2013-02-02, 12:40
#1
En pojke som precis hade fyllt 14 år blev av en fotbollsklubb utesluten ur laget efter en träning. En del pojkar hade i laget under termen av "skojbråk" jagat varandra som en katt och råttalek som gick ut på att man skall puffa till den andra i rumpan eller på armen där de listat ut att det fanns någon öm punkt. Leken gick ut på att man skulle smita och jaga. Det handlade inte om att kränka utan snarare med syfte att det var just den barnsliga form av "skojbråk" som just killar i 12-14-årsåldern ägnar sig åt. Detta gjorde de givetvis när tränare inte tittade på under bl a tillfällen då de sprang i skogen. Denna träningen råkade en pojke ur laget träffa sin kompis på ett sådant sätt att de gjorde ont. Pojken tröstade den som blivit träffad och ropade på tränaren och visste inte till sig av ånger och kramade och bad om ursäkt.
Leken heter lite olika namn: göra en budda, dajma m.m. Det handlar här inte om den sortens "dajmning" där förmål används för att föra upp i baken utan snarare om att puffa till där bak eller på armen os.v. Det handlar om en gemensam "lek" (hur dum lek vi vuxna än tycker att detta är). Pojken har alltså bett om ursäkt fått bestraffning på hemmaplan och förstått att det här inte var en vidare bra lek. Föräldrarna till pojken har upprepade gånger skrivit till fotbollsklubben och hävdat att de var fullt eniga om en "korttidsbestraffning" men inte en uteslutning/avstängning som i detta fallet. När nu över 1 år har gått och ingen återkoppling skett till pojkens föräldrar så beslutade de att stämma klubben för grov kränkning mot barn där de anser att uteslutning på detta sätt är orimligt i förhållande till att detta var en ett "gruppfenomen" i laget och att enligt barnkonventionen kan man inte bestraffa barn på detta sätt genom social dödning. Klubben anlitar en advokat som kallar till samtal. Vid samtal hotar klubben föräldrarna med att de gärna får stämma men då kommer klubben hävda att det pojken gjorde var jämställt med våldtäkt. Det pojken gjorde var inte på något sätt,något annat än att puffa till lagkamraten där bak. Lagkamraten hade också vid andra (tidigare)tillfällen jagat pojken för att göra samma sak men inte lyckats träffa då han var för snabb och hunnit undan.Så en fråga som skulle komma att handla om det oriktiga i att utesluta ett barn/ungdom ur laget och klubben tills vidare kom vändes nu till att handla om våldtäkt. Min fråga är: Kan man jämställa en sådan sak som att puffa till i rumpan med våldtäkt? Klubben har alltså hotat föräldrarna med att de kommer använda detta om föräldrarna väljer att gå vidare med stämning. Självklart vill ingen förälder att ens barn ska bli förknippad med sådant. Själva leken har varit ett gruppfenomen under gemensamt skratt så det handlar inte om tvång , föremål eller med syfte att skada. Tacksam för svar.
Leken heter lite olika namn: göra en budda, dajma m.m. Det handlar här inte om den sortens "dajmning" där förmål används för att föra upp i baken utan snarare om att puffa till där bak eller på armen os.v. Det handlar om en gemensam "lek" (hur dum lek vi vuxna än tycker att detta är). Pojken har alltså bett om ursäkt fått bestraffning på hemmaplan och förstått att det här inte var en vidare bra lek. Föräldrarna till pojken har upprepade gånger skrivit till fotbollsklubben och hävdat att de var fullt eniga om en "korttidsbestraffning" men inte en uteslutning/avstängning som i detta fallet. När nu över 1 år har gått och ingen återkoppling skett till pojkens föräldrar så beslutade de att stämma klubben för grov kränkning mot barn där de anser att uteslutning på detta sätt är orimligt i förhållande till att detta var en ett "gruppfenomen" i laget och att enligt barnkonventionen kan man inte bestraffa barn på detta sätt genom social dödning. Klubben anlitar en advokat som kallar till samtal. Vid samtal hotar klubben föräldrarna med att de gärna får stämma men då kommer klubben hävda att det pojken gjorde var jämställt med våldtäkt. Det pojken gjorde var inte på något sätt,något annat än att puffa till lagkamraten där bak. Lagkamraten hade också vid andra (tidigare)tillfällen jagat pojken för att göra samma sak men inte lyckats träffa då han var för snabb och hunnit undan.Så en fråga som skulle komma att handla om det oriktiga i att utesluta ett barn/ungdom ur laget och klubben tills vidare kom vändes nu till att handla om våldtäkt. Min fråga är: Kan man jämställa en sådan sak som att puffa till i rumpan med våldtäkt? Klubben har alltså hotat föräldrarna med att de kommer använda detta om föräldrarna väljer att gå vidare med stämning. Självklart vill ingen förälder att ens barn ska bli förknippad med sådant. Själva leken har varit ett gruppfenomen under gemensamt skratt så det handlar inte om tvång , föremål eller med syfte att skada. Tacksam för svar.