2013-03-30, 21:40
#1
Tju! Är en riktigt lurker jag, har suttit och läst och fått en hel del nöje härifrån sen tidiga 2010, så jag tänkte att det var dags att bidra med nåt. Den här händelsen ägde rum någon gång i mellandagarna nu i vinter. Började jobba på historien redan samma kväll, men jag är lat och skrev inte klart den förrän nu. Här är min historia om en hund och en lat kärring.
Hittade under vintern ett rätt soft ställe att röka på. Det är en mindre bad/grillplats som ligger i samhället, men det finns inga lyktstolpar nära nog för att man ska synas när man sitter därinne i mörkret. Den har också en riktigt trevlig bänk där jag brukade sätta mig och röka och lyssna på ett par låtar innan jag gick hem igen.
Kvällen ifråga satt jag därinne, lugn och glad som vanligt. Kan tänka mig att jag lyssnade på Mumford & Sons den kvällen, lyssnade mycket på dem under den här perioden. Whispers In The Dark var speciellt bra på just den platsen. Iaf, jag sitter där och har rökt ungefär 2/3 av jointen, när jag bara plötsligt tvärt vänder mig om. Tror inte att jag hörde nåt, jag hade lurarna i öronen trots allt, men jag kanske såg nåt i ögonvrån. Jag vänder mig om och jag ser bara en mörk skugga komma farande mot mig. Hinner knappt tänka eller reagera innan den är framme vid mig. Det var en väldigt svart, väldigt kelig hund.
Första faran över, jag kommer inte bli sargad av nåt monster. Är fortfarande lite smått omtumlad och jag försöker desperat släcka jointen samtidigt som jyckjäveln hoppar på mig och försöker slicka mig i ansiktet. Har fortfarande lurarna i öronen och i tio sekunder är det full kalabalik. Till slut springer hunden iväg samma väg den kom. Här kommer då nästa rädsla. Folk har givetvis sett mig gå in på den där badplatsen och har ringt polisen. Hunden hade spårat upp mig och springer nu tillbaks till sin förare. SHIT.
Så var det dock inte heller. Hunden kom ganska snart tillbaks igen och började nosa runt mina fötter. Börjar fundera på vad den gör här, och om nån är ute och letar efter den. Reser mig upp och ser mig omkring - och där, på trottoaren vid stigen som leder in till min speciella badplats står hon, den lata kärringen. Inte för att hon verkade speciellt gammal eller så, kan tänka mig runt 35-40, men det var mörkt. Rökat har börjat slå rätt bra men jag kopplar vad som pågår. Istället för att gå en ordentlig runda med sin hund har hon bara släppt den lös för att låta den springa av sig själv på vad som verkade vara en tom mörk badplats. Otur för mig.
Antar att det var nån slags vallhund, för vid det här skedet börjar hunden kuta fram och tillbaks mellan mig och kärringen. Nu kommer nästa rädsla - hunden kommer leda in henne till mig, och hon kommer se mig sitta där som nån jefla pundare och sen ringa polisen. SHIT. Blir jävligt nervös och nästa gång hunden kommer till mig börjar jag viska till den. Är dock inte helt lätt att viska när man är torr i halsen och nervös. "Sn-snälla lilla hunden gå hem nu" <- ungefär så i en panikslagen halvviskning.
Det var dock rätt lugnt i slutändan. Damen i fråga märkte inte ens att nåt stod på tok med hennes hund. Nästa gång jag tittade på henne stod hon och lekte med telefonen, i ungefär samma manér som en 14-årig flicka. Stenad och skraj som jag var reflekterade jag ändå att hon var en riktigt dålig hundägare. Hon ropade otåligt på sin hund ett par gånger och till min lättnad fick hon den kopplad och gick iväg. PHEW. Andades ut, rökte klart jointen och gick hem.
Hittade under vintern ett rätt soft ställe att röka på. Det är en mindre bad/grillplats som ligger i samhället, men det finns inga lyktstolpar nära nog för att man ska synas när man sitter därinne i mörkret. Den har också en riktigt trevlig bänk där jag brukade sätta mig och röka och lyssna på ett par låtar innan jag gick hem igen.
Kvällen ifråga satt jag därinne, lugn och glad som vanligt. Kan tänka mig att jag lyssnade på Mumford & Sons den kvällen, lyssnade mycket på dem under den här perioden. Whispers In The Dark var speciellt bra på just den platsen. Iaf, jag sitter där och har rökt ungefär 2/3 av jointen, när jag bara plötsligt tvärt vänder mig om. Tror inte att jag hörde nåt, jag hade lurarna i öronen trots allt, men jag kanske såg nåt i ögonvrån. Jag vänder mig om och jag ser bara en mörk skugga komma farande mot mig. Hinner knappt tänka eller reagera innan den är framme vid mig. Det var en väldigt svart, väldigt kelig hund.
Första faran över, jag kommer inte bli sargad av nåt monster. Är fortfarande lite smått omtumlad och jag försöker desperat släcka jointen samtidigt som jyckjäveln hoppar på mig och försöker slicka mig i ansiktet. Har fortfarande lurarna i öronen och i tio sekunder är det full kalabalik. Till slut springer hunden iväg samma väg den kom. Här kommer då nästa rädsla. Folk har givetvis sett mig gå in på den där badplatsen och har ringt polisen. Hunden hade spårat upp mig och springer nu tillbaks till sin förare. SHIT.
Så var det dock inte heller. Hunden kom ganska snart tillbaks igen och började nosa runt mina fötter. Börjar fundera på vad den gör här, och om nån är ute och letar efter den. Reser mig upp och ser mig omkring - och där, på trottoaren vid stigen som leder in till min speciella badplats står hon, den lata kärringen. Inte för att hon verkade speciellt gammal eller så, kan tänka mig runt 35-40, men det var mörkt. Rökat har börjat slå rätt bra men jag kopplar vad som pågår. Istället för att gå en ordentlig runda med sin hund har hon bara släppt den lös för att låta den springa av sig själv på vad som verkade vara en tom mörk badplats. Otur för mig.
Antar att det var nån slags vallhund, för vid det här skedet börjar hunden kuta fram och tillbaks mellan mig och kärringen. Nu kommer nästa rädsla - hunden kommer leda in henne till mig, och hon kommer se mig sitta där som nån jefla pundare och sen ringa polisen. SHIT. Blir jävligt nervös och nästa gång hunden kommer till mig börjar jag viska till den. Är dock inte helt lätt att viska när man är torr i halsen och nervös. "Sn-snälla lilla hunden gå hem nu" <- ungefär så i en panikslagen halvviskning.
Det var dock rätt lugnt i slutändan. Damen i fråga märkte inte ens att nåt stod på tok med hennes hund. Nästa gång jag tittade på henne stod hon och lekte med telefonen, i ungefär samma manér som en 14-årig flicka. Stenad och skraj som jag var reflekterade jag ändå att hon var en riktigt dålig hundägare. Hon ropade otåligt på sin hund ett par gånger och till min lättnad fick hon den kopplad och gick iväg. PHEW. Andades ut, rökte klart jointen och gick hem.
