25i-nbome - En resa mellan liv, död och oändligheten bortom

Det var en mörk novemberkväll... Vinden ekade högt i trädens höga kronor, och viskade genom natten. Jag hade precis köpt 5g cannabis, och var på väg till min kran som hade 25i-nbome lappar på 1mg/st. Jag hade tidigare köpt dess broder 25c-nbome av samma person, med häpnadsväckande resultat bara någon månad tidigare.

Jag kommer fram till honom, skakar hand, hälsar fint. Jag hade aldrig tidigare ätit 25i-nbome berättade jag för honom, men jag var väldigt van vid höga doser LSD och svamp vid stunden, så det enda jag frågade honom var om han tror att jag kommer överleva 3st. Får svaret att han absolut tror det.

Sweet, tänker jag, betalar, tackar och rör mig vidare mot hemmet.

Jag lägger mig ned i min säng med datorn vid min sida, lyssnar på Vibrasphere - Mountain Lake och plockar fram lapparna. De ser ju precis ut som LSD-lappar, tänker jag (0,5x0,5cm).

Tankarna stormar mitt huvud... Nu är det dags. Ska jag göra det? Det är dags, fuck allt nu kör vi... I nästa ögonblick så kastar jag i mig 2st under läppen, för att sedan ångra mig 10 sekunder senare och jag droppar den tredje.
Det tar inte mer än 30 sekunder innan jag tycker mig känna av ovanliga energier i min kropp, och mönster på väggarna börjar uppenbara sig.
Innan jag hinner förstå vad som händer så ligger jag och dreglar i min säng, och tappar medvetandet, men vaknar upp med 5 sekunders intervaller. Jag inser att jag håller på att dö, så jag slänger ur mig mina lappar och försöker lägga undan dem, men jag kommer bara halvvägs innan jag kollapsar och inte längre är kapabel till att röra min kropp...

Jag tittar på mina händer och ser hur dem blir alldeles bleka... Slutet är nära nu. Jag kan känna livet lämna min kropp för att aldrig mer återvända... Hela mitt liv går i revy framför mina ögon. Jag ångrar att jag aldrig sa till mina vänner hur mycket dom betydde för mig... Jag ångrar att jag aldrig sade till mina bröder och systrar hur mycket jag älskar dem. ..Jag ångrar att jag gjorde mina föräldrar och syskon besvikna... Jag ångrar att jag tog drogen, för nu är jag körd - död - som en pundare av en överdos. En skam för familjen.

Jag kämpar för att hålla mig vid medvetande, men det blir allt mer och mer ansträngande... Hela mitt liv går i revy och jag förstår att jag inte har mycket tid kvar. Jag ber världen om förlåtelse... Jag är för svag, jag orkar inte kämpa längre. Jag accepterar mitt öde, släpper taget och omfamnar döden... Helt plötsligt ser jag rakt in i alternativa verkligheter; en oändlighet av händelser som sträcker sig ifrån 10 sekunder sedan till om 10 sekunder. Jag förstår inte vad det är som händer, jag tror att jag är död, och jag katapulteras in i någon slags "void".

Där känner jag lättnaden. En enorm lättnad sveper över mig likt en tsunami, och jag kände mig för första gången i mitt liv i harmoni. Jag hade inte längre någon fysisk kropp som begränsar mig, utan jag var oändlig. Utan kropp var jag oändlig och kunde göra allt, vara allt, uppleva allt; på en gång - Jag var universum. Medvetande i dess renaste form - den högsta formen av intelligens.

Jag kommer inte ihåg mer av just den här aspekten av trippen, så jag är rädd att jag måste gå vidare lite grand. Inga ord kan förklara vad som hände sedan, och tro mig att jag har försökt. Jag har försökt att få ut något vettigt av min upplevelse i ord, men det går inte. Jag förstår inte, jag kan inte förstå. Det är som om en universal intelligens skyddar mig ifrån den här sortens upplevelse, den här upphöjda formen av medvetande. Det enda jag kan få ut i ord av det här är att när jag öppnade ögonen så kunde jag inte se. Det enda jag "såg" var vågor av information i olika frekvenser och våglängder. Sinnesintryck, förmodligen.

Jag blev visad hur medvetande är den femte fundamentala kraften. Vi är oändligt potential i en oändlighet av medvetande. Jag blev visad att syftet med mina trippar är att bygga vidare min DNA-molekyl, och "uppgradera" mina gener. Jag blev visad hur medvetande finns i allt. Vi är uttryck av medvetande i form av kolbaserade molekyler, ren energi(en atom består nästan till 100% av tomrum, och det är laddade partiklar som arbetar i samklang med varandra. Rörelseenergi och elektromagnetism). Vi är en perfekt sammansättning av kemi, som utan medvetande - biokemisk interaktion - hade varit omöjlig. Blev visad att det inte bara är vad man är medveten om som är medvetande, utan exakt all biokemisk interaktion. Vi är en perfekt sammansättning av kolbaserade kemikalier som genom DNA gör evolution möjlig. Jag blev visad att vårat syfte är att lära oss så mycket som möjligt och göra så mycket som möjligt åt världen innan vi dör, och på så vis "uppgradera" vårat DNA och föra det vidare till nästa generation så att de kan pusha evolutionen framåt. Vi är summan av alla våra generationer, vi är på toppen av våran evolution.

Allt är ett enda medvetande, en fundamental kraft som flödar genom hela universum och genomsyrar allt, och våran individualisering är endast våran inbillning av oss själva. Jag kunde t.ex inte under den här trippen säga vart min kropp började eller vart min kropp slutade. Jag kunde inte skilja på mig själv och universum, för att vi var samma sak. Medvetande styr hela universum. Ett enda oändligt hav av medvetande, som urrartar sig i stjärnor, galaxer, gasmoln, växter, djur, berg, planeter, bakterier, virus etc... Allt är så otroligt komplicerat och att förneka universums storhet vore att kalla all biokemisk interaktion som sker mellan växter, djur skitsnack. En sådan komplicerad värld kan inte vara utan medvetande... Det genomsyrar allt som är, allt som kommer bli, allt som varit, det är existensen själv.

Helt plötsligt vaknar jag upp. JAG LEVER! skriker jag högt.
Min vän Alexander ringde mig, det var därför jag vaknade upp, så jag svarar och det enda jag hör i princip är : blablablablabla bla bla bla, och ord och bokstäver skjöts ur telefonen i olika färger. Jag svarar lugnt att jag inte har en jävla aning om vad han snackar om. Han upprepar, och jag uppfattar: lekplatsen, 10 minuter, weed.

Det räckte för mig, jag sökte upp mitt starkt doftande weed och begav mig ut i natten. När jag går ut ur mitt hem så fattar jag inte vad det är för skumma varelser som bor i "hyddorna" runtomkring, och jag hade knappt en aning om vem jag var. Det kändes som om jag hade tilldelats en roll som jag var tvungen att spela, men det kändes så betydelselöst, jag hade ingen åsikt om något. Jag var tyst, lugn, passiv och observerade. Min enda uppgift hade helt plötsligt blivit att observera. För om det inte finns något som observerar, så finns det heller inget som tolkar och upprätthåller den såkallade "verkligheten".

Träffar mina vänner, och jag tror ju fortfarande att jag är döende, men jag bryr mig inte längre. En tår rinner ner ifrån min kind, och jag tittar upp mot den stjärnklara himlen.

Jag kan inte förstå vad dom pratar om, eller ens vilka det är, jag vill bara röka så mycket weed som jag kan innan jag dör, tänkte jag. Rullar upp gås efter gås, tills hela femman är upprökt. Mina vänner ville inte vara med efter ett tag, bara för att vi redan rökt väldigt mycket. Men det var för stunden det enda jag ville göra. Ska jag lämna världen för evigt så kan jag i alla fall röka upp min femma först.

Efter att jag rökt upp den sista gåsen av mina 5g, så tittar jag på min vän, och slår mig själv för pannan och ropar: Är du seriös eller?!
Min väns ögon hade fått vingar och ben, och sprungit ut ur hans skalle. Han ger mig en undrande blick, jag säger inget, och vi rör oss innåt.

Jag kunde inte komma ihåg vart jag bodde eller vad det var för varelser som bodde i hyddorna runtomkring, men jag kom ihåg lite vart jag kom ut ifrån. Så småningom hittar jag hem, och jag kollapsar i min säng igen och tappar medvetandet. Fast den här gången så är det inte döden som väntar, utan mitt undermedvetna. Mitt tempel, min heliga domän. Jag tror dock vid det här laget, och är övertygad om att jag är död. Jag hade accepterat mitt öde som en avliden hobbyknarkare. Jag kan tyvärr inte få ut något av det här i ord, över huvudtaget, då det inte finns några ord för att beskriva det. Bokstavligen talat.

Vaknar upp många timmar senare, och är vid medvetande och kan uppfatta saker. Min första tanke var: WHAT THE FUCK, HÄNDE PRECIS?!
Därefter bryter jag ut i glädjetårar, och eufori. Jag har aldrig någonsin förut varit så glad över att få vara vid liv som då. Att överhuvudtaget få existera, det är en gåva! Jag kommer aldrig att ta livet för givet igen! Aldrig, aldrig, aldrig! Jag tänker numera vara så bra som jag kan vara. Mitt ego kommer aldrig att hamna i vägen för min lycka igen, jag kommer uppskatta varenda aspekt av livet och existensen hädanefter.

Under hela följande dag var jag skakis och gråtfärdig av den extremt starka upplevelsen som jag hade. Hela världen var full av liv, full av underverk - Det var så vackert.

Den här trippen fick mig att ta min verklighetsuppfattning och perception i mina egna händer, för att leva som en så komplett person som jag bara kan, vid alla lägen. Som negativ aspekt dock, så fick det mig att inte bry mig nämnvärt om vad som händer med mig själv, sålänge andra får det bra. Detta ledde i början till självdestruktivt betéende. Jag skulle aldrig mätta mina egna mage om någon annan var hungrig t.ex... Jag förstod dock att jag måste ta hand om mig själv, annars dör jag utan att ha bidragit nog till jorden.

Alla är i mina ögon gudomliga väsen, men många utav oss är sovande själar. I tusentals år har människor sökt efter en yttre gud. Men sanningen är att den gud vilar djupt inom oss alla.

Ursäkta mig om detta lät som flummerier på hög nivå, det var det väl iofs, men ni ska veta hur extremt svårt det är att förklara det oförklarliga. Jag är överygad om att det inte går att verkligen förklara egodöden. Men jag gav det ett försök på grund av diverse requests.

hope u like it

Jävligt bra bearbetning att försöka skriva en tripprapport måste jag säga, minnesbilderna börjar komma tillbaka nu

Hahah fyfan vad intensivt det var

Jag kanske borde skriva en längre mer detaljerat rapport, under loppet av några dagar istället för ett allt på en gång försök som tog mig 1 timme :P

Galet!

Frågor:

Blev trippen större/"värre" efter weedet?


Kvarstår denna känslan idag?
Var denna känslan annorlunda jämfört med när du tagit LSD och svampar?

Väldigt bra rapport. Oerhört intressant läsning! 5/5 lappar

Räckte det alltså med att ha lapparna i munnen 30 sekunder innan allt small på? Man har ju hört att det tar uppemot en timme innan 25I ger effekt?

Mvh

Med tre lappar går det nog lite snabbare.

Första gången jag tog 25i-nbome droppa jag 3st, var inte ens nära det du beskrev

Fick jävligt hög hård puls och blev varm som fan.

Men jag såg lite vackra visuella mönster i väggarna, taket lyfte och vågade sig och musiken var otroligt vacker, beröring av mjuka saker underbar. Introverta syner det mest tilltalande med hela trippen.

Ger din tripp ändå 5/5 därför att den så väl beskriver min egen förståelse av universum, materia och medvetande. Kvantfysik beskriver det mesta, sen får man dra några egna slutsatser ur det

//Bjidi

5/5 lappar! Grymt cool story!

Haha lappar asså... Att någonting så litet, kan göra så mycket! En av många favoriter faktiskt!

Det där med döden är så jävla svårt att hantera när man är trippad. Får alltid likadan känsla själv, att nått inte riktigt stämmer, känns som om medvetandet håller på att kollapsa, och man tror att man håller på att dö, man ångrar att man tog drogen osv. Sen löser det ju sig om man inte gör något dumt.

Kanske för man är ung och vill leva lite längre, egot är extra oroligt. Så kan man sitta och snacka om det när man är nykter och tro att man är hur stark som helst mentalt, men när det kommer till kritan blir man rädd som ett litet barn.

Trevlig rapport, mycket intressant att få höra andra människors upplevelser!

Trippen fick en behagligare karaktär efter weedet tyckte jag, men såklart att det blev mycket mer intensivt Behagligheten skulle kunna förklaras i termer som CBD - en antipsykotisk cannabinoid, om jag inte missminner mig. Det kanske styrde mina tankar åt rätt håll, jag vet inte faktiskt, svårt att uppfatta något i det stadiet. hehe. Det var inte förrän jag blandade det med MAM-2201 som binder främst till CB1-receptorerna i kroppen som det blev väldigt obehagligt, t.ex jag fick frågor ifrån mitt överjag om hur jag vill bygga vidare min DNA-molekyl, och mitt i alla dessa frågor så får jag frågan om jag önskar stänga av hjärta, svarar såklart nej, och då får jag frågan om jag önskar att stänga av organ och hjärnceller :P Sjukt svårt att förklara med vanliga ord. Speciellt med ett så outvecklat språk som svenska, vi hade behövt mer ord, och jag hade behövt en något skarpare hjärna, förmodligen hehe.

Japp, den kvarstår, men mitt ego har återhämtat sig en del, så den är ju inte lika stark, men den är där, hela tiden och konstant. Jag har utvecklat en förmåga att "känna" av när liv infinner sig på en plats, och inte. T.ex när jag går in i en skog, så känner jag omedelbart av en närvaro av en intelligens/ett medvetande. Skulle kanske kunna vara trädens medvetande. Samma grej med människor, och allt liv i regel. Jag kan kanalisera känslan när jag så önskar, så att den förstärks och ger ett "upplysningsstadie". Bokstavligen talat, vi snackar inte om att jag är medveten om en eller två universala sanningar, utan vi talar om Buddhismens "Nirvana".

För ja, som sagt tidigare så har jag nu fått uppfattningen om att all biokemisk interaktion är
medvetna processer som styrs av ett universalt medvetande - en sorts fundamental kraft. Allt kan tyckas styras av ett medvetande, kodat av medvetande. För utan det ena kan man inte ha det andra, allt och alla fungerar mer eller mindre i samklang med varandra/naturen i allmänhet. T.ex så är det kanske därför som egot strävar rent instinktivt efter att må så bra som möjligt, och såvida man inte är psykopat(säkert många i riksdagen som är psykopater, då de aktivt förtrycker mänskliga rättigheter, och utnyttjar våra mänskliga skyldigheter till sina egna behov. Men men, jag skulle inte tala om det nu, det kan jag hålla en annan föreläsning om. haha ), så är kärlek den bästa känslan i världen. Och när någon man älskar tas ifrån en så dör man lite inombords... Kosmisk kärlek är nog äkta. Fundera på det, alla djur försvarar rent instinktivt sina egna osv. Jag kan ha helt fel dock, eftersom att det inte går att utföra några konkreta studier på ämnet.

Ursäkta mig, om jag inte fick fram något vettigt, eller om jag motsade mig själv på någon punkt, jag finner det väldigt svårt att förklara mina upplevelser i ord, då det är obeskrivliga känslor som kan tyckas vara oändliga, som jag förmodligen och lyckligtvis kommer att tvingas att leva med resten av mitt liv

Jag har ätit 150-200 toppslättskivlingar tillsammans med en MAO-hämmare som mest, och det var inte i närheten av lika starkt faktiskt, inte heller fick jag någon långvarande känsla efteråt. Hade bara trippat i ett "level 4,5" stadie tidigare(snudd på 5 eller inslag av level 5-upplevelsen. Det här fick jag på svampen med mao-hämmaren, därför skriver jag 4,5 ), och hade aldrig gått all the way förut. Det kan verka som om jag är naturligt tolerant mot just tryptaminer och psykedelia i allmänhet, men jag är inte helt säker, då jag har hört att en egoupplösning inte alltid sker under en tripp, utan det är ett relativt sällsynt fenomen som enbart händer några gånger i varje liv. Men i alla fall, upplysningstillståndet, och känslan av att man vet precis vad man måste göra och sitt syfte är väldigt snarlikt, för mig i alla fall.

Undantaget var när jag rökte DMT, men det räknas ju inte, eftersom att jag inte kan minnas vart jag rökte det, eller vad jag trippade om. Bara känslan som slog mig när det kickade kan jag minnas nu i efterhand. Känslan var liknande 25i-nbome tyckte jag... I den meningen att det kändes som att jag stirrade döden i vitögat, och sen blev överöst av en "tsunami". (edit: Jag rökte nog för mycket DMT, det måste ha varit så. Jag var för hög för att kunna ha någon som helst uppfattning om trippen ö.h.t, jag rökte mig nog för långt bort ut i kosmos med andra ord. Det blev nog upp emot 100-200mg i bongen skulle jag tro... Det var inte rena kristaller, utan det hade utvunnits utav någon växt som innehöll flertalet alkaloider, men det var i alla fall mycket starkare än vad jag trodde att det var. Lämnar det här nu hehe, ville bara förtydliga den punkten i varje fall. Kortfattat - rökte så mycket så att jag inte kunde ha någon form av upplevelse ö.h.t)

Skillnaden var att jag omedelbart blev avlägsnad ifrån den vanliga verkligheten utan någon flash av mitt liv direkt på DMT... Föreställ dig själv en tsunami som träffar stranden där du ligger och solar, och du klamrar dig fast vid ett träd i ett tappert försök att hålla dig kvar vid livet, för så fort du åker med strömmen så dör du. Så ungefär kändes det när jag tog 25i-nbomen.

Känslan i jämförelse med LSD var väldigt snarlik, inte under själva trippen, men efteråt.
I alla fall, om man upplevt splittring av egot, och insikterna man kan få av att göra så.
Skillnaden mellan LSD och 25i-nbome är att 25i-nbome slår mig som en slägga i bakhuvudet, och ger en mycket klarare tripp. En annorlunda karaktär, helt enkelt. Kanske inte den mest njutsamma hallucinogenen jag tagit, men det är lätt och garanterat den bästa för personlig utveckling, för mig.

Kan tillägga att jag spenderat 5-6 trippar till med 25i-nbome efter det här, med maxdosen 2mg (överskrid inte 2mg om du vill ha en behaglig tripp btw), med lyckat resultat. Varenda gång som jag har ätit 25i-nbome så har det känts efteråt som att min hjärna har uppgraderats till en ny version, en snabbare, mer medveten, bättre helt enkelt. Skulle kunna förklaras i termer som att den psykedeliska upplevelsen för mig handlar om att bygga vidare min DNA-molekyl, och utvecklas. För som ni alla vet som har ätit det här, ni vet, att de har en förmåga - om använt rätt - att omprogrammera/omstrukturera era nervceller i hjärnan.

Anledningen till att lapparna slog så snabbt var pga att de var HPBCD complex blotters. Det halverar ungefär tiden det tar för det att slå. Plus att det är en fenetylamin, vilket brukar innebära att det inte handlar om 30-90 minuter innan trippen börjar efter att onseten börjat, utan man peakar inom en kvart, kanske en halvtimme efter att onseten börjat. Åtminstone jag, och på den dosen jag tog.

I det här fallet så tog jag lite väl mycket dock, så det kändes som att bli sprängd av en atombomb. Jag menar, mina biologiska kärnfunktioner som omvandlar sinnesintryck till något som man kan uppleva/uppfatta, sattes ur spel helt och jag har nog aldrig varit så långt ute, och så vilsen förut någonsin i hela mitt liv.

Och du som inte fick bra effekt på 3mg - Är herrn säker på att du intog det korrekt? Vanliga blotters måste hållas i munnen i typ 40 minuter innan upptaget upprättats korrekt. Ett tips från "coachen" () är att ha dem under läppen och inte svälja någonting förrän du känner att du inte vill ha mer. Det brukar jag göra, works every time Alternativt så är du naturligt tolerant mot just den här drogen/fenetylaminer. Har du testat meskalin förut? Ät en heroisk dos av det, och återkom till mig senare

Ha det bäst, käre flashbackare!
Skriv gärna om ni önskar svar på mer frågor
Jag svarar jättegärna, och blir t.o.m väldigt glad över att ni ens tog er tid att skriva inlägget överhuvudtaget Ni är omtänksamma, ska ni veta!

Cred och respekt till alla som tog er tiden att läsa min rapport
Det uppskattas! Speciellt när det gäller en så personlig grej som en tripp.

Peace!

En utav de bästa tripprapporterna jag har läst! 5av5 Solaris

Detta var en riktigt intressant och underhållande rapport!

Förstår att du gick så djupt in i trippen som du gjorde. Har själv testat 25i en gång och intog endast 500ug. Det räckte dock för att göra mig hyfsat mindfuck och när jag var ute och promenerade vid en välbekant plats var jag helt vilse och var vissa stunder mycket tveksam på om jag verkligen skulle hitta tillbaka hem, trots att jag ändå innerst inne visste exakt var jag var någonstans. Haha.