Vart är visionerna i svensk politik?

Borgarna vill inte göra något mer, vänstern vill höja skatterna lite för att öka de offentliga utgifterna lite, SD vill minska invandringen för att omfördela de offentliga utgifterna. Överlag väldigt tråkig inrikespolitik - rentav totalt intetsägande. Vart är visionerna? Varför vill inget parti göra Sverige till världsledande inom något område? T. ex göra Sverige till en ekonomisk, kulturell eller varför inte militär stormakt?

Det undrar jag med. Det parti som hade haft ordentliga visioner, oavsett åt vilket håll hade fått min respekt. Nu vill samtliga 8 riksdagspartier förvalta en socialdemokratisk stat och max ändra några procent hit och dit i skatter och ersättningar.

Enkelt. Ju vidlyftiga planer man har för landet - desto färre människor stänger man ute från att rösta på ens parti. Därför vågar inget parti sticka ut utan alla säger sig arbeta för allas bästa.

Vi har inte kompetens inom landet till att göra Sverige till en ekonomisk stormakt. Vi klarar knappt av att konkurrera med europeiska länder, allra minst med asiatiska länder. Vi har idag tung industri som skulle behöva vidareutvecklas, istället så hinner vi inte med den internationella utvecklingen.

Sverige är för ekonomiskt fattigt för att bli en kulturell stormakt. Vi har fortfarande stor arbetslöshet med människor som därför inte kan förverkliga sig själva. Vi har också väldigt liten andel personer som kan försörja sig på deltidsjobb. Därför utvecklas vi snarare mot ett kulturellt fattigt land. Det är inget som politiker kan besluta om - utan något som uppstår vid rätt förhållande mellan levnadsstandard och sysselsättningsgrad.

Vi har ganska spännande politik men på andra områden. Kriminalpolitik, immigrationspolitik, arbetsmarknadspolitik och bostadspolitik är områden som på ett "spännande" sätt måste förändras.

Sverige som land har ett dåligt småföretagarklimat, vi är dåliga på att vara innovativa. Sveriges framtid ser inte särskilt ljus ut.

Jo, personligen tycker jag att mer resurser måste läggas på ren grundforskning och inte bara på forskning i strategiska syften. Det är en större risk, men nödvändigt för att mänskligheten ska utvecklas. Jag tycker det är bedrövligt om samhället går mot att vara ett ekorrhjul som inte satsar på att bli världsledande (åtminstone per capita) inom att främja människans nyfikenhet på vår omvärld.

Många politiker verkar missa att det är den rent nyfiket drivna forskningen som sedan kan leda till kunskap om universums innersta och yttersta beståndsdelar som ingenjörer och liknande sedan kan använda för att konstruera hela samhället till det bättre för alla!

Fysiker förr i tiden forskade knappast på elektriciteten för att de visste att vi sedan skulle kunna bygga högteknologiska datorer med hjälp av detta. Nyfikenhet driver oss framåt, men det kan bli olönsamt under kortare tidsperioder, såsom en mandatperiod, vilket gör politiker ointresserade.

Mer visioner åt folket, jag är helt klart med dig där! Och jag tror få saker är så effektivt för att få en större skara medborgare att intressera sig för att bli duktiga inom fysik, matematik, och alla mängder intellektuellt krävande discipliner (såväl praktiska som teoretiska) som månlandningar, Marsresor och liknande!

Media verkar dessutom ha snöat in sig på humaniora och skriver mycket sällan om alla fantastiska genombrott som sker i laboratorier runt i världen - vilket borde gå att skriva om i lekmannatermer!

Håller helt med dig. Tyvärr går trenden, inte minst inom EU men även i Sverige, åt andra hållet. All forskning ska vara så tillämpad som möjligt och involvera "stakeholders" och kommersiella intressen.

Regeringen talar iofs om att satsa på "den rena grundforskningen" men har inte förstått hur systemet fungerar. De ger mer pengar till universiteten vilket bara göder byråkratin och vansinniga byggprojekt.

Om de ville stödja grundforskningen skulle de i stället ge ännu mer pengar till Vetenskapsrådet, som är den enda statliga forskningsfinansiär som stöder grundforskning idag.

Sverige måste satsa på inhemsk produktion. Med tanke på de suveräna skolresultaten vi hört om ett antal år nu och med Jan Bjöklunds oljetanker som tar flera år att vända, ser de närmsta 5-10 åren ganska dystra ut för Sverige.

Detta kommer att leda till mer brain-drain på semikort sikt, vilket själper ännu mer. Jag har inte alls en bra bild om hur Sverige skall klara de närmsta 5 åren.

Måste faktiskt hålla med dig TS. Var finns visionerna? Det enda parti jag kan se som tycks tänka på framtiden är SD. Nu är jag väl aningen partisk eftersom jag kommer rösta på partiet nästa val men ändå, dom tycks tänka mer på lång sikt än vad övriga partier gör.

7-klövern envisas om att invandringen är ett måste för att upprätthålla mångfalden och kampen mot rasism som är ovärderlig. Konsekvenserna är ju uppenbara av ansvarslös politik och jag har hört sverigedemokrater ta upp ett en fråga som är ett kommande problem i framtiden.

Vad händer när alla pengar tar slut och välfärden och bidragssystemet kraschar? Invandrartäta områden med högarbetslöshet lär ju toppa polisens agenda i flera år framöver eftersom kaos och upplopp kommer att bryta ut.


Skulle väl ändå beräkna mig själv som förhållandevis insatt i politiken idag men ärligt talat kan jag inte erinra mig att några partier talar om framtiden. Vad som väntar ser allt annat än ljust ut tycker jag iallafall och vi behöver förändring på en stor mängd områden, inte minst gällande invandringspolitiken.


Det tycks ligga mycket kommersiella intressen i nutiden där man totalt skiter i konsekvenserna. Ett antal medier rapporterade om ett virus som är lokaliserat på ett laboratorium i Uppsala, ett virus som skulle kunna eliminera cancer för gott! Vad som krävs är bara lite forskning, som regeringen vägrar finansiera eftersom man inte kan ta patent på den här bekämpningsmetoden, då den beskrevs i litteratur redan under 50-talet.

Vad vill alla partier göra i framtiden är frågan? Vilken framtid vill dom ha?

Framtidsfrågor är däremot svåra frågor som rubbar den neutraliteten man har som parti. Detta kan man förlora många väljare på och borde väl vara en förklaring till varför politiker allmänt avskräcks från frågor gällande framtiden.

Partier står inte för visionerna, partier är ett verktyg för att nå sina mål (och i slutändan vision). Det blir lätt att man söker efter en vision eller ett mål att arbeta för istället för att tänka igenom vad man själv har för mål och vision. Har man en egen klar bild av sin vision är det bara att se partipolitiken som ett smörgåsbord och välja dem som passar för stunden.

Problemet är att politiskt engagemang bygger på viljan att göra samhället bättre. Idag står vi inför stora problem: den ekonomiska krisen, miljöproblem, ökad konkurrens från länder i tredje världen, en åldrande befolkning etc.

Det är därför inte säkert att det finns utrymme för förbättringar under de närmaste åren. Snarare handlar det om vilka neddragningar och försämringar vi ska ta. Och den sortens beslut är politikerna sämre på. Av begripliga skäl. Ingen har ju visioner om hur det ska bli sämre.

Svepskäl i min mening. En stark nation bygger för framtiden i dåliga tider.

Jag trodde det hette: " En stark nation bygger för framtiden i bra tider" (för att ha då landet går dåligt)
Sverige har istället konsumerat då det gått bra för att sakna då vi nu behöver.

För inte så många år sedan hette det:
"Sverige ska bygga världens bästa skola" - har blivit kraftig försämring av lärares status och elevers prestation.
"Förhindra framtida arbetskraftsbrist genom att ta in arbetskraft"- nu har vi för mycket arbetskraft.
"Trygga de framtida pensionerna och stärka framtida utveckling genom invandring" - pensionerna är rekordlåga.
"Framtidspotential finns i nybyggarlandet Sverige - (diverse lögner)

Ovan egentligen floskler - var vad som jag upplevde präglade debatten hur Sverige skulle förbättras för några år sedan. Så gick luften ur - och vakuumet som uppstått verkar inte ersatts med något?