Vad är nostalgi för er?

För mig så är nostalgi oftast positivt laddat men det kan även kännas jobbigt ibland, jag tänker då närmast på när man besöker gamla platser man inte sett på många år och upptäcker att mycket är förändrat och en del är mycket mindre och mer "taffligt" än man minns det. Vissa minnen bör just bara vara minnen och inget annat, man bör kanske låta bli att rycka i gamla trådar och liknande.

Sentimentalitet är något annat och är blandade känslor för mig. Jag älskar att frossa i gamla minnen men jag klarar inte längre av att titta i gamla fotoalbum längre. Gillar inte att bli påmind om hur jag själv och mina vänner såg ut för 15-20 år sedan. Det känns jobbigt när man stöter på flintskalliga och/eller skäggiga gubbar och förstår att de faktiskt är gamla klasskamrater och att de tänker exakt likadant om mig själv.

Musik och sentimentalitet/nostalgi är ett kapitel för sig själv.
Vill jag nudda vid den där känslan man hade när man var sjutton-arton år så sätter jag på albumet "Point of entry" med Judas Priest. Egentligen så tycker jag inte ens att det albumet är så bra längre men jag älskar att återkalla känslan från sommaren 82. Judas Priest dånar ofta från mina högtalare när jag är i trumpeten.

Sedan så har vi ju då detta med lukter. Jag minns exakt hur det luktade i gymnastiksalen och matsalen när jag gick i lågstadiet.
Kände dessa lukter för några år sedan och vips så var jag sju år igen. Mycket obehagligt. Det finns några fördelar med att bli äldre och det är att man slipper skoltvånget. Min barndom hade varit i det närmaste perfekt om man hade sluppit den förbannade skolan!

Något som jag också minns med fotografiskt minne är alla loggor för läsk, godis, reklam osv från slutet av sextiotalet till mitten av sjuttiotalet. Ni minns väl hur t ex läsketiketterna såg ut när ni var barn? Apotekarnes etikett bestod alltid av tre färgnyanser uppdelade i kvadrater längst ned på etiketten. Var det päronsoda var det tre gröna nyanser, var det hallonsoda var det tre röda nyanser och var det apelsinläsk så var nyansen orange för att därefter övergå till gult.
Minns ni de stora enlitersflaskorna i glas och som vägde flera kilo? Minns ni GB-glassarna? Det var t ex "Kid" som kostade sextio öre och som var hälften vanilj och hälften päron. Storstrut var lyxglassen och kostade hutlösa 1,75, Päronsplitt hette Päronpinne första året den kom och kostade drygt en krona vill jag minnas.
Marabous chokladkakor fanns i flera mindre storlekar och det fanns en chokladkaka som hette "Mellanmål", idag heter den "Sportlunch..."

Beskriv gärna vad nostalgi och sentimentalitet är för er!

Jag har en ganska kluven inställning till nostalgi.
Å ena sidan finner jag det närmast patetiskt i vissa fall då folk helt urskiljningslöst hyllar svunna tider och yttringar därfrån och därför direkt förkastar nutidens motsvarigheter.

Å andra sidan har jag själv ett närmast gränslöst intresse för allt tänkbart som kommer från 40-talet både då det gäller musik, kläder fordon och möbler.

Om detta kan kallas nostalgi vete fan då jag inte ens var född då, det är nog mer en längtan rent generellt till svunna tider och dess estetik.

Men för den skull behöver man ju inte vara helt avog till dagens dito, även om den i nio fall av tio kommer i mina ögon till korta.

Det kanske är så att nostalgin är en psykologisk "snuttefilt" i en otrygg tid för vissa?

Så fort jag skulle ha med mig saft så fick jag det i en sirapsflaska av morsan. Jag har tidigare beskrivit att saft i sirpasflaska och negerbollar var standardfika när klassen hade roliga timmen på fredagar i lågstadiet. Tänk va lycklig man var då, iaf jag! Fanns inga problem när man var 8 år ju!

Hemkola är en annan sak, jag brukade tigga pengar och åka till macken och köpa såna. Det fanns nåt annat godis också, röda trebenta gelegodisar med socker på. Väldigt goda!

Fat Bastard:


Japp! I och för sig så blir det lite märkligt när man ska analysera sitt eget beteende men så tror jag att det är för mig i alla fall.
Sedan så är jag en samlare också och då är det ju till en viss hjälp om man även är nostalgiker, utbudet blir ju så mycket större då.

Nostalgin var bättre förr... suck

Nä men dofter kan trigga grymma grejer.

Nostalgi... Ett ord som rymmer ganska mycket. Som folk har sagt innan i tråden, ljud och intryck kan framkalla stora nostalgiattacker. Jag blir nog dock mest nostalgisk av musik, sitta och plocka med gamla LP-skivor och lyssna och bara försvinna bort bland tonerna.

Nostalgi behöver nödvändigtvis inte vara något man upplevt. För mig är nostalgi en tid, eller en sak, ofta från 50-70-talet.
Är själv född på 80-talet men blir lyrisk när jag ser en gammal 50-talsradio...

Är också besatt av tekniken. Allting var så enkelt, tittar man i en bilmotor från 60-talet så förstår man hur saker och ting hänger ihop.
Den tiden var också befriad från all den plast som överfaller oss i dessa dagar. Visst hade man plast även då, men man hade iallafall vett att tillverka stötfångare i kromad plåt. dagens stötfångare är ett enda stort och ffult plastvidunder....

Nostalgi är nästan ett problem för mig. Älskar att minnas och diskutera ungdomstiden när man träffar gamla polare. Tonårstiden under 80-talet är fylld med underbara minnen. Alltifrån kirindränkta headbangingorgier på pojkrummet i tonåren till första hångelakterna i skolans bastu under mellanstadiediscot.
Som humbug skrev behöver nostalgi dock inte vara något självupplevt. Älskar att fördjupa mig i populärkulturella yttringar, främst från 60-talet. Som jag brukar säga, allt var bättre förr, igår var bättre än idag.

Pentry:


Kunde inte ha beskrivit det bättre själv!

För mig som född i början på 80-talet och tekniknörd så blir jag helt lyrisk när jag ser gamla teve/datorspel på loppisar etc. Gamla C64, NES och sånt får mig att bli lycklig. Men även saker som hockeybilder, den speciella doften när man öppnade ett nytt packet.

jag använder aldrig det ordet eftersom jag befunnit i en snurrande, svajade ymmnighetshorn av TVserier och musik och filmisar etc sedan starten, allt går i repris hela tiden - vet ej var det började...

Ju mer nåt förändras ju mer blir det samma sak....


Lasse Åberg har en bra definition i Två Lösa Boy och Rekordmagasinet, en bok som kom på 80-talet:

"Nu då vi inte har nån framtid är nostalgi en sorts krökt framtidstro..."

Idehistorikern Karin Johannesson menar att ordet har ändrats sen Första världskriget då shellshockade soldater som var oförmögna att gå tilllbaka till fronten hade drabbats av nostalgi, ett passivt sjukt tillstånd.

Nu menar hon att det är en nödvändig inre kontemplation vi hänger oss åt, en ensamkänsla men ganska skön (?)

Nintendo 8-bitar, Trollet med den gula kepsen, Zorro på lör/sön morgonen.