Detta är alltså en tråd där man visar exempel på politiskt korrekt skrivna krönikor, ledare och andra offentliga debattinlägg. Om moderator finner tråden mer hemmahörande i Medier och journalistik får
hen gärna flytta den dit.
Igår sprang jag på en av de mest politiskt korrekta krönikor jag någonsin läst och jag satte bokstavligen morgonkaffet i halsen när jag läste
Jens Liljestrands krönika
"Ett obehagligt förvandlingsnummer" (om Jens Liljestrands reflektioner angående den aktuella " SD-skandalen") i Sydsvenska Dagbladet av igår:
Länk till Jens Liljestrands krönika i Sydsvenskan
Som det anstår en politiskt korrekt formulerad text nuförtiden, ska det givetvis göras "motsatta" rasistiska kopplingar med termer som "den vite mannen" etcetera:
Citat:
Det som Kent Ekeroths mobilkamera registrerar är den vite mannens position i det offentliga rummet. Hans självklara tillträde, tillhörighet, anspråk på att bli lyssnad på och respekterad.
Och vad menar han här egentligen, när han återigen lyfter fram invandrare som några slags offerlamm? Vadå "just det"?
Citat:
Tänk efter nu. Tänk dig i stället att tre killar från Botkyrka eller Rosengård skulle löpa amok på öppen gata, för att sedan lämna platsen och nöjt konstatera, som Almqvist gör, att ingen vågar följa efter: ”Alla blev rädda för oss.”
Tänk sedan att polisen kommer. Hur hade de tre invandrarkillarna reagerat då?
Just det.
Den omvända rasismen och offermentaliteten tar aldrig slut i Jens Liljestrands krönika:
Citat:
Efter det misslyckade terrordådet på Drottninggatan, bara ett stenkast från Kungsgatan, skrev författaren Jonas Hassen Khemiri texten ”Jag ringer mina bröder”, om hur ursprung, hårfärg och namn skuldbelägger en hel grupp. Någon sådan bok kommer aldrig att skrivas om oss vita svenska medelklassmän.
Tankar, reflektioner, kommentarer? Andra exempel på "duktigt" politiskt korrekt formulerade texter i offentliga sammanhang? Diskutera!
