från vårt förflutna. Nationalister har med andra ord helt andra ideologiska vapen mot kulturmarxister än konservativa.

Nationalister betonar ofta kärnfamiljen som en av de viktigaste av samhällets pelare ty folket är förlängningen på familjen. Däremot kan jag inte med säkerhet säga vad nationalister i allmänhet anser om monarki och näringsliv då nationalister är en relativt heterogen skara. Men oftast så är nationalister för protektionism och vissa inskränkningar i marknaden till förmån för folkgemenskapen och miljön.

Att ställa nationalism helt i motsats till vänster/socialism tycker jag känns något fel. De må vara varandras motsatser i många frågor, men samtidigt finns tydliga likheter, t.ex. när det kommer till individens relation till staten. Många nationalister blir lätt kollektivistiska i sitt resonemang (minns en diskussion jag hade med SDU), och betonar i första hand staten, istället för det lilla samhället och individen.

Skulle till viss del vilja hävda att socialismen är mer nationalistisk än konservatismen, om utgår från den i Sverige rådande definitionen (och dess förespråkare).

Ja, detta syns tydligt inom nationalsocialismen, även om Hitler senare med kraft motverkade de sant socialistiska elementen i partiet. Chefsideologen Rosenberg sa att "en sann nationalist måste idag även vara socialist", eller något snarlikt.

Det tycks överhuvudtaget som att tysk "extremhöger" under den här perioden inte var främmande för socialismen som ekonomiskt system, vilket måhända framgår av begreppet "preussisk socialism" som jag tror myntades av Spengler.

Men även en konservativ som Bismarck kunde ju förespråka förstatliganden av olika slag, såsom järnvägsnätet.

Själv är jag alltför färgad av icke-socialistiska värderingar för att vilja gå den vägen...

Dock har nog ganska många konservativa tänkt sig "riva upp" en hel del av vänsterns landvinningar. KD kan inte anföras som exempel på konservatism längre. Kanske har du pratat med fel konservativa?