Antinatalism

Fyra lysande minuter av Inmendham. "King of the hill" https://youtu.be/puq4nDAvuG0?si=2uKNRbmLHTDw3ws4

Ev argument ska presenteras i trådarna, iaf kort. Man ska inte behöva klicka på länkar enl Flashbacks policy för att ha en aning om vad den handlar om. Så det som bara finns i länkarna kan ju räknas bort. Utöver detta är det inte mycket till argument som presenterats, mest bara en massa skitnödigt och självömkande psykgnäll.

Nej, det gör det ju inte alls. T ex nyligen dog en nära vän till mig. Detta är beklagligt och jag sörjer honom. MEN jag är fantastiskt tacksam för att jag lärde känna honom och för allt han gav med själ och hjärta. Och han själv var levnadsglad och visade inga tecken på att tycka att livet inte skulle vara värt något bara för att han skulle dö en dag.

Varför skulle det vara rationellt att inte kunna uppskatta något om det inte varar för evigt? VARFÖR?

Underbart är kort. (Monica Z)
https://youtu.be/tRfGAN3xj-k?si=K33ZVm1t3B_xihmp

Monica Zetterlund led svårt av polio. Den gjorde henne till slut lam, så att hon brändes till döds när hennes lägenhet fattade eld och hon inte kunde fly. Bra att du nämnde ett exempel till på att vi har rätt.

Du svarar inte på frågan. Testar att feta den om det nu faktiskt skulle vara så att "ni" lyckas missa den:

VARFÖR skulle något vara värdelöst bara för att det inte varar för evigt?

Någon av Schopenhauer m fl som ni beundrar så måste väl ändå iaf försöka motivera denna helt grundläggande premiss för "ert" case? VARFÖR?

Underbart är kort.

Du kan ju ta och skilja dig då. Ett äktenskap måste ju också vara bättre ju kortare det är. Och så kan du avstå från din långa semester och ta en vecka eller en dag. Precis samma idiotresonemang.

Sedan handlar inte den låten alls om att det skulle vara bra att bra saker tar slut. Det är snarare ett vemodigt konstaterande.

Halmgubbe. Vem påstår att allt är bättre ju kortare det är? Inte jag iaf. Men hade jag bara en semesterdag skulle ju DEN vara guld och högt uppskattad och inte sämre därför att den tar slut. Det är ju t ex inte så att jag skulle tycka att den var värdelös och att jag inte ville ha ens denna enda.

Om det nu är ett så idiotiskt resonemang är det nog inte heller så svårt att iaf ge någon motivering till varför något skulle vara värdelöst därför att inte varar för evigt.

"Du är en idiot/lögnare därför att du inte tänker/tycker/tror som jag" är liksom inte filosofi öht. Du kan ju tydligen inte bättre än så, men kan verkligen inte Schopenhauer m fl bättre?

VARFÖR skulle något vara värdelöst bara för att det inte varar för evigt?

Det är någonting patetiskt över att sitta och desperat försöka övertala andra om hur bra livet är. Jag tycker att mitt liv är långt över medel men det skulle inte krävas många oförutsägbara händelser för att jag skulle bli antinatalist även om det skulle kunna vara temporärt.

Jag tycker inte vardag som att sitta på bussen till jobbet, att jobba och springa genom affären för att köpa mat är situationer som bevisar hur underbart livet är så även om jag inte är antinatalist så har jag inga bra argument emot det.

Bara mina tankar om någon bryr sig.

För att det inte är evigt.

Intressant här, i denna värld, är hur många människor klingar sig fast vid saker och ting (i rädsla i att förlora det). Allt ifrån saker man äger, partners, jobb, minnen, hobbies. I ett försök att göra det evigt. Men inget är evigt här. Att släppa saker och gå vidare verkar inte ligga i majoritetens intressen att göra. Vilket samtidigt är förståeligt - hur många måste inte kämpa till sig saker och ting för att få något. Men i slutändan förlora det ändå..

Eller hur, kan tycka att dessa livsälskare borde ha bättre saker för sig än att ihärdigt sitta och försvara natalismen om det inte handlar om någon slags hatkärlek ändå
Vissa finner tröst i uppriktighet och andra i förnekelse.

Ok. Så föreställ dig att du verkligen levde för evigt. Vi kan vidare anta att om det är något du t ex bygger så finns även det kvar för evigt. Du gör någonting idag som du nu verkligen kan njuta av eftersom du ju lever för evigt och så även det där du har byggt.

Men det blir ju ändå klart. Vad ska du göra sen? Du gör något annat, och låt oss säga att även det finns kvar för evigt. Det går en miljard år, och på dessa miljarder år har du fixat med kanske hundra miljarder grejer. En dag ser du den där saken du fixade med för en miljard år sen. Känner du ens igen den som din? Hur ska man ens kunna komma ihåg hundra miljarder grejer som man gjort? ÄR något verkligen mer meningsfullt om det finns kvar för evigt?

Livet behöver inte försvaras, men urusla argument (emot eller för livet) måste skjutas ner för den som älskar filosofi.

Jag tror att det starkaste argumentet emot hela Universum är att dess helvetesdimensioner går så mycket djupare än dess euforiska himmelska moment. Jag byter inte ut 5 minuter i en medeltida tortyrcell emot 5 minuter med världens vackraste kvinna, möjligen inte ens ett helt liv av förunderliga upplevelser (jag skulle möjligen gå med på det innan jag går ner till tortyrcellen, men när de borrar in nålar i mina pungkulor så är jag snabb med att ändra mig på en sekund).

Men livets djupaste helvetesmoment är nu inte något som gemene man någonsin kommer uppleva, speciellt inte år 2023 i Västvärlden. Det blir då lika dåliga argument som att inte åka flygplan och inte köra bil för att det finns en på miljonen att något hemskt kommer inträffa.

Vi har sedan morfin ifall man råkar ut för en riktig hemsk sjukdom, man kan också skjuta skallen av sig. Det tycks inte som om gemene man idag någonsin behöver uppleva de riktigt obehagliga smärtorna, eller exempelvis ett helt liv av smärta som slav i romerska minorna.

Så du uttrycker väl den "plåga" som gemene man måste uppleva: att sitta vid bussen, att vandra genom ica, att se gamla upplevelser repeteras om och om igen. Men...lyssna på en intressant podcast, ha en filosofisk diskussion med dig själv i din hjärna, lyssna på bra musik...så har du löst ditt livs problem. Detsamma kan inte sägas om en stackars fånge i Berias tortyrcell i Moskva anno 1950, men vi argumenterar inte antinatalism i gamla Soviet, eller hur?