Snedtripp pá spice, hamnade i skärselden

Álder: 22 ár
Vikt: ca 74 kg
längd: 180 cm

Har rökt cannabis nágra gánger, för nágon dag sedan rökte jag med en kompis. Han hade spice, han sa att det var fattigt, varade i ca 20 min och han kännde inget av det. Eftersom vi rökte mitt gräs, sá gav han mig halva pásen av spice-et.
Vet inte hur mycket det var, det sa han inte. Iallfall, igár satt jag hemma ensam och pluggade, och innan läggdags tänkte jag att jag ska testa spicet, även om det bara känns i 20 min, sá fár jag lite avkoppling i helgen. Jag rullar en joint, med all spice, och lite tobak. Brukar hitills rulla en hel cigg och lite gräs, sá det var nog för starkt för mig, kanske därför jag sneade.

ca 1.00 :
Jag gár ut, till stället jag brukar röka, pá vägen dit ser jag en parkerad snutbil, är i ungern, där man ska kunna fá upp till 2 árs fängelse för innehav av gräs. Jag nojjar, och gár en runda runt kvarteret, redo att slänga jointen och springa. Tillslut lugnar jag ner mig, och gár till stället där jag brukar röka. Det är lite avskilt, mellan tvá skolor, sá ingen gár där pá kvällen.
Jag sätter mig och röker, dá jag börjar höra steg, jag fár för mig att det är en polis, som ville kolla vad jag gör där inne ensam. Jag flyr ut mot vägen, nojjan blir bara värre där, ser en massa bláljus, jag röker fortfarande pá jointen, kanske halva kvar, jag förstár att jag háller pá att snea, sá jag drar ett sista bloss och slänger jointen. Kan vid tillfället knappt gá normalt, máste hálla mig i stängslet för att kunna stá upp.
Jag lugnar ner mig själv, och bestämmer att jag ska hitta en bänk pá ett lugnt ställe, sá jag kan sitta bort ruset. Hade inte kunnat gá hem i det stadiet, plus att jag var rädd att snuten skulle hitta mig, gár över en väg in bakom ett höghus, finns nágra buskar och träd mellan huset o gatan, sätter mig pá en trapp uppgáng.
Försöker lugna mig själv att det snart kommer gá över.

Jag stressar upp mig över saker, och när det är som värst, sá lyckas jag lugna ner mig själv att jag bara inbillar mig. Försöker komma till vettet, genom att "komma pá" att inget av detta händer. Jag lyckas sakta ner tiden, sá bilarna och människorna, som jag tror jag inbillar mig, gár riktigt sakta.
Jag blir rädd att mitt hjärta kommer stanna sá jag försöker öka tempot men klarar inte riktigt av det!
Jag ser hela tiden nu saker som jag kommer dö av, jag trillar mot trotoarer och liknande, pá vägen andas jag, och tillslut accepterar jag att jag trillar mot trotoaren, och det gör ont i kroppen, mest i ögonen och fingrarna, trodde jag skulle vakna blind eller handikappad..
Iallfall, jag háller pá sá här, tills jag övertalar mig, att det är tid för mig att dö, att jag kommer hálla pá sá här i all evighet tills jag accepterar att jag är död. Sá försöker dö.
Jag slár huvudet mot asfalten, ser mig själv frán sidan, det är som huden stannar kvar pá gatan och min själ trillar genom marken. Men lyckas aldrig trilla igenom helt, máste tillägga att det gjorde skit ont och smärtan gick frán ögonen till tárna, efter hur jag föll genom asfalten.
Jag kan inte släppa taget om mitt liv, men tillslut lyckas jag ge upp pá livet, och bara dö.

Jag hamnar i skärselden, jag sitter fast i nán konstig maskin, och springer, maskinen tvingar mig springa, den e fast pá mina knän. Pá sidorna ser jag mitt liv, och jag förstár att jag máste inse hur dálig människa jag är. Och att jag kommer straffas för att jag inte levt efter biblen, jag skrattar, och säger: är detta allt livet handla om, jag kan inte tro det, sá jävla fattigt. Jag hamnar tillbaka d¨är var jag faller mot trottaren, innan jag dör. Jag bestämmer mig för att stanna där, för jag kan andas, och jag är hellre i 10 tusen ár eller hur länge man ska va i skärselden, i det stadiet där jag kan andas, det var skönt som fan att andas, även om man var tvungen att genom lida smärtan när man trilla igenom trottaren, eftersom jag inte acceptera döden, trillade jag inte igenom utan det var som att bakom trottaren fans en ny jag flög mot.

Detta stadiet lämnar jag, dá jag kommer pá att jag kommer hamnar i helvetet om jag inte blir en god människa i slutet av dem här tio tusen áren, sá jag försöker dö igen, jag nojjar över att det kanske redan gátt 8000 ár, och jag snart hamnar i helvetet. Jag övertalar mig att det är värt risken att göra fred med mig själv, och kanske hamna i himlen, än att ta den enkla vägen, och hamna i helvetet. Det enkla va att inte genomgá smärtan att dö, utan stanna där i sista ögonblicket och andas.

Tillslut lyckas jag dö ännu en gáng, och nu förstár jag att jag máste acceptera gud, försöker hela tiden acceptera honom, men ifrágasätter hela tiden gud, varje gáng jag accepterar honom känner jag ingen smärta, men sá fort lite tvekan kommer upp, sá har jag oerhörd smärta, som gár genom tárna, upp genom rövhálet, ut genom ögonen (sjukt som fan). Hela tiden hör jag saker jag är rädd för i livet, och känslor. Jag känner att jag börjar vakna till liv, börjar höra min omgivning, det ser ut som lampor, och kan höra människor prata omkring mig, är rädd för att jag hamnat i en polis station, att nágon tagit in mig, eftersom jag varit helt borta.
Men har ont som fan och lyckas inte vakna, jag vet att det är för att jag är rädd för verkligheten, av att möta konsekvenserna, tillslsut släpper jag rädslan och vaknar. Ligger utsprätad över trappan, det regnar, och en stor schäfer och en gubbe kommer ut ur trapphuset, gubben säger nágot, men är för borta för att förstá vad han säger, reser mig, yr som fan.
Första jag gör är att jag kollar om mina nycklar är kvar i fickan. Det är dom.

Ser bláljus igen, sá jag springer iväg, försöker gömma mig, och känns som att jag kommer dö hela tiden, hamna i det stadiet där jag máste släppa taget.
Jag övertalar mig att jag lever, och att jag máste komma hem. Tror fortfarande att jag ska dö, men gud gav mig en chans att dö hemma. Lyckas ta mig hem, och jag spyr ut en massa konstiga saker i toaletten, antar att det var mat, men trodde det var mina inälvor.
Jag vill ringa nán släkting och ta adjö, men tillslut skriver jag bara ett sms till min kompis, som gav mig rökat, att om han inte hör av mig tills pá mándag, sá har nát hänt. Lägger mig i sängen, för att dö.Skickade sms-t vid 3 tiden.

Vaknar idag kl.9, och vet inte vad jag ska tro pá..
Dog jag?
Ság jag gud?
vad är meningen med livet?

Ság mer sjuka saker, men svárt att förklara allting. Jag lärde mig att jag máste vara ¨ärlig mot mig själv och inte vara rädd.. Men vet fortfarande inte hur seriöst jag ska ta det hela.. Detta med döden.

Hoppas det är läsbart..

Intressant, låter som din hjärna fick "tupjuck".
Att uppleva spirituella fenomen som du gjort är väl inget ovanligt, om det var gud eller inte är något jag inte hade grubblat för mycket över. Jag tror att alla som har fått i sig för mycket spice har haft liknande upplevelser. Det kan ha långvariga effekter på ditt minne och din närvaro, det låter som ditt läge minst sagt var kritiskt. Men så bra att du lärde dig nått, synd bara att det skulle vara via dessa omständigheter. Kommer du röka spice igen, eller rekommenderar du det till någon annan?

Kul läsning anyway

Fan vad alla verkar snea ur på spice. Aldrig testat skiten och tänker aldrig göra det.

Hur menar du att det kan páverka min närvaro?

Jag funderar hela tiden pá vad som hände, tror inte det var gud, eller att jag dog, men känns läskigt ändá..

Just nu ska jag inte ta nágra droger alls pá ett tag, och jag vill aldrig mer ta detta, det va för mycket, kanske annorlunda om man tar med kompisar, eller mindre mängd, men jag hade ingen kontroll över min hjärna. Är tacksam att jag kom hem välbehállen!!
Har lite skrapsár pá knäna och ryggen av trappan, men det är allt..

Det var det värsta jag varit med om, har aldrig varit sá rädd, det sjuka är ju, att jag dog inte, men jag gav upp hoppet om livet! NU i efterhand är det ju intressant, vad jag tänkte om mig själv där i "skärselden".. Men det är ju inget jag vill uppleva igen.
Och jag kan inte sluta fundera pá om det kanske verkligen är sant, och jag máste tro pá gud, men jag accepterar inte honom, sá när tiden kommer igen, kommer jag gá igenom samma sak, fast antagligen värre. Funderar mycket pá vad livet gár ut pá dá, att jag ska acceptera gud?
Känns sá dummt...

Spice har en äcklig bänga, jag hatar ruset. Så enkelt är de med det, sen att de finns äckliga bieffekter av det gör ju bara saken värre.. Neej, håller mig till de gröna.

Och som du nämnde så hade du på tok för mycket, om jag lägger en 06:a i min spliff med potent Spice så blir jag bombad efter en tre fyra bloss.

Har dock rökt en hel halva i en Joint. Och det gör jag aldrig om, trodde jag seriös skulle dö. Satt fast i en levande mardröm.

Har med gjort en tripp rapport om krydda. Kolla den om du vill

Att man kan bli disträ och få sämre närminne, behöver inte vara så för dig men att hjärnan fått sig en kyss råder det inget tvivel om

Vad är gud för dig?
Anyway, vill inte vara sån... Men jag tycker det vore lite dumt att börja leva efter bibeln för att du fick en spirituell anknytning. Känns som att du hoppar på första bästa tåg här. Kan väl isåfall leva efter vad du tror är bra och inte, gör du fel eller rätt lär du märka på hur din omgivning tycker om dig. Din omgivning är som sensorer och kommer förmodligen göra dig mer poppis hos "gud" än vad bibeln kommer. Erkänn det du känner och skit i gud. Den gud du upplever verkar vara en egoist som tvingar dig att acceptera honom. Är det honom du vill hänga med i himlen så gör det, fins säkert massa andra mormoner du kan spela fins i sjön med.

Bra jobbat att du lyckades kämpa dig hem den här kvällen
Jag läste om en tjej som skrev här på FB att hon upplevt ett maskineri som du gjorde och hon trodde också att hon skulle vara där i tusentals år. Ska leta rätt på det och länka när jag får tid.

Ja, jag vill heller inte leva efter bibeln. Det var ju bara min hjärna som hittade pá allt skit, först var det bibeln, sen ändrades det till att vara en god människa, sen till att man máste acceptera gud, och tillsist att jag inte skulle vara rädd, det var dá jag lyckades vakna. Hade det varit "pá riktigt" sá hade han nog inte ändrat sig hela tiden om varför jag ska hamna i helvetet.

Det vore intressant att läsa hennes berättelse. Konstigt om vi hade liknande upplevelser

Jag och mina polare har suttit och bongat "frosties". Vi blandade alltså runt 0.2-0.3gr av den rena kemikalien som man tillverkar spice på i lite tobak. Jag vet att jag hamnade i en psykos vid ett av dessa tillfällen och jag tror även att mina vänner upplevde samma sak. Det var det värsta jag gjort och jag kommer aldrig röra spice igen.

Det är för folk skiter i mängden dom stoppar i sig, respektera droger för i helvete så slipper man sånt här, man ska ha extremt med otur om man lyckas snea om man använder sig utav lite.

Fan va knarkigt! Skulle vara skönt om folk gjorde kreativa bilder/rita/måla det dom upplevde eller såg, lät ju helknäppt.

Jag snedtrippade igår kväll. Spice här också alltså.

Jag stod med två personer och rökte på, och min kompis frågade mig "börjar fötterna kännas tunga?" och jag sa bara "ja", bara sekunder efter det så blev allt ett helvete.

Vi var utomhus och jag försökte prata med dem jag var med och jag sa att jag var beng som fan men de pratade liksom simsspråket, jag trodde hela tiden att de ska mörda mig och att de är demoner. Jag försöker att springa ifrån dem men hur mycket jag än springer så kommer jag inte längre.

Klantigt nog ringer jag 112 och berättar vad som har hänt eftersom jag tror att jag kommer bli mördad eller så.. Som tur är så går det över efter ett tag och jag hann därifrån innan polisen kom.

Min hjärna var helt jävla off alltså.

Haha Välkommen till klubben, har också sneat ur totalt på spice. Rökte det första gången förra helgen. Fick ganska lik snea fast inte lika djup