Ska inte lärare på universitet vara opartiska?

Hej,

Jag hade en lärare i Lund som precis innan jul tog en del av lektionen att berätta hur han hatade SD för de höll på att ta över landet (wtf?) (Iof så tog han det på en frågestund så det var ingen föreläsning, men ändå)

Är inte detta olagligt för en lärare?

Han var lärare inom humaniora, inte sant?

Varför skulle han inte få uttrycka sin åsikt under en "frågestund"?
På universitet (och visserligen gärna innan också) ska man kunna tänka själv, inte blint anamma allt som ens lärare säger till en.. Såvida det är fullvärdiga åsikter, och förakt gentemot SD är mer vanligt än ovanligt.

Det blir väl partiskt när läraren dömer dig utefter politisk läggning.

Nej fysiologi, så det kändes som ett väldigt distant ämne.


Nja fast att vara partisk betyder man tar någons sida. Är man opartisk så skall man vara neutral och inte visa att man tar någons parti.
Om en lärare dömer dig för politisk läggning är det väl personangrepp?
Men visst, om det inte är olagligt att vara partisk vid undervisning så...var allt jag undrade.

Det är främst vid bedömning som en lärare skall vara opartisk, och givetvis skall denne undvika att krasst propagera för politiska åsikter och filosofiska dogmer under föreläsning.

Nej, det behöver inte vara personangrepp. Det kan stanna vid ett omoget stadium, dvs skedet då läraren ifråga är partisk och bedömer dig utefter politisk läggning. Denne behöver inte attackera dig verbalt för att göra det.

Ni är väl vuxna människor som kan tänka själva på kursen, ser inte problemet mer än att föreläsarens politiska åsikter knappast hör till fysiologin och att en föreläsare på arbetstid bör hålla sig till det som ingår i kursen.

Jag hittar inget om att högskolepersonal inte skulle få yppa sina personliga politiska åsikter i vare sig Högskolelagen, Högskoleförordningen eller Lagen om offentlig anställning. Undervisningen skall emellertid byggas på "vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet", men det står inte automatiskt i motsats till att uttala politiska uppfattningar. Hade så varit fallet hade ju hela vetenskaper (nåja) fallit som undervisningsämnen; genusvetenskap och sociologi t ex, delvis även nationalekonomi.

Så, nej. Olagligt är det inte att ta ställning mot SD på universitetet, möjligen kan man tycka att det är allmänt olämpligt att väldigt tydligt ta ställning för eller emot ett visst parti, ty det försvagar lärarens möjligheter till trovärdighet i framtida analytiska sammanhang där politiska frågor kommer fram.

Så det är alltså inte olagligt? Ja precis, det är främst vid bedömning man pratar om partisk/opartisk men borde ju kunna diskuteras även vid vanlig frågestund.
Hursomhelst är det oprofessionellt...

Alla har väl rätt till sina åsikter, men att predika politik på ett universitetet är väl ganska olämpligt om inte olagligt. Du kunde ju bemöta honom, det skulle jag gjort om min lärare sa något sådant. Varför det kommer upp på en frågestund med en fysiklärare kan man dock verkligen ifrågasätta?

Aight, tack

Min erfarenhet av svenska universitet är att de är ideologiskt strömlinjeformade. Man har ingenting att förlora på att bräka med i kören och allt att förlora på att upprätthålla sin ideal.

Studerade Internationella Relationer på Göteborgs universitet för tio+ år sedan. På den tiden så skedde utbildningen i en utväxt som hette Världshuset och låg vid järntorget tillsammans med övriga göteborgska vänsterinrättningar. Hela organisationen skapades på sjuttiotalet då ett gäng akademiker i den rådande vänsterandan lyckades övertyga GU om att skapa ett center där sedan globala frågor studerades utifrån ett marxist-leninistiskt perspektiv (inget skämt). ALLA som jobbade där av de äldre var f d sjuttiotalsextremvänster.

Iallafall så var de även intellektuellt modemedvetna och hade ifrån åttiotalet mer och mer inriktat sig på kritisk teori istället för Appeliansk snyltarstatsteori och likande knäppt. Att de inriktade sig på kritisk teori sade t ex Mikael Baaz rakt ut när jag frågade vad de forskade om. De yngre akademikerna var samtliga del av olika inriktningar inom postmarxism (radikalfeminism, postkolonial teori osv) Då visste jag inte vad det betydde och tyckte det verkade vara teoretiskt svårt (mest för att jag försökte ta det på allvar, kritisk teori har ju ingen egentlig intellektuell kärna utan är mer en känsla samt avancerat grupptänk).

En del av dem hade blivit religiösa flummare efter Sovjets fall och konverterat till Buddhismen. Min kompis som fortsatte läsa en termin till berättade att de religiösa hade inrättat ett bönerum i källaren. En av de new-age frälsta lärarna tvingade min kompis att läsa en new-age-book som kurslitteratur inom, tror det var, Freds- och konfliktsforskning. Handlade om olika färger och känslor. Själva grundteorin som de sysslade med var att konflikter enbart beror på missförstånd och att samtal alltid är lösningen. Lösningen var alltså alltid nån sorts diskussions-kramcirkel på alla möjliga typer av konflikter.

Hela institutionen var alltså helt inriktad på att skapa vänsterakademiker till ett postmarxistiskt etablissemang och utbilda ideologiska spjutspetsar dit. Gjorde att allsköns vänsterfolk sökte sig dit. Iallafall så var radikalfeminism ofantligt populärt på den tiden. Det är svårt att tänka sig idag bara tio år senare men så var det.

Vi hade en ofantligt duktig iranier i klassen som var old-school-marxist av det teoretiska slaget. Då han var en skärpt kille så räckte han upp handen ganska ofta och kom med intressanta iakttagelser utifrån marxistisk teori om det ena och andra. Det var lite överkurs-marxism så vissa hängde väl inte med i resonemangen men allt var relevant och intressant (speciellt som jag på den tiden hade rätt så bra koll på den marxistiska begreppsapparaten).

Iallafall så slutade det med att radikalfeministfalangen i klassen, frontad av en kortklippt söt rödtott med moderiktig dresscode, blev fly förbannade. De gick upp tillsammans till iraniern i pausen och började skrika. Rödtotten hoppade upp och ner i vrede. Hon grät och skrek om vart annat. Allt handlade om hur iraniern förtryckte dem. Resonemanget bakom förtrycket bestod i att han som man räckte upp handen oftare än flickorna och att detta var könsförtryckande. Utöver detta så var det han sade för teoretiskt svårt för att de skulle hänga med. De ville alltså att vi därigenom skulle införa kvoteringar på handuppräckning samt att om männen skulle säga nåt så skulle de säga nåt debilt. Iraniern försökte skydda sig med att han inte alls ansåg att han hade en högre position då han försörjde sig på att jobba i turkkiosk ute i Angered för inga pengar alls och att han minsann därigenom inte passade in i förtryckande ramverket där högstatusmän pressar ner kvinnor. Den enkla gick inte då det på den tiden var såpass hög offerstatus för söta feministflickor som därigenom stod högre i förtrycksheriarkin oavsett männens egna offerstatus.

Iallafall så var alla där på pappret vuxna människor och man kan ju tro att lärarna därigenom smackar till feministmaffian på fingrarna för att upprätthålla ett meritokratiskt system baserat på handuppräckning. Så blev det såklart inte utan lärarna anordnade ett möte för hela klassen där männen skulle lära sig tolerans och förståelse över hur vi abstrakt förtrycker, även om vi inte är medvetna om det, och att helt enkelt sluta med det. Min kamrat trodde att det berodde på att även lärarna var rädda för feministmaffian då de annars antagligen skulle anmäla "könsförtrycket" till högre upp i universitetsbyråkratin. Han hade liknande erfarenheter ifrån Umeå Universitet där nån typ av Valerie Solana-inspirerad morduppsats lämnades in av hans feministkurskamrater och som sedan seriöst försvarades då ingen vågade gå emot dem av liknande skäl som på GU.

Finns andra historier som är ännu knäppare därifrån men iallafall. Detta var alltså Göteborgs Universitet och liknande institutioner finns över hela Sverige. Dessa akademiker i Göteborg samarbetar t ex med SIDA-bistånd och liknande.

Det är den typen av intellektuellt havererad kultur som genomsyrar mycket av svenskt universitetsväsende, även om Världshuset på GU nog stor ut som extra knäppt. Att lärare utan problem själva kan syssla med vänsterextremism är ingenting konstigt i ett sådant system. Det är tvärt emot meriterande om du vill lyckas få pengar till din forskning då den typen av människor även dominerar de akademiska finansieringssystemen.

Lärarna har inte någon skyldighet att vara politiskt opartiska, däremot är det ganska olämpligt att som lärare diskutera politik med studenterna, speciellt så laddade frågor som invandringspolitiken. Du kan ju själv fundera på hur reaktionerna skulle bli om situationen vore sådan att läraren gick loss med sina sympatier till SD eller för den delen SvP.

Jag skulle nämna det i kursutvärderingen, och även för kursansvarig samt programansvarig- politiska diskussioner hör inte till utbildningsämnet och är olämpliga att föra där.