2013-04-04, 22:06
#1
Min första tripprapport. Jag har testat en del droger tidigare men inte så mycket psykadeliska. För ett par månader sedan beställde jag hem ett Cubensis cambodian growkit från elephantos. Sen dess har jag testat två gånger. Men i väldigt små mängder. Jag har så pass mycket svamp att jag kan trippa flera gånger så jag tänkte stega mig upp i mängd. Den första gången tog jag 10g färsk. Den andra gången 1,5gram torkat. Då kände jag mest euroforirus. Den här gången ville jag komma upp i nivå 3. Jag ville uppleva visuella hallicunarioner.
Jag och mina två kompisar hyrde en stuga på en liten camping. Vi hade med oss svamp, hash, massa mat, godis, högtalare och galen musik. Vi tänkte att 2,3 gram nog skulle räcka för att uppnå en hyffsad tripp. Vi hade bara käkat en lätt lunch vid klockan 12:00. Vi käkade svampen klockan 18:00. Min kompis Jones gick direkt in i duchen efter att han käkat svampen. Min kompis Martin och jag sitter i soffan och kikar på nått dåligt tv-program. Efter ca 20min kommer Jones ut från duchen, han säger att han redan känner av det. Jag och Martin vet inte om vi riktigt är där än. Efter en kort stund går vi ut och sätter oss på altanen. Det är skinande sol, ett mindre berg med massa träd som utsikt. Vi sitter där på altanen och bara njuter. Jag känner mig otroligt lätt i kroppen. Ett starkt euroforiskt pirrande i hela kroppen. Solbrillorna är på. Jag kollar upp i himlen, där är moln som glider förbi. Jag tittar på molnen. Njuter av musiken, shpongle, som jag tror spelar psykedelisk trance. Jag har aldrig tidigare lyssnat på dom. Men shit vilken musik. Jag kände den. Musiken var som en resa. Jag var så sjukt imponerad av musiken. Det kändes som att det inte fanns någon mer passande musik än denna. När jag sen snöar in mig på molnen så börjar dom röra sig till musiken. Det är så sjukt vacker. Det är som att hela himlen är min. Jag nästan gråter av hur vackert det är. Det var så fruktansvärt coolt att se molnen på himlen röra sig till musiken. Jag har aldrig tidigare haft en sån häftig upplevelse. Jag kände mig så lycklig av att uppleva det jag just då upplevde. Wow. Jag vet inte hur länge detta varar. Men efter ett tag börjar vi snacka med varandra. Det är sjukt osammanhängnde och flummigt emellanåt. Vi skrattar. Jag vet inte exakt hur länge vi är ute på altanen. Vi går in i stugan, musiken hörs nu högre. Vi dansar. Eller ja, om man nu kan kalla de det. Vi rör oss till musiken i alla fall. Jones kör yoga på golvet, han säger att det är sjukt skönt och att vi också borde göra det.
Jag vet att jag ibland var väldigt disorienterad. Jag hade svårt med enkla saker. Som att ta av mig byxorna. Vi hade sån sjuk värmde där inne. En värmefläkt som blåste starkt. Det kändes som rummet var fyllt av varma vindar. Det var riktigt skönt. Men jag får av mig byxorna, hade långkalsonger under så det var sjukt varmt. Det kändes som att det tog en timme att ta av mig dom. Men det var nog långt ifrån så länge. Jag var så tankspridd, och jag snöade in mig på olika saker, stannade där ett tag och kom sedan tillbaka. Som tex ett mönster på gardinen. Jag sätter mig och försvinner in i musiken igen. Jag har sånt galet euroforirus. Jag mår så bra. Känner mig lycklig. Vi alla tre sitter sen i soffan. Jag kollar på klockan och det har bara gått två timmar sen vi tog svampen. Shit. Det kändes som ett flertal till timmar. Alla tre kände samma sak. Vi skrattar. Chockade över att det bara gått två ynka timmar. Vi kan inte förstå det.
Vi börjar diskutera om någonting. Jag känner mig obekväm. Jag hade säkert ett ganska obekvämt kroppspåk ibland. Emellan åt känner jag mig dock bekväm och säger saker med självförtroende. Det här är något jag haft ”problem” med i min vardag tidigare men det har blivit bättre. Det är riktigt mycket bättre nu faktiskt. Men ändå så upplever jag det nu.
När det gått 3 timmar så har ruset lagt sig något. Jag tycker det är lite konstigt, jag trodde man skulle trippa i ca 6 timmar. Men 2,3 gram kanske är för lite? Men det var ändå en mycket fetara upplevelse än dom två tidigare tripparna som inte alls kändes så väldigt mycket. Jones föreslår att vi ska äta mer svamp. Jag säger att jag tvivlar på om det funkar. Jag tror mig ha läst nånstans att det inte har någon större verkan om man käkar mer svamp när ruset lagt sig. Jones säger att han gjort det i amsterdam och att det då förklängde ruset. Men att man inte peakar på samma sätt igen. Så vi käkade ett gram var till. Jag tvivlar väldigt mycket. Är nära på att inte äta svampen. Ena stunden tänker jag, kör på? För att sedan gå över till att tänka att det kanske är bättre att spara svampen. Men tillslut äter jag svampen också. Jag vill gå ut i friska luften igen.
Det är kolsvart ute nu. Tydlig stjärnhimel. Det är så fantastiskt vackert. Så sjukt många stjärnor. Jag känner fortfarande euroforirus. Det är som att jag växlar in i det nu när jag inte är i det tidigare tankemönstret, som gjorde mig obekväm när vi snackade med varandra i soffan. Jag står där och tittar på himlen en bra stund. Det är så många stjärnor. Och det är som att jag kan se dom med olika perspektiv beroende på hur jag fokuserar mig. Det är så vackert. När jag går tillbaka in i rummet vill dom andra att vi ska se på human planet och att jag ska rulla en joint. Jag tycker det är en bra idé. Mest på grund av att vi ska röka ute under stjärnhimlen. Jag vill att dom också ska uppleva den. Vi går ut alla tre och röker jointen. Och dom andra är lika imponerade som jag. Vi säger att det är sällan man ser och uppskatter stjärnhimlen såhär. Här ute i skogen kan man se och uppskatta den väldigt väl. Det är en härlig upplevelse. Vi går in. Jag tror inte svampen vi åt gjorde något mer med ruset? Jag vet faktiskt inte. Jag känner fortfarande en pirrande mysig känsla i hela kroppen. Den känslan har jag flera timmar till. Vi tittar på human planet och wow, vilken grym serie. Jag rekommenderar alla att se den. Det är en BBC producerad dokumentärserie som handlar om hur livet och naturen skiljer sig mellan olika platser på jorden. Jones svamlar något som: vafan är verklighet? Jag fattar ingenting. Han verkar inte nojjig. Han lägger sig med ett täcke på golvet. Jag och Martin sitter och kollar på human planet i säkert 5 timmar i sträck. I alla fall jag. Martin somnade efter ett tag men jag fortsatte kolla. Ibland fokuserade jag på mina filosofiska tanker. Jag tyckte att jag hade så grymma tankar. Om livet. Om allt. Jag mår bra. Jag kände ett sug att skriva ner mycket av det jag kände. Jag gör det dock inte. Jag växlar sedan tillbaka till att kolla på human planet, and so on. Idag känner jag glädje. Det var en riktigt bra dag. Jag känner mig nöjd. Just att vi va där i stugan, i skogen, under himlen. Det gjorde nog mycket. Jag är ju oerfaren gällande svamp men jag antar att det här inte var en stark tripp. Men satan så underbar upplevelse det var. Nästa gång ska jag ta mer.
Jag och mina två kompisar hyrde en stuga på en liten camping. Vi hade med oss svamp, hash, massa mat, godis, högtalare och galen musik. Vi tänkte att 2,3 gram nog skulle räcka för att uppnå en hyffsad tripp. Vi hade bara käkat en lätt lunch vid klockan 12:00. Vi käkade svampen klockan 18:00. Min kompis Jones gick direkt in i duchen efter att han käkat svampen. Min kompis Martin och jag sitter i soffan och kikar på nått dåligt tv-program. Efter ca 20min kommer Jones ut från duchen, han säger att han redan känner av det. Jag och Martin vet inte om vi riktigt är där än. Efter en kort stund går vi ut och sätter oss på altanen. Det är skinande sol, ett mindre berg med massa träd som utsikt. Vi sitter där på altanen och bara njuter. Jag känner mig otroligt lätt i kroppen. Ett starkt euroforiskt pirrande i hela kroppen. Solbrillorna är på. Jag kollar upp i himlen, där är moln som glider förbi. Jag tittar på molnen. Njuter av musiken, shpongle, som jag tror spelar psykedelisk trance. Jag har aldrig tidigare lyssnat på dom. Men shit vilken musik. Jag kände den. Musiken var som en resa. Jag var så sjukt imponerad av musiken. Det kändes som att det inte fanns någon mer passande musik än denna. När jag sen snöar in mig på molnen så börjar dom röra sig till musiken. Det är så sjukt vacker. Det är som att hela himlen är min. Jag nästan gråter av hur vackert det är. Det var så fruktansvärt coolt att se molnen på himlen röra sig till musiken. Jag har aldrig tidigare haft en sån häftig upplevelse. Jag kände mig så lycklig av att uppleva det jag just då upplevde. Wow. Jag vet inte hur länge detta varar. Men efter ett tag börjar vi snacka med varandra. Det är sjukt osammanhängnde och flummigt emellanåt. Vi skrattar. Jag vet inte exakt hur länge vi är ute på altanen. Vi går in i stugan, musiken hörs nu högre. Vi dansar. Eller ja, om man nu kan kalla de det. Vi rör oss till musiken i alla fall. Jones kör yoga på golvet, han säger att det är sjukt skönt och att vi också borde göra det.
Jag vet att jag ibland var väldigt disorienterad. Jag hade svårt med enkla saker. Som att ta av mig byxorna. Vi hade sån sjuk värmde där inne. En värmefläkt som blåste starkt. Det kändes som rummet var fyllt av varma vindar. Det var riktigt skönt. Men jag får av mig byxorna, hade långkalsonger under så det var sjukt varmt. Det kändes som att det tog en timme att ta av mig dom. Men det var nog långt ifrån så länge. Jag var så tankspridd, och jag snöade in mig på olika saker, stannade där ett tag och kom sedan tillbaka. Som tex ett mönster på gardinen. Jag sätter mig och försvinner in i musiken igen. Jag har sånt galet euroforirus. Jag mår så bra. Känner mig lycklig. Vi alla tre sitter sen i soffan. Jag kollar på klockan och det har bara gått två timmar sen vi tog svampen. Shit. Det kändes som ett flertal till timmar. Alla tre kände samma sak. Vi skrattar. Chockade över att det bara gått två ynka timmar. Vi kan inte förstå det.
Vi börjar diskutera om någonting. Jag känner mig obekväm. Jag hade säkert ett ganska obekvämt kroppspåk ibland. Emellan åt känner jag mig dock bekväm och säger saker med självförtroende. Det här är något jag haft ”problem” med i min vardag tidigare men det har blivit bättre. Det är riktigt mycket bättre nu faktiskt. Men ändå så upplever jag det nu.
När det gått 3 timmar så har ruset lagt sig något. Jag tycker det är lite konstigt, jag trodde man skulle trippa i ca 6 timmar. Men 2,3 gram kanske är för lite? Men det var ändå en mycket fetara upplevelse än dom två tidigare tripparna som inte alls kändes så väldigt mycket. Jones föreslår att vi ska äta mer svamp. Jag säger att jag tvivlar på om det funkar. Jag tror mig ha läst nånstans att det inte har någon större verkan om man käkar mer svamp när ruset lagt sig. Jones säger att han gjort det i amsterdam och att det då förklängde ruset. Men att man inte peakar på samma sätt igen. Så vi käkade ett gram var till. Jag tvivlar väldigt mycket. Är nära på att inte äta svampen. Ena stunden tänker jag, kör på? För att sedan gå över till att tänka att det kanske är bättre att spara svampen. Men tillslut äter jag svampen också. Jag vill gå ut i friska luften igen.
Det är kolsvart ute nu. Tydlig stjärnhimel. Det är så fantastiskt vackert. Så sjukt många stjärnor. Jag känner fortfarande euroforirus. Det är som att jag växlar in i det nu när jag inte är i det tidigare tankemönstret, som gjorde mig obekväm när vi snackade med varandra i soffan. Jag står där och tittar på himlen en bra stund. Det är så många stjärnor. Och det är som att jag kan se dom med olika perspektiv beroende på hur jag fokuserar mig. Det är så vackert. När jag går tillbaka in i rummet vill dom andra att vi ska se på human planet och att jag ska rulla en joint. Jag tycker det är en bra idé. Mest på grund av att vi ska röka ute under stjärnhimlen. Jag vill att dom också ska uppleva den. Vi går ut alla tre och röker jointen. Och dom andra är lika imponerade som jag. Vi säger att det är sällan man ser och uppskatter stjärnhimlen såhär. Här ute i skogen kan man se och uppskatta den väldigt väl. Det är en härlig upplevelse. Vi går in. Jag tror inte svampen vi åt gjorde något mer med ruset? Jag vet faktiskt inte. Jag känner fortfarande en pirrande mysig känsla i hela kroppen. Den känslan har jag flera timmar till. Vi tittar på human planet och wow, vilken grym serie. Jag rekommenderar alla att se den. Det är en BBC producerad dokumentärserie som handlar om hur livet och naturen skiljer sig mellan olika platser på jorden. Jones svamlar något som: vafan är verklighet? Jag fattar ingenting. Han verkar inte nojjig. Han lägger sig med ett täcke på golvet. Jag och Martin sitter och kollar på human planet i säkert 5 timmar i sträck. I alla fall jag. Martin somnade efter ett tag men jag fortsatte kolla. Ibland fokuserade jag på mina filosofiska tanker. Jag tyckte att jag hade så grymma tankar. Om livet. Om allt. Jag mår bra. Jag kände ett sug att skriva ner mycket av det jag kände. Jag gör det dock inte. Jag växlar sedan tillbaka till att kolla på human planet, and so on. Idag känner jag glädje. Det var en riktigt bra dag. Jag känner mig nöjd. Just att vi va där i stugan, i skogen, under himlen. Det gjorde nog mycket. Jag är ju oerfaren gällande svamp men jag antar att det här inte var en stark tripp. Men satan så underbar upplevelse det var. Nästa gång ska jag ta mer.
