Hjälp mig, har jag fastnat för fel ideologi? [Socialdemokrati/Mod]

Hej! Jag har en liten identitetskris just nu, hehe Jag har alltid betraktat mig som socialdemokrat, jag har försvarat socialism och kanske framför allt marknadssocialism..

Nu har jag dock börjat känna att införa fullskalig socialism kanske skulle kunna vara ett hot mot friheten, inte för att det är diktatoriskt att bestämma tillsammans på arbetsplatsen, tvärtom. Men jag känner att det skulle kunna vara ett hot mot friheten för att det hindrar folk som inte vill vara delägare i ett företag från att kunna avstå, samtidigt som folk som vill starta privata företag hade fått det svårare.. I ett socialliberalt samhälle kan man välja att jobba på eller starta ett kooperativt företag om man vill, men om man föredrar att arbeta på ett privat kan man det också. Dessutom känner jag att lönearbetarna i dagens Sverige kanske inte är så jäkla exploaterade, därav kanske "humaniseringen" av kapitalismen funkat rätt bra..

Nu får ni en sista chans att övertyga mig om jag ska bli socialliberal eller socialdemokrat. Jag är inte intresserad av att höra om annat. Jag vet också att dagens socialdemokrater blivit nästintill socialliberaler, men för mig är det viktigt att veta vart jag står ideologiskt. Fråga mig inte varför, bara är så hehe

Så snälla hjälp

Problemet med Socialdemokratin är ljust nu avsaknaden av socialism.Möjligen
det finns lite Socialism inom SSU.Några Socialistiska reformer har inte S kommit
med på årtionden.Det är som vi lever i liberalismens diktatur. Skillnad mellan borgerlig
och vänster handlar om hur mycket som ska avregleras och hur fort.Kanske det blir
så när borgarna har tidningar,Svenskt näringsliv och en mängd ekonomer på sin sida.
Socialliberalism är nog det vi kan kalla hur samhället styrs nu.Om du gillar det kan du
rösta på alliansen.Den socialism du beskriver är nog mera V än S

Problemet med socialdemokratin är inte den socialistiska visionen. Problemet är att det är praktiskt omöjligt att nå dit, den leder nämligen aldrig till utopin utan till helvetet.

Att försöka sig på samma sak om och om och om igen men ständigt misslyckas men trots det inte byta taktik så faller man under definitionen på "idiot".

Socialliberalism är nog helt klart något för dig. Du kan plocka allt du gillar som är socialistiskt och allt du gillar som är liberalt och paketera det som just socialliberalism. Det kan ju vara legaliserade droger och planekonomi om du så vill, eller marknadsekonomi men med skyhögt skattetryck, en gigantisk offentlig sektor och moraliserande lagar i massor. Den senare varianten av socialliberalism kallar jag för dagens Sverige.

Svårt att se vad problemet är, socialdemokraterna gav i stort sett upp idén om gemensamt ägande av produktionsmedlen redan på 1920-talet. Ledstjärnan sedan dess har varit en pragmatisk inställning till marknaden, d.v.s. privat ägande och företagande accepteras och uppmuntras så länge det fyller politiskt definierade syften. Och sedan löntagarfondsexperimentet övergavs på 80-talet är alla sådana idéer döda och begravda inom socialdemokratin. Du kan med andra ord gott förbli socialdemokrat med dina nuvarande åsikter.

Håller med dig, känns som att S har tappat lite av sin socialism..

Så du anser att den demokratiska socialismen är död?

Det är faktiskt det jag gillar lite med socialliberalism, just att det är lite flexibelt Jag menar då är ju risken minst att man fastnar i ett dogmatiskt tänkande och bara ska införa sin ideologi till varje pris. Med Socialliberalism kan man ta hänsyn till hur människorna faktiskt har det utan att svika sin ideologiska grundsyn.

Mm håller med dig, men är verkligen socialdemokratin socialistisk idag då? Jag anser att den har blivit socialliberal eftersom den numera bara vill "humanisera" kapitalismen verkar det som. Och det är ju det som är socialliberalismens mål.. Jag tycker det är viktigt att man ska kunna stödja det parti man väljer i grunden även ideologiskt. Även om jag kan stödja S idag , eftersom det är typ socialliberalt, så vet man ju aldrig hur det utvecklas i framtiden.. Det kan ju lika gärna gå i en mer socialistisk riktning igen om vänstersossarna skulle få större inflytande i partiet.. Jag är så kluven, jag har ju alltid sett mig som sosse sakpolitiskt, men om jag ska engagera mig i nåt parti vill jag hålla med dem ideologiskt också.. Därför kanske t ex Centerpartiet är bättre, vad tror du/ni?

Min fetmarkering. Om socialliberalism är något vettigt eller inte tänker jag inte lägga mig i. Men lurar du inte dig själv när du tänker så? Du har ju insett att du sitter fast i dilemmat att du både värderar en ideologisk grundsyn högt, samtidigt som du vill vara flexibel och undvika all dogmatik. Kontentan av ovanstående är ju att din lösning på problemet verkar vara att gå till socialliberalismen för att den är just så menlös, urvattnad, principlös att den inte ställer några hinder för din pragmatiska flexibilitets-önskan. Vad är poängen med att hålla dig med en ideologisk grundsyn, om du ändå försöker gå förbi den genom att hitta en så menlös ideologi som möjligt?

Det kanske funkar rent tekniskt, men i praktiken blir det bara en lek med ord. Våga erkänn för dig själv istället att du innerst inne just nu har ideologin som ett hinder. En snyggare lösning i ditt fall tycker jag vore att du håller dig till en filosofi som bygger på konsekventialistiska axiom. T.ex skulle du kunna bli utilitarist om du känner att största möjliga lycka för samhällsmedborgarna är det axiom du vill ha som politisk ledstjärna. På så sätt kan du hålla dig med en uppsättning grundvärderingar som garant för koherens och konsistens i dina tankar, medans dom rent pragmatiska åsikterna om skatteförändringar, bostadspolitik, you name it, är flexibla i förhållande till dagens situation. Ditt mål är ju samhällsmedborgarnas lycka, dom politiska ingreppen bara flexibla medel för att nå dit. Är du med på hur jag menar?

(sen måste du ju inte bli just utilitarist om du känner att något annat passar dig bättre, det var bara för att illustrera poängen. Personligen sätter jag varje persons rätt till sitt eget liv som axiom, vilket tvingar mig till libertarianska teorem i slutändan, men uppfattningen jag får av dig är att du mellan raderna försöker få fram att ditt axiom handlar om människors lycka i första hand, deras frihet t.ex är bara ett möjligt medel för att nå dit. Dvs, en pragmatisk, konsekvensialistisk hållning, som gjorde att jag kände att utilitarismen borde passa dig bäst. Kalla dig för guds skull bara inte socialliberal om du vill ge sken av att värdera en ideologisk grundsyn högt. Socialliberal är bara ett modeord för folkpartister som vill verka ta det bästa ur båda världar; Det är ett urvattnat begrepp som tjänar som ideologiskt alibi för att kunna göra vad fan man vill med makten. Varenda beslut en politiker tar idag går ju att på nåt sätt klämma in i begreppet "socialliberalism")

Socialdemokraterna är ett väldigt brett parti rent ideologiskt, i ena änden av spektret finns sossar som på 80-talet hade klassats som nyliberala moderater, i andra ändan sossar som ligger snubblande nära vänsterpartiet. Det finns nog inget parti som har samma ideologiska spännvidd. Det som talar emot att sossarna skulle röra sig vänsterut är att de trots allt gör anspråk på att kunna bilda regering, och för att göra det måste man attrahera mittenväljarna framför allt i storstäder. Mittenväljarna fungerar därmed som en sorts "ankare" som förhindrar alltför långtgående vandring i socialistisk riktning.

Jag tycker du ska pröva dig fram, det finns inget förbud mot att byta parti om det inte passar. Även riksdagsmän byter parti ibland som bekant.

Jag håller med dig om att socialliberalismen utnyttjas mycket, däremot inte om att det är en menlös ideologi.. Socialliberalismens ställning gentemot övriga ideologier (vad dom stod för historiskt åtminstone) är ju att socialliberalismen förespråkar en fri ekonomi med socialt ansvar. Socialliberaler anser alltså att det finns ett behov av att hjälpa de svagaste i ett samhälle eftersom det annars kan bli ett hinder för dennes frihet. I övrigt har de ju en liberal syn på staten, nämligen att staten finns till för medborgarna och ska lösa saker som medborgarna gett den i uppdrag att lösa - inte tvärtom att det blir staten som står och pekar nedåt på medborgarna vad dessa ska göra. Utifrån detta bör en socialliberal kanske tycka att staten inte ska lagstifta om sådant som inte har ett stöd hos folket, för då blir det ju en auktoritet som stjäl folks frihet istället för att garantera den som var det usprungliga liberala syftet med att upprätta en statsmakt. Man kan fråga sig om t ex Folkpartiet är socialliberaler eftersom jag tycker de brukar ha en tendens att genomföra saker som inte är särskilt liberala, men i det stora hela kanske de är närmast socialliberalismen iaf..

Jag stödjer socialliberalismen som ideologi känner jag mer och mer, men jag värdesätter ändå att till viss del vara pragmatisk. Detta för att om man ser att människor far illa av en liberal politik så minskar ju dessas frihet, då kanske man måste ta ett socialt ansvar. Jag håller verkligen med om att detta "sociala ansvar" kan drivas till sin spets och motivera väldigt stora ingrepp i en människas privatliv, men det viktiga är ju att jag vet vad socialliberalism är för mig kanske

Men är det verkligen rätt att socialdemokraterna "får" kalla sig socialdemokrater idag då, hade det inte varit mer trovärdigt om de erkände att blandade socialdemokratiska och socialliberala idéer åtminstone? Jag har öppnat en tråd där vi kan diskutera detta:

https://www.flashback.org/t1951637

Vore trevligt om du deltog i den tråden med